Tell
Hero
- Joined
- 21 Feb 2008
- Messages
- 1,083
Ledsen, men jag såg svaret först nu.
Om man har en så hård lära, så måste man också se till att ha ett ständigt momentum, för att kunna presentera goda nyheter till folket, så att dem håller sig trogna och hoppfulla - vilket ytterligare förstärker både behovet av en aktiv roll, och behovet av en externt orienterad kyrka. Det är inte längre en dygd att vända sig från världen, och prästvigda kommer definitivt inte att kocketera med att de inte känner sig hemma i världen - de måste vara så världsvana att de med en blick kan avgöra hur man skall hantera en situation, för att optimera vinsten för daak och minimera förlusterna.
- Markorganisationen för att kunna klara av detta, innefattar med största säkerhet en tuff utbildning i trosartiklar och religiös logik, så att man inte behöver ha övervakare överallt hela tiden, lika väl som en säkerhetspolis, informatörer och infiltratörer i andra religioners prästerskap, vilka antingen söker obstruera alla religionens operationer, eller också daakifiera dem, med mål att förenkla framtida mission.
I sak inser jag dock att du delvis har en poäng - men eftersom jargien knappt är enat poliskt, än mindre kulturellt/linguistiskt (privat ståndpunkt), så reduceras de faktorer som kan tänkas hålla ihop federationen ifråga. Jag tror helt enkelt inte att kejsaren har möjlighet att finansiera så stora arméer att han både kan hålla adeln i schack och hindra främmande makt att erövra landet - och bevisligen har man ju tagit delar av drunok (ot, kan tilläggas att talet om drunok som ociviliserat och fattigt måste sluta - det är för fan den enda trygga passagen för varor och folk mellan caserion/thalaviken och melorion/jargien). Således tror jag att vi måste räkna med att någon faktor saknas av dem du har radat upp - och det jag föreslog i mitt inlägg, var att vi tills bättre förslag inkommer använder folkviljan (dvs kyrkans vilja) till det, eftersom krig mellan troende stater för resurser från kriget mot antimon (entre motsättningen mellan jargiska kyrkan och Consaber), och jargien trots allt är etablerat som ett statssystem. Fast jag får nog medge att den förklaringen går på kryckor den med. Spinn vidare!
Vi är överens om den sista smörjelsens effekt, by the way - i mitt förra inlägg var det precis vad jag hävdade - om man får smörjelsen, kallas daaks avatarer/budbärare till platsen, och själen kommer per automatik till himmelriket. Mottager man inte den sista smörjelsen, utgår räddningsoperation från det lokala klostret för att rädda daaks förlorade tillbedjares själ, vilken prakiskt sett innebär att man sänder en eller två schamanmunkar som hittar själen, tvingar in den i kroppen igen, ger den sista smörjelsen, och tillåter den att återigen dö.
Naturligtvis innebär detta också att det är troligt att schamanmunkarna tvingas sitta i karantän efter varje uppdrag, eftersom det är möjligt att de blivit besatta av onda andar, vilket ställer vissa krav på infrastrukturen inom klostren, och ger ett antal intressanta uppslag för roller inom prästerskapet.
Angående det sista, insläpp i himmelen, tja, my mistake också. Som jag tolkar detta så har daak med andra ord anledning att låta även syndare komma in i himmelriket, vilket skulle innebära att de gör nytta även där - det var himla bra att du påpekade det där, det innebär att botgöringen inte är en skuldfylld återbetalning till daak i hopp om nåd, utan snarare ett något stoltare reparerande av en skada man har orsakat. Vilken mekanik kan det röra sig om? Spekulationer inviteras!
Ovanstående innebär i förlängningen, slutligen, att daakkyrkan inte behöver skuldbelägga sina troende. Detta innebär också att jag hade fel angående uppfyllelsen av botgöring - den är inte tokviktig, men bör utföras ändå. (du gissade rätt i att jag såg ickeuppfyllelsen av den som ett problem, detta av psykologiska skäl, då människor skuldbelägger och saboterar för personer och organisationer som vi inte kan uppfyllla våra förpliktelser till, och detta vore för farligt för ett samfund med den form av religion som vi talar om - där livet verkligen är en kamp).
Skifta perspektiv. Anledningen till att man kan göra så inom kristendomen, är att men inte har haft pressen att frälsa bönder. Det är trots allt bara deras själar som står på spel. I en religion där striden ännu inte är avgjord, så hotar varje handling att skifta balansen till den ondes fördel (eller snarare, om vi följer nollsummespelshypotsen, den gör det, om den inte aktivt är till fördel för daak), vilket är detsamma som att säga att alla handlingar som är mot religionens lära underlättar för antimon att storma och störta daaks fästning och kasta ut alla som är däri. Om du gör fel, så dömer du alla dina förfäder, och alla dem du älskat på jorden, till evigt mörker och plåga. Det är en ganska kraftfull motivation, till att lära sig mer än bondlurksnivån av teologi.
Om man har en så hård lära, så måste man också se till att ha ett ständigt momentum, för att kunna presentera goda nyheter till folket, så att dem håller sig trogna och hoppfulla - vilket ytterligare förstärker både behovet av en aktiv roll, och behovet av en externt orienterad kyrka. Det är inte längre en dygd att vända sig från världen, och prästvigda kommer definitivt inte att kocketera med att de inte känner sig hemma i världen - de måste vara så världsvana att de med en blick kan avgöra hur man skall hantera en situation, för att optimera vinsten för daak och minimera förlusterna.
- Markorganisationen för att kunna klara av detta, innefattar med största säkerhet en tuff utbildning i trosartiklar och religiös logik, så att man inte behöver ha övervakare överallt hela tiden, lika väl som en säkerhetspolis, informatörer och infiltratörer i andra religioners prästerskap, vilka antingen söker obstruera alla religionens operationer, eller också daakifiera dem, med mål att förenkla framtida mission.
Visst. Det handlar om att man på ena sidan har tillgång till ett antal samfund att välja mellan - om du har svårt med teologisk hållning a, så har du möjlighet att välja teologisk hållning b, c,..., n, inom ramen för samma organisation, medan man på andra sidan har troshållningarna 1,2,...,n, som man med större trovärdighet kan demonisera utan att bli ifrågasatt som fanatiker. Det är ett enkelt sätt att fånga upp troende som annars kanske skulle få mindre motivation att agera för att hindra antimon att ta över världen, eftersom det resulterar i mindre tveksamheter. Dessutom har det den kampanjmässiga fördelen att aboraten blir tvungen att ständigt agera på ett sätt som inte alienerar någon av de accepterade trosinriktningarna alldeles för mycket, vilket i sin tur ger ytterligare incitament till dolda operationer från hans sida, med tillhörande beslutsångest, ren ångest och lättare personlighetsströningar från hans närmaste som måste rättfärdiga allt för sig själva. Det naturliga i vår värld är att "DETTA ÄR SANNINGEN" - det naturliga i mundana blir "DETTA HINDRAR POTENTIELLT SETT ANTIMON", och däri ligger skillnaden. Jag tror att det underlättar förståelsen om du prövar att se daakkyrkans världsbild som en pastisch på kalla krigets, där prästerskapet motsvarar analytiker och agenter i kampen mot den onda sovietunionen (TM), fast lägger på religiösa förtecken.
AH! nu kommer vi nog nära pudelns kärna. Jag föreställer snarare mig mundana som 1500-tal än medeltida, och undviker helt kopplingar till efterblivna norden, till förmån för tyska riket och italien.
I sak inser jag dock att du delvis har en poäng - men eftersom jargien knappt är enat poliskt, än mindre kulturellt/linguistiskt (privat ståndpunkt), så reduceras de faktorer som kan tänkas hålla ihop federationen ifråga. Jag tror helt enkelt inte att kejsaren har möjlighet att finansiera så stora arméer att han både kan hålla adeln i schack och hindra främmande makt att erövra landet - och bevisligen har man ju tagit delar av drunok (ot, kan tilläggas att talet om drunok som ociviliserat och fattigt måste sluta - det är för fan den enda trygga passagen för varor och folk mellan caserion/thalaviken och melorion/jargien). Således tror jag att vi måste räkna med att någon faktor saknas av dem du har radat upp - och det jag föreslog i mitt inlägg, var att vi tills bättre förslag inkommer använder folkviljan (dvs kyrkans vilja) till det, eftersom krig mellan troende stater för resurser från kriget mot antimon (entre motsättningen mellan jargiska kyrkan och Consaber), och jargien trots allt är etablerat som ett statssystem. Fast jag får nog medge att den förklaringen går på kryckor den med. Spinn vidare!
Personlig åsikt, jag vill verkligen att man använder den möjlighet att göra mundanas prästerskap mer intressanta som schamanismen öppnar, och hävdar dessutom att min föreslagna lösning kring själarna stämmer bättre med kanon (texten i kapitlet om schamanism) omkring vad som händer med själarna efter döden, än vad ett automatiskt överförande av själarna gör.
Vi är överens om den sista smörjelsens effekt, by the way - i mitt förra inlägg var det precis vad jag hävdade - om man får smörjelsen, kallas daaks avatarer/budbärare till platsen, och själen kommer per automatik till himmelriket. Mottager man inte den sista smörjelsen, utgår räddningsoperation från det lokala klostret för att rädda daaks förlorade tillbedjares själ, vilken prakiskt sett innebär att man sänder en eller två schamanmunkar som hittar själen, tvingar in den i kroppen igen, ger den sista smörjelsen, och tillåter den att återigen dö.
Naturligtvis innebär detta också att det är troligt att schamanmunkarna tvingas sitta i karantän efter varje uppdrag, eftersom det är möjligt att de blivit besatta av onda andar, vilket ställer vissa krav på infrastrukturen inom klostren, och ger ett antal intressanta uppslag för roller inom prästerskapet.
I det första fallet, my mistake. Jag reagerade med tanke på straffet för den allvarligaste formen av synder, där texten säger "renas" i den heliga elden. "Straffas" hade väl varit den mer adekvata termen om man inte blev insläppt i himmelriket. Vad tänker du själv kring den detaljen?
Angående det sista, insläpp i himmelen, tja, my mistake också. Som jag tolkar detta så har daak med andra ord anledning att låta även syndare komma in i himmelriket, vilket skulle innebära att de gör nytta även där - det var himla bra att du påpekade det där, det innebär att botgöringen inte är en skuldfylld återbetalning till daak i hopp om nåd, utan snarare ett något stoltare reparerande av en skada man har orsakat. Vilken mekanik kan det röra sig om? Spekulationer inviteras!
Ovanstående innebär i förlängningen, slutligen, att daakkyrkan inte behöver skuldbelägga sina troende. Detta innebär också att jag hade fel angående uppfyllelsen av botgöring - den är inte tokviktig, men bör utföras ändå. (du gissade rätt i att jag såg ickeuppfyllelsen av den som ett problem, detta av psykologiska skäl, då människor skuldbelägger och saboterar för personer och organisationer som vi inte kan uppfyllla våra förpliktelser till, och detta vore för farligt för ett samfund med den form av religion som vi talar om - där livet verkligen är en kamp).
Det gör den, men jargiska kyrkan sägs också vara det överlägset största samfundet, vilkas åsikter rimligen därför får prioritet över utbrytargruppernas.
