Nekromanti The best of the best!

Nostalgiskt och det jag nog klockar in mest roliga rollspelstimmar med: Vampire: the Masquerade

Men det var många år sedan och nu för tiden tycker jag ffa systemet är ganska kass.

Cog.
 
Hej, välkommen till forumet!

Ta inte det här som en snäsig kommentar, för jag menar det verkligen inte så. Men att diskutera "bästa rollspelet" är för mig som att diskutera "bästa maträtten" eller "bästa låten". :) Det finns ett sånt oerhört spektrum och vissa dagar känner man mer för något särskilt och mindre för något annat. Även i vilket sammanhang man spelar kan påverka upplevelsen enormt.

Till och med om jag utgår från mig själv rent subjektivt har jag svårt att utse vilket som är bäst. Men jag har en särskild plats i hjärtat för Fiasco och Apocalypse World, då de bidragit till att vidga mina rollspelsvyer. Med det sagt är de dock inte spelen jag helst spelar.
 
Jag har aldrig lämnat DoD den svarta lådan. För mig är det både nostalgi och en känsla av att det fortfarande ger mig det som jag vill spela i ett och samma paket än i dag. Regelboken och Monsterboken är allt jag egentligen behöver för att spela alla typer av kampanjer nu och för all framtid.

Men om jag skall vara mer objektiv så säger jag Solar system. Det har en fantastisk blandning av karaktärsformande och halvtraditionellt spel som jag trivs väldigt bra med.
 
Det bästa rollspelet jag någonsin spelat är garanterat Lady Blackbird. Eller Eon. Kanske Mutant Chronicles? Nä, Star Wars D6. Eller vänta... Labyrinth Lord! Eller? Ehm. Jag är lite osäker. Eller egentligen väldigt osäker.

Men det är iaf inte Eon, den saken är säker.

Nästan säker...

Kanske väldigt osäker...

Varför har jag fortfarande inte spelat CM/77?
 
Som cerulianfive skriver är det lite som att rösta om hur långt ett snöre är. Med det sagt så faller min röst på Symbaroum.
 
Bästa spelet jag spelat och inte skrivit själv: Mutant City Blues.

Jag har inte spelat det jättemånga gånger, men jag älskar dels konceptet och dels hur spelvärlden helt och hållet konstruerats och anpassats för att på bästa sätt stödja det man är tänkt att göra. Tradrollspel brukar ju annars vara lite spretiga och därför svåranvända; de försöker låtsas som att man ska spela annat än Vanliga Jäkla Äventyrare vilket mest gör att spelet inte ger SL tillräckligt stöd i skapandet av äventyr för sådana.

MCB lider inte av några sådana illusioner; här kan man inte spela "vad som helst": Man spelar CSI:s som undersöker superkraftsrelaterade brott. Och hela spelvärlden är uppbyggd kring det, spelledartipsen bygger på det, och alltsammans fungerar väldigt bra. Jag tycker att det är synd att det inte publicerats mer material till det.

Det finns andra spel jag spelat betydligt mer och säkert haft roligare med, men då har det inte varit för att spelet varit bra utan för att jag varit i en rolig grupp etc.


Bästa spelet överhuvudtaget: Svårt, men jag måste nog säga Rotsystem. Det är det av mina spel som inspirerar mig mest, helt enkelt. Jag har svårt att komma på speciellt detaljerad motivation som inte bara landar i "det är bra för att jag skapade det utifrån vad jag själv ville ha"...
 
Helt klart The one ring.
Motivering: För mig som Tolkienfanatiker är detta ett spel som fångar känslan i böckerna på ett magnifikt sätt! I varje del av spelet utgår man från källmaterialet och anpassar spelet efter att det ska funka i världen. De lyckas skapa en massa nytt utan att ändra något ur böckerna.
En riktig Home-run!
Sen tror jag att det även rent objektivt är ett väldigt bra spel, lagom komplicerat, du kan utan problem skala av lite om du vill spela regellätt, eller lägga till en hel del detaljer om du vill.
 
På sistone är det definitivt Tjuvarnas Labyrint. Nyskapande, mustigt och precis så brädspeligt som jag nuförtiden föredrar att mina rollspel är. Annars så tycker jag att spel som Into the Odd, Mutant År Noll och Apocalypse World lyckas väl med vad de vill förmedla och har regler som stödjer och stärker detta. Önskar att Numenera inte haft ett så "traddigt" regelsystem för spelets setting är ju tokigt häftig men reglerna lyfter inte riktigt denna.
 
Tja vi har ju tidigare haft långa trådar om bästa svenska rollspel och bästa svenska kampanj så...

Enskilt bästa spelupplevelse har jag nog fått på ett konvent med Call of Cthulhu.

Bästa spel alla kategorier (regler, setting, äventyr mm) de senaste 10 åren är nog Warhammer 2nd, följt av Mutant UA, men det är också de spel som jag lagt mest sammanhängande tid på och det är svårt att frigöra sig från den investeringen.

Bästa spel jag inte spelat hoppas jag är The One Ring, tolkienist som jag är i grunden.
 
krank;n281319 said:
Bästa spelet överhuvudtaget: Svårt, men jag måste nog säga Rotsystem. Det är det av mina spel som inspirerar mig mest, helt enkelt. Jag har svårt att komma på speciellt detaljerad motivation som inte bara landar i "det är bra för att jag skapade det utifrån vad jag själv ville ha"...
Click to expand...

Å ena sidan är det ju knappast ödmjukt att utnämna sitt eget spel till sitt favvospel. Men å andra sidan – om man nu lägger ned tid och energi på att skapa ett spel, skapar man inte då ofta ett spel som man själv tycker mycket om? Om man inte försöker skapa ett av sina favoritspel kan jag nästan känna att ens motiv är tveksamt. :)
 
Bifur;n281329 said:
Tja vi har ju tidigare haft långa trådar om bästa svenska rollspel och bästa svenska kampanj så...

Enskilt bästa spelupplevelse har jag nog fått på ett konvent med Call of Cthulhu.

Bästa spel alla kategorier (regler, setting, äventyr mm) de senaste 10 åren är nog Warhammer 2nd, följt av Mutant UA, men det är också de spel som jag lagt mest sammanhängande tid på och det är svårt att frigöra sig från den investeringen.

Bästa spel jag inte spelat hoppas jag är The One Ring, tolkienist som jag är i grunden.
Click to expand...

Du kommer inte bli besviken!
 
De spel jag haft roligast att spela är Mutant (2089) i min ungdom och Symbaroum i modern tid. Men det finns så många andra bra spel (Eclipse Phase, Coriolis, Mutants and Masterminds för att nämna några)!

The One Ring ligger högt även på min lista över spel jag verkligen hade velat prova, var även jag Tolkientokig förr i tiden.
 
ceruleanfive;n281332 said:
Om man inte försöker skapa ett av sina favoritspel kan jag nästan känna att ens motiv är tveksamt. :)
Click to expand...

Alltså, man blir ju knappast fet på rollspelsskrivande - om man nu inte är det där fåtalet personer som lever på frilansjobb åt Fria Ligan eller någon av de andra jättarna. Jag har inga planer alls på att kunna leva på mitt skapande, så jag fokuserar istället på att skriva de bästa spel jag överhuvudtaget kan - spel jag själv vill spela, skrivna på det sätt jag skulle vilja att fler spel var skrivna.

Så jag hoppas ju att fler rollspelsmakare betraktar sina egna spel som sina favoritspel =)
 
Jag är ju småkär i Amber Diceless, men har aldrig spelat det. Det är mest den där boken jag älskar att bläddra i för inspiration till pretentiösa intrigkampanjer som aldrig kommer ske. :)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top