Nekromanti Tekniker, trick och tips för att spelleda skräck.

[solvebring]

Mitt enda tips, men jag anser att det är ganska kritiskt när man spelleder skräck, är inlevelse.

Om du som berättar har en glödande inlevelse kommer det lyfta ditt skräckscenario enormt. Använd dig av olika röster på olika karaktärer, spela ut deras känslor till fullo. Växla tempo när du berättar och öka och sänk volymen i ditt tal.

Om du kan få tag på Ernst Hugo läser Lovecraft rekommenderar jag verkligen lyssna och lära. Visst, han är lite på den excentriska sidan men man jag plocka russinen ur kakan.

Jag vill hålla med här och stryka under allting. Nu kanske jag inte är den bäste på att komma ihåg att sköta detta väl i praktiken om jag väl rannsakar mig själv, men jag tror på just samma sak: I skräck är inlevelse A och O. Alla måste vara med på tåget och särskilt som spelledare måste man hänge sig åt det man skildrar.

/solvebring som tycker att Järegårds inläsning av Lovecrafts noveller är bland det bästa som någonsin lästs in ever. Järegård är - var - bra!

 

[w176]

Både sex och humor är ju viktigt i skräckfilmer, men hur fan får du en sexuell spänning utan att det blir töntigt i rollspel? Jag hade en plotline där en karaktär försökte förföra en sköterska på mentalsjukhuset de satt på, men ju närmare det faktiskt kom till sex, desto svårare blev det

Sex i spel är som sex i verkliga livet. Det ÄR aspinsamt första gången. Det blir bättre med övning, fast ibland återfaller man och det blir döpinsamt igen. Typ med ny spelare eller ny partner, eller när något går fel.

Men att använda klipp och fade to black är bra tekinker.

Lika så humor och avstånd speciellt i början. Det kan vara mycket lättare att spela en sexscen när alla är typ fumliga tonåringar, eller pensionärer eller asagudar något annat som ger både lite humor och avstånd till rollerna.

 

[Sodivra]

Åhhhh, får jag glee:a? Våra rollpersoner har börjat ligga, det är awesome. Förra mötet så hade två av dem sex med varandra. SO HOT. Jag vill få veta vad som händer härnäst! Nu!

 

[Tyr]

Hur gör ni med själva rummet?

Mörkt absolut

Levande ljus absolut

Mer då!!! Hur sätter ni den fysiska omgivningen? Vilken musik har ni? Har ni musik? Kanske tillochmed en fin liten spellista ni vill dela mer er av?

Jag föredrar små rum. Väl upplyst av stearinljus men i övrigt nedsläckt. Musik brukade jag köra på en CD jag gjort själv med passande musik från spel jag brukade spela vid den tiden. Väl utvalda spår från t.ex. Diablo 2, Fallout 1 och 2, Planescape Torment osv. Tyvärr återstår bara spårnamnen så kan inte ge mer info än så. Kommer inte ihåg.

 

[DeBracy]

Sex i spel är som sex i verkliga livet. Det ÄR aspinsamt första gången. Det blir bättre med övning, fast ibland återfaller man och det blir döpinsamt igen. Typ med ny spelare eller ny partner, eller när något går fel.

 

[Sjunde inseglet]

Både sex och humor är ju viktigt i skräckfilmer, men hur fan får du en sexuell spänning utan att det blir töntigt i rollspel? Jag hade en plotline där en karaktär försökte förföra en sköterska på mentalsjukhuset de satt på, men ju närmare det faktiskt kom till sex, desto svårare blev det

I berättelsen De förlorades stad till Kult - Illusionens fångar skulle en av rollpersonerna ha sex med just en sjuksköterska. Hon började suga av honom och sedan aktiverades hans nackdel Sexualneuros och det hela urartade till en brutal misshandel. Obehagligt och absolut inte töntig känsla alls.

 

[Sjunde inseglet]

Jag tror att det enda riktigt viktiga för att spelleda skräck är att skapa rollpersoner med liv, relationer och saker som är viktiga för dem.

Så att de har saker att förlora.

Samma sak med monster/antagonister i skräck. Ska de bli läskiga måste spelarna känna att en konfrontation skulle innebära döden eller något ännu värre för dem. Då kvittar det vilka de är och vad de kan. Lite som flickan i The Ring. Alla vet ju liksom att möter man henne är man död.

Sen använder man sig av alla de där sakerna som rollpersonerna älskar (frun, barnet, bästa vännen, hunden...) och låter dem välja: att konfrontera det de absolut inte vill konfrontera eller att förlora det de älskar.

Har du gjort rätt slutar det med att rollpersonerna ändå förlorar det de älskar och konfronterar det de absolut inte vill konfrontera och då är berättelsen slut och alla väldigt nöjda!