Tråd om översättning av precis allting utom rollspel i vilda västern

[Oldtimer]

Jag har ju ägnat över fyrtio år åt att översätta rollspelsrelaterat material till svenska, just för att jag älskar vårt språk och vill inte späda ut det med engelska helt i onödan.

När det gäller just namn på personer och platser är det inte alltid självklart vad som skall översättas och vad som kan få vara kvar. Om man tittar tillbaka på våra översatta äventyr till svenska D&D, så översatte vi namn som hade en engelsk betydelse som kändes som om den knöt an till äventyrets berättelse. Rahasia (B7) fick behålla sitt namn, men vinerna som man hittar i äventyret fick nya namn. Xanaton (E1) fick behålla sitt namn med bara en liten justering av stavningen, medan Draco Stormsailer bytte namn till Styrbjörn Stormbräcke.

Av samma anledning bytte staden där kampanjen Sagan om den brinnande himlen inleds namn från Gate Pass till Portkjusa, dels för att dess namn beskriver hur den ser ut och dels för att det anspelar på en viktig del av kampanjen. Landet Dassen fick dock ett nytt namn av en helt annan anledning.

Men det är verkligen inte självklart någon gång och kräver mycket eftertanke för att bli rätt.

 

[Mekanurg]

Av samma anledning bytte staden där kampanjen Sagan om den brinnande himlen inleds namn från Gate Pass till Portkjusa, dels för att dess namn beskriver hur den ser ut och dels för att det anspelar på en viktig del av kampanjen. Landet Dassen fick dock ett nytt namn av en helt annan anledning.

I en Ensamma Vargen-bok utgiven 1985 innehöll den engelska texten en baron Oren. Vi åtgärdade detta i översättningen.

 

[JohanL]

baron Oren

Vi kan inte göra mycket åt Jan Smuts i Sydafrika.

 

[Hägerstrand]

Vad gäller Luke Skywalker har "Skywalker" förvisso en begriplig betydelse, men det är ingenting som faktiskt spelar roll för sagan.

Det blir lite konstigt att jämföra namn i böcker med översättning av namn i film, där Sverige inte har den dubbningstradition som vissa andra länder har. Eftersom vi hör det talade originalet så skär det sig väl mer om vi översätter namn än vad det skulle göra vid en dubbning?

I den svenska ljudboksinspelningen av Stjärnornas Krig översattes i alla fall Chewbacca till Tuggback.

 

[Zimeon]

Det är det inte. Beroende lite på vad som avses med »engelskfödd« då. Liksom, visst, skall man ha en bra chans att uppfatta den sortens nyanser så kräver ju det förstås en språkkänsla som kanske inte alla har, eftersom många började lära sig språket långt senare, och i mindre omfattning.

Jo, precis. Det är väldigt lätt att överskatta sin förmåga i ett annat språk (Dunning-Kruger visar ju att man är inte bättre på att avgöra sin förmåga som själva förmågan är bra – så är man halvbra på engelska är man bara halvbra på att avgöra hur bra man är på engelska). Med vissa extrema undantag, är man mycket bättre på att uppfatta nyanser och sånt på sitt modersmål än på ett annat språk, och det inkluderar att uppfatta om något låter "töntigt" eller inte.

Jag tror ju inte det, utan menar istället att grejen helt enkelt är att det ofta görs för dåligt på svenska, med en avsaknad av förståelse för vad som faktiskt funkar på svenska och vad som inte gör det.

Jo, men då handlar det ju om dåliga eller bra översättningar och inte om huruvida namn ska översättas eller inte.

Bara om man isåfall alltså har fått för sig att översätta Harry Potter med en fornnördisk eller Astrid Lindgrensk stil och språkklang, för det var ju det som var min poäng. Men det skulle ju vara något helt annat isåfall. Endast en britt skulle ge någon namnet »Hufflepuff«, och det kommer aldrig kännas som nån sorts vikingafantasy eller svensk saga; och på samma sätt kommer »Korpeklo« aldrig passa in på en Bri'ish school of witchcraft and sorcery.

Frågan är om poängen med Hogwarts, en typisk fantasy-skola, är att det ska vara just en brittisk skola. Man får tänka på att publiken är kanske 10-åringar, i det läget skulle jag bedöma att brittisk lokalfärg är klart underordnat det faktum att det är en fantasi, och att namnens innebörd har betydelse för berättelsen, och att det är bra om läsaren förstår. Gator som Diagongränd är ju dessutom översatta, fast det där till och med är en ordvits som går förlorad.

Och återigen, att vi tycker att "Korpeklo" eller "Guldengrip" är något som känns som viking eller Astrid Lindgren, är ju en ren vanesak – det är där vi har hört sådana namn, och det är därför de förknippas med det. Använder man sådana namn i andra sammanhang, kommer man att förknippa namnen med dessa nya situationer också. Ibland behöver namn översättas, och det är dumt att måla in sig i ett hörn med argumentet att "jag är inte van vid det".

 

[Zimeon]

Också, för att ge mig in i diskussionen rörande svenskans möjliga upplevda töntighet har jag träffat på folk som inte läser svenska översättningar för att de känns fel för dem men har inga problem med engelska sådana.

Amen. Hur många gånger har jag hört att "manga funkar inte på svenska, det måste vara på engelska!" och jag har läst den engelska översättningen, och den är horribel (och ändrar på hur mycket som helst). Det var någonstans där som jag verkligen insåg att det endast och enbart rör sig om en vanesak.

 

[Zimeon]

I en Ensamma Vargen-bok utgiven 1985 innehöll den engelska texten en baron Oren. Vi åtgärdade detta i översättningen.

Det fanns en dvärg i ett bonusäventyr som hette "Vagnar". Han fick också byta namn. Jag tror jag bytt tre namn i Ensamma Vargen (Oren, Vagnar och nån till), men alla munk-namn som betyder något översattes (brittisk lokalfärg är inte poängen, och dessutom är Sommerlund egentligen Sverige, enligt författaren själv). Tyvärr var det inte jag som nyöversatte bok 1 och 2, så jag kom inte åt Holmgard (som skulle hetat Holmgård) eller Sommerswerd (som skulle hetat Sommerswerdet eller Sommersvärdet). Det var lite surt, men inget jag kan göra åt i efterhand.

 

[Zimeon]

Jag känner inte heller att min position är utan backning. Vi har alla sett styggelserna som är resultatet när folk försöker översätta ordet ”Hobbit”. Resultaten är något som bara folk som är medvetet motvalls eller helt saknar poesi i sina själar kan försvara.

Man kan alltid hitta exempel som är ovanligt svåra eller som har exemplifierats av galna översättningsförsök. Det jag vänder mig emot är den kategoriska inställningen att man aldrig ska översätta namn. Lämnar man saker som Silversong i Ensamma Vargen och inte översätter till Silversång, så har man helt enkelt gjort fel. Det finns ingenting i Ensamma Vargen som ger intrycket att en engelsk ton bör finnas kvar för att behålla en kulturfärg, så att behålla det där är att göra en onödig justering av verket.

Jag skulle få sitta och klura länge för att komma på något bra för "Slugworth", men jag tror inte alls att poängen är de faktiska fonetiska ljuden, utan vad ordet också betyder. För en svensk tioåring som läser blir det lätt att man tror att vederbörande är slug, vilket kanske i och för sig stämmer, men som inte är poängen med namnet. Och då har man missat något.

Azkaban är som sagt inte ett ord som har en omedelbar betydelse för de som läser originalet, så jag förstår inte varför du envisas med att ta upp sådana namn.

 

[Selly]

Med vissa extrema undantag, är man mycket bättre på att uppfatta nyanser och sånt på sitt modersmål än på ett annat språk, och det inkluderar att uppfatta om något låter "töntigt" eller inte.

Nåja, så extremt verkar det inte vara: »It is estimated that half of the world is functionally bilingual, and the majority of those bilinguals are 'native speakers' of their two languages.«

Men för all del, även om svenskar överlag är bra på engelska så är det ju nästan helt säkert inte fler än 25% av alla i det här landet som vuxit upp med engelskan jämte svenskan från späd ålder på det där sättet. Men man bör nog ändå vara försiktig med att sätta flerspråkigheten på en piedestal, kan jag tycka.

Och återigen, att vi tycker att "Korpeklo" eller "Guldengrip" är något som känns som viking eller Astrid Lindgren, är ju en ren vanesak – det är där vi har hört sådana namn, och det är därför de förknippas med det. Använder man sådana namn i andra sammanhang, kommer man att förknippa namnen med dessa nya situationer också. Ibland behöver namn översättas, och det är dumt att måla in sig i ett hörn med argumentet att "jag är inte van vid det".

Min poäng var att det känns lite reduktivt att kalla våra delade kulturella konnotationer för en »vanesak«. Visst, det är ju ingenting magiskt eller så, men heller ingenting man skriver om bara sådär. Om något låter som Astrid Lindgren så kommer det fortsätta göra det tills någon lyckas göra ett lika stort avtryck, tänker jag, och det lär dröja.

Med det sagt så skulle jag inte heller påstå att det alltid är dåligt att översätta namn. Ibland låter ju originalet helt befängt för en svensk läsare, vilket vi sett flera exempel på i tråden, och då är det nog bäst att justera. Jag menar, superskurk eller ej, särskilt respektingivande är det ju inte.

— · — · — · — · —

För att faktiskt svara på startinlägget också då kanske: Jag tycker att du gör bäst i att ha samtliga kartans skyltar på engelska, av samma anledningar som flera andra redan angivit. 100% av alla potentiella läsare kommer förstå ändå, och det blir mer enhetligt och troget miljön på det viset.

 

[Genesis]

Jag känner inte heller att min position är utan backning. Vi har alla sett styggelserna som är resultatet när folk försöker översätta ordet ”Hobbit”. Resultaten är något som bara folk som är medvetet motvalls eller helt saknar poesi i sina själar kan försvara.

Jag tycker rakt av tvärtom, som jag redogjorde för i diskussionerna om den gamla svenska översättningen av Bilbo. Majoriteten andra språk här, av dem jag talar, har rakt av låtit bli att översätta, och det låter fruktansvärt. "Le hobbit", liksom. 哈比人, vafan ska det betyda? Bara de som helt saknar poesi i sina själar kan tycka att det låter vettigt. Tjänstefel av översättaren där. Svenskans "Hompe" däremot är helt fantastiskt, och det är synd och skam att det inte fick vara kvar.

 

[God45]

Hompe är så dåligt. Men hej, vill man göra en bok om en magisk varelse som heter en Hompe kan man skriva det själv på svenska direkt. Man behöver inte förstöra en översättning med det.

 

[God45]

Jag känner att när man översätter något så har man ett ansvar mot texten att ändra så lite som möjligt. Exempel på vad som är dåligt: När tv3 brukade texta Simpsons ”översatte” man kulturella referenser. Så man ändrade namnen på kändisar till Svenska kändisar när det refererades till en kändis i ett skämt.

Det känns som samma sak när man börjar ändra namnen. Det är respektlöst mot texten och författaren.

Det bästa är så klart att läsa på originalspråk, men man kan inte lära sig alla språk, så därför översätter vi saker. Översättaren i sig ska inte ändra materialet, de är bara till för att möjliggöra läsandet. När de börjar se sig som konstnärer i sin egen rätt har något gått fel.

 

[God45]

Jag tycker rakt av tvärtom, som jag redogjorde för i diskussionerna om den gamla svenska översättningen av Bilbo. Majoriteten andra språk här, av dem jag talar, har rakt av låtit bli att översätta, och det låter fruktansvärt. "Le hobbit", liksom. 哈比人, vafan ska det betyda? Bara de som helt saknar poesi i sina själar kan tycka att det låter vettigt. Tjänstefel av översättaren där. Svenskans "Hompe" däremot är helt fantastiskt, och det är synd och skam att det inte fick vara kvar.

Jag skrev att detta gjordes ”folk som är medvetet motvalls” också. Helt orelaterat så klart, men var det inte du som släppte en andra edition av ett spel där första editionen var på svenska BARA på franska? Det känns som något man kan vänta sig av någon som säger att de gillar Hompe. Det känns som lite sjävlmytologiserande av sorten vissa typer av konstnärer gjort mer än en gång.

 

[Genesis]

Jag känner att när man översätter något så har man ett ansvar mot texten att ändra så lite som möjligt. Exempel på vad som är dåligt: När tv3 brukade texta Simpsons ”översatte” man kulturella referenser. Så man ändrade namnen på kändisar till Svenska kändisar när det refererades till en kändis i ett skämt.

Det känns som samma sak när man börjar ändra namnen. Det är respektlöst mot texten och författaren.

Det bästa är så klart att läsa på originalspråk, men man kan inte lära sig alla språk, så därför översätter vi saker. Översättaren i sig ska inte ändra materialet, de är bara till för att möjliggöra läsandet. När de börjar se sig som konstnärer i sin egen rätt har något gått fel.

Jag tycker tvärtom, men inser att det nog är en ovanlig och kontroversiell åsikt. Översättning förstör information; det är oundvikligt. Om inte översättaren själv lägger till ny information så kommer översättningen nödvändigtvis att vara sämre än orginalet.

Jag skrev att detta gjordes av folk som var ”folk som är medvetet motvalls” också. Helt orelaterat så klart, men var det inte du som släppte en andra edition av ett spel där första editionen var på svenska BARA på franska? Det känns som något man kan vänta sig av någon som säger att de gillar Hompe. Det känns som lite sjävlmytologiserande av typen vissa typer av konstnärer gjort mer än en gång.

"Medvetet motvalls" hade kunnat vara titeln på min självbiografi, och jag slåss regelbundet mot väderkvarnar, som att vägra översätta mina spel till engelska och ja, andra utgåvan av Svart av kval finns bara på franska, men det är mest för att jag är lat (men också en del självmytologiserande, helt klart).

Men jag vill tro att inget av detta är anledningen till att jag föredrar "Hompe" framför "Hobbit" på svenska. Det är helt enkelt ett mycket bättre ord och funkar mycket bättre i en fantasyberättelse. Att man ska ha en hobbit som ger sig ut för att träffa elves i Rivendell men måste möta orcs och resa till Mount Doom är bara riktigt dåligt och fult.

 

[God45]

Jag tycker tvärtom, men inser att det nog är en ovanlig och kontroversiell åsikt. Översättning förstör information; det är oundvikligt. Om inte översättaren själv lägger till ny information så kommer översättningen nödvändigtvis att vara sämre än orginalet.


"Medvetet motvalls" hade kunnat vara titeln på min självbiografi, och jag håller på med idiotiska saker som att vägra översätta mina spel till engelska och ja, andra utgåvan av Svart av kval finns bara på franska, men det är mest för att jag är lat (men också en del självmytologiserande, helt klart).

Men jag vill tro att inget av detta är anledningen till att jag föredrar "Hompe" framför "Hobbit" på svenska. Det är helt enkelt ett mycket bättre ord och funkar mycket bättre i en fantasyberättelse. Att man ska ha en hobbit som ger sig ut för att träffa elves i Rivendell men måste möta orcs och resa till Mount Doom är bara riktigt dåligt och fult.

Jag känner att jag delvis gått in med högt tonläge i den här diskussionen. Så jag vill bara stanna upp och säga att medan jag inte håller med var detta ett riktigt bra svar

 

[Genesis]

Jag känner att jag delvis gått in med högt tonläge i den här diskussionen. Så jag vill bara stanna upp och säga att medan jag inte håller med var detta ett riktigt bra svar

Jag är överhuvudtaget inte upprörd, och har inte tagit illa upp, vill jag också passa på att säga.

 

[Gamiel]

Vad jag minns så översatte man hobbit till "hobb" o "hobber" i senare översättningar efter den som använde "homper"

 

[Zimeon]

Jag känner att när man översätter något så har man ett ansvar mot texten att ändra så lite som möjligt. Exempel på vad som är dåligt: När tv3 brukade texta Simpsons ”översatte” man kulturella referenser. Så man ändrade namnen på kändisar till Svenska kändisar när det refererades till en kändis i ett skämt.

Det känns som samma sak när man börjar ändra namnen. Det är respektlöst mot texten och författaren.

Absolut inte. Det är allt annat än respektlöst om man vill kunna möjliggöra verket för en annan publik. Att tro att en översättares jobb är att ändra så lite i texten som möjligt är en komplett missuppfattning. En översättares uppgift är att se till att verket i sin helhet förs fram på ett annat språk, inte att vara ordagrant korrekt.

Att ändra kändisnamn i ett uttalande kan vara helt galet. Men det kan också vara fullkomligt rimligt, om inte poängen är att det är just exakt den kändisen. Typexemplet är ett skämt. Om någon säger något roligt på japanska, och detta ska översättas, så gör man fel om man översätter ordagrant, och resultatet inte är kul. Det är viktigare att det blir ett skämt. Då SKA man ändra i texten, annars har man gjort fel.

Det bästa är så klart att läsa på originalspråk, men man kan inte lära sig alla språk, så därför översätter vi saker. Översättaren i sig ska inte ändra materialet, de är bara till för att möjliggöra läsandet. När de börjar se sig som konstnärer i sin egen rätt har något gått fel.

Det där sista uttalandet är 180 grader helt åt helskotta fel. Översättaren MÅSTE se sig som en konstnär, annars blir det en värdelös översättning. Man måste göra väl avvögda bedömningar om vad exakt hur man uttrycker vad, och att tro att en så banal sak som ett namn är den största ändringen man gör, ja, då har man inte översatt mycket. (Det värsta jag gör när jag översätter från japanska är när jag skriver ordet "jag" – de som kan japanska vet varför, och vet också varför jag inte har något val.)

Jag tycker tvärtom, men inser att det nog är en ovanlig och kontroversiell åsikt. Översättning förstör information; det är oundvikligt. Om inte översättaren själv lägger till ny information så kommer översättningen nödvändigtvis att vara sämre än orginalet.

Den åsikten är absolut inte ovanligt eller kontroversiell. Det är den gängse inställningen; man brukar säga (olite oanständigt) att översättningar är som älskare: Det är de otrogna som är bäst.

 

[Zimeon]

Och ja, jag kanske också går in i diskussionen med lite för högt tonläge. Men ja, det är en öm tå. Som professionell översättare har jag för många gånger fått stå och försvara mitt kunnande för personer som (ja, faktiskt!) har mindre koll än jag. Jag känner mig ibland som en kock som tycker att jag ska krydda kalopsen med mirin, för i japansk matlagning har man minsann mirin, och jag måste stå och förklara att jag gör en svensk rätt.

Jag går inte så långt att jag menar att lokalfärgen helt ska raderas ut från ett verk, men många menar till och med det. Jag nöjer mig med att tycka så när det utspelar sig på neutral mark.

 

[erikt]

Frågan är om poängen med Hogwarts, en typisk fantasy-skola, är att det ska vara just en brittisk skola. Man får tänka på att publiken är kanske 10-åringar, i det läget skulle jag bedöma att brittisk lokalfärg är klart underordnat det faktum att det är en fantasi, och att namnens innebörd har betydelse för berättelsen, och att det är bra om läsaren förstår. Gator som Diagongränd är ju dessutom översatta, fast det där till och med är en ordvits som går förlorad.

Hogwarts är ju väldigt mycket baserad på brittiska internatskolor, och skulle knappast kunna ligga någon annanstans. Så ja, det är väldigt mycket en brittisk skola - bara det att de lär ut magi istället för vanliga skolämnen.
Och ... en "typisk fantasy-skola"? Finns det ens sådana? Vad är det som är typiskt för fantasy-skolor?