krank said:
solvebring said:
Alltså, tänk vardag, tänk ditt liv i de mest banala rutinerna, tänk hur lunket brukar gå i en skolmatsal, tänk hur det brukar låta på familjemiddagarna, tänk hur det låter på en pubrunda med gänget. Tänk inte längre än vad näsan räcker helt enkelt och gör sådant som folk gör mest. Nej, det blir inte stereotypt eller kliché, för vår egen vardag är stereotyp och kliché. Vi följer mönster mer eller mindre och vi gör ingenting speciellt, och tja, vi äter rätt ofta när man tänker efter på vad man brukar göra tillsammans - äta, film, äta, spela spel, äta, gå på krogen, äta, ha sex, äta, ta en dagstur, äta osv.
Problemet här är att jag tenderar att dra mig undan sådant och inte känner mig alls bekväm i sådant...
(Vilket nog är en del av problemet här; om SL inte är en social typ och har dålig koll på vanligt folks sociala vardag så blir det svårt att spelleda en social vardag...)
Alltså, jag är inte den socialaste typen jag heller. Sure jag har familj, iof, men det är en högst begränsad sfär.
Jag tror hur som haver att det finns saker att plocka från bara man vågar gå på det självklara - vardagen är trots allt till största delen ruskigt självklar. Det vardagliga lunket består av banala rutiner - det är ju det som är så skrämmande när de väl bryts! ... Planer som spricker helt... ... En olycka... ... Överraskningar... Chocker... Skrämmande som fan.
Men, åter till spåret.
Du har ju en mor och far och syskon mig veterligen. Du är uppväxt i en familj med flera familjemedlemmar. Använd dig av det. Använd dig av all denna grå massa av icke minnesvärd vardag och gör den minnesvärd.
Du har gått i skolan, du har haft kompisar - mer eller mindre under olika perioder i livet, sånt är ju livet, du är lärare, du åker på konvent, och än bättre - du har sett massor med filmer, TV-serier etc.
Kort sagt, räds inte för erfarenhet av sådant. Du har sett samliv av olika typer under hela ditt liv, omedvetet liksom ofrivilligt har du tvingats studera din omvärld. Du kan minnas föräldrarnas gräl, dina och brorsan bråk, kusinens dumma kommentarer, skolkamraternas ytliga snicksnack, kollegernas meningslösa kallprat under slöstunderna i lärarrummet.
... Strunta i hur insatt du egentligen är. Härma på bara. Det är ingen som märker om du kör på självupplevd vardag eller iakttagen såpavardag. Det är skrämmande nog nästan samma sak.
Mitt tips är kort sagt: Bara gör! Sluta tänka, sluta göra sak av det. Det är plain fucking vardag vi snackar om. Börjar man konstla den är det inte längre plain fucking vardag och den kommer att kännas mer konstgjord istället för tvärtom.
Nån behöver köpa mjölk. Orkar jag? Nej...
FAN! Det är stopp i toaletten...
... Någon annan får fan ringa. Jag kan hålla mig. Det är fan inte mitt fel...
Tjena! Läget? Tack bra. Schysst väder, va?
Har han har gjort slut med honom?!
Nämen, oh, va - har de där har fått barn?
Suck! Skönt att bara slappa. Åh nej, inte han!
Tråkiga Arne tror att influensan är på gång...
Bea har haft en skitdag och låter det gå ut över alla andra... Kul! Kul att se dig också, fitta.
... Ja, röj på bara. Mina öron blöder men okej. Usch, jag vill bara sova. Måndagar, jag hatar måndagar. Döda mig.
Vad sa de? Att Kim skulle städa ur kylskåpet men sket i det? Alla är arga på honom/henne. Konstigt! Not. Han/hon ser inte sitt eget misstag och skyller ifrån sig. Bortskämda skit!
Dagdrömma... Snubben i tidningskiosken och Mostafa från falafelstället snackade om en storm i Seattle. Det lät heltskumt. Varför har inte nyheterna sänt det? Har jag bara missat det?
Varför ser nyhetsankaret så svettigt ut, eller börjar jag bli paranoid? Äsch, åh, tårta!
Visst, slå dig ned bara. På TV ikväll? Vet inte.
/
solvebring som tror att krank kommer att göra ett kalasjobb bara han slappnar av mer. ... Förövrigt vet han inte varför han skrev den där kursiva texten ovan. Bara gjorde det.