Shanghai 2104- Cyberpunk i Råttans år.
Jag har dragit igång en kampanj i Teknochock som utspelar sig i Shanghai. Mest eftersom det föreslagna startäventyret är placerat där. Men eftersom bakgrundsmaterialet är ganska tunt och vi kör tradrollspel så kände jag att det var på sin plats att spelarna fick lite bakgrund till sina rollpersoners öden och äventyr.
Nackdelen med en ordentlig bakgrund är ju att spelarna inte är lika fria att hitta på som tanken egentligen är med Teknochock. Det föreslås att man ser på Bladerunner och sen tutar och kör och hittar på allt eftersom. Fördelen med en genomgången bakgrund för kampanjspel är att när spelarna blir mer hemmastadda i miljön så växer engagemanget och den gemensamma fiktionen blir mer levande.
Eftersom spelgruppen mestadels består av folk som har spelat en Mutant: Undergångensarvtagare-kampanj i flera år så finns det ett sug efter en internt konsekvent spelvärld. Såhär ser alltså Shanghai ut 2104:
Shanghai 2104 – Den sjunkna staden
Mångmiljonstaden Shanghai har behållit sitt nav som Kinas ekonomiska motor genom alla omvälvningar som skett. Den stora flyktingvågen från väst för fyrtio år sedan har lett till en stark vardagsrasism. Speciellt bland de sämre bemedlade.
Vatten är ständigt närvarande, ofta trögflytande nästan alltid sjukt förorenat. Man är tvungen att ta sig flera mil ut från kusten innan vattnet klarnar upp från gråbrun sörja till riktigt havsvatten. Detta orena vatten leder till stanken. Stanken som finns överallt och som infödda och bofasta inte ens märker längre.
Intryck av Kina 2012 av Ola "Ymir" Jentzsch:
"Trånga bakgator är relativt ovanligt i Kina, eftersom de flesta kinesiska städer är kommunistiska standardiseringsprojekt byggda på platser med massor av lebensraum. Klichén med trånga gator kommer förmodligen från Hongkong, som av naturliga och politiska skäl är mer trångt om saligheten. Det -finns- dock trånga gränder och bakgator i kinesiska städer, de är bara inte ett så dominant inslag i stadsbilden, jämfört med enorma avenyer. Just därför att städerna är så utspridda är det heller inte så många områden som faktiskt har stora folkmassor; de förekommer, men mest i särskilt populära områden typ hippa ungdomsgator, bussknytpunkter och shoppingstråk. Kineser är högljudda, och högljudda dygnet runt, men ett ständigt sorl hör man sällan.
Det här med tvättlinor är däremot delvis korrekt, eftersom torkskåp inte existerar; alla hänger sin tvätt utomhus eller i burspråk som sticker ut från lägeheterna. Tvättlinor som löper mellan olika hus i städerna, som på film, har jag däremot aldrig sett.
Neonskylt-grejen är helt sann. Man fattar egentligen inte att man verkligen är i Kina förrän det blir natt och de stora neonskyltarna med kinesiska tecken tänds överallt, och man tänker "Wow, Kina!". Ibland hänger skyltarna mycket riktigt nedåt, men vertikala skyltar är mycket vanligare.
Exotiska dofter: ja, definitivt, men det är oftast konstiga lukter av oidentifierbar förruttnelse, man liksom passerar igenom ett stråk av helt vämjelig lukt och kan inte lokalisera källan. En typisk lukt-förbrytelse här i södra Kina är annars stinky tofu, som luktar som helvetet självt och förbereds på en miljon sunkiga gatugrillar överallt i staden. Ibland passerar man också, eller värre, råkar på bussen hamna bredvid, någon lantis som luktar förjävligt, men stadsborna luktar aldrig så illa av nån konstig anledning, även om de är smutsiga arbetare. Exotiska lukter av myrra, rökelse, kryddor och annat klyschigt är det däremot inte så mycket av, utöver den karaktäristiska lukten av tempel, dvs obscena mängder rökelse samlade på en plats. Tibetanska tempel luktar extremt keff eftersom de använder en slags jaksmörslampor överallt, som sprider en mycket unik doft/odör.
Den viktigaste skillnaden på kinesisk och svensk stadsbild, säger jag som nu bott i Kina i ett år, är att folk i Kina lever sina liv på gatan på ett helt annat sätt än i Sverige. Tex finns i princip aldrig någonsin några toaletter inne på restauranger och butiker, så alla använder sunkiga offentliga toaletter som finns i varje kvarter. Butiker och restauranger är små och trånga, och mycket i former av frysboxar, läskkylar, grillbord, varubord etc flyttas helt sonika ut på gatan när ställena öppnar varje morgon; vid stängningsdags är det sen ett jävla jobb att baxa in allt i lokalen igen, och spela Tetris med det så det får plats. Folk som har butiker och restauranger tvättar håret på gatan, äter lunch på plastpallar på gatan, låter sina barn leka på gatan, spontandansar och tränar tai qi på gatan, spelar kinaschack, kort och mah-jong på gatan, sitter och hänger på gatan. Detta är det jag kommer sakna allra mest med Kina när jag omsider åker tillbaka till Sverige, eftersom det skapar en känsla av liv, rörelse och samvaro.
Detta är också kopplat till nästa kontrast: Kina är ett semi-u-land, och utom i de mest fancy kvarteren är allt helt enkelt mycket sunkigare än i Sverige. Stora avskrädeshögar ligger på gatan, restauranger dumpar avfall i gathörn utan eftertanke om där inte finns en soptunna där de vill ha den, strykarhundar springer runt och rotar, murkrön är täckta med glasbitar nedtryckta i cement för att stoppa, jag vet inte, tjuvar?, trottoarer är ojämna, fulla av trappor och trösklar och absolut inte det minsta handikappanpassade. Överallt på trottoarerna sätter folk upp grönsaksmarknader och prylmarknader, snubbar med symaskiner reparerar trasiga kläder, och andra säljer strumpor, skor, trosor, lampor, söta saker och allt möjligt annat från bagageluckan på sina bilar, redo att sticka på en sekund om en polisbil kommer körande.
En tredje grej är att kinesiska kvarter allesammans är gated communities; detta är inget påtagligt inslag i gatubilden, men något som hade spelat roll vid en jaktscen som den du tänker dig; om man inte håller sig till större gator springer man närsomhelst in i en återvändsgränd, även om denna kommer märkas därför att man först sprungit in i ett kvarter genom en öppen grind där en sysslolös vakt sitter och sover eller tittar på tv-serier i ett sjukt sunkigt bås.
En fjärde grej är att kineser inte jobbar på jobbet, utan gör andra saker, typ sover, tittar på tv, spelar kortspel på datorn, mobilchattar, broderar, etc. Den här svenska fix idén att man varje sekund av sitt butiksjobb måste verka alert och tjänstvillig finns inte öht i Kina; om kunden inte kallar på en kan man göra annat, typ se femtielfte avsnittet av Beauty World som man missade förra veckan.
En femte grej är att de flesta kineser inte har bil, och att många arbetsplatser därför transporterar saker genom att lasta sjukt mycket bös på en mycket liten elscooter. Scootrar står parkerade överallt, men inte en kotte använder cykel längre; det här att kineser gillar cyklar är rätt mycket en förlegad idé, nu är det elmopeder som gäller.
Sen har Kina byggsarbetsplatser, rivningstomter och utdömda hus överallt. Det kanske är för att jag bor i västra Kina, där utvecklingen inte riktigt hängt med, men vart man än går här i stan är det en eller två eller sju skyskrapor som håller på att smällas upp vid horisonten, tre hus som ska rivas, och sjutton vägar som grävts upp, så att all trafik blivit ett kaos. Men regeringens byggoptimism är inte helt i fas med folkets faktiska ekonomiska situation; många fancy lägenheter och nybyggen står helt tomma, och utanför stadskärnorna (där trafikträngsels är obscen) är de enorma bilvägarna nästan öde."
Så är det nu. Utifrån detta kan ni tänka er hur det är 2104 under devisen Mer - av allt.
Infrastruktur
Hela stor-Shanghai var ett virrvarr av vägar och motorvägar redan på 2000-talet och även om många av dessa vägar var fuskbyggen så består de än in på 2100-talet. Lappade och lagade löper supermotorvägarna på pelare förbi slumområden och Keiretsuenklaver och trots att peak oil-tiden är långt passerad så fylls de numer av algbränsledrivna bilar som sänder ut sina stinkande rökmoln mot den smogfyllda himlen. Då man redan på 2000-talet började bygga upphöjda vägar på pelare så har inte översvämningarna i t.ex. Pudong påverkat framkomligheten nämnvärt.
*Betalvägar. Folkrepubliken har sett till att de stora genomfartslederna är farbara även om det på en hel del ställen känns som att definitionen har dragits till det löljiga. På många ställen har lokala gäng tagit över driften av vägar och tar betalt i form av vägtullar. Oftast sker detta med elektroniska pass som naturligtvis kan hackas. Men blir du påkommen så är det oftast drakoniska straff att vänta.
*Tunnelbana. Metron löper samman i navet People’s Square Metro Station i Huangpu. Fyra linjer går norrut till olika nav i hamnområdena. En linje går till Folkets Arkologi. Två linjer går till de två största Keiretsuenklaverna i södra förorterna. En linje går till ett nav i södra förorternas största slum Leeland. En privat linje går till Hotachi Syndetics gigantskarpa i Pudong. Resebevisen utfärdas av din arbetsgivare eller partiet och är väldigt svåra att få för privatpersoner.
*Ringvägen. Ringvägen är Shanghais största supermotorväg och är den längsta sammanhängande betalmotorvägen. Trots namnet har den aldrig byggts ihop till en ring. Den löper från hamnen söderut mellan Huangpu och Pudong och följer floden Huangpus sträckning ner till där floden svänger västerut. Då går ringvägen istället ner och skär rakt igenom södra förorterna västerut med anknytningar till nästan alla Keiretsuenklaver. Ringvägen är i toppskick och drivs av ett gemensamt konsortium som representerar de största Keiretsus och transportbolagen i Shanghai.
Puxi – väster om floden Huangpu
Gamla staden omgiven av förorter
Huangpu (Puxi) – Gamla centrum. Har bevarats med hjälp av vallar. Är en lyxig framtidsstad helt utan slödder på gatorna. Tillhör på pappret fortfarande Folkrepubliken Kina men är i verkligheten ett lyxreservat för Keiretsus höjdare och utländska företag. De som är ofantligt rika men inte tillräckligt rika eller tillräckligt högt upp i partitoppen för att bo i Lotusblommans arkologi. Kräver id-kort vid inpassering.
*Rymmer den jätteunderjordiska centrala metrostationen Peoples Square Metro station. Torget finns bara kvar i namnet på stationen.
Förorterna (Puxi) – Stora delar av förorterna ödelades under förödande tropiska stormar på +30- och +40-talet då stora resurser lagts på skyddsvallar och dränering av Pudong. Med resultat att vattnen tog vägen någon annanstans. Är nu en förorenad sankmark.
*Den tidigare förorten Jiading rymmer den gigantiska Folkets Arkologi, Folkrepubliken Kinas sista suck. Drygt hälften av den är färdigbyggd och dess servicesektor, fabriker och supportsystem utgör en tredjedel av alla arbetstillfällen i Shanghai. Ägs i realiteten om inte på pappret av Keiretsun Sony Associates. Folkets arkologis högsta punkt är på strax över 500 meter. Den är skalbaggsformad och fyra kilometer lång som längst. Den ofärdiga halvan, Rice town, rymmer många av de översvämmade förorternas tidigare invånare. Huserar många kinanationalistiska paramilitära organisationer och gäng som är gravt rasistiska. Räknas nästan inte som en slum. Merparten försörjer sig på risodlingar i de tidigare förorterna.
*Risodlingar täcker stora delar av det som tidigare var Puxi-förorterna. Norra halvan odlas av Rice-town-invånare, företrädelsevis Han-kineser. Södra delen odlas av folk från södra Pudong-förorterna. Risodlingarna är på mark som ägs offentligt eftersom översvämningarnas katastrofzoner löstes in av Folkrepubliken till låg eller obefintlig ersättning för att där skulle uppföras nya, översvämningssäkra bostadsområden. Men Staten har aldrig gjort några större ansträngningar att avhysa risodlarna.
*Baishan. Som genom ett under klarade sig en smal strecka av gamla Baishan längs Yangtze under översvämningar och stormar och har aldrig rivits för att ge plats åt risodlingar. Istället är det navet för den gråa sektorn i Shanghai. Området är också känt för sitt heta uteliv där gängmedlemmar kan mötas på neutral mark. Läget som granne till hamnen ger också fördelar.
Pudong – öster om floden Huangpu ut mot Kinesiska havet
Pudong - Skyskrapeområde som växte i början av 2000-talet.
*De skyddsvallar och pumpsystem som räddade området under ”de stormiga tjugo” sköt egentligen bara upp det oundvikliga. Tio år av oavbrutna stormar tillsammans med gravt eftersatt underhåll knäckte till sist systemet. Det första vallen som brast ledde till en dominoeffekt och på bara tre dagar ödelades området. Skyskrapor rasade ihop och tiotusentals människor dog i vattenmassorna. Nu är området en gigantisk slum med några få skyskrapor som fortfarande lyser upp omgivningen. Bland annat Hotachi Syndetics har en gigantisk skrapa i glas med en egen maglevbana till centrala metrostationen.
*Pudongs invånare består nästan uteslutande av invandrare och kinesiska minoriteter i första eller senare generationer som är uppdelade i gäng. Gängen styr området där ett gäng kan styra över så lite som en enda nedgången skyskarpa medan ett annat gäng kan styra över tio kvarter. Det är en ständig maktkamp mellan gängen och stämning kan snarast beskrivas som ett kallt krig. Ett kallt krig som när som helst kan blossa upp. Polisen upprätthåller en närvaro med bepansrade bilar och beväpnade patruller men de ingriper bara vid regelrätta kravaller och massmord.
*Topp Cats. Gänget Topp Ctas med ledaren Topp-Chop styrde fram tills alldeles nyligen över hela nordvästra sektorn av Pudong. Under ett brandbombsdåd utplånades både ledaren och alla hans förtrogna. Ingen har tagit på sig dådet, men i det maktvakuum som uppstått har ingen lyckats ena gängen på nytt och en rent explosiv stämning råder.
*Pudong International - Den nya flyplatsen vilar på plattformar ovanför den gamla flygplatsen som nu är en stor grund algblommad sjö.
Södra Förorterna (Pudong)
De tidigare förorterna låg högre upp och det är där de flesta av Keiretsus har byggt sina komplex och fabriksområden. Enklaver av glittrande stål står i hav av slum och nedgångna bostadsområden. Många av sluminvånarna lever av risodlingar i ruinerna av södra Puxi-förorterna.
Shangai harbor (Puxi och Pudong)
Som världens största hamn påverkades Shanghai avsevärt av de stormiga tjugo. Men anpassade fartyg klarade vädret betydligt bättre och i större kvantiteter än flyget. Med mycket större ekonomiska muskler i ryggen klarade hamnen omställningarna genom pontonlösningar och ombyggda begagnade oljeplattformar. Det stigande havsvattnet ledde till en konsolidering av hamnen då hela Yangtzes inlopp blev en djuphamn. När förorterna blev översvämmade och när Pudong dränktes så fortsatte arbetet i hamnen. Business as usual.
Shanghai Yangtze harbor
* Fortfarande en av världens största hamnar står den för drygt en femtedel av alla arbetstillfällen i Shanghaiområdet. Täcker norra delarna av gamla Puxi samt i princip hela den dränkta ön Chongming.
Shanghai Pudong Harbor
* Tidigare en viktig del av Shanghais hamn. Nu reser sig enbart rostande dinosaurieskelett ur det stigande havet.
Lotusblommans Arkologi
* På tidigt 2000-tal byggdes Shanghais djupvattenshamn Yangshan Deep-Water Port ute på Yangshanöarna, förbundna med land med världens längsta bro. Men havshöjningen dränkte anläggningen samtidigt som dess syfte upphörde då Yangtzes utlopp blev djuphamn. Numer utgör anläggningen grunden för Lotusblommans arkologi. Enligt ryktena är det världens enda riktigt fungerande arkologi.
Jag har dragit igång en kampanj i Teknochock som utspelar sig i Shanghai. Mest eftersom det föreslagna startäventyret är placerat där. Men eftersom bakgrundsmaterialet är ganska tunt och vi kör tradrollspel så kände jag att det var på sin plats att spelarna fick lite bakgrund till sina rollpersoners öden och äventyr.
Nackdelen med en ordentlig bakgrund är ju att spelarna inte är lika fria att hitta på som tanken egentligen är med Teknochock. Det föreslås att man ser på Bladerunner och sen tutar och kör och hittar på allt eftersom. Fördelen med en genomgången bakgrund för kampanjspel är att när spelarna blir mer hemmastadda i miljön så växer engagemanget och den gemensamma fiktionen blir mer levande.
Eftersom spelgruppen mestadels består av folk som har spelat en Mutant: Undergångensarvtagare-kampanj i flera år så finns det ett sug efter en internt konsekvent spelvärld. Såhär ser alltså Shanghai ut 2104:
Shanghai 2104 – Den sjunkna staden
Mångmiljonstaden Shanghai har behållit sitt nav som Kinas ekonomiska motor genom alla omvälvningar som skett. Den stora flyktingvågen från väst för fyrtio år sedan har lett till en stark vardagsrasism. Speciellt bland de sämre bemedlade.
Vatten är ständigt närvarande, ofta trögflytande nästan alltid sjukt förorenat. Man är tvungen att ta sig flera mil ut från kusten innan vattnet klarnar upp från gråbrun sörja till riktigt havsvatten. Detta orena vatten leder till stanken. Stanken som finns överallt och som infödda och bofasta inte ens märker längre.
Intryck av Kina 2012 av Ola "Ymir" Jentzsch:
"Trånga bakgator är relativt ovanligt i Kina, eftersom de flesta kinesiska städer är kommunistiska standardiseringsprojekt byggda på platser med massor av lebensraum. Klichén med trånga gator kommer förmodligen från Hongkong, som av naturliga och politiska skäl är mer trångt om saligheten. Det -finns- dock trånga gränder och bakgator i kinesiska städer, de är bara inte ett så dominant inslag i stadsbilden, jämfört med enorma avenyer. Just därför att städerna är så utspridda är det heller inte så många områden som faktiskt har stora folkmassor; de förekommer, men mest i särskilt populära områden typ hippa ungdomsgator, bussknytpunkter och shoppingstråk. Kineser är högljudda, och högljudda dygnet runt, men ett ständigt sorl hör man sällan.
Det här med tvättlinor är däremot delvis korrekt, eftersom torkskåp inte existerar; alla hänger sin tvätt utomhus eller i burspråk som sticker ut från lägeheterna. Tvättlinor som löper mellan olika hus i städerna, som på film, har jag däremot aldrig sett.
Neonskylt-grejen är helt sann. Man fattar egentligen inte att man verkligen är i Kina förrän det blir natt och de stora neonskyltarna med kinesiska tecken tänds överallt, och man tänker "Wow, Kina!". Ibland hänger skyltarna mycket riktigt nedåt, men vertikala skyltar är mycket vanligare.
Exotiska dofter: ja, definitivt, men det är oftast konstiga lukter av oidentifierbar förruttnelse, man liksom passerar igenom ett stråk av helt vämjelig lukt och kan inte lokalisera källan. En typisk lukt-förbrytelse här i södra Kina är annars stinky tofu, som luktar som helvetet självt och förbereds på en miljon sunkiga gatugrillar överallt i staden. Ibland passerar man också, eller värre, råkar på bussen hamna bredvid, någon lantis som luktar förjävligt, men stadsborna luktar aldrig så illa av nån konstig anledning, även om de är smutsiga arbetare. Exotiska lukter av myrra, rökelse, kryddor och annat klyschigt är det däremot inte så mycket av, utöver den karaktäristiska lukten av tempel, dvs obscena mängder rökelse samlade på en plats. Tibetanska tempel luktar extremt keff eftersom de använder en slags jaksmörslampor överallt, som sprider en mycket unik doft/odör.
Den viktigaste skillnaden på kinesisk och svensk stadsbild, säger jag som nu bott i Kina i ett år, är att folk i Kina lever sina liv på gatan på ett helt annat sätt än i Sverige. Tex finns i princip aldrig någonsin några toaletter inne på restauranger och butiker, så alla använder sunkiga offentliga toaletter som finns i varje kvarter. Butiker och restauranger är små och trånga, och mycket i former av frysboxar, läskkylar, grillbord, varubord etc flyttas helt sonika ut på gatan när ställena öppnar varje morgon; vid stängningsdags är det sen ett jävla jobb att baxa in allt i lokalen igen, och spela Tetris med det så det får plats. Folk som har butiker och restauranger tvättar håret på gatan, äter lunch på plastpallar på gatan, låter sina barn leka på gatan, spontandansar och tränar tai qi på gatan, spelar kinaschack, kort och mah-jong på gatan, sitter och hänger på gatan. Detta är det jag kommer sakna allra mest med Kina när jag omsider åker tillbaka till Sverige, eftersom det skapar en känsla av liv, rörelse och samvaro.
Detta är också kopplat till nästa kontrast: Kina är ett semi-u-land, och utom i de mest fancy kvarteren är allt helt enkelt mycket sunkigare än i Sverige. Stora avskrädeshögar ligger på gatan, restauranger dumpar avfall i gathörn utan eftertanke om där inte finns en soptunna där de vill ha den, strykarhundar springer runt och rotar, murkrön är täckta med glasbitar nedtryckta i cement för att stoppa, jag vet inte, tjuvar?, trottoarer är ojämna, fulla av trappor och trösklar och absolut inte det minsta handikappanpassade. Överallt på trottoarerna sätter folk upp grönsaksmarknader och prylmarknader, snubbar med symaskiner reparerar trasiga kläder, och andra säljer strumpor, skor, trosor, lampor, söta saker och allt möjligt annat från bagageluckan på sina bilar, redo att sticka på en sekund om en polisbil kommer körande.
En tredje grej är att kinesiska kvarter allesammans är gated communities; detta är inget påtagligt inslag i gatubilden, men något som hade spelat roll vid en jaktscen som den du tänker dig; om man inte håller sig till större gator springer man närsomhelst in i en återvändsgränd, även om denna kommer märkas därför att man först sprungit in i ett kvarter genom en öppen grind där en sysslolös vakt sitter och sover eller tittar på tv-serier i ett sjukt sunkigt bås.
En fjärde grej är att kineser inte jobbar på jobbet, utan gör andra saker, typ sover, tittar på tv, spelar kortspel på datorn, mobilchattar, broderar, etc. Den här svenska fix idén att man varje sekund av sitt butiksjobb måste verka alert och tjänstvillig finns inte öht i Kina; om kunden inte kallar på en kan man göra annat, typ se femtielfte avsnittet av Beauty World som man missade förra veckan.
En femte grej är att de flesta kineser inte har bil, och att många arbetsplatser därför transporterar saker genom att lasta sjukt mycket bös på en mycket liten elscooter. Scootrar står parkerade överallt, men inte en kotte använder cykel längre; det här att kineser gillar cyklar är rätt mycket en förlegad idé, nu är det elmopeder som gäller.
Sen har Kina byggsarbetsplatser, rivningstomter och utdömda hus överallt. Det kanske är för att jag bor i västra Kina, där utvecklingen inte riktigt hängt med, men vart man än går här i stan är det en eller två eller sju skyskrapor som håller på att smällas upp vid horisonten, tre hus som ska rivas, och sjutton vägar som grävts upp, så att all trafik blivit ett kaos. Men regeringens byggoptimism är inte helt i fas med folkets faktiska ekonomiska situation; många fancy lägenheter och nybyggen står helt tomma, och utanför stadskärnorna (där trafikträngsels är obscen) är de enorma bilvägarna nästan öde."
Så är det nu. Utifrån detta kan ni tänka er hur det är 2104 under devisen Mer - av allt.
Infrastruktur
Hela stor-Shanghai var ett virrvarr av vägar och motorvägar redan på 2000-talet och även om många av dessa vägar var fuskbyggen så består de än in på 2100-talet. Lappade och lagade löper supermotorvägarna på pelare förbi slumområden och Keiretsuenklaver och trots att peak oil-tiden är långt passerad så fylls de numer av algbränsledrivna bilar som sänder ut sina stinkande rökmoln mot den smogfyllda himlen. Då man redan på 2000-talet började bygga upphöjda vägar på pelare så har inte översvämningarna i t.ex. Pudong påverkat framkomligheten nämnvärt.
*Betalvägar. Folkrepubliken har sett till att de stora genomfartslederna är farbara även om det på en hel del ställen känns som att definitionen har dragits till det löljiga. På många ställen har lokala gäng tagit över driften av vägar och tar betalt i form av vägtullar. Oftast sker detta med elektroniska pass som naturligtvis kan hackas. Men blir du påkommen så är det oftast drakoniska straff att vänta.
*Tunnelbana. Metron löper samman i navet People’s Square Metro Station i Huangpu. Fyra linjer går norrut till olika nav i hamnområdena. En linje går till Folkets Arkologi. Två linjer går till de två största Keiretsuenklaverna i södra förorterna. En linje går till ett nav i södra förorternas största slum Leeland. En privat linje går till Hotachi Syndetics gigantskarpa i Pudong. Resebevisen utfärdas av din arbetsgivare eller partiet och är väldigt svåra att få för privatpersoner.
*Ringvägen. Ringvägen är Shanghais största supermotorväg och är den längsta sammanhängande betalmotorvägen. Trots namnet har den aldrig byggts ihop till en ring. Den löper från hamnen söderut mellan Huangpu och Pudong och följer floden Huangpus sträckning ner till där floden svänger västerut. Då går ringvägen istället ner och skär rakt igenom södra förorterna västerut med anknytningar till nästan alla Keiretsuenklaver. Ringvägen är i toppskick och drivs av ett gemensamt konsortium som representerar de största Keiretsus och transportbolagen i Shanghai.
Puxi – väster om floden Huangpu
Gamla staden omgiven av förorter
Huangpu (Puxi) – Gamla centrum. Har bevarats med hjälp av vallar. Är en lyxig framtidsstad helt utan slödder på gatorna. Tillhör på pappret fortfarande Folkrepubliken Kina men är i verkligheten ett lyxreservat för Keiretsus höjdare och utländska företag. De som är ofantligt rika men inte tillräckligt rika eller tillräckligt högt upp i partitoppen för att bo i Lotusblommans arkologi. Kräver id-kort vid inpassering.
*Rymmer den jätteunderjordiska centrala metrostationen Peoples Square Metro station. Torget finns bara kvar i namnet på stationen.
Förorterna (Puxi) – Stora delar av förorterna ödelades under förödande tropiska stormar på +30- och +40-talet då stora resurser lagts på skyddsvallar och dränering av Pudong. Med resultat att vattnen tog vägen någon annanstans. Är nu en förorenad sankmark.
*Den tidigare förorten Jiading rymmer den gigantiska Folkets Arkologi, Folkrepubliken Kinas sista suck. Drygt hälften av den är färdigbyggd och dess servicesektor, fabriker och supportsystem utgör en tredjedel av alla arbetstillfällen i Shanghai. Ägs i realiteten om inte på pappret av Keiretsun Sony Associates. Folkets arkologis högsta punkt är på strax över 500 meter. Den är skalbaggsformad och fyra kilometer lång som längst. Den ofärdiga halvan, Rice town, rymmer många av de översvämmade förorternas tidigare invånare. Huserar många kinanationalistiska paramilitära organisationer och gäng som är gravt rasistiska. Räknas nästan inte som en slum. Merparten försörjer sig på risodlingar i de tidigare förorterna.
*Risodlingar täcker stora delar av det som tidigare var Puxi-förorterna. Norra halvan odlas av Rice-town-invånare, företrädelsevis Han-kineser. Södra delen odlas av folk från södra Pudong-förorterna. Risodlingarna är på mark som ägs offentligt eftersom översvämningarnas katastrofzoner löstes in av Folkrepubliken till låg eller obefintlig ersättning för att där skulle uppföras nya, översvämningssäkra bostadsområden. Men Staten har aldrig gjort några större ansträngningar att avhysa risodlarna.
*Baishan. Som genom ett under klarade sig en smal strecka av gamla Baishan längs Yangtze under översvämningar och stormar och har aldrig rivits för att ge plats åt risodlingar. Istället är det navet för den gråa sektorn i Shanghai. Området är också känt för sitt heta uteliv där gängmedlemmar kan mötas på neutral mark. Läget som granne till hamnen ger också fördelar.
Pudong – öster om floden Huangpu ut mot Kinesiska havet
Pudong - Skyskrapeområde som växte i början av 2000-talet.
*De skyddsvallar och pumpsystem som räddade området under ”de stormiga tjugo” sköt egentligen bara upp det oundvikliga. Tio år av oavbrutna stormar tillsammans med gravt eftersatt underhåll knäckte till sist systemet. Det första vallen som brast ledde till en dominoeffekt och på bara tre dagar ödelades området. Skyskrapor rasade ihop och tiotusentals människor dog i vattenmassorna. Nu är området en gigantisk slum med några få skyskrapor som fortfarande lyser upp omgivningen. Bland annat Hotachi Syndetics har en gigantisk skrapa i glas med en egen maglevbana till centrala metrostationen.
*Pudongs invånare består nästan uteslutande av invandrare och kinesiska minoriteter i första eller senare generationer som är uppdelade i gäng. Gängen styr området där ett gäng kan styra över så lite som en enda nedgången skyskarpa medan ett annat gäng kan styra över tio kvarter. Det är en ständig maktkamp mellan gängen och stämning kan snarast beskrivas som ett kallt krig. Ett kallt krig som när som helst kan blossa upp. Polisen upprätthåller en närvaro med bepansrade bilar och beväpnade patruller men de ingriper bara vid regelrätta kravaller och massmord.
*Topp Cats. Gänget Topp Ctas med ledaren Topp-Chop styrde fram tills alldeles nyligen över hela nordvästra sektorn av Pudong. Under ett brandbombsdåd utplånades både ledaren och alla hans förtrogna. Ingen har tagit på sig dådet, men i det maktvakuum som uppstått har ingen lyckats ena gängen på nytt och en rent explosiv stämning råder.
*Pudong International - Den nya flyplatsen vilar på plattformar ovanför den gamla flygplatsen som nu är en stor grund algblommad sjö.
Södra Förorterna (Pudong)
De tidigare förorterna låg högre upp och det är där de flesta av Keiretsus har byggt sina komplex och fabriksområden. Enklaver av glittrande stål står i hav av slum och nedgångna bostadsområden. Många av sluminvånarna lever av risodlingar i ruinerna av södra Puxi-förorterna.
Shangai harbor (Puxi och Pudong)
Som världens största hamn påverkades Shanghai avsevärt av de stormiga tjugo. Men anpassade fartyg klarade vädret betydligt bättre och i större kvantiteter än flyget. Med mycket större ekonomiska muskler i ryggen klarade hamnen omställningarna genom pontonlösningar och ombyggda begagnade oljeplattformar. Det stigande havsvattnet ledde till en konsolidering av hamnen då hela Yangtzes inlopp blev en djuphamn. När förorterna blev översvämmade och när Pudong dränktes så fortsatte arbetet i hamnen. Business as usual.
Shanghai Yangtze harbor
* Fortfarande en av världens största hamnar står den för drygt en femtedel av alla arbetstillfällen i Shanghaiområdet. Täcker norra delarna av gamla Puxi samt i princip hela den dränkta ön Chongming.
Shanghai Pudong Harbor
* Tidigare en viktig del av Shanghais hamn. Nu reser sig enbart rostande dinosaurieskelett ur det stigande havet.
Lotusblommans Arkologi
* På tidigt 2000-tal byggdes Shanghais djupvattenshamn Yangshan Deep-Water Port ute på Yangshanöarna, förbundna med land med världens längsta bro. Men havshöjningen dränkte anläggningen samtidigt som dess syfte upphörde då Yangtzes utlopp blev djuphamn. Numer utgör anläggningen grunden för Lotusblommans arkologi. Enligt ryktena är det världens enda riktigt fungerande arkologi.
