Re: Vikten av att alla är på samma sida
"Fast jag vet inte om det här är sån't du hade tänkt dig att grupprollerna skulle vara till för."
Jag tror att i ditt specifika fall så kan det handla om mer än bara olika roller i gruppen. Jag tror även att det handlar om att de inblandade spelarna har olika målsättning med sitt spelande. Yolle vill framförallt vinna striden, även om det kanske innebär att hans karaktär beter sig på ett sätt som den inte borde eller spelaren agerar utanför rollen. Spelledaren verkar dela hans uppfattning och då kan den gamle officeraren vara hur karismatisk som helst. Spelarna vet ju att hans plan är sämre. Samtidigt så tycker du att det är viktigare att ge din karaktär det utrymme och den pondus som han förtjänar. Era mål och ambitioner som spelare går i sär.
Som jag uppfattar tänket kring gruppdynamik så handlar det om att medvetandegöra för spelarna snarare än tvinga. Spelledaren skulle alltså inte kunna tvinga Yolle att följa din karaktär bara för att han är etablerad som en ledargestalt och därmed ge dig rätt. Situationen skulle förhoppningsvis aldrig ha uppstått ifrån början eftersom ni båda skulle vara medvetna om era karaktärers roller i gruppen och vad ni eftersträvade med äventyret.
Så tänker jag i alla fall.
Som en kommentar till Traffaut så har jag inget emot lite tips om gruppsykologi och gruppdynamik i reglerna, särskilt under karaktärsgenereringen. Egentligen borde samtliga rollpersoner skapas samtidigt och gemensamt så att man har en uppfattning om varandra redan från början.
"Fast jag vet inte om det här är sån't du hade tänkt dig att grupprollerna skulle vara till för."
Jag tror att i ditt specifika fall så kan det handla om mer än bara olika roller i gruppen. Jag tror även att det handlar om att de inblandade spelarna har olika målsättning med sitt spelande. Yolle vill framförallt vinna striden, även om det kanske innebär att hans karaktär beter sig på ett sätt som den inte borde eller spelaren agerar utanför rollen. Spelledaren verkar dela hans uppfattning och då kan den gamle officeraren vara hur karismatisk som helst. Spelarna vet ju att hans plan är sämre. Samtidigt så tycker du att det är viktigare att ge din karaktär det utrymme och den pondus som han förtjänar. Era mål och ambitioner som spelare går i sär.
Som jag uppfattar tänket kring gruppdynamik så handlar det om att medvetandegöra för spelarna snarare än tvinga. Spelledaren skulle alltså inte kunna tvinga Yolle att följa din karaktär bara för att han är etablerad som en ledargestalt och därmed ge dig rätt. Situationen skulle förhoppningsvis aldrig ha uppstått ifrån början eftersom ni båda skulle vara medvetna om era karaktärers roller i gruppen och vad ni eftersträvade med äventyret.
Så tänker jag i alla fall.
Som en kommentar till Traffaut så har jag inget emot lite tips om gruppsykologi och gruppdynamik i reglerna, särskilt under karaktärsgenereringen. Egentligen borde samtliga rollpersoner skapas samtidigt och gemensamt så att man har en uppfattning om varandra redan från början.
I star wars så var det klart att jag var ledaren i gruppen när vi under första spelpasset redde ut våra relationer. Det var alltså inte så att jag började bete mig som gruppens ledare på eget sätt och de andra blev förvånade. Det vara snarare så att folk (i alla mina grupper iaf) är vana vid "beslutsanarki" så de lyssnade lika lite på gruppens ledare som på den galne smugglaren som försökte göra allt äventyrande till sin egen resa mot ett berg med guld. Ett annat problem kan ha varit att halva gruppen var inriktade på rollspelande och andra halvan på en kul kväll med grabbarna där det är helt ok med två ton off-snack.