Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
I natt avslöjades för mig två klasser som var en del av D&D 3.0, men var så dåligt designade att de sedan plockades bort och aldrig nämndes igen. Kanske togs de rent utav bort från verkligheten, för ingenstans annat än i en dröm har jag stött på dem – men vad är väl det, annat än en inbjudan att återintroducera dem? Nåväl de två klasserna hette Jester och Fool. Det var uppenbarligen viktigt att de var två separata klasser. Jester hade det uppenbara problemet att den bara hade tre levlar. Det var inte en prestigeklass – den bara var så. Fool, däremot, var en tjugolevlarsklass med mellanbra BAB-progression och, av någon anledning, bra Fort-, Ref- och Will-save. Den verkade vara lite som munken i det att den hade en massa slumpmässiga förmågor – framför allt att kasta Tasha's Hideous Laughter på folk ett eskalerande antal gånger per dag – men ändå i slutändan var rätt svag.
Dess främsta klassförmåga var dock något som hette The Beanstalk Quest. Detta var något som aktiverades vid en level som var tämligen ogenomskinligt formulerad i reglerna – "den lägsta nivån en gulddrake kan ha", stod det – och handlade om att man skulle jaga efter en bönstjälk till himlen. När man nådde denna skulle man möta en gud som gav en gåva till en. Av allt att döma var detta en mekanik som till större delen var slumpmässig, skulle kräva att merparten av kampanjen riktades mot detta mål, innefattade en stor mängd DM Fiat och därtill enbart hade någon större chans att lyckas om rollpersonen hade Int 5 eller lägre. Inga andra förmågor byggde på låg Int – snarare tror jag att att det fanns tillfällen då hög Int var av nytta, så när man skapade sin Fool fick man bestämma sig om man ville ha de tidiga fördelarna av hög Int eller de senare fördelarna av att kunna jaga efter bönstjälken. När man väl klättrat upp för bönstjälken träffade man en specifik gud som inte heller verkade ha någon tematisk koppling, utan framför allt var intresserad av att spåra blodslinjer fram till tidens slut. De gåvor man kunde få av guden var framför allt relaterade till att veta vad den sista generationen innan domedagen skulle ta sig för.
Allts om allt är jag rätt impad av min undermedvetna förmåga att skapa riktigt jävla dåliga klasser och spelmekaniker.
Dess främsta klassförmåga var dock något som hette The Beanstalk Quest. Detta var något som aktiverades vid en level som var tämligen ogenomskinligt formulerad i reglerna – "den lägsta nivån en gulddrake kan ha", stod det – och handlade om att man skulle jaga efter en bönstjälk till himlen. När man nådde denna skulle man möta en gud som gav en gåva till en. Av allt att döma var detta en mekanik som till större delen var slumpmässig, skulle kräva att merparten av kampanjen riktades mot detta mål, innefattade en stor mängd DM Fiat och därtill enbart hade någon större chans att lyckas om rollpersonen hade Int 5 eller lägre. Inga andra förmågor byggde på låg Int – snarare tror jag att att det fanns tillfällen då hög Int var av nytta, så när man skapade sin Fool fick man bestämma sig om man ville ha de tidiga fördelarna av hög Int eller de senare fördelarna av att kunna jaga efter bönstjälken. När man väl klättrat upp för bönstjälken träffade man en specifik gud som inte heller verkade ha någon tematisk koppling, utan framför allt var intresserad av att spåra blodslinjer fram till tidens slut. De gåvor man kunde få av guden var framför allt relaterade till att veta vad den sista generationen innan domedagen skulle ta sig för.
Allts om allt är jag rätt impad av min undermedvetna förmåga att skapa riktigt jävla dåliga klasser och spelmekaniker.
