tja... tre i grund och botten:
Vill du ha ett bra råd så läs hela texten med litteraturhänvisningar, annars scrollar du bara tills dess att siffrorna tar slut och läser kommentaren.
1. Läs Machiavellis fursten: Den bör ge dig en förstaintroduktion till den realitet din karaktär lever i; när du är klar med den rekommenderas "den kvinnliga fursten" (minns just nu inte författare) för subtilare råd och Dick Morris "power plays" för mer handgripliga metoder att hantera den faronivån.
2. Läs Castigliones "boken om hovmannen": en kort introduktion till hur du bör bete dig - används för övrigt fortfarande vid Eton, även om den tyvärr försvunnit ur många svenska gossars nattygsbord. Ett annat alternativ för en mer heltäckande läsning lär vara soldatens handbok, svensk introduktion till blivande millitärer, senaste version jag känner till nån gång runt andra världskriget, och för mig ännu oläst. När du tagit dig egenom det eländet så föreslår jag att du kopplar av en stund med ovidius "konsten att älska" (ursäkta- jag vet att du förmodligen har läst den om du är över fjorton, men ändå!) och den något kontroversiella, mer praktiskt rådgivande "farliga förbindelser" - underbar brevroman av Chordelos de Laclos, och som skilldrar den dekadenta överklassen i det prerepublikanska frankrike. Även material till ett antal bra filmer, som på svenska kallas för Valdemont, Farligt Begär och En djävulsk romans. se dem också.
3. Sist men inte minst vill jag föreslå att du ögnar igenom lite management/motivation litteratur, framförallt boken Whale done - kallas fina fisken på svenska. Som man av börd kommer du nämligen alltid ha tjänstefolk omkring dig, och även om tanken på att fraternisera med simpla hjon* förmodligen bär dig, som rättänkande sabrisk man av värld, emot, så kan det faktiskt vara värt mödan att visa sig mänsklig även emot medlemmar av pöbeln - så länge det sker privat. Ibland kan det betala sig, och om inte annat bör det underätta deras användbarhet som spioner eller angivare - det finns vissa människor som inte är lojala mot dina sekiner utan mot karisma.
*(det vill säga alla utom Konungen, dina formella likar, vänner, nära tjänare, vänners nära tjänare och burgna ofrälse som du av en eller annan anledning väljer att acceptera)
Efter den där dryga utläggningen så är sammanfattningen som följer: DU är utvald. Som medlem i den yppersta gräddan av consabers elit så har du allt du önskar. eftersom du är riddare är du antagligen antingen ung, söker politiskt stöd hos knaparna**, aspirerar på en karriär som general hos konungen eller försöker samla ihop din egen privatarmé (vilket antagligen är varför man söker tjänst hos kungen hursom, men ändå).
Eftersom du har hög heder så innebär det troligen att du slaviskt följer de ideal du har blivit lärd, men eftersom du uppenbarligen är sekulär och dubiöst nog alv, så är antagligen den kodtrogenheten något som kommit som en reaktion på andras tvivel. den positionen som "outsider" sätter dig antagligen i en stenbecksituation: det vill säga du har makt att förändra mycket, men majoriteten av alla samhällsgrupper misstror dig av olika skäl och du kommer aldrig få möjligheten att spela enligt reglerna.
Så frågan som jag skulle vilja ha svar på innan jag utvecklar är snarast: varför äventyrar du?
**(slang för den i jämförelse fattiga -och egentligen obetitlade i sverige- lågadeln)
