Nekromanti Trobergs Dogmautmaning 2005 - Förhandsinfo

Re: John Wick, dörrar, gobbos och en tärning

"Faktum är att dogma-tävlingen tillsammans med John Wicks insikt om regler (dyrka dörrar/dräpa gobbos) har sporrat mig till att göra verkligt unika saker. Dogma-tävlingen sade mig att det går att göra oerhört mycket med något så enkelt som en sexsidig tärning, utan att behöva göra några fantastiska siffertricks, och John Wick har inte bara gjort det möjligt för mig att kondensera ett regelsystem till dess absoluta grunder utan även tala om för mig vad konventionella regelsystem går ut på, så att jag kan frångå dem. Jag törs nästan lova att Aki och Murder, We Wrote (som tillsammans med Pookafiktum är bland det mest nyskapande som jag har sett på den svenska rollspelsscenen på mycket länge) aldrig hade kommit till utan dogma-tävlingen, och för den delen John Wick."

Säg det till honom. Det skulle han gilla. Han hänger på rpg.net med en magnusiansk avatar. Efter Orcworld förtjänar han lite cred.


Storuggla, wicker man
 
gräva hål i gräsmattan

Att använda just en enda tärning känns väldigt konstruerat. Här är en hårdare utmaning:

Gör ett rollspel med endast 1T4.

Kul va? Okej, det är en utmaning.. men en helt poänglös sådan. Som att gräva hål i sin trädgård och sen fylla det igen. Tycker jag.

Det är naturligt att använda flera tärningar, för du har redan många hemma.
 
Re: John Wick, dörrar, gobbos och en tärning

"Tja, i ett system jag filar på (inget Dogma [tyvärr, då det hade gjort mitt resonemang mycket mer träffande], men likväl) så är risken för det sämsta tänkbara utfallet 0,1%. Har du sett en tusensidig tärning nån gång?"

Du behöver inte en tusensidig tärning för en utfallsskillnad på 0,1%. Du behöver faktiskt bara en tiosidig.

Se, en gång i tiden så kunde man slå 1T100 med endast en tärning. Jag förstår inte varför man inte kan göra det nu längre, och jag förstår inte heller varför man inte kan göra det med en T1000.

Att man vill ha två plastbitar som skramlar mot varandra är däremot helt subjektivt. Det är ingenting som utvecklar dina rollspel. Det tillfredsställer bara dina öron.

"Och själv ser jag som sagt ingen poäng med att sitta och klämma ur nya möjligheter ur "en tärning" när jag hellre gör det med "flera tärningar"."

Kan du klämma ur dig nya möjligheter ur en tärning så är risken rätt stor att du kan klämma ur dig nya möjligheter ur flera tärningar också. Däremot är det inte säkert att det omvända gäller - risken är rätt stor att man bländas av konstiga sätt att slå tärningar på.
 
Re: gräva hål i gräsmattan

"Att använda just en enda tärning känns väldigt konstruerat."

Varför det? Det går ju uppenbarligen i Ars Magica, Cyberpunk, 2300AD, Western och en hejjans massa andra icke-dogma-spel. Så varför skulle det vara konstruerat?

Kom igen med ett ordentligt argument, va? :gremgrin:
 
Tärningar.

"Se, en gång i tiden så kunde man slå 1T100 med endast en tärning. Jag förstår inte varför man inte kan göra det nu längre [...]"

Tja, jag äger ju en hundrasidig tärning, så jag kan fortfarande göra det. Tacka fan för det, med tanke på vad den kostade. Och nej, det är väl ingen som har sagt att man inte kan slå samma tärning tre gånger, men det är å andra sidan - IMO - bara ett klumpigt sätt på vilket man försöker kringgå regeln om en tärning. Det är liksom smidigare att slå tre tärningar and be done with it, än att slå samma tärning tre gånger. Det går fortare, om inte annat, vilket väl får anses vara ett plus.

"[...]risken är rätt stor att man bländas av konstiga sätt att slå tärningar på."

Håller inte med, och jag känner inte att jag behöver motivera ytterligare. Jag vet att du tycker sådär, men jag gör det inte. 'Nuff said, really.
 
Re: gräva hål i gräsmattan

okej... det var nog en ogenomtänkt formulering, jag formulerar om:

Att begränsa sitt skapande till att bara använda en tärning (utan att motivera det på annat sätt än att det blir mer utmaning) känns onaturligt.

Om portabiliteten hade varit anledningen och regeln hade varit: "Använd bara T6:or" så hade det varit mer naturligt. För dessa tärningar kan hitta i nästan varje hem. Men anledningen är inte portabilitet eftersom reglerna inte förbjuder obskyra tärningar som T30, T12, T100 och liknande. Det enda skäl jag kan se är att göra det svårare, och det känns som om det är tillräckligt svårt redan.

EDIT: jag o Selethil tycker samma sak verkar det som. Du tycker man bländas av möjligheten till konstiga tärningsslag. Det tycker inte jag.
 
Sadistik

"Håller inte med, och jag känner inte att jag behöver motivera ytterligare. Jag vet att du tycker sådär, men jag gör det inte."

Du kan väl åtminstone länka till något inlägg där du motiverar det, så att jag har en chans att förstå din tankegång? För jag förstår liksom inte meningen med att slå femtielva tärningar om det enda som produceras är ett tal mellan 1 och 5. Det borde kunna lösas mycket smidigare, till och med om man vill styra fördelningen så att 1 förekommer i 50% av fallen och resten fördelas enligt någon kurva.

Men det är en övning i statistisk fördelning, och har faktiskt inte ett jota med regelskapande att göra. Det är den biten av rollspelet som kan ersättas av en dator, och kräver ingen hjälp från mig som spelare utöver en stor bunt tärningar och en vältränad handled. Målet är i slutändan att få ett slumpvärde någonstans. Vad ska du göra med det? Det är där som nyskapandet i regelskapande ligger, enligt mig. Resten är bara mer eller mindre krångliga sätt att få ett mer eller mindre konstigt fördelat slumpvärde.
 
Handledsvrickning kontra regler

"Det enda skäl jag kan se är att göra det svårare, och det känns som om det är tillräckligt svårt redan."

Skälet som jag ser det är att lyfta bort fokus från handledsvrickarstatistikövningar, och placera fokus där det verkligen behövs: vad man faktiskt gör med slumpvärdet.

För min del känns det som att om man inte inser det så har man liksom missat poängen med dogma-tävlingen. Tävlingen handlar om att skapa rollspelsregler, inte att skapa statistikövningar. Alltså känns det bara naturligt för mig att tävlingen begränsar till en tärning.

När det enda nyskapande i ett rollspel är ett nytt sätt att ta fram slumptal på, så har man enligt min åsikt bländats av möjligheten till konstiga tärningsslag.
 
Re: Sadistik

Du kan väl åtminstone länka till något inlägg där du motiverar det, så att jag har en chans att förstå din tankegång? För jag förstår liksom inte meningen med att slå femtielva tärningar om det enda som produceras är ett tal mellan 1 och 5. Det borde kunna lösas mycket smidigare, till och med om man vill styra fördelningen så att 1 förekommer i 50% av fallen och resten fördelas enligt någon kurva.

Men det är en övning i statistisk fördelning, och har faktiskt inte ett jota med regelskapande att göra. Det är den biten av rollspelet som kan ersättas av en dator, och kräver ingen hjälp från mig som spelare utöver en stor bunt tärningar och en vältränad handled. Målet är i slutändan att få ett slumpvärde någonstans. Vad ska du göra med det? Det är där som nyskapandet i regelskapande ligger, enligt mig. Resten är bara mer eller mindre krångliga sätt att få ett mer eller mindre konstigt fördelat slumpvärde.
Click to expand...

det där behöver nödvändigtvis inte vara sant. Till exempel om man ur en bunke tärningar vill ha två olika slumpvärden som är lite halvkorrelerade (kanske ska det ena användas till skadan och dett andra till träffslaget). Eller det ena värdet ska visa om man får eldavbrott eller drabbas av överskott på råmagi efter besvärjelsen.

Jag tycker inte att det är så enkelt som du vill låta påskina. Alla möjligheter som man har med flera tärningar kan inte uppnås av en enda tärning (om den inte har väldigt många sidor en åtföljs av en gigantisk tabell). Det är också en fråga om hur intiutivt det blir.
 
Sannolikheter.

"För jag förstår liksom inte meningen med att slå femtielva tärningar om det enda som produceras är ett tal mellan 1 och 5."

För att det inte bara är ett värde man vill ha. Man måste tänka igenom sannolikheterna också. I ditt T10-system så vill du få fram ett värde mellan 0 och 9, och med tanke på att man automatiskt misslyckas på en 0:a så vore det mycket fördelaktigt att ta fram de där värdena på något annat sätt än med en enda tiosidig tärning; så duktig behöver man inte vara för att låta bli att misslyckas var tionde gång man utför en handling. Du behöver inte se det här som nåt slags angrepp mot dig som person - jag vet ju att du är medveten om att det är 10% chans att slå 0 på en T10. Jag tycker dock ändå att det är ett bra exempel, för när du resonerar som du gör i ditt inlägg nu så verkar det självklart att det är på det sättet det där knaset uppstått.

Och nej, vissa sannolikheter går faktiskt inte att lösa på annat sätt än flera tärningar. Mitt exempel med 0,1% funkar, och där använder man for the record tre stycken T10:or. Jag tycker inte att det är sådär ämlans jobbigt att slå tre tärningar. Faktum är att jag - som sagt - föredrar att slå ett par-tre tärningar framför att slå en enda. Smaksak, javisst, men det är precis lika mycket smaksak att det är smidigare att slå en ensam tärning; folk har i regel inte så pyttesmå händer att tre T10:or inte får plats. Det enda objektiva argumentet är väl att tre tärningar är dyrare än en, men...let's be realistic here, vilken rollspelare har inte råd med två extra tärningar?

"Vad ska du göra med det? Det är där som nyskapandet i regelskapande ligger, enligt mig. Resten är bara mer eller mindre krångliga sätt att få ett mer eller mindre konstigt fördelat slumpvärde."

För det första: Håller inte med. Tar man inte hänsyn till sannolikheterna så uppstår buggar, och det är väl självklart att man kan vara nyskapande även när det gäller tärningsmekanismer. Det är klart det kan ersättas av en dator, men du använder väl knappast en dator för att slå tärningar, eller? Jag gör det i vart fall inte.

För det andra: Dåså. Då ligger det ju alltså inget nyskapande i själva tärningsmekanismen, utan bara i värdena man får fram. Då borde det inte spela någon roll för dig huruvida man använder en eller flera tärningar. Jag ser det inte som ett godtagbart argument att folk skulle gå vilse bland häftiga tärningskombinationer, för...det sker liksom inte.
 
nu trillade du dit med rubriksättandet

jag har redan svarat på i princip detta inlägg. Jag gör ändå lite tillägg. Jag förstår din poäng. I de allra flesta fall kan man ersätta flera tärningar med en tärning. Och det är möjligt att många som inte har djupare insikt i sannolikhetslära kommer att missbruka regelförslappningen och fläska på med kanske hela tre tärningar :gremlaugh: När de egentligen hade klarat sig precis lika bra med en. Samma person kanske äntligen kan göra det där systemet som använder 5T10 för att ta fram eldavbrott, ammoförlust, träff, räckvidd och skada med attacken i ett och samma slag, gör det med en tärning du! :-)
 
Nytänk

"Man måste tänka igenom sannolikheterna också."

Måste man? Finns det någon särskild anledning till att du säger det, eller är det bara paradigm och dogma som lyser igenom?

"Jag tycker dock ändå att det är ett bra exempel, för när du resonerar som du gör i ditt inlägg nu så verkar det självklart att det är på det sättet det där knaset uppstått."

Då är min fråga: är det knas? Eller är det en medveten effekt av att det faktiskt är roligare att misslyckas då och då och att dramat blir mer spännande av att alltid ha en tioprocentig sannolikhet att misslyckas? Eller är det en medveten effekt av att genren faktiskt är sådan?

{"Dåså. Då ligger det ju alltså inget nyskapande i själva tärningsmekanismen, utan bara i värdena man får fram. Då borde det inte spela någon roll för dig huruvida man använder en eller flera tärningar."

Tja, det innebär ju att du har lagt ner en massa energi i onödan på en tärningsmekanism, och därmed bländats.

Det som gör dogma-utmaningen så fascinerande för mig är dess enkelhet. Det handlar inte om att gå runt en begränsning, utan om att skapa en möjlighet utifrån begränsningen. En övning i att tänka ekonomiskt, helt enkelt: skala bort allt fluff, tag en rak fördelning av slumpvärden, och tänk sedan "åkej, jag har en rak fördelning av slumpvärden och två sidor att disponera - hur sjutton ska jag göra något nytt och intressant med det?"

Den sortens minimalistiskt tänkande är ofta långt mer nyskapande än någon handledsvrickarövning.
 
Hur man gör en jefla massa saker med en tärning

"Samma person kanske äntligen kan göra det där systemet som använder 5T10 för att ta fram eldavbrott, ammoförlust, träff, räckvidd och skada med attacken i ett och samma slag, gör det med en tärning du! :-)"

För varje gång du skjuter:

<ul type="square">[*]Minska ammunition med 1.
[*]Slå en sexsidig tärning.
[*]Lägg på 1 för varje fem meter till målet om du har en pistol, och 1 för varje tio meter till målet om du har gevär.
[*]Kommer du under eller lika med färdighetsvärdet träffar du.
[*]Skadan utgörs av det naturliga tärningsslaget.
[*]Om det naturliga tärningsslaget var en sexa, slå en gång till. Om det andra slaget är en sexa så har vapnet fått eldavbrott.[/list]

Varsågod. Jag säger inte att det är världens mest realistiska system, men det gick ju med en tärning, utan problem.

Edit: Och realistiska system är juh inte direkt nyskapande. Det har folk berömt sig själva om att ha skapat sedan 1977 eller så. Hittills har det mestadels inneburit krångligare regler och mer tärningsmeck.
 
Schmytänk.

"Måste man? Finns det någon särskild anledning till att du säger det, eller är det bara paradigm och dogma som lyser igenom?"

Jag gav en anledning, och exemplifierade t.o.m med ditt eget system. Så det där var en rätt meningslös kommentar.

"Då är min fråga: är det knas? Eller är det en medveten effekt av att det faktiskt är roligare att misslyckas då och då och att dramat blir mer spännande av att alltid ha en tioprocentig sannolikhet att misslyckas? Eller är det en medveten effekt av att genren faktiskt är sådan?"

Det är knas. För det första för att du använder det till mer än en genre (eller är anime-/wuxia-inspirerad rymdopera och riddarromantisk medeltidsfantasy plötsligt samma genre?), för det andra för att en massa slapstick egentligen inte ingår i endera. Men vi kanske kollar på väldigt olika anime; för mig ter det sig dock som att slapsticken begränsas å det grövsta i vettiga sammanhang (dvs, gofigure, när man slår tärningar) - även i komedier (typ Tenchi Muyo, som jag utgår från att du sett [i det att vissa av SHI2-bilderna...]). För man skall väl inte behöva frångå reglerna bara för att få till godtagbar dramaturgi? Eller?

Nå, om du tycker det är roligt att misslyckas var tionde gång så kan jag ju knappast säga emot dig; det är din åsikt, och den får stå för dig. Själv tycker jag att sånt totalsabbar trovärdigheten i världen (vem fan vågar gå till tandläkaren...?), och att det dessutom är - kort sagt - skittrist. Hence varför jag ville ha 0,1% istället för t.ex 10% (och det är ändå inget automatiskt misslyckande, för den delen). Visa mig ett smidigt sätt att få fram en risk på 0,1% med en enda tärning, utan att behöva slå den flera gånger, och utan att behöva uppfinna en golfboll med ännu fler sidor, så skall jag ställa en liten Shintopryl i mitt kök till din ära*. Tills dess fortsätter jag med mina tre tärningar, för de får utan problem plats i min näve, och efter år av Vampire-spelande så skall jag nog kunna hålla tre ynka tärningar borta från golvet.

"Tja, det innebär ju att du har lagt ner en massa energi i onödan på en tärningsmekanism, och därmed bländats."

Eller så är det så att alla inte håller med om att misslyckande i 10% av fallen är vettigt. Liksom, face it, du kan inte få fram alla sannolikheter med en enda tärning, och sannolikheter är viktiga. Tycker man inte det så kan man lika gärna köra sten-sax-och-påse mot spelledaren om precis allt.

"Det handlar inte om att gå runt en begränsning, utan om att skapa en möjlighet utifrån begränsningen. En övning i att tänka ekonomiskt[...]"

Personligen tycker jag inte att nyskapande i sig är nåt att sträva efter ifall det leder till att själva innehållet blir sämre. Det finns massor av sätt att vara nyskapande på; hur mycket som helst som inte gjorts. Alltför ofta finner man dock att det finns en anledning till att en viss idé inte genomförts. Risken, således, är stor att man antingen producerar nåt uselt, eller att man bara defaultar till nån gammal beprövad metod. Ingetdera är ett önskvärt resultat.

<font size="1">*= Egentligen är jag ju nöjd med hela sannolikhetsuppsättningen, så du är rätt körd här faktiskt. Don't worry, mitt kök pryds redan av en fullt godtagbar Shirow-kalender. Lite väl lite kläder på vissa av damerna, faktiskt, men den får väl duga... ¬.¬</font size>
 
Re: Hur man gör en jefla massa saker med en tärning

Varsågod. Jag säger inte att det är världens mest realistiska system, men det gick ju med en tärning, utan problem.
Click to expand...

Varken ammoåtgång eller attackens räckvidd är på något sätt slumpstyrda (med attackens räckvidd menar jag inte att kulorna dimper ner efter 100 meter, snarare att räckvidden är den faktor som i just den situationen sabbar handlingen).

Du missar en hel del som man skulle kunna göra med flera tärningar. Låt rollpersonen bestämma hur mycket ammo den ska lassa iväg (alltså slå tärning). Ju mer ammo desto större chans att träffa men också större risk att få slut på ammo. Att det går 1 skott på varje träffslag känns inte speciellt intressant. Sen är det också frågan om hur intiutivt det är att rulla tärningarna. Att slå en tärning och få fram ett slumptal ger ingen ledtråd till vad som gick fel eller rätt. Har man en speciell tärning som representerar mängden bly i luften ger det så mycket mer hjälp till inlevelse i situationen. Det handlar inte om att stoppa in ett slumptal i en funktion och få fram hur bra man lyckas.
 
Re: Schmytänk.

"För det första för att du använder det till mer än en genre (eller är anime-/wuxia-inspirerad rymdopera och riddarromantisk medeltidsfantasy plötsligt samma genre?), för det andra för att en massa slapstick egentligen inte ingår i endera."

Nej, men misslyckande gör det definitivt. Om du gör misslyckande till slapstick så är det väl ditt problem, men kom inte och hävda att den Svarte Riddaren inte blev fångad av Robin Hood eller att Ivanhoe inte blev skadad i meleen.

"Själv tycker jag att sånt totalsabbar trovärdigheten i världen (vem fan vågar gå till tandläkaren...?)"

Slår du tärningar för att gå till tandläkaren?

"Tycker man inte det så kan man lika gärna köra sten-sax-och-påse mot spelledaren om precis allt."

Tja, det är ju mer eller mindre det som taktikvalssystemet i Andra Imperiet är, juh. Och i Aki avskaffade jag till och med det, och körde med handuppräckning istället. Slutligen borde du läsa mer Dragonball. :gremgrin:
 
Re: Schmytänk. (edit)

"Nej, men misslyckande gör det definitivt. Om du gör misslyckande till slapstick så är det väl ditt problem [...]"

Inte var tionde gång, och inte oberoende av skicklighet. För övrigt, skulle det inte vara ett humoristiskt misslyckande...? Nå, det spelar ingen roll. Man misslyckas inte okomiskt var tionde gång heller, oberoende av skicklighet. När jag säger "man" så menar jag både i verkligheten och i majoriteten av all anime jag sett. Jag har sett Ivanhoe också, ett antal gånger, men det var för länge sen, så jag kör hellre nipponesiska exempel for now. Min poäng kvarstår.

"Slår du tärningar för att gå till tandläkaren?"

Nej, jag kan sätta mig i en stol utan problem. Promenera dit också. Men tandläkaren kanske skall slå tärningar för att lyckas utföra nåt som faktiskt är svårt? Inte? Men om inte han behöver slå tärningar så behöver inte jag heller göra't. För jag antar att alla i spelvärlden ändå är tänkta att lyda under samma regler, då poängen med reglerna är att försöka illustrera hur världen funkar (inom rimliga gränser, förstås; blir det Neo av det hela har man gått ljusår för långt). Eller? Är det inte det kan jag ju lika gärna friforma (eller för att omformulera: "Ämlans stårytellare, gör ett vettigt system så slipper man frångå det för att få det att funka!" :gremgrin:).

"Tja, det är ju mer eller mindre det som taktikvalssystemet i Andra Imperiet är, juh."

Mjo, jag vet, och det är den ursäkten jag använder när jag försöker förklara för mig själv varför kortsystem suger; för spontant känns det lite hett, förutsatt att man har snygga kort. And therein lieth the problem: jag är för lat för att orka göra ordentliga sådana. Magic-kondomer och spelkort känns inte riktigt rätt, även om man kommer runt all pysselstuga med att sitta och leka med sax, och att gå trycka kort känns...lite väl ambitiöst. o_O

Addendum: Jag gillar inte Akira Toriyamas tecknarstil, så Dragonball går fetbort. Så det så.
 
Re: Schmytänk.

"Men tandläkaren kanske skall slå tärningar för att lyckas utföra nåt som faktiskt är svårt?"

Eller så kan han slå ett kvalitetsslag för att se hur bra jobb han utför. Den möjligheten finns också, och går till på samma sätt i T10, fast man slår inte mot en svårighet utan avläser resultatet som ett mått på kvalitet.

Ze point: man kan göra mycket med en tärning, om man tänker ett steg bortom slumpfördelningen och tittar på vad man faktiskt gör med den.

Det enda som jag saknar med att inte använda flera tärningar är väl möjligheten att bygga tärningstorn, men...

"jag är för lat för att orka göra ordentliga sådana. Magic-kondomer och spelkort känns inte riktigt rätt, även om man kommer runt all pysselstuga med att sitta och leka med sax, och att gå trycka kort känns...lite väl ambitiöst. o_O"

Tja, jag hade faktiskt tänkt att vara ambitiös så förhoppningsvis så kan du skaffa dig en hel kortlek med taktikkort i en butik nära dig inom inte allt för avlägsen framtid.

Och vad är skillnaden på att leka pysselstuga med att pilla ihop taktikkort, och att leka pysselstuga och klippa ut handouts?
 
Schmy rubrik.

"Eller så kan han slå ett kvalitetsslag för att se hur bra jobb han utför. Den möjligheten finns också, och går till på samma sätt i T10, fast man slår inte mot en svårighet utan avläser resultatet som ett mått på kvalitet."

Så jag har alltså två valalternativ: antingen är det 10% chans att jag misslyckas (oavsett skicklighet), eller så kan jag inte misslyckas, bara lyckas mer eller mindre bra. Stämmer det? Sorry, men det duger inte (disclaimer: fullständigt subjektiv åsikt). Jag vill inte behöva ta till varken specialregler (ärligt, kunde du inte bara bakat in kvaliteten i färdighetsslaget istället?) eller spelledargodtycke (vilket jag dock inte har nåt problem med, men jag försöker argumentera utifrån en icke-ST-insnöad individs synvinkel) för så simpla grejer som helt vanliga handlingar.

"Det enda som jag saknar med att inte använda flera tärningar är väl möjligheten att bygga tärningstorn, men..."

Det är roligt att sitta och leka med tärningar, typ gnugga dem mot varandra och njuta av ljudet. Mmmm, plast...

"Tja, jag hade faktiskt tänkt att vara ambitiös så förhoppningsvis så kan du skaffa dig en hel kortlek med taktikkort i en butik nära dig inom inte allt för avlägsen framtid."

Om du fixar det där med att Avvaktande enbart är bättre än Defensiv så lovar jag att gå köpa en sån lek. T10 är inte riktigt min grej överlag, även om nippofil rymdopera duger under kriget, men lite vill jag väl stödja svensk rollspels...industri (ordvalet känns keff, men jag sov inget inatt, så det får duga)...

"Och vad är skillnaden på att leka pysselstuga med att pilla ihop taktikkort, och att leka pysselstuga och klippa ut handouts?"

Ingen, men om du tolkade det som att jag tyckte det var töntigt så fattade du mig fel. Det jag menade var att jag inte orkar, och att det i fallet med kort inte blir tillräckligt bra ändå. Och tja, jag orkar oftast inte med handouts heller, annat än utskrivna texter och dylikt, så...
 
Fel rubrik, fel ämne, fel tråd, fel forum

"Så jag har alltså två valalternativ"

Du har faktiskt tre, beroende på situation. Så som jag ser det så finns det tre grundläggande fall av handlingar.

1) En handling där man ställs mot en svårighet, och där resultatet kan bli ett av två grundfall, misslyckat eller misslyckat. Exempel: hoppa över en ravin.

2) En handling där man inte ställs mot en svårighet, utan där man vill veta kvaliteten på en genomförd handling. Tillräckligt dålig kvalitet kan säkert tolkas som ett misslyckande, men i grunden är det helt enkelt dålig kvalitet. Misslyckande blir det bara om det ställs mot en svårighet. Exempel: hoppa så långt som möjligt.

3) En handling där flera personer tävlar mot varandra. Exempel: längdhoppstävling.

Beroende på fall så väljs en av tre metoder att utvärdera ett och samma tärningsslag (dvs 1T10+attribut+färdighet).

"kunde du inte bara bakat in kvaliteten i färdighetsslaget istället?"

Det är inbakat.

"Om du fixar det där med att Avvaktande enbart är bättre än Defensiv så lovar jag att gå köpa en sån lek."

Varsågod.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top