Nekromanti Trött på män i fantasy
- Thread starter Recca
- Start date
Arfert said:
Till detta ska Övärlden nämnas.
"Hjälten" är en man i första boken, men sen finns det andra tankar om världen som inte känns så fantasynormalt, så att säga. Visst är det inte på samma nivå som hennes Left Hand of Darkness, men Övärlden måste läsas, om man inte redan gjort det. Om man redan läst den måste man läsa om den.
Till Recca:
Jag tror jag att särskilt bok 2, 4 och 5 är av intresse. Övärlden, av Ursula K. LeGuin.
Bättre än Sagan om Ringen. Bättre än allt.
/Magnus
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Jag tipsar om Elizabeth Lynns Tornor-serie: Northern Girl, Dancers of Arun, m.fl. Annorlunda syn på kön.
Jag läste den boken (eller lyssnade, då jag lyssnar på böcker på jobbet) alldeles nyligen, och den är fantastisk och ganska (läs: väldigt) jobbig, och uppläserskan gör ett amazing job, som bara tangeras av uppläsaren till Frankenstein eller The Hunchback of Notre Dame.Tony.M.Meijer said:
</div>弾幕 said:
Kanske inte vad du är ute efter. </div></div>
Så mycket läste jag mig till på wiki-sidan. Våldtäkter sker ju i verkligheten, jag skyr inte realism utan min kritik av förekomsten av våldtäkt skulle grunda sig på hur det framställdes.
Jag tycker att Covenant-böckerna, tillsammans med The Fionavar Tapestry är de fantasyböcker som hanterat våldtäkt på ett bra sätt, till skillnad från en del andra serier (som jag inte kan sätta fingret på just nu, men som jag vet jag tänkte "det här var ju urdåligt skrivet, vem tänker så?" när jag läste dem).
Du behöver läsa Kushiel's Dart med uppföljare. Dess setting utgår från en queer bdsm-bög-samhällsordning, more or less. Also, POV-karaktären är kvinna, och uppfriskande i termer av fantasy-epos-hjältar såtillvida att hon är helt oförmögen att slåss, men fortfarande inte ett våp. Den roliga dynamiken mellan henne och mer fightkapabla karaktär är en av grejerna som gör serien riktigt läsvärd (dess höga queer-kvot är givetvis en annan).
Våldtäkten i Fionavar Tapestry kvalar väl också in som typ den grymmaste och mest utstuderade i fantasylitteraturen genom tiderna...
i ljuset av detta, skulle jag säga, är den inte särdeles väl hanterad imo, i det att det känns som att den slätas över lite väl hastigt och mest är en ursäkt för att #1: etablera ondingen som ond (and how!, förvisso), #2: ge tjejen en Magical Pregnancy... men som vanligt knyter GG Kay ihop tråden extremt väl på slutet i det att
.
As Covenant-böckerna och våldtäkt goes kan man även notera ett tydligt mönster vid läsning av samme författares scifi-epos, The Gap, där mer eller mindre hela första boken är en orgie i mind-control-övergrepp...någon på tvtropes föreslog en "what the hell author?"-trope dedikerad åt Stephen Donaldson...
i ljuset av detta, skulle jag säga, är den inte särdeles väl hanterad imo, i det att det känns som att den slätas över lite väl hastigt och mest är en ursäkt för att #1: etablera ondingen som ond (and how!, förvisso), #2: ge tjejen en Magical Pregnancy... men som vanligt knyter GG Kay ihop tråden extremt väl på slutet i det att
skurken genom att avla ett barn på jorden gjort sig till en del av världsväven och därmed sårbar, vilket han inte var förr
As Covenant-böckerna och våldtäkt goes kan man även notera ett tydligt mönster vid läsning av samme författares scifi-epos, The Gap, där mer eller mindre hela första boken är en orgie i mind-control-övergrepp...någon på tvtropes föreslog en "what the hell author?"-trope dedikerad åt Stephen Donaldson...
alltså, rent dramatiskt sett är idén briljant i sin sadism
(alltså, att ondingen våldtar henne i en illusion av hennes flickrum i skepnad av alla män hon någonsin känt samtidigt som han droppar sitt frätande blod på henne)
Fionavar Tapestry har väl inte åldrats jätteväl, allt sammantaget, men den har en del riktigt bra idéer och den ondaste fantasyondingen någonsin...
(bäst är hur han utan alvernas vetskap placerat en själaslukande Midgårdsorm mitt i farleden till pseudo-Valinor, så alla alver som åkt västerut de senaste seklerna har fått sina själar uppätna istället för att dansa på ängarna i de odödliga landen...).
Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Johanne Hildebrant har skrivit triologin Sagan om Valhalla. Om jag förstått det rätt handlar de böckerna (delvis) om ett äldre, matriarkalt samhälle som trängs undan av ett invaderande patriarkalt dito. Svensk bronsåldersfantasy.
Jag vet inte om de är läsvärda dock, har inte läst dem själv.
Jag vet inte om de är läsvärda dock, har inte läst dem själv.
Ond bråd död
Swashbuckler
Johanne Hildebrants böcker har jag inte hört så snälla saker om. Jag har inte läst dem själv dock.
Läste den första.. var väl på samma nivå som någon av de sämre "Grottbjörnens folk"-böckerna. Gick att läsa med en viss behållning, men inte så mycket mer. Sen är det ju fantasy, inte historiska böcker. Bör man veta. Vet inte om J.H. hävdat att de är historiska eller inte.