Quan'talis
Swashbuckler
<center>Om Tolkienkomplexet</center>
<center>eller</center>
<center>When you're standing on the shoulders of giants,</center>
<center>taking a step forwards could easily prove fatal</center>
Det kan ju hända att det är något fel på mig, men jag fick en plötslig lust att skriva lite litteraturkritik. Någon som är intresserad av Tolkiens skadliga inflytande på fantasylitteraturens utveckling? Tänkte väl det. Here we go...
Det fanns fantasy före Tolkien och det finns fantasy efter Tolkien som klarat sig mer eller mindre oskadd, men i stora drag är det T. som definierat genren som den ser ut i dag. Man kunde förstås tänka sig sämre förebilder, men ibland får jag en känsla av att fantasygenren skulle vara intressantare om han inte gjort riktigt så stort intryck på riktigt så många författare. Jag har delat in min analys av Tolkienkomplexet i fem delar (just because I can)
[color:red]Språk.</font color=red> Tolkien var lingvist. Vill man vara lite elak kan man säga att han började skriva bara för att han ville att de språk han hittat på skulle få någon som pratade dem. De flesta moderna fantasyförfattarna är inte lingvister, men envisas ändå med att klämma in ord och meningar på egenhändigt konstruerade språk. Det som stör mig är inte så mycket att språken är godtyckligt hopsatta för att låta lagom främmande och uråldriga, det kan jag leva med. Det som stör mig är att de dyker upp i så många böcker, oftast utan annan anledning än att det hör till när man skriver fantasy.
[color:red]Världsbyggnad</font color=red> Samma sak här. Tolkien ritade kartor, hittade på historia, mytologi, sedvänjor osv, alltså gör alla fantasyförfatare det. Problemet är att Tolkien lade ner åratal på sin värld medan David Eddings gjorde sin på en eftermiddag. Jag har ingenting emot en karta i början på boken, men för det mesta är den totalt onödig.
[color:red]Poesi</font color=red> Tolkien skrev kanske inte poesi i nobelprisklass, men han är inte alls dålig heller, och hans stil passar i hans böcker (litteraturkritikern i mig vill skriva 23 sidor om paralleller mellan Tolkiens poesi och Robert Frosts tidiga verk, men jag håller tillbaka honom genom att hota med att läsa silmarillion på nytt om han inte skärper sig). Stephen Donaldson, däremot, är ingen vidare bra poet. Jämför vilken hobisk vandringsvisa som helst med valfritt stycke poesi ur böckerna om Thomas Covenant. I rest my case.
[color:red]Trilogi</font color=red> Okej, till och med jag tycker att jag börjar bli tjatig, men går det inte att skriva ett välkomponerat, balanserat och läsvärt verk i fantasygenren på mindre än 1000 sidor? Och jo, det finns massor av fantasyverk som inte har tre delar, men för det mesta är det för att de har ännu fler.
Här måste jag erkänna att Tolkien inte bär hela skulden; det kan till och med hända att han hör till de förleddas skara - författare som Lord Dunsany och James Branch Cabell skrev böcker med ännu flera delar långt tidigare och Mervyn Peake och C.S. Lewis skrev en trilogi respektive en septett ungefär samtidigt, men när det gäller att göra flerdelade verk till standarden inom fantasy är han till ganska stor del ansvarig.
Jo, jag vet att Tolkien skrev sagan om ringen som en bok och att det var hans förläggare som envisades med att dela den i tre, men vem av dem var det som nödvändigtvis skulle gå och skriva en bok på runt tusen sidor?
[color:red]Appendix</font color=red> Just det. Är du osäker på om en bok är fantasy eller inte, titta i slutet. Har den ordlista/kort sammanfattning av världens historia/essä om någon intressant aspekt av valfri folkgrupps sociala liv är det fantasy. Och Tolkien har alltihop. Det finns många fantasyböcker som inte har någon uppslagsdel i slutet, men det är nog rätt svårt att hitta något skönlitterärt verk som har uppslagsdel men inte är fantasy.
Så vart vill jag komma? Ska vi springa till närmaste bibliotek och skrikande slita ut alla böcker som liknar Tolkien för mycket ur hyllorna? Ska vi sucka resignerat och gå och köpa Robert Jordans senaste? Eller ska vi allihop sätta oss ner och skriva varsin bok som revolutionerar fantasygenren (jag är nästan färdig med min. Jag måste bara hitta på handlingen, personerna och titeln innan jag kan börja skriva den)? Beats me.
/JPS - "Din vissna lian i litteraturkritikens djungel"
<center>eller</center>
<center>When you're standing on the shoulders of giants,</center>
<center>taking a step forwards could easily prove fatal</center>
Det kan ju hända att det är något fel på mig, men jag fick en plötslig lust att skriva lite litteraturkritik. Någon som är intresserad av Tolkiens skadliga inflytande på fantasylitteraturens utveckling? Tänkte väl det. Here we go...
Det fanns fantasy före Tolkien och det finns fantasy efter Tolkien som klarat sig mer eller mindre oskadd, men i stora drag är det T. som definierat genren som den ser ut i dag. Man kunde förstås tänka sig sämre förebilder, men ibland får jag en känsla av att fantasygenren skulle vara intressantare om han inte gjort riktigt så stort intryck på riktigt så många författare. Jag har delat in min analys av Tolkienkomplexet i fem delar (just because I can)
[color:red]Språk.</font color=red> Tolkien var lingvist. Vill man vara lite elak kan man säga att han började skriva bara för att han ville att de språk han hittat på skulle få någon som pratade dem. De flesta moderna fantasyförfattarna är inte lingvister, men envisas ändå med att klämma in ord och meningar på egenhändigt konstruerade språk. Det som stör mig är inte så mycket att språken är godtyckligt hopsatta för att låta lagom främmande och uråldriga, det kan jag leva med. Det som stör mig är att de dyker upp i så många böcker, oftast utan annan anledning än att det hör till när man skriver fantasy.
[color:red]Världsbyggnad</font color=red> Samma sak här. Tolkien ritade kartor, hittade på historia, mytologi, sedvänjor osv, alltså gör alla fantasyförfatare det. Problemet är att Tolkien lade ner åratal på sin värld medan David Eddings gjorde sin på en eftermiddag. Jag har ingenting emot en karta i början på boken, men för det mesta är den totalt onödig.
[color:red]Poesi</font color=red> Tolkien skrev kanske inte poesi i nobelprisklass, men han är inte alls dålig heller, och hans stil passar i hans böcker (litteraturkritikern i mig vill skriva 23 sidor om paralleller mellan Tolkiens poesi och Robert Frosts tidiga verk, men jag håller tillbaka honom genom att hota med att läsa silmarillion på nytt om han inte skärper sig). Stephen Donaldson, däremot, är ingen vidare bra poet. Jämför vilken hobisk vandringsvisa som helst med valfritt stycke poesi ur böckerna om Thomas Covenant. I rest my case.
[color:red]Trilogi</font color=red> Okej, till och med jag tycker att jag börjar bli tjatig, men går det inte att skriva ett välkomponerat, balanserat och läsvärt verk i fantasygenren på mindre än 1000 sidor? Och jo, det finns massor av fantasyverk som inte har tre delar, men för det mesta är det för att de har ännu fler.
Här måste jag erkänna att Tolkien inte bär hela skulden; det kan till och med hända att han hör till de förleddas skara - författare som Lord Dunsany och James Branch Cabell skrev böcker med ännu flera delar långt tidigare och Mervyn Peake och C.S. Lewis skrev en trilogi respektive en septett ungefär samtidigt, men när det gäller att göra flerdelade verk till standarden inom fantasy är han till ganska stor del ansvarig.
Jo, jag vet att Tolkien skrev sagan om ringen som en bok och att det var hans förläggare som envisades med att dela den i tre, men vem av dem var det som nödvändigtvis skulle gå och skriva en bok på runt tusen sidor?
[color:red]Appendix</font color=red> Just det. Är du osäker på om en bok är fantasy eller inte, titta i slutet. Har den ordlista/kort sammanfattning av världens historia/essä om någon intressant aspekt av valfri folkgrupps sociala liv är det fantasy. Och Tolkien har alltihop. Det finns många fantasyböcker som inte har någon uppslagsdel i slutet, men det är nog rätt svårt att hitta något skönlitterärt verk som har uppslagsdel men inte är fantasy.
Så vart vill jag komma? Ska vi springa till närmaste bibliotek och skrikande slita ut alla böcker som liknar Tolkien för mycket ur hyllorna? Ska vi sucka resignerat och gå och köpa Robert Jordans senaste? Eller ska vi allihop sätta oss ner och skriva varsin bok som revolutionerar fantasygenren (jag är nästan färdig med min. Jag måste bara hitta på handlingen, personerna och titeln innan jag kan börja skriva den)? Beats me.
/JPS - "Din vissna lian i litteraturkritikens djungel"
