Teaterapor

[mrund]

Ibland tänker jag att rollspelshobbyn i själva verket är ett antal helt orelaterade hobbies med ett gemensamt historiskt ursprung.

Igår var det en man på Mastodon som förklarade för mig att han och hans kompisar älskar att sätta sig in i ett nytt rollspelsregelsystem och skapa de mest optimerade rollpersonerna för att vinna strider och snabbt gå upp i level. Folk som inte håller med honom, fnös han, är bara teaterapor.

Jag avstod från att svara honom att i min grupp har vi lite svårt att hitta någon som är villig att läsa regelböckerna. Och att hur man än optimerar sin rollperson så har man inte så stor nytta av det om spelledaren knappt använder de fragment av reglerna som han lyckats lära sig.

Och då är ändå mina spelare inte ens teaterapor. Det är bara SL som gör konstiga röster och har dialoger med spelarna iklädd en roll.

 

[luddwig]

Folk som inte håller med honom, fnös han, är bara teaterapor.

Jag fnyser åt fnysaren. Han och hans gelikar är bara regelryttare.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Den generella rollspelaren i min erfarenhet är varken teaterapa eller regelryttare, utan mest bara någon som gillar att äta snacks, umgås med kompisar och snacka strunt (struntet i detta fall är då vad som händer i spelet, blandat med sidospår om allt möjligt).

 

[Organ]

Jag befinner mig någonstans i mitten av dessa ytterligheter. Jag tycker optare är skittråkiga att spela med och uppmuntrar alla runt bordet att göra rollpersoner som är mer än bara en hög siffor och gillar när det förekommer en viss mängd teateraperi.

Fast å andra sidan så kryper det i mig när jag tänker mig att spela med folk som bara vägrar lära sig reglerna. Speciellt svårt har jag för när dessa är spelledare som tycker att "höfta lite och köra på känn" är lika bra, eller t o m bättre, än att faktiskt öppna regelboken.

 

[rollspelspiraten]

Helt klart teaterapor utan tvekan och utan dess like, inget fel i det!

 

[Svarte Faraonen]

Fast å andra sidan så kryper det i mig när jag tänker mig att spela med folk som bara vägrar lära sig reglerna. Speciellt svårt har jag för när dessa är spelledare som tycker att "höfta lite och köra på känn" är lika bra, eller t o m bättre, än att faktiskt öppna regelboken.

Framför allt är det mycket sällsynt att spelledare som gör på det viset gör det i syfte att bejaka spelarnas kreativitet, snarare än att berätta den historia de själva planerat att berätta.

 

[mrund]

Speciellt svårt har jag för när dessa är spelledare som tycker att "höfta lite och köra på känn" är lika bra, eller t o m bättre, än att faktiskt öppna regelboken.

Föreställ dig att spela ett utredningsrollspel där man vet att fajter medför mycket hög dödlighet. Jag tror du är OK med att en sådan kampanj i princip bara aktiverar reglerna för att göra rollpersoner och slå för enstaka färdigheter. Kan spelledaren resten av regelboken? Svårt att avgöra.

 

[rollspelspiraten]

Jag befinner mig någonstans i mitten av dessa ytterligheter. Jag tycker optare är skittråkiga att spela med och uppmuntrar alla runt bordet att göra rollpersoner som är mer än bara en hög siffor och gillar när det förekommer en viss mängd teateraperi.

Fast å andra sidan så kryper det i mig när jag tänker mig att spela med folk som bara vägrar lära sig reglerna. Speciellt svårt har jag för när dessa är spelledare som tycker att "höfta lite och köra på känn" är lika bra, eller t o m bättre, än att faktiskt öppna regelboken.

Vägra lära sig regler, varför vägrar man det? Låter kortsigtigt såvida inte rollspelet öppnar för att man helt och hållet kan skicka reglerna ut genom rutan. Det är en sak att inte ha förmåga att ta in regler, det är en annan sak att vägra dem. Jäkla trots.

 

[mrund]

Vägra lära sig regler, varför vägrar man det? Låter kortsigtigt såvida inte rollspelet öppnar för att man helt och hållet kan skicka reglerna ut genom rutan. Det är en sak att inte ha förmåga att ta in regler, det är en annan sak att vägra dem. Jäkla trots.

Jag läser dem snällt, men utan entusiasm, jag minns dem dåligt och jag glömmer att använda dem. Men jag har sju nöjda spelare, tre gånger i månaden, sedan fem år.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Föreställ dig att spela ett utredningsrollspel där man vet att fajter medför mycket hög dödlighet. Jag tror du är OK med att en sådan kampanj i princip bara aktiverar reglerna för att göra rollpersoner och slå för enstaka färdigheter. Kan spelledaren resten av regelboken? Svårt att avgöra.

Det beror ju på vad som händer i spelet och vilka val spelarna gör.

Jag skulle ju bli oerhört frustrerad om jag som spelare gör specifika val i specifika situationer utifrån en förståelse för vilka effekter det bör ha och vad för utfall det kan få, och SL handviftar sig runt det pga inte intresserad av att använda reglerna av otydliga orsaker.

 

[rollspelspiraten]

Jag läser dem snällt, men utan entusiasm, jag minns dem dåligt och jag glömmer att använda dem. Men jag har sju nöjda spelare, tre gånger i månaden, sedan fem år.

Jo men det är ju en sak att läsa regler snällt, utan entusiasm samt att glömma dem och att faktiskt bara vägra lära sig reglerna. Regler är ju ändå stöttepelare, guidning och till viss del utan att gå alldeles för djupt ner i det en sätt att föra fram narrativet. Förstå mig rätt, jag är verkligen ingen spelledare som är bunden till reglerna och skulle nog falla in i kategorin "höfta lite och köra på känn" snarare än en regelrätt spelledare. Dock inte sagt att det skulle ändra sig med tiden. Just nu vill vi ju bara spela och jag är en jäkligt seg läsare av regler vilket gör att det blir lite höfta och köra på känn, så länge mina spelare inte verkar störa sig på det eller har invändningar så får det vara så tills dess att mitt fokus och koncentration infinner sig.

 

[mrund]

. Just nu vill vi ju bara spela och jag är en jäkligt seg läsare av regler vilket gör att det blir lite höfta och köra på känn, så länge mina spelare inte verkar störa sig på det eller har invändningar så får det vara så tills dess att mitt fokus och koncentration infinner sig.

Read my lips: du kan delegera regelarbetet till en spelare som är bra på det och tycker det är kul. Jag har ofta berättat här om min militärattaché David, som ser till att fienderna beter sig regeloptimerat i striderna.

 

[verlandes.]

Hm. Jag brukar nog tänka att teateraperier också är spel. Uppdelningen Regler och "Fluff" är rätt fyrkantig - gestaltning, röster och teatralism (?) har lika stor inverkan på spelet som de mer mekaniska delarna av reglerna.

 

[Anthrox]

Igår var det en man på Mastodon som förklarade för mig att han och hans kompisar älskar att sätta sig in i ett nytt rollspelsregelsystem och skapa de mest optimerade rollpersonerna för att vinna strider och snabbt gå upp i level. Folk som inte håller med honom, fnös han, är bara teaterapor.

 

[rollspelspiraten]

Read my lips: du kan delegera regelarbetet till en spelare som är bra på det och tycker det är kul. Jag har ofta berättat här om min militärattaché David, som ser till att fienderna beter sig regeloptimerat i striderna.

Ahaaaa, det va det du försökte säga. Asså det där med att läsa på läppar eller mellan raderna har aldrig riktigt varit min grej.
Ja jo din militärattaché har jag ju faktiskt läst om. Jag har inte tänkt på det som ett gemensamt ansvar med reglerna mer än att spelarna har kolla på "sina" regler och jag har koll på resten.

 

[Mogger]

Det är kul att opta med kuliga regeloptare, det är kul att opta kul system. Det är kul att teaterapa sig med kuliga teaterapor, det är kul med teateraktiga spel.

Laserpistoler är kul. Ångest är kul. Ökenfurstar är kul. Ångfartyg är kul. Krångliga regentlängder är kul.

Hitta det som är kul i det du inte tror är kul. Det är kul!