[T2000] "Youre on your own"

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
När vi anlände till Lodz så kunde vi slå fast att det fanns två stora hot (och massor av mindre) mot staden:

1. Pansardivisionen några mil österut.
2. Den kommande terrorbombningen av civilbefolkningen.

Igår löste vi både dessa problem. Batteriet sprängde vi ju, och igår tog vi ut de två broar som måste användas för att förse pansarfordonen med bränsle. Men det kände vi att vi hade gjort vad vi kunde och började zooma ut. Vi tog kontakt med den radio-operatör som vi har "vänt" och förhörde oss om läget utanför Lodz. Vi fick en uppdatering kring NATO-trupper och även lite annat. Vi fick också tid att undersöka vår ryska rapport rörande Operation Reset som vi hittade i kampanjens början. Det är något som inte stämmer här...
Sovjet kände uppenbarligen till Operation Reset långt före vi ens hörde talas om den, och det låter inte som en NATO-operation i deras rapport. KGB och CIA tycks ha något fuffens för sig...

Vi funderar på att ta oss mot Warsawa. Vi är dels rätt nyfikna på vad som finns där och dels verkar vägen norrut egentligen vara den enda rimliga att ta. Vi besökte en större marknad och köpte på oss regnkläder (äntligen!) och har beslutat att skaffa ett fordon. Vi kommer nog få bygga det själva.
 
Last edited:

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
2,006
Fast vi vet ju bara att KGB har bra underrättelser om amerikanska planer och att GRU inte bör ta del av dem. Man får ju anta att det är DIA som har läckt. Militärer kan ju inte ens torka sig i röven utan att någon med högre rang måste godkänna det. De läcker ju som ett såll, det är sen gammalt
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Vi har hunnit med två spelmöten sedan sist och temat är villrådighet. Hur söker man hopp i en värld som helt tycks sakna det? Min karaktär har landat i Team Gud. Dessutom går det rykten om frälsare och mirakel så kanske, kanske, kan denna yttersta tid vändas till något bättre.

Själva storyn har fokuserat på överlevnad. Vi har kommit till insikt att det inte verkar komma några allierade spillror invandrande. Under våra första kaotiska dygn efter katastrofen i Kaliz mötte vi en hel del amerikansk trupp och trodde nog att det skulle fortsätta. Det har det inte. Visserligen befinner vi oss bakom fronten, men ändå. Så lösningen är nog att hålla ut, och se till att vi överlever vintern. Någon sommar lär det knappt bli då solen ständigt ligger i katastrofens ödesdis. Vi har början på en fungerande bil (en frän Lada Niva!) och en skyddad gård. Vi har börjat prioritera utsäde, regnkläder, arbetshästar och jaktgevär framför prickskyttegevär, pansarfordon och granatkastare. Våra liv som postapokalyptiska bönder kommer inom kort ta sin början. Kanske kan vi finna hopp och mening i detta?

Vi snubblade dessutom in i ett bakhåll, när vi transporterade vår svårt skadade vän Gordon genom Lodz. Dessvärre visade sig dessa vara barnsoldater vilket gjorde att hopplösheten och meningslösheten kändes ännu mer påtaglig. Är detta ens en värld värd att rädda?

---

På ett annat plan är det väldigt otäckt att se hur den riktiga omvärlden numera tycks som lyft ut T2000:s historiekapitel. Såväl Ryssland som Israel spelar stor roll i katastrofens uppbyggnad. Vi får hoppas att det stannar här.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Blev inte så mycket spel under slutet av 2023 men har nog missat att uppdatera tråden. Det som hänt sedan sist är att det har blivit "sommar" i apokalypsens Polen. Vår lilla grupp försökte sig på att skapa en bas strax utanför Lodz. Vi fixade en gård, skapade kontakt med omkringliggande bönder, och allmänt slickade våra sår, pysslade med vår utrustning och samlade ihop vad bristfällig intel om läget vi kunde. Men livet som bonde visade sig oerhört svårt, och efter en månad insåg vi att det inte var en framkomlig väg. Desssutom hade vi snappat upp info om att någon som kallar sig Rasputin (ja, det blir dåliga Boney M-vitsar) verkar vara samma person som den ryss vi har letat efter sedan Kaliz.

Vad är Operation Reset?
Vi har pusslat ihop en bild av förloppet som vi varken förstår eller gillar. Blev vi förådda? Vi har hittat mycket som tyder på att de sovjetiska styrkorna visste att Nato planerade en stor motoffensiv, och en hel del som tyder på att den infon kom från vår sida. Som enkla grunts har vi inte haft någon insyn men Doc Miller (CIA) är bekymrad och egagerad.

Så, vår grupp har fixat vår kärra och vi har provianterat och gett oss av söderut. Vi lämnade Lodz fullpackade med proviant, ammo, bränsle etc men körde givetvis snart vilse. Vi har bestämt oss för att fösöka ta samma väg tillbaka, då den iaf i våras var rätt fri från rysk trupp. Men, som sagt, vi körde vilse och stötte på en rysk patrull som låg i bakhåll, i utkanten av den by vi var på väg mot. Lyckligvis var vi lite för tuffa för dem och kunde oskadliggöra dem rätt snabbt. Det i sin tur resulterade i att två fordon lämnade byn och körde mot vårt håll. De stannade några hunder meter bort och lät regna 50 cal-bulor över oss. Shit! Vi inser att vi ligger illa till. 50 cal-jeepen stannar medan en pick up full av soldater närmar sig. Jag och CIA-agenten Miller befinner oss på fältet en bra bit ifrån vår kärra. Där finns Gordon och Jones kvar, och de tar upp fajten. Gordon greppar vår kulspruta och tömmer den mot den analkande pickupen medan Jones, med sitt prickskyttegevär, kliniskt skjuter en efter en i jeepen. Som stannar 800m bort, utan förare och utan skytt. Pickupen vänder i panik och vi förstår att de förskanskar sig i väntan på förstärkning från byn. Snabbt ser vi till att omringa dem från två håll, och vi lyckas övermanna dem (och plundra dem på alla godsaker!) innan ett pansarfordon lämnar byn. Dags att dra! Kommer vi inte undan blir vi mos! Lyckligtvis hinner vi ut på den större väg vi var på väg mot (men vi var inte alls där vi trodde) och kan lämna pansarfordonet bakom oss!

Vi fortsätter söderut. Nu förstärkta med en rysk jeep och en riktigt tung kulspruta!
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Lite behind the scenes kan vara intressant. Vi har haft lite problem att hitta våra roller. CIA-agenten Miller har inte riktigt fått sin form och det har varit lite oklart hur vår relation egentligen ser ut. Vilka är vi? Vad vill vi? Egentligen handlar det om frågan hur en bra grupp RP ser ut.

Det har nog till viss del med ovana över det lösa upplägget att göra. Vi har absolut haft kul precis hela tiden. För egen del har jag haft en RP som på sikt skulle kunna bli en postapokalyptisk religiös diktator, men det har känts lite far fetched. Nu tänker jag istället att han vände sig till Gud för att allt såg så hopplöst ut. Men nu säger agent Miller att han kan lösa gåtan. Kanske finns det ett ljus i slutet av denna mörka tunnel?

Så vi har under julhelgerna över discord fått ordning på vilka vi är och vad vi vill. Men nu tror jag att vi är där.

Det är helt klart lite lustigt att trots att vi spelat rollspel ihop i 30 år så är det fortfarande inte självklart, eller alltid så enkelt, att sätta den dynamiken. Och då saknar vi verkligen inte redskap.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Så, vi var en spelare kart så det var bara jag och @afUttermark + SL. Passande nog hade vi förra spelmötet "konfiskerat" en sovjetisk jeep (med en rejäl jävla kulspruta! 12.7! Utan tvekan vårt tyngsta vapen och en väldigt välkommen pjäs i vår arsenal!). Min RP, Kapten Reyes och Agent Miller satt lämpligt nog i samma fordon (sgt James och Gordon i den andra) när vi plockade upp en signal. En kvinnlig röst rabblade siffror på bruten engelska "5, 6, 9, 9, 2, 1" etc. Mumbojumbo tänkte jag men Agent Miller skruvade estatiskt upp och shyssade "Det är en sifferkod. CIA". Åfan. Meddelandet verkade sändas om och om igen. "Det är inte protokoll" menade Miller.

Efter en snabb omgruppering gav sig Reyes och Miller av för att lokalisera sändaren. Det kunde inte vara mer än någon mil bort.

Vi körde längs en mindre väg när vi såg ett fordon längre fram. Det var en jeep som krockat med ett träd bredvid vägen, men ingen syntes till. Motorn var fortfarande varm och färska spår ledde från fordonet in i skogen. Ett meddelande "jag fortsätter till fots österut, hon är nära". På engelska. Det kan vara en amerikan! Vi började söka av närområdet, när en mindre patrull, om tre män, dök upp längre fram. Vi trodde först att det kunde vara jeepens besättning, och ropade till dem, men de besvarade med eldgivning. Miller, som var kvar vid vårt fordon, öppnade eld och Reyes tog skydd, men blev träffad ytligt. En kort eldstrid slutade med att Miller kunde oskadliggöra deras kulspruteskytt (efter att denna avlossat två salvor rakt på vår nya fina tunga kulspruta! Arggh!) medan Reyes retirerade in i skogen, förföljd av två fiender. En liten katt-och-råtta-lek tog sin början, men Reyes lyckades kamouflera sig och lägga sig i bakhåll, och nedgöra bägge med några välriktade salvor.

Vi sökte igenom kropparna och kom fram till slutsatsen att detta måste vara GRU:s specialförband. De var civilklädda men välutrustade, och en av dem hade en skriftlig order som bekräftade misstankarna.

Vi följde spåren in i skogen, en amerikan var fortfarande på flykt! Hoppades vi iaf. Reyes följde spåren medan Miller fick gömma vår jeep i skogen. Efter 1km eller så hittade han ett rör som stack upp ur marken. Någon form av bunker. Och kablar, som ledde till ett närbeläget radiotorn! Miller anropades och de möttes upp för att undersöka utposten.

Ner genom en dörr, in i en underjordisk håla. Vi sökte av. I det inre rummet såg vi rörelse. Identifierade oss snabbt "US RANGERS!" men mötes av eldgivning. Efter ett kort tumult hade vi brottat ned personen, som visade sig vara amerikan.

Medan Reyes försökte förstå vem det var och varför han var här sökte Miller igenom bunkern. Minns inte namnet på amerikanen men han uppgav sig vara kapten och drog en trovärdig historia, men ändå med lite märkliga hål i. Han kunde inte förklara vissa saker, som meddelandet i bilen.

Miller hittade dokument och i ett av dem blev det klart att personen vi hade framför oss var en överlöpare, som arbetat med både GRU och KGB.

Vi förhörde och det visade sig att allt var en del av en lokal kamp mellan CIA-assets och den lokala GRU-enheten. Vi förstod att radio-operatören hade flytt, och gömde sig med sig familj någonstans i skogen.

Vi mötte upp med Gordon och James och spenderade natten i bunkern, men väcktes av skottlossning. I gryningen undersökte vi vad som hänt och fann två kroppar, och blodspår. De ledde till ytterligare en polsk partisan, som vi lyckades rädda livet på.

Vi tar honom till bunkern och han visar sig vara amerikan, och med i samma CIA-cell. Han ger oss lite bakgrund och vi förstår hur allt hänger ihop. Maria Kaminsky och han leder denna cell. Amerikanen, som heter något med Laska, är dock i dåligt skick och vi kan inte prata länge med honom.

En radio vi tagit från GRU-soldaterna sprakar till "uppsamling vid XX,XX". Vi har hittat och infångat insurgenterna"

Vi förbereder oss för fritagning och ger oss av. Vi får lite intel av Laska. GRU-enheten befinner sig på deras gård inne i skogen.

Efter en kort marsch genom skogen ser vi gården. Det är några byggnader men det mesta är i dåligt skick, och de flesta soldater verkar befinna sig på gårdsplanen. De har låg uppmärksamhet och är fullt upptagna med att förbereda arkebusering av fångarna - två kvinnor och två barn. Vi tar snabbt posteringar runt gläntan och inväntar att vår skarpskytt, James, ska avlossa första skottet, mot gruppen befäl. James öppnar eld, så gör också Miller, och två fiender faller ner. Panik utbryter men de förstår inte varifrån skotten kommer. Vi lyckas oskadliggöra ytterligare en fiende, den med tungt understödsvapen, innan de samlar sig om återgäldar elden.

GRU-soldaterna är oerhört skickliga skyttar, eller har ofantlig tur. Eller både och. Både Miller och Gordon blir svårt sårade och inte längre stridsföra. Utan att överdriva befinner vi oss i en väldigt svår situation. Vi var 4 mot 9 inledningsvis, men med överraskningselement och god översyn var vi lite mer självsäkra. Nu är vi 2 mot 6 och oddsen ser betydligt sämre ut. James pricksyttegevär lyckas dock nedlägga ytterligare en medan Reyes tunga kulspruta som genom ett mirakel (jag rullade helt galet bra) slår ut 4 fiender. Efter några kaotiska sekunder är det bara en fiende kvar som lyckas fly in i skogen.

Vi får in våra sårade och gör vad vi kan för att de ska överleva. Det är stressigt, blodigt och drar ut på tiden. Vi har varken kunskap eller utrustning för detta men efter 8 timmars panikartade åtgärder lyckas vi stabilisera båda. Som tur är var det inga allvarliga skador i buken, utan båda hade kraftiga skador i armarna. Men de kommer överleva.

Efter detta intensiva pass avslutar vi.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Del 14
Så, sommaren i det postapokalyptiska Polen har inte hitills bjudit på någon högsommarvärme. Trots att det redan är mitten av juni klättrar temperaturen sällan över 15 grader. Nattetid är det fortfarande kallt. Solen döljer som bakom det eviga diset.

Vi rör oss söderut, med vår nyrekvirerade lastbil, en ståtlig ZIL-157, och vår Lada Niva. Vi plundrar vår sovjetiska jeep på reservdelar och lämnar den i skogen. Vi tar med oss de civilister vi räddat, två barn, farmor och CIA-agenterna Laska och Kaminsky. Det är en sargad trupp. Vi är två som är oskadda och stridsdugliga, övriga är skottskadade eller civilister. Vi har även med oss vår fånge, förrädaren som sålde ut 5:e* till ryssen. Vårt objektiv är fortsatt att finna Rasputin, och sedan ta oss vidare till Krakow.

Jag och sgt James agerar förtrupp i Nivan. Vi stöter på ett amerikanskt specialförband. De menar sig få order, men det gör å andra sidan vi med. Vi byter intel med varandra, men på det stora är det mest nedslående nyheter - marodörer eller NATO-enheter som saknar stridsförmåga. Vi beslutar oss dock för att bege oss till Wracłow. Det var tidigare III Corps HQ och enligt våra amerikanska vänner är det så fortfarande. Vi tänker släppa av civilisterna där.

Färden söderut är tack och lov rätt händelselös. Det är sällan vi får några timmars lugn så vi är tacksamma. Efter ytterligare några timmar, när vi gör en av många avstickare på liten anslutande grusväg, vinkar en polsk bonde till oss. Han vill handla, och vi går med på det, men isf här, vid korsningen, vi tänker inte köra in vår lastbil i byn längre bort som han säger sig komma ifrån. Vi börjar lära oss hur denna nya värld funkar...

Bönderna verkar ha gott om mat, men ont om vapen, så vi byter till oss det vi behöver. Under hela transaktionen Ber de oss hjälpa dem. Eller snarare, de bjuder in oss att övernatta i byn. Efter en inspektion fattar vi beslutet att de inte är ryska överlöpare eller marodörer. Däremot visar det sig att de varit ett enkelt mål för plundrare, men saknar försvarsförmåga. En tanke börjar formas hos Cpt Reyes. Kanske kan vi lämna av civilisterna här? Både Maria och Laska är vapenföra, när de återhämtat sig, och platsen kan nog bli säker. Det skulle spara oss åtskilliga dunkar etanol om vi slapp åka hela vägen till Wraclow.

Plundrarna verkar vara en mindre enhet. Det är en risk men vi beslutar oss för att slå ut dem. De ska ha ett läger någon mil norrut så vi beger oss av. Planen är att spana en aning i skymningen och sedan, med hjälp av våra nattkikare, slå ut dem efter mörkrets inbrott. Dessvärre stöter vi på en vakt och trots att vi nedgör honom snabbt med djuddämpande pistoler hör de övriga vad som är på gång och det blir en stökig strid som vi tar oss oskadda igenom. Plundrarna visar sig vara NATO-soldater, men desertörer som ger sig på civilbefolkningen får ingen sympati från oss. Agent Miller visar sin obehagliga sida och avrättar samtliga överlevande. Cpt Reyes ser på med avsmak, men försvinner in i ett av tälten för att slippa. Hans gamla tvivel, om huruvida en omänsklig mänsklighet ens är värd att rädda, gör sig påmind. Vad slåss vi för?

Efter fullgjort uppdrag

*Vi tillhörde 5:e divisionen, det var den som tillintetgjordes när vi flydde från Khaliz, även om det fanns fler fronter.

------
Regelsektionen
Vi har börjat lägga lite vikt vid Stress och psykisk hälsa. Vår vapenbroder Gordon har uppenbarligen börjat självmedicinera kraftigt, och vissa RP har börjat nalla på morfinförrådet för att tillfälligt öka sin kapacitet. Det är en intressant och lite oroväckande utveckling som jag som spelare är helt för! Att knarka bort sina bekymmer känns rationellt i en trasig värld, där morgondagen ibland känns lika avlägsen som krigets slut. SL agerar pusher och ger oss bra boost för första fixen. Gissningsvis kommer det krävas fler och större doser för att uppnå samma resultat framöver. Min RP cpt Reyes har dock inte sträckt sig längre än till cigg än så länge... :)
 
Last edited:
Joined
15 Nov 2004
Messages
3,414
Location
Maastricht
Alltid skoj att läsa den här krönikan.

Det gör dock småont i mig som bott totalt 5 år i Polen att föreställa mig, samt se, hur de Polska ortsnamnen slaktas :LOL:
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Alltid skoj att läsa den här krönikan.

Det gör dock småont i mig som bott totalt 5 år i Polen att föreställa mig, samt se, hur de Polska ortsnamnen slaktas :LOL:
Det är ett språk med helt omöjligt uttal. Vi gav upp väldigt tidigt.

"Wrocław - Låter som:
vrot·swaaf"

Å andra sidan så gestaltar vi amerikanska soldater så att vi kallar "Rot Claw" gör liksom inget. Men jag lider lite med dig eftersom min RP tydligen talar flytande polska... :)
 
Joined
15 Nov 2004
Messages
3,414
Location
Maastricht
Det är ett språk med helt omöjligt uttal. Vi gav upp väldigt tidigt.

"Wrocław - Låter som:
vrot·swaaf"

Å andra sidan så gestaltar vi amerikanska soldater så att vi kallar "Rot Claw" gör liksom inget. Men jag lider lite med dig eftersom min RP tydligen talar flytande polska... :)
Ja, väldigt svårt språk!

Ja, du har alltså koll på det korrekta uttalet. Bra! ;)

Jo, jag anade lite att ni in-game såklart inte har koll på uttalet. Men det är få som kan med det. Jag trodde också att Wroclaw uttalades WRO-CLAW innan jag flyttade till Polen! haha
Men nä, C uttalas som S....ok!
 

Badmojo

Old’s cool
Joined
21 Sep 2011
Messages
1,873
Location
Marjura
Finns det något lämpligt enkvällsscenario (max 4-5 h, helst färdiga SP) till T2000? Spelade det alldeles för mycket back in the days (jag kan fortfarande identifiera ryska fordon man tyvärr ser i Ukraina...). Nu skall det gäng som också körde det då, träffas igen för en gubbhelg på landet senare i vår.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Finns det något lämpligt enkvällsscenario (max 4-5 h, helst färdiga SP) till T2000? Spelade det alldeles för mycket back in the days (jag kan fortfarande identifiera ryska fordon man tyvärr ser i Ukraina...). Nu skall det gäng som också körde det då, träffas igen för en gubbhelg på landet senare i vår.
Finns mängder av encounters i grundboxen. Det går fort att slänga ihop RP om man utgår ifrån de färdiga koncepten.
 

Badmojo

Old’s cool
Joined
21 Sep 2011
Messages
1,873
Location
Marjura
Finns mängder av encounters i grundboxen. Det går fort att slänga ihop RP om man utgår ifrån de färdiga koncepten.
Vilket rekommenderar du? Gärna lite klurigt/stämning/drama/moraliska val/ngt udda, inte bara strid.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Del 15
Efter att vi nedgjort hotet mot den annars så välmående lilla byn beslutade vi oss för att stanna nån dag och vila upp oss. Varmvatten, mjuka sängor, nylagad mat... Vi gav byborna en del av var arsenal (främst plundrade AK47:or, och lite annat) och gav dem även en snabbkurs i hur de effektivast försvara sin by, var de beheöver ha vaktposter odyl. De gick med på att vi lämnade civilisterna hos dem. Agent Miller hade ett långt snack med övriga CIA assets men det var inget som angick oss.

Till slut var det dags för avfärd mot Wielun (otroligt nog en stad som uttalas ungefär som man kan tro!) och sedan vidare mot Praszka (som också går att uttala!), men här stötte vi på polska flyktingar från sagda stad. Tydligen har den intagits av en mindre enhet av ryska desertörer. Vi är på vår vakt och i ett skogsparti stötet vi på en utpost. Vi använder vår Lada som scoutfordon, med lastbilen någon km bakom. Det verkar röra sig om 4st soldater så vi vänder. De öppnar eld mot oss och kulorna viner runt oss. Vi möter upp lastbilen och går igenom skadorna. Bränsletanken är skadad och läcker. Vi är dock beredda på att utposten kan ha varnat truppen i Praszka så medan reparation pågår sätter vi upp ett stabilt försvar. En mindre personbil kommer farande ut ur skogspartiet och min RP, kpt Reyes, placerar sig bakom vår tunga .50 kulspruta. Äntligen ska vi få använda den! Kulorna skär genom fiendebilen som vore den av papier mache och föraren får panik och kastar sig ut. Då är det dags att prova ytterligare ett av våra nya vapen, raketgeväret! Reyes får iväg en pjäs som spränger fordonet. Vår prickskytt James plockar det enda hotet och de övriga två flyr till fots mot skogen. Vi hinner ikapp dem och tar dem som fångar. Agent Miller förhör dem och vi får reda på att det är minst 10-12 soldater i staden. Vid skymningen beger sig vad som är kvar av E company (alltså cpt Reyes och sgt James) mot Praszka. Utposten visar sig vara öde. Staden är hyfsat befäst, så vi bestämmer oss för att ta en mindre väg och helt undvika det. Tack vara våra night googles kan vi köra på natten så vi återvänder till fordonen och ger oss av.

Vi vilar upp oss i en glänta i en halv dag när vi plockar upp ett anrop på radion "Team Delta" verkar vara under anfall och begär förstärkning. Det är amerikanska soldater och vi svarar. De befinner sig mindre än en mil från vår position och är omringade av en trupp ryssar. Vi ger oss genast av.

Väl framme kan vi snabbt se att det här kommer sluta illa om vi inte ingriper. En äldre stenbyggnad är omringad av minst 10 soldater och en liten grupp med mortar skjuter granater mot byggnaden. Där finns även en mindre lastbil och en pickup med kulspruta. Vi bestämmer oss för att ta ut den enheten först. Det lyckas vi med snabbt och effektivt och befinner oss nu i ryggen på de soldater som omringat byggnaden, eller iaf de som inte är på framsidan.

Reyes och James hoppar in i pickupen och kör i full fart rakt mot huset. Detta är en skenmanöver. Det är inte vår avsikt att anfalla rakt på. Men Reyes skjuter med kulsprutan för att ge de belägrade soldaterna lite andrum. Vår avsikt är att på behörigt avstånd cirkulera runt huset och ge trupperna där inne chans att omgruppera och ta tillbaka initiativet.

Reyes kulspruta rasslar och det faller ryska soldater till höger och vänster. Det här går långt över förväntan och efter ett halvt varv runt huset känner vi att vi befinner oss i överläge! Vi fortsätter lägga massor av bly i luften och de nu panikslagna ryssarna blir enkla byten. James tar ett salva i bröstet (https://www.rollspel.nu/threads/spänning-slump-och-seg-upplösning.83019/#post-1239544) och färden får sitt slut. Reyes kollar över James men kan konstatera att han trots allt är lindrigt skadad. Tack vare radiokontakt med amerikanerna kan de sista soldaterna snabbt nedgöras. De tror inte sina ögon när de kommer ut. De var övertygade om att de fått förstärkning från en betydligt större enhet. Två man! (ja, vi var också lite chockade, men ibland ler tärningsgudarna mot en).

Där slutar vi. Vi är fortsatt på väg mot "Rasputin" men har fått mycket oroande nyheter om sovjetiska soldater mellan oss och vårt mål...
 

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
2,006
Miller tittade slött bort mot den granatskadade före detta herrgårdsbyggnaden. Han fiskade upp ett skrynkligt paket cigaretter ur bröstfickan på en av de döda sovjetiska soldaterna som bemannat granatkastaren. Kapten Reyes och sergeant James hade mer eller mindre slagit ut en pluton sovjetiska värnpliktiga själva, när de hals över huvud gett sig iväg på en räddningsaktion som hade äventyrat hela Operation Rasputin.


Miller tände cigaretten och drog ner den sträva sovjettobaken i lungorna. Ända sedan hösten 73 i Vietnam hade han fått smak för sovjetiska cigaretter. Lukten påminde om hans far. Avhopparen som flytt Leningrad 1956 med sin familj och gjort sig ett nytt liv i USA.





Borta vid boningshuset bröstar de två rangersoldaterna upp sig. Och man ser hur hjälteglorian tändes. Miller log. Kanske skulle det kunna gå att rekrytera ytterligare ett par män ur den räddade militära styrkan. Så att han själv inte skulle behöva utsätta sig för de livsfarligheter han varit utsatt för de senaste tjugo dagarna.
 
Top