Nekromanti Thalamur!
- Thread starter Rodnil
- Start date
Flurtis
Hero
Kan ju informera dig om att detta är inget större problem om spelaren kan sin sak. För övrigt ser jag inte problemet med att spelarna skulle läsa modulerna. Jag har aldrig råkar ut för något problem med det, och då spelleder jag för Kim Vässmark, som rimligtviss sitter på ett antal spoilers
//Flurtis seg idag
Re: Spelsätt (OT)
Vad gäller din spelstil tror jag att den är nog mer lik min än vi båda från början kanske trodde. Prestationsrollspel utesluter inte på något vis att man spelar sina roller. Skillnaden är vad man lägger tonvikten och hur avancerade problem man har i sina äventyr, samt andra betraktelsesätt på spelandet, som tas upp i artikeln i Fenix.
Oj då. En del av min text har fallit bort. Vad jag menade var att du borde bara ta åt dig av det du anser passar in på dig. Om du läser äventyr du tänker spela som spelare var det jag skrev avsett för dig (fast du gör ju inte det uppenbarligen, du anser som jag att sådana spelare är idioter) om du inte anser att det jag skrev stämmer in på dig skall du inte ta åt dig. Exempel: Om jag säger att alla som bär en papperskasse på huvudet ser fåniga ut bör du inte ta åt dig, såtillvida att du faktiskt inte sitter med en papperskasse på huvudet.
Jag har vad jag minns inte skrivit att du är korkad. Jag har däremot spottat ur mig förolämpningar mot de blasfemiska syndare som läser de äventyr de tänker spela i egenskap av spelare Det kommer jag att fortsätta göra. Den sortens folk anser jag inte ska fläcka ner rollspelshobbyn. Ut med dem. Du tycks inte vara en av dem. Resten får du skriva upp på kontot av att du diskuterar med en man som spelat, skrivit och läst rollspel fanatiskt i 25 års tid.
Skämt åtsido. Jag är nog inte lika snäll som du iallafall och jag har ingen tolerans med dem jag uppfattar som idioter eller spelförstörare.
Fusk accepteras inte av de flesta seriösa utövare av sport, varför skall det vara annorlunda i rollspel?
Jag förstår precis. Känner igen situationen. Detta och liknande saker förekommer även ganska ofta i min kampanj. Även jag uppmuntrar mina spelare att ha RP med specialistkunskaper. Tidigare SL och alternerande SL är också en företeelse som förekommer hos mig.
Som sagt håller jag med dig om det mesta här, men jag skulle kräva höga FVn i Krigsföring för att få läsa allt om Krigsmakt, Höga FVn i Kulturkännedom och Historia för att få läsa allt om Historiska avsnittet och högt FV i Geografi, spec Thalamur för att de ska få läsa allt om Geografin, etc. Du fattar säkert mönstret.
Visst alla SL får väl ge info efter eget skön. Det övriga du skriver tror jag tappat den röda tråden på. Med risk för missuppfattning svarar jag ändå: Vad jag minns så frågade en trådstartare (Thalamur) om info om Thalamur, det innebär väl inte nödvändigtvis att man måste råda honom att läsa modulen? Det bör han ta upp med sin SL. Ingen här bör ge honom dåliga idér angående detta, för vi är inte hans SL och skall således avhålla oss från att förstöra för andra spelledare.
Om du improviserar mycket mer än vad jag gör, kan du kanske ha förståelse för att jag inte diggar att skriva om något jag lagt ner kanske hundratals med arbetstimmar på? Även jag kan improvisera, tror mig vara mästare på det, men jag är allra minst stormästare på vad jag skrivit, därför förlorar jag kvalitet på att huvudsakligen improvisera. Som SL har man rätt att förbjuda spelarna från att läsa saker det står i typ alla rollspelsregler i alla rollspel jag har spelat. Detta är viktigt. Spelarna kan dock gärna läsa en hel del av vad som står i modulerna, men det skall vara deras SL som bestämmer det, inte spelarna själva eller någon nisse på ett rollspelsforum. Eftersom du improviserar så mycket kan du knappast använda dig av research före konstruktionen av ett äventyr, vilket jag ofta gör. Dessutom vill jag fundera igenom varje steg mycket noga, så att jag inte begår några misstag som man lätt gör vid improvisationer. Ingen kan improvisera fram ett detektiväventyr med realistiska problemlösningar som skulle vara någon större utmaning att knäcka för mig iallafall, och enligt den principen skriver jag. Jag föreställer mig att min kampanjs problem är betydligt mer avancerade än de är i dina. T. ex skall man i ett av mina äventyr använda sig av FBI´s VICAP - formulär för sammanställning av mönster av fynd på brottsplatser vid utredningen av ett seriemord. Detta av nödvändigheten att kunna se mönster från gärningsmannens sida, hans modus operandi och hans överskottsbeteende (signatur då det upprepas). Sådant kan inte improviseras. Liknande saker kan förekomma då jag använder mig av regelmoduler vid skapandet av mina äventyr, det blir bättre kavalitetsmässigt med noggranna förberedelser än det jag kan improvisera fram, särkilt om klockan är före 18 eller efter 03 (eftersom jag är kvällsmänniska).
Exempel: En 3500 år gammal alv måste vara latare än Manuari om han inte lyckats bli jävligt kunnig, skicklig och mäktig på tre och ett halvt årtusende. Är man så lat är man knappast äventyrlig, därför inte äventyrare. Är man det av någon underliga anledning ändå borde man rimligen inte ha kunnat överleva i 3500 år.
Jag var lite slarvig då jag skrev och borde ha skrivit att jag fick idén i skrivande stund.
Vad gäller din spelstil tror jag att den är nog mer lik min än vi båda från början kanske trodde. Prestationsrollspel utesluter inte på något vis att man spelar sina roller. Skillnaden är vad man lägger tonvikten och hur avancerade problem man har i sina äventyr, samt andra betraktelsesätt på spelandet, som tas upp i artikeln i Fenix.
Även jag har haft sådana spelare som dina, men de har samtliga fått barn, startat karriärer och / eller haft flickvänner som tvingat dem att sluta spela rollspel. Själv har jag barn och flickvän och läser på universitet. trots detta tänker jag aldrig sluta spela, om det är upp till mig.
Oj då. En del av min text har fallit bort. Vad jag menade var att du borde bara ta åt dig av det du anser passar in på dig. Om du läser äventyr du tänker spela som spelare var det jag skrev avsett för dig (fast du gör ju inte det uppenbarligen, du anser som jag att sådana spelare är idioter) om du inte anser att det jag skrev stämmer in på dig skall du inte ta åt dig. Exempel: Om jag säger att alla som bär en papperskasse på huvudet ser fåniga ut bör du inte ta åt dig, såtillvida att du faktiskt inte sitter med en papperskasse på huvudet.
För att ha fördomar om något måste man åtminstone ha ett hum om vad det är. Därmed inte sagt att man behöver ha någon egentlig kunskap. Exempel: Om man aldrig hört talas om judar, träffat en jude eller ens sett en jude kan man väl knappast vara fördomsfull mot judar? (Jag tycker förövrigt inte det är ok med rasism eller nazism eller fascism. För säkerhets skull skriver jag det eftersom många pappskallar på internetforum inte kan läsa innantill, ej riktat till NÅGON särskild).
Nej, jag gillar inte fördomar, inte i någon form. Visst kan väl vi alla ha dem, men det är aldrig någonsin något positivt. Visst är jag arrogant och dryg. Jag vet. Fast jag har ofta anledning därtill. Ibland kan jag dock gå till överdrift för att jag älskar att spetsa till formueleringar och diskusioner. Trångsynt syn på rollspel? Knappast. det skulle betyda att jag inte lärt mig mycket av att ha spelat och konstruerat rollspelsäventyr i mer än 40 000 timmar av mitt liv. Snacka om idiotförklaring isåfall. Snarare är det nog så att eftersom internet är ett mycket begränsat sätt att komma till tals med människor på inser människor inte riktigt vem det är de diskuterar med. Det är mycket svårt att i inlägg och presentationer sammanfatta en kampanj som det tagit ca 10 000 - 20 000 timmar att skapa och all den erfarenhet och kunskap jag besitter. Därför blir JAG ständigt underskattad.
Tja. Jag har ingen respekt för Jantelagen. Jag vet vad jag är bra och vad jag är dålig på. Att jag ska kröka rygg och låtsas vara dålig på rollspel bara för att känsliga pojkspolingar annars blir ledsna i ögat är inte min stil.
Jag har vad jag minns inte skrivit att du är korkad. Jag har däremot spottat ur mig förolämpningar mot de blasfemiska syndare som läser de äventyr de tänker spela i egenskap av spelare Det kommer jag att fortsätta göra. Den sortens folk anser jag inte ska fläcka ner rollspelshobbyn. Ut med dem. Du tycks inte vara en av dem. Resten får du skriva upp på kontot av att du diskuterar med en man som spelat, skrivit och läst rollspel fanatiskt i 25 års tid.Huvudet på spiken. Jag "klampar på" och rätt burdust dessutom eftersom jag är en ganska burdus person som har jävligt svårt att hålla käften. Ja du har tagit åt dig för mycket av det jag skriver på ett alldeles för personligt sätt. Eftersom jag är en burdus och ganska impulsiv (min flickvän bannar mig ofta för mina impulser) jävel bör man sila bort ca 75%-90% av alla saker jag skriver som kan uppfattas som en förolämpning.
Visst ska man respektera andras spelstil, men jag ogillar att man rådger andra hur de ska göra med moduler då de är spelare, rakt över huvudet på deras SL. Du är i din fulla rätt att spela som du vill. Det är en av huvudtankarna med rollspel.
Du är en snäll och god människa. Det är inte jag, jag är en ond och elak jävel.
Skämt åtsido. Jag är nog inte lika snäll som du iallafall och jag har ingen tolerans med dem jag uppfattar som idioter eller spelförstörare.Fusk accepteras inte av de flesta seriösa utövare av sport, varför skall det vara annorlunda i rollspel?
Re: Spelsätt (OT)
Här tror jag det finns en avgörande skilnad mellan dig och vissa andra i den här tråden. Du ser rollspel som en sport medans jag (och kanske andra i tråden också) ser det mer som att hjälpas åt att berätta en berätelse. Så för mig är fuska i rollspel ungefär som att fuka i att berätta en saga, det vill säga det går inte att fuska men vissa omotiverade handlingar kan skapa en dålig berättelse.
Lijat - som inte Prestationsrollspelar men har full förståelse för att andra har kul på andra sätt.
Här tror jag det finns en avgörande skilnad mellan dig och vissa andra i den här tråden. Du ser rollspel som en sport medans jag (och kanske andra i tråden också) ser det mer som att hjälpas åt att berätta en berätelse. Så för mig är fuska i rollspel ungefär som att fuka i att berätta en saga, det vill säga det går inte att fuska men vissa omotiverade handlingar kan skapa en dålig berättelse.
Lijat - som inte Prestationsrollspelar men har full förståelse för att andra har kul på andra sätt.
Re: Spelsätt (OT)
Jag håller till viss del med dig, men då kunskap är så pass viktigt i Thalamurs medborgarkultur och kultur är en så viktig del av deras liv anser jag att väldigt mycket av det här går på BIL, förutom det tidigare nämnda faktum att samtliga RP med största sannolikhet kommer att få gratisenheter i så väl historia som geografi. Dessutom är informationen ofta ganska översiktlig, och FV:et skulle jag snarare använda för mer precis information gällande grupper, personer och annat (t.ex. dkulle alla enligt min mening alla vem Önskemästaren är och vad som kännetecknar en Vilistra, men kanske inte känner till alla sägner om den första, eller mer än något enstaka exempel på den andra).
Till att börja med bör jag kanske påpeka att jag tyvärr inte läste inlägget noga nog och därför inte tänkte på om han var spelare eller spelledare utan svarade honom som forumit (vilka normalt är mycket pålästa och inte sällan drar mindre kommentarer om det stora M utan spoilers...), dvs. gav den allmänna informationen om det hela. De två circumflexen antydde att jag inte var helt allvarligt, vilket berodde på att jag antydde att han kanske var lite dum (egentligen ett för starkt uttryck, men jag kommer inte på något bättre) eller dåligt påläst som inte hade kollat att det fanns en modul att läsa på i (eller frågat sin SL...), snarare än en uppmuntran att läsa den från pärm till pärm.
Dessutom anser jag att en spelare som inte är erfaren eller vettig nog att inte läsa "dumma saker" (som hemligheter) i modulen utan att kolla med sin SL knappast lär orka vare sig skaffa eller läsa igenom hela modulen, och speciellt inte på kort tid. För övrigt gäller allt jag tidigare nämnt om spelvanor och spelsätt. Är man inne på forumet ska man själv ansvara för att man inte råkar ut för dum information; jag kommer att hjälpa de forumiter som ber om hjälp, men inte dadda deras spelledare för att deras spelare eventuellt är idioter som kanske kan komma på min inrådan köpa och sträckläsa en hel modul på tre dagar och sedan använda det för att förstöra för de andra. Du får kalla mig dryg eller arrogant här, men människor som inte kan tänka så långt själv förtjänar i sammanhanget inte bättre.
Du har tyvärr övertolkat mig grovt här. Jag är i grunden en planeringsmänniska, med på grund dels av lathet och dels efter en strävan efter flexibilitet och bättre improvisationsförmåga blir det i slutänden ofta så att jag improviserar majoriteten av det som händer. Vad gäller vad man ska läsa är det enligt mig upp till personen själv; är han så lättledd att han köper och läser modulen från pärm till pärm pga. en ynka rekommendation från ett forum, då är han banne mig förtjänt av alla efterföljderna! (detsamma för hans spelledare, som tydligen inte informerat dem om tillräckligt med saker tillräckligt i förväg - jag ska inte dadda honom).
Jag talade då om gamla varelser i gemen - inte om äventyrande gamla varelser (termer som jag inte precis på reflex kopplar ihop...). Och sitter man i en enslig hydda, avlägsen grotta eller under golvet i en ruin tillräckligt länge är det inga problem att vara gammal och ovetande (även om det förtar större delen av charmen med gamlingar, förstås, även om det kanske kunde vara ett roligt koncept...).
Precis min åsikt; min "kunskap" byggde (av naturliga skäl, som att det varit vad jag har utsatts för och haft att tillgå) på de vanliga fördomarna mot prestationsrollspelarna (som nämns något i artikeln), samt erfarenheten av att spela med en fullblods powergamer som tog över allt spelande med sin överlägsna karaktär (notera att det var i min allra första rollspelsgrupp). Och ja, det finns väl någon regel som säger att chansen att Hitler eller nazister dras in är proportionell mot trådens längd? (och ett bra tecken på att det troligen spårat ut)
Jag hoppas det framgår tydligt att jag har samma inställning till fördomar men inte desto mindre har dem ("den största av våra fördomar är den att vi inte har några"). Jag försöker dock göra det bästa för att begränsa dem, vilket jag hoppas framgick. Jag är glad att du inte tog åt dig eller ansåg att jag kom med ogrundad kritik; det ingår också i listan på sådant jag avskyr. Med trångsynt menade jag inte att du saknar skicklighet eller kunskap, utan snarare på att dina kommentarer som regel tycks förutsätta att alla spelar som du är van vid, vilket lätt översätts till bristande intelligens av de som gör den tolkningen (även om alla som läst den här tråden lär ha förstått att så inte är fallet).
Ingen (eller åtminstone ingen vettig person) kommer att kräva att du ska låtsas att du är en dålig rollspelare; det enda som kan kritiseras är om det du säger framställer andra som dåliga (generellt eller i jämförelse med dig). Det jag sade om trångsynthet handlar om sådant som att du här ger att antal nedlåtande omdömen om sådana som inte gör som du anser att göra (ie. läser äventyr de ska vara spelare i, även om de som gör det i det syfte du förutsätter förtjänar kritiken). Själv skulle jag mycket riktigt inte förstöra min egen upplevelse genom att spoila hela äventyret för mig, och känner mig därför inte träffad.
Att jag tar åt mig för mycket är som sagt min del i problemen, och jag ska tänka på det här i fortsättningen. Vad du själv gör att upp till dig
Jag föreslog bara att han kunde bruka den information som faktiskt finns (och som hans SL borde ha talat om) för att ta reda på saker om Thalamur (då han inte kommer att kunna få mer än en mycket schematisk bild här på forumet). Frågar han om information på forumet får han så mycket som jag kan ge och orkar skriva; det är upp till honom att ta ansvar för vad han känner till och hur det fungerar i gruppen. Jag kan inte vara hans SL:s dadda.
Nja, snarare har min uppfostran, för stora mängder tänkande och hundra poäng filosofi givit mig en annorlunda syn på saker... vilket även innebär att jag förstår din inställning även om jag inte delar den. Vad gäller sport får kan du se Lijats kommentar i hans inlägg, som jag tyckte passade mycket bra (även om jag som sagt spelar en mycket "generell" spelstil, och inte en ren berättaraktig).
Not: Frånvaro av kommentar på något innebär troligen att jag håller med och/eller inte anser mig ha något mer att invända/kommentera, alternativt att jag missat att svara på det.
Jag håller till viss del med dig, men då kunskap är så pass viktigt i Thalamurs medborgarkultur och kultur är en så viktig del av deras liv anser jag att väldigt mycket av det här går på BIL, förutom det tidigare nämnda faktum att samtliga RP med största sannolikhet kommer att få gratisenheter i så väl historia som geografi. Dessutom är informationen ofta ganska översiktlig, och FV:et skulle jag snarare använda för mer precis information gällande grupper, personer och annat (t.ex. dkulle alla enligt min mening alla vem Önskemästaren är och vad som kännetecknar en Vilistra, men kanske inte känner till alla sägner om den första, eller mer än något enstaka exempel på den andra).
Till att börja med bör jag kanske påpeka att jag tyvärr inte läste inlägget noga nog och därför inte tänkte på om han var spelare eller spelledare utan svarade honom som forumit (vilka normalt är mycket pålästa och inte sällan drar mindre kommentarer om det stora M utan spoilers...), dvs. gav den allmänna informationen om det hela. De två circumflexen antydde att jag inte var helt allvarligt, vilket berodde på att jag antydde att han kanske var lite dum (egentligen ett för starkt uttryck, men jag kommer inte på något bättre) eller dåligt påläst som inte hade kollat att det fanns en modul att läsa på i (eller frågat sin SL...), snarare än en uppmuntran att läsa den från pärm till pärm.
Dessutom anser jag att en spelare som inte är erfaren eller vettig nog att inte läsa "dumma saker" (som hemligheter) i modulen utan att kolla med sin SL knappast lär orka vare sig skaffa eller läsa igenom hela modulen, och speciellt inte på kort tid. För övrigt gäller allt jag tidigare nämnt om spelvanor och spelsätt. Är man inne på forumet ska man själv ansvara för att man inte råkar ut för dum information; jag kommer att hjälpa de forumiter som ber om hjälp, men inte dadda deras spelledare för att deras spelare eventuellt är idioter som kanske kan komma på min inrådan köpa och sträckläsa en hel modul på tre dagar och sedan använda det för att förstöra för de andra. Du får kalla mig dryg eller arrogant här, men människor som inte kan tänka så långt själv förtjänar i sammanhanget inte bättre.
Du har tyvärr övertolkat mig grovt här. Jag är i grunden en planeringsmänniska, med på grund dels av lathet och dels efter en strävan efter flexibilitet och bättre improvisationsförmåga blir det i slutänden ofta så att jag improviserar majoriteten av det som händer. Vad gäller vad man ska läsa är det enligt mig upp till personen själv; är han så lättledd att han köper och läser modulen från pärm till pärm pga. en ynka rekommendation från ett forum, då är han banne mig förtjänt av alla efterföljderna! (detsamma för hans spelledare, som tydligen inte informerat dem om tillräckligt med saker tillräckligt i förväg - jag ska inte dadda honom).
Jag talade då om gamla varelser i gemen - inte om äventyrande gamla varelser (termer som jag inte precis på reflex kopplar ihop...). Och sitter man i en enslig hydda, avlägsen grotta eller under golvet i en ruin tillräckligt länge är det inga problem att vara gammal och ovetande (även om det förtar större delen av charmen med gamlingar, förstås, även om det kanske kunde vara ett roligt koncept...).
Precis min åsikt; min "kunskap" byggde (av naturliga skäl, som att det varit vad jag har utsatts för och haft att tillgå) på de vanliga fördomarna mot prestationsrollspelarna (som nämns något i artikeln), samt erfarenheten av att spela med en fullblods powergamer som tog över allt spelande med sin överlägsna karaktär (notera att det var i min allra första rollspelsgrupp). Och ja, det finns väl någon regel som säger att chansen att Hitler eller nazister dras in är proportionell mot trådens längd? (och ett bra tecken på att det troligen spårat ut)
Jag hoppas det framgår tydligt att jag har samma inställning till fördomar men inte desto mindre har dem ("den största av våra fördomar är den att vi inte har några"). Jag försöker dock göra det bästa för att begränsa dem, vilket jag hoppas framgick. Jag är glad att du inte tog åt dig eller ansåg att jag kom med ogrundad kritik; det ingår också i listan på sådant jag avskyr. Med trångsynt menade jag inte att du saknar skicklighet eller kunskap, utan snarare på att dina kommentarer som regel tycks förutsätta att alla spelar som du är van vid, vilket lätt översätts till bristande intelligens av de som gör den tolkningen (även om alla som läst den här tråden lär ha förstått att så inte är fallet).
Ingen (eller åtminstone ingen vettig person) kommer att kräva att du ska låtsas att du är en dålig rollspelare; det enda som kan kritiseras är om det du säger framställer andra som dåliga (generellt eller i jämförelse med dig). Det jag sade om trångsynthet handlar om sådant som att du här ger att antal nedlåtande omdömen om sådana som inte gör som du anser att göra (ie. läser äventyr de ska vara spelare i, även om de som gör det i det syfte du förutsätter förtjänar kritiken). Själv skulle jag mycket riktigt inte förstöra min egen upplevelse genom att spoila hela äventyret för mig, och känner mig därför inte träffad.
Att jag tar åt mig för mycket är som sagt min del i problemen, och jag ska tänka på det här i fortsättningen. Vad du själv gör att upp till dig
Jag föreslog bara att han kunde bruka den information som faktiskt finns (och som hans SL borde ha talat om) för att ta reda på saker om Thalamur (då han inte kommer att kunna få mer än en mycket schematisk bild här på forumet). Frågar han om information på forumet får han så mycket som jag kan ge och orkar skriva; det är upp till honom att ta ansvar för vad han känner till och hur det fungerar i gruppen. Jag kan inte vara hans SL:s dadda.
Nja, snarare har min uppfostran, för stora mängder tänkande och hundra poäng filosofi givit mig en annorlunda syn på saker... vilket även innebär att jag förstår din inställning även om jag inte delar den. Vad gäller sport får kan du se Lijats kommentar i hans inlägg, som jag tyckte passade mycket bra (även om jag som sagt spelar en mycket "generell" spelstil, och inte en ren berättaraktig).
Not: Frånvaro av kommentar på något innebär troligen att jag håller med och/eller inte anser mig ha något mer att invända/kommentera, alternativt att jag missat att svara på det.
Rickard
Urverk speldesign
Re: Kreativ utmaning
/Han som ignorerar Maleficiors barnsliga nedvärderingar
Innan jag svarar på din fråga, så vill jag fråga dig en sak. Kan spelarna misslyckas med dina äventyr?
/Han som ignorerar Maleficiors barnsliga nedvärderingar
Re: Spelsätt (OT)
Ja, du har nog förstått mig rätt bra faktiskt. Rollspel är mer än bara ett sätt att sitta och berätta en historia för mig, även fast det ändå följer med på köpet. Ja, faktiskt betraktar jag det nog lite mer som en sport en som en sagoberättelse eller en teaterupplevelse. Jag har pysslat med teater i ett antal år och därför vet jag att om jag skulle primärt vara ute efter att berätta en berättelse med andra så är teater överlägset rollspel och lajv är sannolikt överlägset bordsrollspel i det avseendet. Bordsrollspel däremot är det ultimata sättet att gestalta vilka problemställningar man vill, såtillvida att man inte är miljardär och kan punga ut miljoner på bra rekvesita. (Då kan man uppnå samma sak i ett lajv, som man kan göra genom den mänskliga hjärnans fantasi, eftersom vad jag förstått skall allt i ett lajv skall presenteras med rekvisita). Att bara använda rollspel för att berätta en saga är för mig ungefär som att köpa värsta sportbilen bara för att köra till mataffären och handla, om ni förstår analogin. Ett annat försök till analogi är att det är som att skjuta mygg med kanoner. Vad jag försöker säga med detta är att man då inte uttnyttjar mediet rollspel fullt ut till dess sanna potential.
Fast visst tycker ni det är kul, så kör på bara. Jag anser dock som gammal veteran (som prövat olika spelstilar) att det är deprimerande att se hur ungdomen slösar bort sitt och rollspelens potential. Rollspel är så mycket mer utvecklande än de flesta rollspelare inser. Jag har väl spelat med ett 60-tal olika rollspelare genom åren och diskuterat med säkert omkring det tredubbla. Av detta har jag förstått att ytterst, ytterst få begriper vilka kunskper och talanger man kan utveckla med hjälp av rollspel. Därför spelar jag prestationsrollspel. Det innebär inte att man inte rollspelar sina karaktärer, att man inte improviserar ganska ofta, eller att man inte berättar en historia. Jag gör allt ni gör då ni spelar. Skillnaden ligger i att ni inte gör allt jag gör (eller vad andra prestationrollspelare gör). Vi tar rollspelandet till helt andra höjder och det innebär inte nödvändigtvis att vi powergamar. Det handlar inte om det egentligen. Det är mitt sätt att spela prestationsrollspel på att göra det episkt, etc. Det är egentligen inte nödvändigt. Några exempel på vetenskapligt tänkande jag lärde mig av att spela prestationsrollspel INNAN jag började studera på universitetet:
1. Ochams rakkniv kom jag på själv. (Fast jag inte brydde mig om att döpa metoden).
2. Deduktivt tänkande.
3. Induktivt tänkande.
4. Hur man forskar deduktivt.
5. Hur man forskar induktivt.
6. Hur man löser mordfall i verkligheten.
7. Hur man gör gärningsmannaprofiler.
Punkt 1-3 kan de flesta avancerade rollspelare visserligen lära sig, men utan prestationsrollspelande blir det aldrig till en särskilt hög nivå, applicerat på interpersonella kontakter mellan människor och intrapersonella strukturer.
Punkt 4 och 5 kan väl i sällsynta fall förekomma att även icke prestationsrollspelare lär sig genom rollspel, men de har nog knappast sammanställt metoderna i ett system som de sedan använder sig av metodiskt och vanemässigt då de spelar. Om de gör det spelar de prestationsrollspel eller vill egentligen göra det.
Punkt 6 och 7 kan jag slå vad om två liter av mitt blod att ingen som inte spelar prestationsrollspel kan lära sig genom rollspel, inte på den nivån jag menar, att kunskaperna går att använda i verkligheten på verkliga fall. (ja, jag har provat på ca 30 verkliga mordfall.
Fat återigen: vill ni spela på ert vis så gör det och ha så kul, men i fortsättningen hoppas jag att prestationsrollspel inte väcker negativa fördomar och förakt hos er. De som spelar det har utvecklat sitt rollspelande till en högre nivå. Jag vet detta för jag har som ni - då jag var mycket ung - spelat bara för att det var kul och för att berätta en historia tillsammans med vänner. Att spela fotboll med kompisarna på gården, bara för att ha kul är mycket enklare än att försöka spela med landslaget. Samma med rollspel.
Återigen: ha det så kul med ert sagoberättande. Jag säger inte att det är fel att bara vilja ha kul. Däremot är det sinnessjukt att tro att man kan lära sig lika mycket av det som av prestationsrollspel. Vill ni lära er hur man spelar rollspel som ett "proffs": gå med i min spelgrupp eller betala mig typ 10 000 kronor var för en gedigen kurs. Mina kunskaper är tänkta att användas i det godas tjänst en dag, för att klara upp olösta mord för rikskriminalen.
I prestationsrollspel GÅR det förövrigt alldeles utmärkt att fuska, om man är den sorten.
Ja, du har nog förstått mig rätt bra faktiskt. Rollspel är mer än bara ett sätt att sitta och berätta en historia för mig, även fast det ändå följer med på köpet. Ja, faktiskt betraktar jag det nog lite mer som en sport en som en sagoberättelse eller en teaterupplevelse. Jag har pysslat med teater i ett antal år och därför vet jag att om jag skulle primärt vara ute efter att berätta en berättelse med andra så är teater överlägset rollspel och lajv är sannolikt överlägset bordsrollspel i det avseendet. Bordsrollspel däremot är det ultimata sättet att gestalta vilka problemställningar man vill, såtillvida att man inte är miljardär och kan punga ut miljoner på bra rekvesita. (Då kan man uppnå samma sak i ett lajv, som man kan göra genom den mänskliga hjärnans fantasi, eftersom vad jag förstått skall allt i ett lajv skall presenteras med rekvisita). Att bara använda rollspel för att berätta en saga är för mig ungefär som att köpa värsta sportbilen bara för att köra till mataffären och handla, om ni förstår analogin. Ett annat försök till analogi är att det är som att skjuta mygg med kanoner. Vad jag försöker säga med detta är att man då inte uttnyttjar mediet rollspel fullt ut till dess sanna potential.
Fast visst tycker ni det är kul, så kör på bara. Jag anser dock som gammal veteran (som prövat olika spelstilar) att det är deprimerande att se hur ungdomen slösar bort sitt och rollspelens potential. Rollspel är så mycket mer utvecklande än de flesta rollspelare inser. Jag har väl spelat med ett 60-tal olika rollspelare genom åren och diskuterat med säkert omkring det tredubbla. Av detta har jag förstått att ytterst, ytterst få begriper vilka kunskper och talanger man kan utveckla med hjälp av rollspel. Därför spelar jag prestationsrollspel. Det innebär inte att man inte rollspelar sina karaktärer, att man inte improviserar ganska ofta, eller att man inte berättar en historia. Jag gör allt ni gör då ni spelar. Skillnaden ligger i att ni inte gör allt jag gör (eller vad andra prestationrollspelare gör). Vi tar rollspelandet till helt andra höjder och det innebär inte nödvändigtvis att vi powergamar. Det handlar inte om det egentligen. Det är mitt sätt att spela prestationsrollspel på att göra det episkt, etc. Det är egentligen inte nödvändigt. Några exempel på vetenskapligt tänkande jag lärde mig av att spela prestationsrollspel INNAN jag började studera på universitetet:
1. Ochams rakkniv kom jag på själv. (Fast jag inte brydde mig om att döpa metoden).
2. Deduktivt tänkande.
3. Induktivt tänkande.
4. Hur man forskar deduktivt.
5. Hur man forskar induktivt.
6. Hur man löser mordfall i verkligheten.
7. Hur man gör gärningsmannaprofiler.
Punkt 1-3 kan de flesta avancerade rollspelare visserligen lära sig, men utan prestationsrollspelande blir det aldrig till en särskilt hög nivå, applicerat på interpersonella kontakter mellan människor och intrapersonella strukturer.
Punkt 4 och 5 kan väl i sällsynta fall förekomma att även icke prestationsrollspelare lär sig genom rollspel, men de har nog knappast sammanställt metoderna i ett system som de sedan använder sig av metodiskt och vanemässigt då de spelar. Om de gör det spelar de prestationsrollspel eller vill egentligen göra det.
Punkt 6 och 7 kan jag slå vad om två liter av mitt blod att ingen som inte spelar prestationsrollspel kan lära sig genom rollspel, inte på den nivån jag menar, att kunskaperna går att använda i verkligheten på verkliga fall. (ja, jag har provat på ca 30 verkliga mordfall.
Fat återigen: vill ni spela på ert vis så gör det och ha så kul, men i fortsättningen hoppas jag att prestationsrollspel inte väcker negativa fördomar och förakt hos er. De som spelar det har utvecklat sitt rollspelande till en högre nivå. Jag vet detta för jag har som ni - då jag var mycket ung - spelat bara för att det var kul och för att berätta en historia tillsammans med vänner. Att spela fotboll med kompisarna på gården, bara för att ha kul är mycket enklare än att försöka spela med landslaget. Samma med rollspel.
Återigen: ha det så kul med ert sagoberättande. Jag säger inte att det är fel att bara vilja ha kul. Däremot är det sinnessjukt att tro att man kan lära sig lika mycket av det som av prestationsrollspel. Vill ni lära er hur man spelar rollspel som ett "proffs": gå med i min spelgrupp eller betala mig typ 10 000 kronor var för en gedigen kurs. Mina kunskaper är tänkta att användas i det godas tjänst en dag, för att klara upp olösta mord för rikskriminalen.
I prestationsrollspel GÅR det förövrigt alldeles utmärkt att fuska, om man är den sorten.
Re: Kreativ utmaning
Självklart kan de misslyckas. De kan till och med få vad min förre kompanjon i prestationsrollspel myntade som "förnedrande nederlag". Det förutsätter dock att rollpersonerna överlever.
Rollpersonerna kan själadö också. Dvs dö utan att någonsin igen kunna återuppväckas eller återuppstå. Varför denna fråga?
Om man inte kan misslyckas är det enligt min mening inte spännande eller givande på något vis att spela. Då kan jag syssla med teater istället.
Självklart kan de misslyckas. De kan till och med få vad min förre kompanjon i prestationsrollspel myntade som "förnedrande nederlag". Det förutsätter dock att rollpersonerna överlever.
Rollpersonerna kan själadö också. Dvs dö utan att någonsin igen kunna återuppväckas eller återuppstå. Varför denna fråga?
Om man inte kan misslyckas är det enligt min mening inte spännande eller givande på något vis att spela. Då kan jag syssla med teater istället.
Re: Spelsätt (OT)
Nejdå, jag förstår det alldeles utmärkt. Och då har jag ändå absolut noll respekt för din fix idé att problemlösning på något sätt skulle vara mer intelligent eller mer sofistikerat än andra rollspelsformer. Jag tror mig genom många, långa år av fokus på rollgestaltande ha utvecklat empati, människokännedom, språklig förmåga, skådespelarförmåga och social kompetens i största allmänhet. Det är på inga sätt kunskaper som är mindre värdefulla än de kunskaper du tar upp; jag vill rentav argumentera för att deduktivt och induktivt tänkande är något man lär sig i nästan lika hög grad oavsett hur man rollspelar. Rollspel är nästan alltid utvecklande, precis som allt annat i livet; så länge man har en grupp och en spelstil man trivs med och får ut något av. Oavsett spelstil. Det finns ingen Överlägsen Spelform som är absolut bättre än någon annan, och hade det funnits det, skulle den spelstilen definitivt inte varit problemlösning. Ditt evinnerliga tjat om hur jävla bra du själv är talar inte direkt till din fördel när du argumenterar för prestationsrollspelandets överlägsenhet; snarare framstår du mest som totalt oförmögen, eller totalt ovillig, att relatera till andras synsätt. Det var ett tecken på inskränkthet snarare än intelligens senast jag kollade. Jag känner igen mig själv i dig; för några år sedan gjorde jag typ inget annat på det här forumet än att mer eller mindre högljutt förfäkta hur elit min spelstil var och hur överlägset rollgestaltandet var alla andra rollspelsformer. Skillnaden mellan oss, är att jag insåg att jag betedde mig som en dryg, självgod idiot, varvid det föll sig rätt naturligt att, well...lägga av.
Jag har en viss känsla av att folk på det här forumet tycker om mig bättre nuförtiden. Jag har inte tvunget blivit mer ödmjuk, bara slutat trampa folk på tårna. Du borde testa det nångång, det är rätt schysst att faktiskt, well...vara vettig, resonabel och socialt kompetent. Och då slipper man ju dessutom lägga disclaimers i varenda inlägg som lyder något i stil med: "Var god dissa mig inte för att jag gång på gång på gång påpekar hur underlägsna ni är".
Eller har jag missförstått dig helt? Det tycks mig osannolikt, jag har ju blivit en sååå bra personkännare av allt relationsrollspel jag spelat
..Och så drar mig till minnes något om "Stormästaren på rollspel, han som nådigt uppfyller universum"...
...ja, jag behöver nog inte säga mer.
- Ymir, yehaw...
Nejdå, jag förstår det alldeles utmärkt. Och då har jag ändå absolut noll respekt för din fix idé att problemlösning på något sätt skulle vara mer intelligent eller mer sofistikerat än andra rollspelsformer. Jag tror mig genom många, långa år av fokus på rollgestaltande ha utvecklat empati, människokännedom, språklig förmåga, skådespelarförmåga och social kompetens i största allmänhet. Det är på inga sätt kunskaper som är mindre värdefulla än de kunskaper du tar upp; jag vill rentav argumentera för att deduktivt och induktivt tänkande är något man lär sig i nästan lika hög grad oavsett hur man rollspelar. Rollspel är nästan alltid utvecklande, precis som allt annat i livet; så länge man har en grupp och en spelstil man trivs med och får ut något av. Oavsett spelstil. Det finns ingen Överlägsen Spelform som är absolut bättre än någon annan, och hade det funnits det, skulle den spelstilen definitivt inte varit problemlösning. Ditt evinnerliga tjat om hur jävla bra du själv är talar inte direkt till din fördel när du argumenterar för prestationsrollspelandets överlägsenhet; snarare framstår du mest som totalt oförmögen, eller totalt ovillig, att relatera till andras synsätt. Det var ett tecken på inskränkthet snarare än intelligens senast jag kollade. Jag känner igen mig själv i dig; för några år sedan gjorde jag typ inget annat på det här forumet än att mer eller mindre högljutt förfäkta hur elit min spelstil var och hur överlägset rollgestaltandet var alla andra rollspelsformer. Skillnaden mellan oss, är att jag insåg att jag betedde mig som en dryg, självgod idiot, varvid det föll sig rätt naturligt att, well...lägga av.
Jag har en viss känsla av att folk på det här forumet tycker om mig bättre nuförtiden. Jag har inte tvunget blivit mer ödmjuk, bara slutat trampa folk på tårna. Du borde testa det nångång, det är rätt schysst att faktiskt, well...vara vettig, resonabel och socialt kompetent. Och då slipper man ju dessutom lägga disclaimers i varenda inlägg som lyder något i stil med: "Var god dissa mig inte för att jag gång på gång på gång påpekar hur underlägsna ni är".
Eller har jag missförstått dig helt? Det tycks mig osannolikt, jag har ju blivit en sååå bra personkännare av allt relationsrollspel jag spelat
..Och så drar mig till minnes något om "Stormästaren på rollspel, han som nådigt uppfyller universum"...
...ja, jag behöver nog inte säga mer.
- Ymir, yehaw...
w176
Förlorad dotter
Intressanta värderingar
Det var riktigt intressanta värderingar som skymtar i ditt inlägg.
Anser du att det viktigaste man kan lära sig i är induktivt forskande, deduktiskt forskande och hur man löser mord i verkligheten? Det var en väldigt intressant värdering
/w176 (som tycker att självutforskning och mellan mänskliga relationer är viktigare än lösa mord och att rollspel som inte är prestationsinriktat är bättre media för att utforska det)
Det var riktigt intressanta värderingar som skymtar i ditt inlägg.
Anser du att det viktigaste man kan lära sig i är induktivt forskande, deduktiskt forskande och hur man löser mord i verkligheten? Det var en väldigt intressant värdering
/w176 (som tycker att självutforskning och mellan mänskliga relationer är viktigare än lösa mord och att rollspel som inte är prestationsinriktat är bättre media för att utforska det)
w176
Förlorad dotter
Bullar åt Ymir [ant]
Bra bullar år dig. Sådana där mandelgifflar min mormor brukar göra.
Bra bullar år dig. Sådana där mandelgifflar min mormor brukar göra.
w176
Förlorad dotter
Oj
Så att berätta en riktigt god historia kräver ingen gemensam ansträgning, övning, begåvning eller intelligens men att lösa och skapa problem är höjden av intelligens?
Oj. Någon borde ha nämnt för för världshistorens alla författare, ressigörer, skådespelare och historsiberättare att de borde ägnat sig att fylla i sudokos och göra gärningsmannaprofiler istället.
Så att berätta en riktigt god historia kräver ingen gemensam ansträgning, övning, begåvning eller intelligens men att lösa och skapa problem är höjden av intelligens?
Oj. Någon borde ha nämnt för för världshistorens alla författare, ressigörer, skådespelare och historsiberättare att de borde ägnat sig att fylla i sudokos och göra gärningsmannaprofiler istället.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Re: Spelsätt (OT)
"Du borde testa det nångång, det är rätt schysst att faktiskt, well...vara vettig, resonabel och socialt kompetent."
Ironiskt nog är det sådant man blir bättre på av rollgestaltande.
"Du borde testa det nångång, det är rätt schysst att faktiskt, well...vara vettig, resonabel och socialt kompetent."
Ironiskt nog är det sådant man blir bättre på av rollgestaltande.
Rickard
Urverk speldesign
Re: Kreativ utmaning
Du får givetvis göra dina egna subjektiva bedömningar, om att man kan ställa ett intelligensområde framför ett annat. Bedömningar som antagligen är gjorda utifrån din egen mobbade barndom som har fött förakt och utanförskap där du i din drömbild höjer dig själv till skyarna. En drömbild som du gärna hade velat stanna i genom att spela rollspel hela ditt liv, men jag ville bara visa att det finns andra tankegångar om hur rollspel ska gå tillväga. Dessa har helt andra synpunkter på vilket (intelligenta) krav det ställs på deltagarna, vilket Ymir ypperligen beskrev.
/Han som hellre litar på psykologers definition än en viss forumits trångsynta synsätt
Häri ligger nog vårt mål och däri också vår skillnad i spelstil. Jag har inga som helst problem med att exempelvis avslöja experiment och delmål i äventyret för spelarna, för i regel är det inte viktigt huruvida de förlorar eller vinner i ett scenario, utan på vilket sätt som de förlorar och vinner. Om du kör ett mordgåtescenario så har du ditt sätt att spela scenariot där spelarna får ta reda på vem mördaren är (slå inte ner exemplet nu, som är ett övergripande exempel), medan jag inte har några som helst problem med att berätta vem som mördade en annan men ställer frågan till spelarna "Om X mördade Y, varför åkte då Z dit på brottet?". Sedan är det upp till spelarna att hitta (på) den lösningen. Det är en kreativ process som jag går igenom som i sin tur kräver ett visst sorts intelligensområde.
Du får givetvis göra dina egna subjektiva bedömningar, om att man kan ställa ett intelligensområde framför ett annat. Bedömningar som antagligen är gjorda utifrån din egen mobbade barndom som har fött förakt och utanförskap där du i din drömbild höjer dig själv till skyarna. En drömbild som du gärna hade velat stanna i genom att spela rollspel hela ditt liv, men jag ville bara visa att det finns andra tankegångar om hur rollspel ska gå tillväga. Dessa har helt andra synpunkter på vilket (intelligenta) krav det ställs på deltagarna, vilket Ymir ypperligen beskrev.
/Han som hellre litar på psykologers definition än en viss forumits trångsynta synsätt
Re: Oj
Du tycks anstränga dig överjävligt mycket för att missförstå mig och reducera och kraftigt förenkla det jag skriver. Det du beskriver är fördelarna med att fokusera sig på att skapa en gemensam historia är riktigt, men om du använder denna retorik för att kritisera min spelstil så missar du helt målet, eftersom ALLT det du beskriver med gemensam ansträngning etc även förekommer med stor frekvens i mitt sätt att spela. Förövrigt löser vi inte sudokos och gärningsmannaprofilerande är något du bör akta dig för att nedvärdera, du är sannolikt inte speciellt kunnig på det. Karaktärsgestaltande och berättandet av en historia tycker jag också är jättekul och det är självklara delar av mitt rollspelande. Vad jag säger är att rollspel kan bli mer givande än så. Vill du ha huvudet nedkört i sanden som en struts, varsågod. Jag tar inte ansvar för hur du väljer att inte utveckla din spelstil och intelligens. Förbli på den nivån du är varsågod. Du kommer i fortsättningen inte få fler svar av mig, för jag "kastar inte pärlor för svin", om du känner till det uttrycket. Jag finner hellre andra som är mer öppna för att vilja utveckla sig.
Du tycks anstränga dig överjävligt mycket för att missförstå mig och reducera och kraftigt förenkla det jag skriver. Det du beskriver är fördelarna med att fokusera sig på att skapa en gemensam historia är riktigt, men om du använder denna retorik för att kritisera min spelstil så missar du helt målet, eftersom ALLT det du beskriver med gemensam ansträngning etc även förekommer med stor frekvens i mitt sätt att spela. Förövrigt löser vi inte sudokos och gärningsmannaprofilerande är något du bör akta dig för att nedvärdera, du är sannolikt inte speciellt kunnig på det. Karaktärsgestaltande och berättandet av en historia tycker jag också är jättekul och det är självklara delar av mitt rollspelande. Vad jag säger är att rollspel kan bli mer givande än så. Vill du ha huvudet nedkört i sanden som en struts, varsågod. Jag tar inte ansvar för hur du väljer att inte utveckla din spelstil och intelligens. Förbli på den nivån du är varsågod. Du kommer i fortsättningen inte få fler svar av mig, för jag "kastar inte pärlor för svin", om du känner till det uttrycket. Jag finner hellre andra som är mer öppna för att vilja utveckla sig.
w176
Förlorad dotter
Re: Oj
Det jag kritiserar är din otroligt snäva definition om vad som är meningsfullt och intelligent och utvecklande.
Andra fält är prestationsrollspelade och problemlösande är lika intelligenta och lika utvecklande, i mitt och vad det verkar många andras tycke.
Det är en smaksak vilka delar man väljer att satsa på i sitt rollspelande, hur man väljer att satsa på det och om man tycker rollspel är ett bra media för det.
Har man två olika agendor problemlösning och djup karaktärsgestaltning kan det vara kontraproduktivt att under spelet försöka satsa på alla saker samtidigt. Att växla mellan metatänkade problemlösning och karaktärgestaltning kan till exempel sätta käppar i hjulet för varandra.
Problemlösa går till exempel illa i hand med att gestalta en karaktär om denna karatär inte är väldigt inriktad på att lösa problem. En karaktär som befinner sig i en depression, är kförståndhandikappad eller hellre vill hänga på barer är inte så problemlösningsbenägen. Karaktären kommer då inte att lämpa sig för problemlösning och problemlösningen får man nog skippa om man vill djupgetalta en sådan karaktär.
Osv.
Det jag fetdissar med din inställning är att du dels har ett så snävt perspektiv på vad som är bra, intelligent och meningsfullt. Dels att du inte väljer att acceptera att om man spelar med en annan agenda än dig (till exempel gestaltning) så kan det krävas att man använder mediat annorlunda och att till exempel problemlösning får styrka på foten om man till exempel vill spela psykologiskt på djupet.
För att vara övertydligt menar jag att:
Att det finns fler intelligenta, meningsfulla och utvecklande angendor.
Att olika agendor kan vara kontraproduktiva och satsar man på en agenda så kan de andra få ta ett steg tillbaka.
(Sarkasmen och raljeradet kom däremot som svar av den otrevliga tonen i dina inlägg.)
Det jag kritiserar är din otroligt snäva definition om vad som är meningsfullt och intelligent och utvecklande.
Andra fält är prestationsrollspelade och problemlösande är lika intelligenta och lika utvecklande, i mitt och vad det verkar många andras tycke.
Det är en smaksak vilka delar man väljer att satsa på i sitt rollspelande, hur man väljer att satsa på det och om man tycker rollspel är ett bra media för det.
Har man två olika agendor problemlösning och djup karaktärsgestaltning kan det vara kontraproduktivt att under spelet försöka satsa på alla saker samtidigt. Att växla mellan metatänkade problemlösning och karaktärgestaltning kan till exempel sätta käppar i hjulet för varandra.
Problemlösa går till exempel illa i hand med att gestalta en karaktär om denna karatär inte är väldigt inriktad på att lösa problem. En karaktär som befinner sig i en depression, är kförståndhandikappad eller hellre vill hänga på barer är inte så problemlösningsbenägen. Karaktären kommer då inte att lämpa sig för problemlösning och problemlösningen får man nog skippa om man vill djupgetalta en sådan karaktär.
Osv.
Det jag fetdissar med din inställning är att du dels har ett så snävt perspektiv på vad som är bra, intelligent och meningsfullt. Dels att du inte väljer att acceptera att om man spelar med en annan agenda än dig (till exempel gestaltning) så kan det krävas att man använder mediat annorlunda och att till exempel problemlösning får styrka på foten om man till exempel vill spela psykologiskt på djupet.
För att vara övertydligt menar jag att:
Att det finns fler intelligenta, meningsfulla och utvecklande angendor.
Att olika agendor kan vara kontraproduktiva och satsar man på en agenda så kan de andra få ta ett steg tillbaka.
(Sarkasmen och raljeradet kom däremot som svar av den otrevliga tonen i dina inlägg.)
Re: Kreativ utmaning
Får jag? Tydligen inte. Varför är du annars så upprörd? I citatet som följer visar du tydligt på att du inte tolererar mitt synsätt, samtidigt som du går till personangrepp. Att du tidigare kallat mig barnslig och sedan går till personangrepp, angriper mig för intolerans och uppvisar intolerans själv visar väl snarast på vad du är för en slags obehaglig person. Dessutom har jag egentligen sagt att man kan ställa ett intelligensområde framför ett annat, bara att om man koncentrerar sig enbart på berättandet och rollgestaltning, så missar man mycket som man annars kan njuta av då man spelar rollspel. Man kan utvecklas på massor av sätt av rollspel, inte bara på de områden jag har gjort. Olika prestationsrollspelare utvecklas säkerligen också olika. Vad jag försöker säga är att prestationsrollspel innehåller berättande, rollgestaltning + samarbete (som alla former av rollspel), strävande mot ett gemensamt mål (alla former av rollspel) och med fokus på problemlösning på ett mer utmanande och utvecklande sätt än i de andra formerna. Har du läst artikleln jag hänvisat till? Har du provat på att spela prestationsrollspel på allvar? Jag har spelat rollspel med fokus på berättande och rollgestaltning i ca fem år, så jag vet vad det innebär. Jag tvivlar dock på att du verkligen vet vad DU talar om då du så hätskt kritiserar prestationsrollspelande och mitt sätt att spela (som det tar lång tid att lära sig). Det känns som att detta är en rättegång. Kanske ska jag börja kalla in vittnen som kan redogöra för domare Han om mitt sätt att spela, personer jag spelat med länge?
Personangrepp och intolerans i samma stycke, snyggt jobbat. Detta får ju inte dig att framstå som en fördomsfri och icke hycklande individ direkt. Kasta inte sten i glashus grabben. Anklagar du mig för intolerans är det idiotiskt att själv uppvisa intolerans.
Jag vet mycket väl att det finns andra tankegångar, redan innan jag började skriva på forumet. Det tycks vara jobbigt för dig att acceptera det.
Intressant exempel, men sådana äventyrsscenarion kan mycket väl förekomma i prestationsrollspel och gör det i min kampanj. Därmed har du egentligen inte förklarat varför ditt spelsätt är så överlägset.
Får jag? Tydligen inte. Varför är du annars så upprörd? I citatet som följer visar du tydligt på att du inte tolererar mitt synsätt, samtidigt som du går till personangrepp. Att du tidigare kallat mig barnslig och sedan går till personangrepp, angriper mig för intolerans och uppvisar intolerans själv visar väl snarast på vad du är för en slags obehaglig person. Dessutom har jag egentligen sagt att man kan ställa ett intelligensområde framför ett annat, bara att om man koncentrerar sig enbart på berättandet och rollgestaltning, så missar man mycket som man annars kan njuta av då man spelar rollspel. Man kan utvecklas på massor av sätt av rollspel, inte bara på de områden jag har gjort. Olika prestationsrollspelare utvecklas säkerligen också olika. Vad jag försöker säga är att prestationsrollspel innehåller berättande, rollgestaltning + samarbete (som alla former av rollspel), strävande mot ett gemensamt mål (alla former av rollspel) och med fokus på problemlösning på ett mer utmanande och utvecklande sätt än i de andra formerna. Har du läst artikleln jag hänvisat till? Har du provat på att spela prestationsrollspel på allvar? Jag har spelat rollspel med fokus på berättande och rollgestaltning i ca fem år, så jag vet vad det innebär. Jag tvivlar dock på att du verkligen vet vad DU talar om då du så hätskt kritiserar prestationsrollspelande och mitt sätt att spela (som det tar lång tid att lära sig). Det känns som att detta är en rättegång. Kanske ska jag börja kalla in vittnen som kan redogöra för domare Han om mitt sätt att spela, personer jag spelat med länge?
Personangrepp och intolerans i samma stycke, snyggt jobbat. Detta får ju inte dig att framstå som en fördomsfri och icke hycklande individ direkt. Kasta inte sten i glashus grabben. Anklagar du mig för intolerans är det idiotiskt att själv uppvisa intolerans.
Jag vet mycket väl att det finns andra tankegångar, redan innan jag började skriva på forumet. Det tycks vara jobbigt för dig att acceptera det.
Tack, jag kan läsa innantill. Svårt att undgå dessutom då ni som galna hyenor alla kastar er över samma person, snacka om flockmentalitet.
Detta får du gärna utveckla vad du menar med, kanske i en ny tråd?
Re: Spelsätt (OT)
Allt detta du räknar upp är bra saker att kunna. Prestationsrollspelande utesluter inte detta. Läs artikeln. Jag har allt detta du räknar upp, även om vissa intoleranta personer här på forumet inte tror det. Även jag har spelat med betoning på berättande och skådespelande, i åratal. Jag har skrivit det tidigare, men det tycks inte sjunka in. Att du har, jag citerar: "absolut noll respekt för din fix idé att problemlösning på något sätt skulle vara mer intelligent eller mer sofistikerat än andra rollspelsformer" beror kanske på att du inte prövat?
Förövrigt har jag inte försökt att hävda att de är mindre värdefulla (de kunskaper du räknar upp), men i rollspel är de lättare att uppnå än problemlösningens högsta nivåer inom rollspel. Förövrigt har du fel i att man lär sig induktivt och deduktivt tänkande i nästan lika hög grad oasett vilket sätt man spelar på. Jag talar av mångårig erfarenhet både av icke-prestationsrollspelande och prestationsrollspelande. Alla som har spelat med mig håller med om att skillnaden är stor. Jag tror därför att du uttalar dig såhär på grund av bristande erfarenhet av prestationsrollspelande på en hög nivå. Om du absolut vägrar att testa denna form så intet mig emot, jag försöker inte tvinga dig eller någon annan.
Allt detta du räknar upp är bra saker att kunna. Prestationsrollspelande utesluter inte detta. Läs artikeln. Jag har allt detta du räknar upp, även om vissa intoleranta personer här på forumet inte tror det. Även jag har spelat med betoning på berättande och skådespelande, i åratal. Jag har skrivit det tidigare, men det tycks inte sjunka in. Att du har, jag citerar: "absolut noll respekt för din fix idé att problemlösning på något sätt skulle vara mer intelligent eller mer sofistikerat än andra rollspelsformer" beror kanske på att du inte prövat?
Uppenbarligen är du inte insatt i prestationsrollspel eftersom du svävar i villfarelsen att de ena utesluter det andra. Läs på.
Förövrigt har jag inte försökt att hävda att de är mindre värdefulla (de kunskaper du räknar upp), men i rollspel är de lättare att uppnå än problemlösningens högsta nivåer inom rollspel. Förövrigt har du fel i att man lär sig induktivt och deduktivt tänkande i nästan lika hög grad oasett vilket sätt man spelar på. Jag talar av mångårig erfarenhet både av icke-prestationsrollspelande och prestationsrollspelande. Alla som har spelat med mig håller med om att skillnaden är stor. Jag tror därför att du uttalar dig såhär på grund av bristande erfarenhet av prestationsrollspelande på en hög nivå. Om du absolut vägrar att testa denna form så intet mig emot, jag försöker inte tvinga dig eller någon annan.
Detta håller jag med om.
Här har du både rätt och fel, men mestadels fel. Vill man bli asduktig på problemlösning torde prestationsrollspel i en högre form vara vägen att gå. Vill man istället bli en asgrym skådespelare rekommenderar jag lajv eller teater. Vill man bara delta i ett berättande finns det säkert andra spelsätt bäst anpassade till just detta, eftersom det är detta man koncentrerar sig på. Jag har noterat att du är tvärsäker på att problemlösning är värdelöst, det får stå för dig. Jag är inte imponerad.
Du får gärna plocka fram citat som säger att jag tjatar om att jag är överlägsen, för jag minns inte att jag skrivit så. Uppenbarligen är det du och Han som inte är förmögna till att relatera till andras synsätt. Det var jag som presenterade mitt synsätt först och sedan gick ni till attack som en flock vettlösa hyenor. Var är din presentation av ditt sätt att spela och var har jag skrivit ett svar att ditt sätt att spela är värdelöst? Om du vill att jag ska relatera till din spelstil får du allt först presentera den ordentligt. Dessutom finner jag det märkligt att du finner det vara en självklarhet att du inte behöver relatera till mitt spelsätt, men jag måste minsann buga med mössan i hand för din icke-presenterade spelstil. Det är vad jag kallar hybris.
Jag tycker inte bättre om dig iallafall. Jag är faktiskt chockad över hur känsliga egon vissa här på forumet har och du är en av dem. I mitt tycke anser jag att ni har påverkats väldigt mycket av Jantelagen. Själv har jag inget problem med att någon skulle skriva (och försöka förklara) varför de anser att deras sätt att spela är avancerat, mycket avancerat, tillför mycket mer än annat sorts rollspelande, är världsbäst eller vad de nu vill kalla det. Jag tycker att det är trevligt med människor som tror på det de gör, tror på sig själva och har bra självkänsla och starkt självförtroende. Att du och andra här blir helt vansinniga av att jag har stort ego tycker jag är roande. Jag har stor vana av översittare och har lärt mig att deras åsikter kommer från deras egna svaga egon och att de därför vill trycka ner alla som verkar må bra och har gott självförtroende, etc. Vill du hävda att din spelstil är överlägsen alla andras skulle jag bli mer intresserad av vad du har att säga, snarare än mindre. Där är väl skillnaden mellan mig och dig och Han. Ni blir livrädda och bajsar i byxorna över prospektet att någon kanske vet mer än vad ni gör. Jag gillar att utvecklas så, jag skulle snarare vilja veta mer om hans spelstil och gärna provspela hos honom.
Till skillnad från dig och andra "forumister" förstår jag mycket väl att man kan egentligen aldrig lära känna en annan människa sittandes bakom en dataskärm. Så att göra så vida uttalanden om en annan människa som du och Han gör utan att faktiskt träffat personen skulle jag i vanliga fall akta mig för. För det skulle jag åtminstone vilja studera dennes handlingar mer ingående än vad ett internetforum tillåter. Dåligt medium för det helt enkelt. Dessutom har jag gjort mina uttalanden utifrån min 25-åriga erfarenhet av rollspelande och de människor jag mött, spelat med och diskuterat med. Jag har aldrig tvärsäkert hävdat att just Ymirs spelstil eller Hans är skit för jag har aldrig spelat med er och kommer sannolikt aldrig att göra det. Intressant är dock att ni tror att ni vet ALLT om mitt sätt att spela, det är ju rätt talande för att ni är väldigt enkelspåriga och oerfarna rollspelare om ni tror att ni kan döma någon annans spelsätt utan att ha prövat det. Fast vi kan väl säga att ni gjort bort er så kraftigt för att ni var från era sinnen av jantelags-ilska?
Återigen. Att du stör dig så mycket på detta tyder på att du är en översittare och Jantelagsdyrkare. Det citatet hade jag förövrigt snott från Chiun i Remo, för att jag tyckte det var jävligt kul och för att jag har rätt att efter 25 år och 20 000 / 40 000 timmars rollspelserfarenhet (beroende på om man skall räkna in skrivande eller ej) rätt att kalla mig det. Det utesluter förövrigt inte att det finns andra Stormästare och därutöver. Petter Nallo t.ex har jag stor respekt för, liksom Gunilla Jonsson och Michael Petersén, de är sannolikt skickligare än mig. För att nämna några. Jag räknar Petter Nallo som Legendarisk mästare på rollspel (på grund av att det var han som skrev Thalamur) och Michael Petersén och Gunilla Jonsson som Legendariska Stormästare, bedömt utifrån deras produkter som jag älskar. Nu kommer ni väl att gå i taket och ösa ovett över mig för detta också, små känsliga egon som ni har.
Det gör du rätt i, du har nog gjort bort dig tillräckligt nu.