Tolkien-present

[Mekanurg]

På det stora hela verkar det som att det nästan bara är vi som översätter ordet. Den svenska wikipediaartikeln verkar vara den enda som inte heter "Hobbit" eller motsvarande transkribering. Det känns spontant förvånande, men detta skedde väl innan Sveriges fullständiga amerikanisering. "Hobbit" är ju ett ord som känns väldigt engelskt (inte bara engelskspråkigt, utan rakt av engelskt). Tycker att det känns utländskt i de flesta andra språk. "Hompe", däremot, känns ju väldigt svenskt.

Den hebreiska översättningen använder הוביט (hobít, med korta vokaler), vilket fonetiskt är problemfritt och synkar med de semitiska trekonsonantrötterna. Exempel: "Att bli hobbitsk" återges elegant med det reflexiva verbet התהבט (hit-habét).

 

[Genesis]

Den hebreiska översättningen använder הוביט (hobít, med korta vokaler), vilket fonetiskt är problemfritt och synkar med de semitiska trekonsonantrötterna. Exempel: "Att bli hobbitsk" återges elegant med det reflexiva verbet התהבט (hit-habét).

Ja, det låter ju lite semitiskt och har ju en trekonsonantsrot h-b-t, som du säger. Och den är inte upptagen av något annat ord? Känns som att hebreiska kan få godkänt eftersom originalordet med minimala ändringar passar i språket! Tack för intressant info!

 

[Mekanurg]

Ja, det låter ju lite semitiskt och har ju en trekonsonantsrot h-b-t, som du säger. Och den är inte upptagen av något annat ord? Känns som att hebreiska kan få godkänt eftersom originalordet med minimala ändringar passar i språket! Tack för intressant info!

Roten הבט (havát*) betyder, IIRC, även stirra, men det finns åtskilliga rötter med fler än en betydelser. Till exempel har orden människa, jord och röd identiska rötter.

*I modern hebreiska hör fonemen B och V ihop enligt vissa grammatiska regler.

 

[Rymdhamster]

Jag trodde det här var menat som något av en satiröversättning. Men jag kanske blandar ihop det med något annat.

 

[JohanL]

Den hebreiska översättningen använder הוביט (hobít, med korta vokaler), vilket fonetiskt är problemfritt och synkar med de semitiska trekonsonantrötterna.

Intressant nog var en av Ohlmarks anledningar till översättning just att han tyckte att "hobbit" lät semitiskt, som "moabit" eller liknande, vilket knappt är begripligt som invändning ens om man håller med honom.

 

[Mekanurg]

Intressant nog var en av Ohlmarks anledningar till översättning just att han tyckte att "hobbit" lät semitiskt, som "moabit" eller liknande, vilket knappt är begripligt som invändning ens om man håller med honom.

Hobbit låter inte särskilt semitiskt i min öron. Ändelsen "-it" är i och för sig vanlig på hebreiska folkslagsord i feminin singular ("hi shvedit" = "hon [är] svenska"; "hi tzarfatit" = "hon [är] fransyska"), men svenskarna som folkslag kallas השוודים/"hashvedim" (prefixet "ha-" är bestämd artikel). Dessutom är T (ט - tet) i hobit en annan bokstav än T (ת - tav) i shvedit, vilket har större språklig betydelse än vad man kan tro vid första anblicken. Ohlmarks var som vanligt ute på cykellångfärd.

 

[JohanL]

Hobbit låter inte särskilt semitiskt i min öron. Ändelsen "-it" är i och för sig vanlig på hebreiska folkslagsord i feminin singular ("hi shvedit" = "hon [är] svenska"; "hi tzarfatit" = "hon [är] fransyska"), men svenskarna som folkslag kallas השוודים/"hashvedim" (prefixet "ha-" är bestämd artikel). Dessutom är T (tet) i hobit en annan bokstav än T (tav) i shvedit, vilket har större språklig betydelse än vad man kan tro vid första anblicken. Ohlmarks var som vanligt ute på cykellångfärd.

Man kan väl generellt ifrågasätta om Ohlmarks verkligen kunde något främmande språk utom tyska. Inte engelska i alla fall, det syns ju lång väg i översättningen (”självförbrännande helvetesmaskin”).

 

[Den stegrande kamelen]

Intressant nog var en av Ohlmarks anledningar till översättning just att han tyckte att "hobbit" lät semitiskt, som "moabit" eller liknande, vilket knappt är begripligt som invändning ens om man håller med honom.

Som jag har förstått det var Ohlmarks poäng att ett ord som "hobbit" på naturlig svenska antingen kommer att ses som ett sammansatt ord analogt med "sockerbit", eller också får betoningen på andra stavelsen och görs till plural med -er, analogt med – och han skickade faktiskt en lång lista på sådana ord till Tolkien – amalekiter, antisemiter, banditer, hettiter, sunniter och många fler. Nöjd med väl förrättat värv skriver Ohlmarks i sin "Tolkiens arv":

Tolkien tycktes bli i någon mån imponerad av listan och tillät mig surmulet att skriva "hober", men gärna gjorde han det inte.

Ohlmarks språköra var ju inte lika kontaminerat av engelskan som våra nutida. För oss känns det inte längre så udda med ett -it-ord på svenska med betoning på första stavelsen på engelsk modell. Men en anglicism är det likafullt, och i min mening var det alldeles rätt att försvenska ordet. Sedan kan man ju alltid diskutera om just "hob" var bästa valet.

Man kan väl generellt ifrågasätta om Ohlmarks verkligen kunde något främmande språk utom tyska. Inte engelska i alla fall, det syns ju lång väg i översättningen (”självförbrännande helvetesmaskin”).

"Självförbrännande helvetesmaskin" är en fantastisk lösning på det hopplöst svåröversatta infernal combustion engine, som Tolkien har kallat det någonstans. Sedan är det ju bara alltför typiskt av Ohlmarks om han (vilket jag tror att han har gjort) tar med sig den översättningen även till fall där Tolkien bara har skrivit det normala internal.

 

[JohanL]

Som jag har förstått det var Ohlmarks poäng att ett ord som "hobbit" på naturlig svenska antingen kommer att ses som ett sammansatt ord analogt med "sockerbit", eller också får betoningen på andra stavelsen och görs till plural med -er, analogt med – och han skickade faktiskt en lång lista på sådana ord till Tolkien – amalekiter, antisemiter, banditer, hettiter, sunniter och många fler.

Fast man måste vara bra jäkla kass för att i översättningen välja att pluralböja "hobbiter" och inte "hobbitar" där det hela genast löser sig. Just så kass som Ohlmarks var.

Mycket riktigt blir det ju också "hobbit" och "hobbitar" när det är kompetenta översättare som gör jobbet, som Britt G. Hallkvist eller Erik Andersson.

"Självförbrännande helvetesmaskin" är en fantastisk lösning på det hopplöst svåröversatta infernal combustion engine

Visst, men inte när det är "internal" som det faktiskt står. Att Ohlmarks faktiskt inte begriper engelska framgår överallt.

 

[Franz]

Fast man måste vara bra jäkla kass för att i översättningen välja att pluralböja "hobbiter" och inte "hobbitar" där det hela genast löser sig. Just så kass som Ohlmarks var.

Mycket riktigt blir det ju också "hobbit" och "hobbitar" när det är kompetenta översättare som gör jobbet, som Britt G. Hallkvist eller Erik Andersson.

Nu minns jag kanske helt fel, men var inte Ohlmarks invändning mot pluralböjningen hobbitar att läsaren skulle tolka det som ”hob-bitar” alltså bitar av hober?

 

[JohanL]

Nu minns jag kanske helt fel, men var inte Ohlmarks invändning mot pluralböjningen hobbitar att läsaren skulle tolka det som ”hob-bitar” alltså bitar av hober?

Den risken torde vara obefintlig - det är kul att vitsa med, men ingen torde råka hamna där av misstag.

 

[Franz]

Den risken torde vara obefintlig - det är kul att vitsa med, men ingen torde råka hamna där av misstag.

Håller med, översättaren Erik Andersson hade helt rätt när han sa att det inte finns mycket som talar för ”hob”. Sen gillar jag mycket med Ohlmarks översättning också, men hans dåliga engelska, hans inkonsekvens och hans slarv är jag inget fan av.

 

[Genesis]

Man får tänka på att Ohlmarks översättning skedde i en annan tid, där målgruppen antagligen var människor som främst konsumerade litteratur på svenska och inte hade en aning om vad en "hobbit" var för något. Han försökte antagligen skriva hur boken hade sett ut om den hade varit skriven på svenska från början. Det utspelar sig dessutom i en förmodern värld där tydliga engelska låneord hade sett underligt ut.

En modern översättning sker i en annan kontext. Den som läser Sagan om ringen på svenska idag har redan sett filmerna, kanske utan textning, och antagligen läst originalet på engelska också. "Hobbit" är en redan etablerad term, och de har ingen aning om varför det skulle heta något annat på svenska, eftersom det är ett engelskt ord. Vissa uttalar det kanske till och med "hahbit" också. Att "hobbit" är uppenbart utländskt är där ingen nackdel, eftersom de är vana vid engelska låneord i svenskan och det har en generellt positiv association. Fantasy som genre är också något som associeras mycket med engelska, och att ha engelska låneord i en svenskspråkig fantasymiljö stör därmed inte lika mycket. Hade boken skrivits på svenska från början så hade de kanske inte läst den. Om något kan man mena att pluralbörjningen borde vara "hobbitsar" i linje med "muffinsar" och "smileysar".

Att "hobbit" låter knasigt på svenska är därmed inte så viktigt, för det är ju inte svenska, och behöver inte låta som att det är det. "Hob" är naturligtvis en tusen gånger bättre översättning (och "hompe" kanske ännu bättre), men idag så behöver inte ordet översättas, så då spelar det mindre roll.

 

[JohanL]

Om något kan man mena att pluralbörjningen borde vara "hobbitsar" i linje med "muffinsar" och "smileysar".

”Hobbitses” (som i ”nasty, filthy hobbitses”) är hur Gollum pluralböjer redan på engelska.