Re: Mot oandligheten, och vidare!
Inte då att det nödvändigtvis finns själar, för det har jag aldrig påstått, utan att vetenskap är ett kasst redskap för att få svar på det.
För att bara hoppa in i diskussionen såhär igen: du får tycka att kvalitén på redskapet är hur bra eller dåligt du vill, men det ändrar inte på det faktum att det är det enda redskapet människan har till hands att kunna avgöra om själar finns eller inte. Vetenskap är ju som en form av kategorisering av sinnesintryck av hur fysikens lagar appliceras. Visa mig gärna hur man bevisar att själar finns eller inte finns utan sinnesintryck så ska jag vara tyst sen, jag lovar. Det betyder, inget användande av hörsel, syn, smak, lukt, eller känsel, och inga som helst verktyg som amplifierar dessa sinnen på något sätt (som te.x mikroskop, stetoskop, teleskop etc.). Visa mig hur man ska bevisa något utan dessa redskap.
Nu kommer nog argumentet: "bara för att vi inte kan se/känna/höra/smaka/känna doften av något så betyder det inte att det inte finns där". Och det stämmer, men faktum är att man kan med vetenskapliga instrument se saker som inte syns i normala fall (det finns så kraftfulla mikroskop där du faktiskt kan se en atom med blotta ögat). Ställer man vad vetenskapliga instrument kan bevisa, mot vad religösa metoder (som också använder sig av våra sinnesintryck) kan bevisa, så vinner de vetenskapliga metoderna.
För övrigt så har jag inget emot en tro på något okänt högre väsen/ högre princip (dvs. agnosticism). Det är de etablerade sekterna (eller religionerna som de kallas) jag personligen hyser agg emot. Dvs. kristendomen, judendomen, islam, hindu, buddhismen, shintoismen, jehovas vittnen och fan och hans moster. Detta för att deras bästa argument är något som står i uråldriga skrifter som är helt och hållet påhittade av ANDRA människor, som levde under en tid då man trodde på tomtar och troll ute i skogen (de är inte så värst trovärdiga med andra ord).
En annan sak jag hyser agg emot är den skadliga inverkan som religionen har. Jag skiter faktiskt blankt i att miljoner "mår bra med sig själva/ känner hopp" p.g.a deras valda etablerade religion. Ingen mängd hopp eller tro är värd alla dödsfall som religionen är mer eller mindre direkt ansvarig för. Ingen mängd tro eller hopp kan mäta sig med te.x övergreppet på små pojkar som judiska föräldrar tillåter hända (syftar nu på omskärelse).
Som jag sa tidigare, att säga sig inte kunna vara helt säker på om det finns någon högre makt eller inte är jag med på, men när man börjar komma dragandes med att människor faktiskt har pratat med den här högre makten, och att makten i sig är något så omöjligt som en omnipotent gud (omnipotens har blivtis så sönderbevisat förut att det känns rätt meningslöst att ta upp här, kolla upp sten-argumentet), och att den högre makten DESSUTOM har satt upp diverse regler utefter hur människor ska leva, och vad de ska tycka. Det är då som jag börjar raljera och vara sarkastisk emot sådana personer.
Sen kan man ju tycka vad man vill om hur pass sunt det är att bara "tro" på något utan att ens ha sett så mycket som en gnutta bevis på det, är en helt annan sak. Jag vet iallafall att jag "tror" inte på vetenskapen. En högutbildad professor kan komma fram och säga att han har upptäckt att kvarker ser ut exakt som små Peter Harrysson's, jag går inte med på det tills jag ser det själv. Det kallar inte jag för "tro"...