Recension av The Doom that Came to Atlantic City
Spel: The Doom that Came to Atlantic City
Genre: Monopolliknande brädspel som kombinerar humor med skräck (Cthulhu Mythos)
Från: 15 år (går nog att spela med yngre personer)
För: 2-4 personer
Speltid: c:a 45 minuter
Konstruktör: Keith Baker
Tillverkare: Cryptozoic
År: 2014
(spelpjäserna är: Shub-Niggurath, Nyarlathotep, Cthulhu, Azathoth, Tsathoggua, Ithaqua, Hastur och Yog-Sothoth)
Bakgrund
Det här är ett av de få spel vars bakgrund är minst lika intressant som själva spelet.
1935 släpptes det klassiska brädspelet Monopoly (1937 på svenska under namnet Monopol), vid det här laget både älskat och hatat av flera generationer. Den klassiska svenska spelplanen har olika gator från Stockholm; från Hornsgatan för 1200 kr till Norrmalmstorg för 8000 kr. Detta är givetvis en översättning av det amerikanska spelet som använder sig av gatunamn från Atlantic City.
Åren går och i slutet av 1990-talet (hittar inget exakt årtal, bara referenser som "mer än ett decennium sen" och "för nästan två decennier sedan") konstruerar en blivande speldesigner en egen variant av Monopol där han blandar in Cthulhu Mythos och olika Elder Ones som ska förstöra Atlantic City istället för att bygga upp det.
Speldesignern heter Keith Baker som bl.a. skapat DnD-världen Eberron och kortspelet Gloom.
Åren fortsätter att gå och 2011 bildas ett företag som heter Kickstarter. Året efter får Keith kontakt med en viss Erik Chevalier, som vill göra en kickstarter och ge ut The Doom that Came to Atlantic City. Kickstarten blir en dundrande succé och drar in otroliga $122,874!!! Det är bara ett problem; Erik är en bedragare som aldrig ens tänkt ge ut spelet, utan tar pengarna och försvinner.
Nu dyker spelföretaget Cryptozoic upp som en räddande ängel i nöden.
Inte bara lovar de att ge ut spelet utan kickstarter, de lovar dessutom att ge ett gratis spel till alla som varit med och kickstartat från början. Totalt ger de bort nästan $100,000 i gratis kickstarterspel.
Konstruktörerna
Keith Baker har jag redan nämnt och han ska inte behöva någon närmare presentation i spelkretsar. Men även två namnkunniga konstärer är inblandade:
- Lee Moyer har gjort teckningarna i spelet, som har vissa likheter med John Kovalics tecknarstil i Munchkin.
- Paul Komoda har gjort spelpjäserna, som har vissa likheter H.R. Gigers alien-monster.
Även om både Lee och Paul gjort ett fantasiskt jobb så skär sig tyvärr deras konst något fruktansvärt då deras stil inte har några som helst gemensamma beröringspunkter.
Innehåll
Spelet kommer i en bastant låda och det mesta i lådan ger ett gediget och hållbart intryck. I lådan finns formpressad plast med fördjupningar för kort, spelpjäser och meeples, tyvärr är facken för korten inte tillräckligt djupa så man kommer att ha lösa kort i lådan om man inte använder gummisnoddar eller liknade.
Mest AWSUM är spelpjäserna: 8 st fantastiska 5 cm höga Cthulhuida varelser. Bara spelpjäserna är värda mer än hela spelet.
Om spelet
Målet med spelet är att öppna portaler, den som först öppnar 6 portaler vinner. Alla spelare har även varsitt Doom-kort med alternativa vinstvillkor.
Spelplanen ser ut som ett Cthulhufierat Monopol-bräde. Gå-rutan heter Mi-Go, fängelset heter "Banished by the Elder Sign", stationerna heter Gates och det finns totalt 24 gator med cthulhuida namn i 8 olika färger. Chans-korten heter Chants och allmänning-korten heter Providence. Det finns bruna hus och lila hotell, samt svarta kultist-meepos som används istället för pengar.
Innan man börjar sätter man ut hus och hotell på spelbrädet (som i början kommer att se ut ungefär som när ett monopolspel är färdigspelat).
Man börjar med att välja en spelpjäs samt motsvarande role-card där man har all info man behöver, samt det providence-kort som hör ihop med ens roll och 6 st kultister. Varje gång man sedan passerar Mi-Go får man ytterligare en kultist.
När det är ens tur gör man tre olika saker: förflyttning, strid och rivning.
- Förflyttning: slå 2T6 och gå så många steg. Vissa kort och portaler påverkar dock ens förflyttning.
- Strid: hamnar man på samma ruta, eller bredvid en annan spelare slåss man. Bägge spelarna slår 2T6, högst vinner (och anfallaren vinner vid lika). Vinner anfallaren får denne en kultist av förloraren samt får dra en chants-kort.
- Rivning: finns ett hus på rutan man står på får man försöka riva det. Slår man 7 eller mer river man huset och får lägga den på sitt roll-kort (hus används som kultister, de är spelets valuta). När man rivit det sista huset på en ruta öppnar man en portal där. Hamnar någon annan spelare på ens portal måste denne betala tull (fungerar som som hyra i vanliga Monopol).
Skulle man någon gång slå en dubblett (t.ex. två ettor) får man slå en gång till, men ens banishment-mätare går upp ett steg. När man slår sin tredje dubblett är man banished (motsvarar att åka i fängelse i Monopol).
Chants-korten är engångseffekter som får spelas efter man slagit tärningarna.
Providence-korten är permanenta effekter som måste spelas innan man slår tärningarna (max 3 providencekort per spelare).
Det finns ett antal variantregler (t.ex. är hotellen en variant). Jag uppfattar det som att spelkonstruktörerna tänkt att man ska spela med variantreglerna, men att de ansett att spelet blir för komplext för nybörjare första gången man spelar om man har med dem.
Spelet är för 2-4 deltagare och anledningen till att man inte kan spela fler är att antalet gator (24 stycken) inte räcker till. Eftersom målet är att öppna 6 st portaler kan det behövas upp till 4 spelare * 5 portaler + en 6:e portal = 21 gator. Det går nog att spela med 5 spelare också, men det finns en liten risk att det blir oavgjort då det kan behövas upp till 26 gator. Man kan t.o.m. tänka sig 6 spelare om man ändrar vinstvillkoret till 5 portaler, då kan det behövas 25 gator. Spelar man fler än 4 spelare är det nog också en fördel om ett par spelare går motsols, annars kommer de spelare som är först att få väldigt många attacker på sig.
Speltiden är nog maximalt en timme för ett parti, vilket är mycket kortare än ett vanligt Monopol-parti. Det är ganska lätt att ändra speltiden genom att använda olika variantregler.
Betyg
Spelet är mycket roligare än vanligt Monopol och går att spela om flera gånger, men det är inte ett jätteroligt spel. Har man vänner hemma och man vill spela ett brädspel duger detta spel mer än väl. Jag tror även att detta spel kommer att finnas i handeln under många år framöver.
7/10
