Några tankar plus något lite halv-OT
Är det inte ett ganska överflödigt yrke när man tänker efter? Åtminstone i västerländska städer där transnet, autopiloter och allt vad det heter finns. I något mindre utvecklat land borde det väl finnas. Detta kan vara värt att tänka på om en sådan karaktär skapas.
Vidare så borde yrkesmallen vara lite speciell för taxichaufförer. Eller så borde det vara en grad (lyckad eller misslyckad?) av en yrkesmall kallad Chaufför. Dessutom så borde man inte få så mycket enheter eftersom det mesta man gör är att köra bil och tala med folk. Och särskilt många färdigheter att spendera dem på borde det inte heller bli. Kanske på Köra: Bil, Undre Världen, Övertala, Förhöra.
Dock så tycker jag ändå att taxi- och busschaufförer riktigt intressanta. Jag har själv följande idé kring en sådan karaktär (
OBS! Personer från min spelgrupp ska inte läsa det här!)
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">[color:"#DDDDDD"]Ok. Det är egentligen en busschaufför, men skillnaden är marginell. Det skulle lika gärna kunna vara en taxichaufför faktiskt. Hur som helst så skall denna excentriske rollperson komma från en ganska fattig familj i ett hyfsat underutvecklat land. Han ska vara otroligt intelligent, vilket han ska ha visat upp för sina lärare från sin nedgångna grundskola vilka senare lyckades fixa honom ett stipendium så att han kunde studera vidare utomlands där bättre undervisning erbjöds. Dock så var hans föräldrar tvungna att satsa en hel del pengar de med, vilket tvingade dem att arbeta dubbelt i ett par år samt att de fick leva i en mildare form av misär. Hans syskon drabbades även hårt av detta (särskilt hans lilla syster som blev allvarligt sjuk men nu mer saknade sjukförsäkring). När han sedan studerat klart så skulle han ju med lätthet kunna "betala tillbaka" tänkte de. Nåja. Under sina år vid universitetet studerade han någon ny och riktigt kryptisk, specialiserad och teoretisk gren av fysik eller kanske matematik. Faktum är att han ska vara en av de som förstår sej på just den grenen bäst i hela världen. Men... precis i slutet av studierna så kom en ny teori som formligen krossade den tidigare och gjorde den totalt oanvändbar. Efterföljderna av detta blev då att efterfrågan på hans kunskaper totalt försvann och hans studier var förgäves. Beskedet om detta, som han höll hemligt in i det sista, lamslog hans familj totalt. Hans fader avled i en hjärtattack några veckor senare och krisen blev ett faktum. För att arbeta sej uppåt ur fördärvet så tvingades även han (den namnlöse rollpersonen alltså) och han tog då det första bästa arbete han var kvalificerad till: Busschaufför (hur han blivit kvalificerad inom detta är en annan fråga). Frukten av alla dessa bakslag, besvikelser och krossade drömmer blev i alla fall att han kom att bli en mycket bitter och deprimerad person. Och smått galen. Han vägrade inse att det han kunde var värdelöst. Han hade ju så många bevis för att de funkade och var praktiskt användbar, så många fler en motbevisen. Så, det han gör under sina långtråkiga och enformiga dagar vid ratten till bussen är att tänka; att försöka hitta en mening med den kunskap ha har, att bevisa att den är användbar. När han gör detta så kopplar han bort den verkliga världen totalt och behandlar rutinen med en maskins precision, helt utan att lägga mer än undermedveten tankekraft på det. Men när rutinen bryts så ligger han illa till, och detta fick han många varningar för tills han till sist blev sparkad efter att någon trafikolycka inträffade med honom som den skyldige. Efter det började allt gå fort; förfallet av hans familjs ekonomi började än en gång så han tvingades ut att söka ett nytt jobb som ger snabba pengar... och det är där han kommer in i själva spelet.
Kort och gott; Buss- och taxichaufförer passa utmärkt som psykotiska rollpersoner, tycker jag. Låt er inspireras av filmen Taxi Driver.</font></td></tr></table>
de två sista sysselsättningsperioderna... 