Nekromanti Trad vs Indie Rollspel, Vad är Indierollspel?
- Thread starter Siffner_UBBT
- Start date
wilper
Fast i vinkelvolten.
Wulfrik said:
Det är inte helt ovanligt att folk sätter det epitetet på Höstdimma.
CapnZapp said:
Jag tror inte det finns ett rakt svar som kan täcka hela indiestilen i det här. Det finns massor av sätt att hantera en sådan situation, men i tradspel så finns det en tradition att hantera den på samma sätt, om och om igen, på vissa punkter... Så jag tror att det mest upplysande skulle vara att titta på traditionen, och så kan man själva fantisera över hur det skulle kunna göras annorlunda.
1) Spelarna kommunicerar endast genom sina rollpersoner
I traditionellt rollspelande så har metasnack setts som något som distraherar från spelupplevelsen, så man undviker kommunikation, krasst sagt. Jag säger så här: Vill spelaren inte att hans rollperson ska bli skjuten? Då skjuter man inte rollpersonen. Varför använda tvång och straff i något som ska vara kul?
2) Spelet ska hantera färdigheter och moment i kamp
Ett spel behöver inte ha en siffra för bågskytte eller ens strid. Det kan finnas värden för att hantera detta, men de kan heta något annat. ("Jag har dödat en människa 2T6" eller "For others 5")
3) Task resolution, fortune in the end
I tradspel så konstaterar man vad man försöker och slår sedan, men det är också möjligt att parterna formulerar målen med sina handlingar snarare än själva handlingarna, och att man slår först och beskriver sen. Då är det ungefärliga resultatet redan bestämt när man beskriver hur det går till.
Christoffer
It's all pig.
Länge sen vi hade en sådan här diskussion på wrnu! Skoj!
Helt klart! Totalt medhåll Måns! Indie är allt, vad som helst, men inte mainstream!
(Och nu, inte ett svar till dig Måns, bara ett allmänt raljerande som jag inte vet vart jag skall placera det någonstans)
Det är antingen ett medvetet val (Vincent Baker och Ron Edwards är extremt tydliga med detta när de exempelvis drar tillbaka sina spel från IPR för att starta The Unstore istället), något som man tvingas till för att man inte har så mycket till val, eller något där emellan. Oavsett så är det centrala det oberoende och därför är det också politiskt. Att försöka få in något mer i begreppet än att det handlar om något oberoende är att frånta begreppet sin politiska karaktär, vilket jag (ända sedan jag hört min första Sonic Youth-låt) egentligen är emot.
Jag syndar dock själv och använder indiespel för att påvisa vad det är jag gillar. Jag har använt indierock och indiepop slentrianmässigt i bortåt femton år och borde skämmas. När det kommer till rollspel mest för att jag saknar en bra beteckning på svenska, och även om vi hade något bra term så används allt för många olika beteckningar för att vi ännu skall lyckas etablera en av dem som dominerande. Förutom just, indiespel. Jag misstänker att nöten aldrig kommer knäckas för alla kommer vilja olika saker, vissa vill tala om Story Nu/Now, andra om tematiska spel, en tredje om drama, en fjärde om berättarspel och en femte om berättelsespel, för att inte tala om den sjätte som vill... Problemet med att använda indiespel synonymt med dessa är att massa spel försvinner i röran, indiespel = narrativism/story nu/tematiskt spelande rör till det och osynliggör massor av spel som finns där ute och som absolut är släppta utav oberoende rollspelsutvecklare. När vi har en fin GNS-teori som faktiskt på ett strålande sätt påvisar att vi vill ha ut olika saker av vad vi spelar, bör vi inte då använda oss av den för att förtydliga vad det är vi gillar med en viss grupp spel? För, även om jag själv är obstinat och alldeles för länge påpekat att man inte bör lyssna på viss musik för att de är släppt på bolag man inte bör nämna vid namn, så är det ju så att vi spelar spel för att ha roligt, och om vi då kan förtydliga vad det är vi diggar med vissa spel, att de stödjer det där balla roliga, så vore det väl än bättre om vi faktiskt använda begrepp som förstärker det, inte döljer det och rör till det än mer.
Helt klart! Totalt medhåll Måns! Indie är allt, vad som helst, men inte mainstream!
(Och nu, inte ett svar till dig Måns, bara ett allmänt raljerande som jag inte vet vart jag skall placera det någonstans)
Det är antingen ett medvetet val (Vincent Baker och Ron Edwards är extremt tydliga med detta när de exempelvis drar tillbaka sina spel från IPR för att starta The Unstore istället), något som man tvingas till för att man inte har så mycket till val, eller något där emellan. Oavsett så är det centrala det oberoende och därför är det också politiskt. Att försöka få in något mer i begreppet än att det handlar om något oberoende är att frånta begreppet sin politiska karaktär, vilket jag (ända sedan jag hört min första Sonic Youth-låt) egentligen är emot.
Jag syndar dock själv och använder indiespel för att påvisa vad det är jag gillar. Jag har använt indierock och indiepop slentrianmässigt i bortåt femton år och borde skämmas. När det kommer till rollspel mest för att jag saknar en bra beteckning på svenska, och även om vi hade något bra term så används allt för många olika beteckningar för att vi ännu skall lyckas etablera en av dem som dominerande. Förutom just, indiespel. Jag misstänker att nöten aldrig kommer knäckas för alla kommer vilja olika saker, vissa vill tala om Story Nu/Now, andra om tematiska spel, en tredje om drama, en fjärde om berättarspel och en femte om berättelsespel, för att inte tala om den sjätte som vill... Problemet med att använda indiespel synonymt med dessa är att massa spel försvinner i röran, indiespel = narrativism/story nu/tematiskt spelande rör till det och osynliggör massor av spel som finns där ute och som absolut är släppta utav oberoende rollspelsutvecklare. När vi har en fin GNS-teori som faktiskt på ett strålande sätt påvisar att vi vill ha ut olika saker av vad vi spelar, bör vi inte då använda oss av den för att förtydliga vad det är vi gillar med en viss grupp spel? För, även om jag själv är obstinat och alldeles för länge påpekat att man inte bör lyssna på viss musik för att de är släppt på bolag man inte bör nämna vid namn, så är det ju så att vi spelar spel för att ha roligt, och om vi då kan förtydliga vad det är vi diggar med vissa spel, att de stödjer det där balla roliga, så vore det väl än bättre om vi faktiskt använda begrepp som förstärker det, inte döljer det och rör till det än mer.
Arvidos said:
Oj! Härligt att utvecklingen är där att det är trad när man inte metasnackar, men innebär det att "min gubbe försöker ditt och datt" är indie?
Jag skulle säga att metasnack är en del av tradspel, om inte annat är slå en d20 faktiskt rätt meta. Att vilja släppa den formen av meta kallades förr för friform och handlade mer om upplevelser (fast det kunde innehålla helt andra metanivåer). Har det ens funnits något metasnacksfritt rollspel (mer än lajv och kanske något friformsexpriment)?
För övrigt är din tredje punkt också något som varierats i trad. Många spelledare slår först och förklarar sedan utifrån resultatet. Jag har faktiskt mer sällan varit med om det motsatta, fast där kan någon komma och slå mig i huvudet att det bara är tolkningar av reglerna eller mina friformiga tekniker ;-)
-Gunnar (vill gärna ha lite metasnack och inget metakäbbel)
Rickard
Urverk speldesign
...och Matiné. Jag funderar lite kring Mouse Guard och då borde Version Noll också vara neotrad.Den odödlige kejsaren said:
/Han som nog inte hinner både äta och träna
Mogger
Hipsteranka
MrG said:
Jag tror att Arvidos menar en helt annan typ av metasnack. Det du nämner ser jag inte som metasnack alls. Den typ av metasnack som många indiespel uppmuntrar är sådant som rör karaktärers långsiktiga mål, varför de gör som de gör, att stanna upp och analysera spelet, att stanna upp och undra vad nästa scen ska handla om o.s.v.
Jag upplever det som att tradspel inte gör någon skillnad på metasnack och spela och många gånger kan spelandet bestå av väldigt mycket borde/vem/var/om/etc. Alltså, "borde inte min gubbe ha sett när fågeln flög iväg" eller "var befann sig han då?" o.s.v. Metasnack rörande annat är extremt ovanligt i tradspel. Ola Jansson (som jag tror att du känner?) skrev ett inlägg på mutant.nu för massor av år sedan om metasamtalet och det var första, och enda, gången jag har stött på det i tradspel.
Så, det handlar alltså om olika typer av metasnack. Att prata ur ett perspektiv som ligger bortanför karaktären men som är ändå är relaterat till spelet är alltså inte meta i det här faleet. I.e "jag gör 4 i skada"
MrG said:
Här nyckeltermerna task resolution och fortune at the end. Typexemplet är "jag dyrkar upp låset med min skill Dyrka *rullrull* och slår 6. Jag lyckas" Underförstått, handlingen är framgångsrik, dörren går upp. Handlingen står i centrum, den avgörs av slump i sista ledet. Nästan alla tradspel funkar exakt så här. Indiespel använder i princip alla andra möjliga mekaniker. Men det här är ett ganska snårigt ämne som vi snackat mycket om tidigare. Sök på "IIEE" (som står för Intent, Initiation, Execution, Effect) så hittar du en massa teoribabbel.
Måns said:
Denna hade jag missat.
Ouch... Så nu är Old school Indie? Då har vi alltså klivit bort från forge-skuggan och mekanik-parasollet och flutit tillbaka in till att Indie har med hur och av vem det produceras att göra?
Fan, jag som ÄNTLIGEN vant mig vid det andra... Så är Saga indie nu då?
Mogger
Hipsteranka
Ram said:
Och inte minst varför. Indie går emot.
Ram said:
Nej, jag snackar riktigt Old School. 1978. Saga försöker inte vara indie, försöker inte utmana m.m. Saga vill vara ett bra spel enligt rådande speltraditioner. Ett alternativ till Eon och DoD. Jag tror att jag skulle säga att indie är en attityd, mest av allt. Fantasy kanske är indie, alltså det jag egentligen syftade på, Arferts Old Schoolsspel. Jag har inte läst det, och är inte heller så intresserad av Old School öht.
Men jag vet inte. Det är ju i grund och botten en ganska ointressant diskussion, och vi har ju som sagt verktygen för att prata om de spel vi menar istället för att säga sånt som "hur många KP har man i tradspel?".
Måns said:
Detta får mig att undra vad det skall gå emot... Mainstream (D&D) har förändrats förhållandevis lite de senaste 20 åren.
Måns said:Men jag vet inte. Det är ju i grund och botten en ganska ointressant diskussion, och vi har ju som sagt verktygen för att prata om de spel vi menar istället för att säga sånt som "hur många KP har man i tradspel?".
Mjo, det stämmer förvisso. Jag har bara så svårt att förlika mig med att ett så hårt använt ord har en betydelse per användare. Men jag skall visa antydan till mognad sedan sist det var uppe och inte försöka förändra eller ena världen.
Måns said:Ram said:
Och inte minst varför. Indie går emot.
Ram said:
Nej, jag snackar riktigt Old School. 1978. Saga försöker inte vara indie, försöker inte utmana m.m. Saga vill vara ett bra spel enligt rådande speltraditioner. Ett alternativ till Eon och DoD. Jag tror att jag skulle säga att indie är en attityd, mest av allt. Fantasy kanske är indie, alltså det jag egentligen syftade på, Arferts Old Schoolsspel. Jag har inte läst det, och är inte heller så intresserad av Old School öht.
Men jag vet inte. Det är ju i grund och botten en ganska ointressant diskussion, och vi har ju som sagt verktygen för att prata om de spel vi menar istället för att säga sånt som "hur många KP har man i tradspel?".
kanske det... Saga vill vara ett bra, stabilt och ganska traditionellt rollspel, ett enklare, mer lättspelat alternativ till Eon och DoD.
Fantasy! är ju i grunden ett "vanligt rollspel" (precis som Sword & Wizardry eller Labyrinth Lord, t.ex.), men nedstrippat till 70-talsnivå. Och med en helt annan attityd när man bläddrar i boken (OK, den som inte finns ännu), det ska ju inte vara SNYGGT i första hand, utan ha en råare och ruffare känsla. "inte så noga"... Och med en annan spelstil.