Nekromanti tärningsslagande spelare?
- Thread starter Tervo
- Start date
Krille
Super Moderator
Förberedelser
"Olyckliga tärningskast innebär en ganska påtaglig möjlighet att inte bara förstöra spelmötet för de stackars spelarna, utan även att en noggrannt genomarbetad kampanj går i spe och många timmars arbetsmatrial förpassas till soptunnan till fördel för påtvingad improvisation."
Det beror på hur man förbereder sig.
Förbereder man sig på ett linjärt äventyr eller ett äventyr av biljettmodellen (man måste få tag på pryl A som fungerar som biljett för att sak B ska kommas åt, osv) så kan ett olyckligt tärningskast sabba äventyret.
Förbereder man sig så att man har en öppen struktur i äventyret, på så sätt att det snarare består av ett antal personer som vill olika saker och reagerar på vad andra personer gör (nätmodellen), eller att man har ett antal ledtrådar som kan kombineras på olika sätt för att ge en sannolik lösning (lökmodellen), så kan olyckliga tärningskast eller jobbiga spelare inte sabba ens äventyr. Deras tärningsslag gör som mest att man inte hittar ledtråden man är ute efter eller att någon person reagerar annorlunda.
Personligen anser jag att en spelledare som inte är flexibel nog att ta hänsyn till oväntade tärningsresultat eller påhittiga spelare bör kasta bort sina rollspel och bli författare eller sagoberättare istället.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Olyckliga tärningskast innebär en ganska påtaglig möjlighet att inte bara förstöra spelmötet för de stackars spelarna, utan även att en noggrannt genomarbetad kampanj går i spe och många timmars arbetsmatrial förpassas till soptunnan till fördel för påtvingad improvisation."
Det beror på hur man förbereder sig.
Förbereder man sig på ett linjärt äventyr eller ett äventyr av biljettmodellen (man måste få tag på pryl A som fungerar som biljett för att sak B ska kommas åt, osv) så kan ett olyckligt tärningskast sabba äventyret.
Förbereder man sig så att man har en öppen struktur i äventyret, på så sätt att det snarare består av ett antal personer som vill olika saker och reagerar på vad andra personer gör (nätmodellen), eller att man har ett antal ledtrådar som kan kombineras på olika sätt för att ge en sannolik lösning (lökmodellen), så kan olyckliga tärningskast eller jobbiga spelare inte sabba ens äventyr. Deras tärningsslag gör som mest att man inte hittar ledtråden man är ute efter eller att någon person reagerar annorlunda.
Personligen anser jag att en spelledare som inte är flexibel nog att ta hänsyn till oväntade tärningsresultat eller påhittiga spelare bör kasta bort sina rollspel och bli författare eller sagoberättare istället.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Rosen
Myrmidon
Re: Visst är SL gud men…
<I>Du kanske inte riktigt har försått hur ja
g e, men jag fattar inte heller dom dära förkortningarna.</I>
Jag är i alla fall inte helt säker på att jag förstod den ovanstående meningen. (-:
GM = Game Master (SL, alltså)
TSR = det första och största av alla rollspelsföretag, gjorde Dungeons & Dragons, är numera uppköpta
TSR = Terminate and Stay Resident; gammal dataterm ("This application is a TSR that...")
Angående SL så kan man ibland se SJ också - Steve Jackson, amerikansk spelmogul.
--
Åke
<I>Du kanske inte riktigt har försått hur ja
g e, men jag fattar inte heller dom dära förkortningarna.</I>
Jag är i alla fall inte helt säker på att jag förstod den ovanstående meningen. (-:
GM = Game Master (SL, alltså)
TSR = det första och största av alla rollspelsföretag, gjorde Dungeons & Dragons, är numera uppköpta
TSR = Terminate and Stay Resident; gammal dataterm ("This application is a TSR that...")
Angående SL så kan man ibland se SJ också - Steve Jackson, amerikansk spelmogul.
--
Åke
Re: Förberedelser
oj oj oj
jag ber tusenfalt om ursäkt för att jag uttryckte mig så pass oklart, det var inte min mening. Jag tackar för svaret, som jag misstänker är lite av ett mer djupgående sidospår, väl värt att betänka, men likväl ett sidospår. Jag skall försöka förklara mig lite klarare:
Mitt inlägg i ämnet "Tärningsslagande spelare?" handlade inte riktigt om hur man vill förbereda sina spelmöten, utan snarare om tärningarnas vara eller icke vara under dessa. Detta är naturligtvis upp till var och en och jag tänker inte be någon kasta bort sina rollspel.
Min humbla åsikt var inte på något sätt att predika för att spelmötena bör läggas upp som så att det sitter en spelledare och bara berättar vad som händer i världen runt omkring medan spelarna endast agerar passiva åhörare eller att ett spelmöte eller att en kampanj måste avslutas för att spelarna inte lyckas dyrka upp dörren bakom vilken nyckeln till vidare spel ligger.
Det var olyckligt språkbruk av mig som jag inte trodde skulle missupfattas till denna motsats. Att dra in förlorade kampanjer; jag tänkte bara lite ytligt om eventuella tärningsslag får så pass drastiska följder att spelmötet helt enkelt måste avbrytas, för att till exempel skapa nya karaktärer.
Och här kommer vi just till kärnan, flexibilitet, som var mitt egentliga argument för att tärningar bör användas så lite som möjligt. Just flexibiliteten känner jag minskar om man slaviskt följer tärningens lag, jag säger inte att det är fel, bara att jag inte föredrar det, det känns lite som att det blir lite mycket vanligt sällskapsspel, typ Monopol, av det hela.
Om man däremot visar sig lite flexibel mot tärningens utfall kan man däremot få spelets gång att bli mer upp till just de spelare som bevistar spelmötet.
Oväntade tärningsslag eller än hellre påhittiga spelare (hur man nu ändaste långt in under ravlunda kyrkogård kan få det till att påhittiga spelare skulle vara ett hot mot kreativt spelande??? var fan skrev jag det?)är just de faktorer som för spelet framåt och där jag föredrar den senare som en ganska stor orsak till att jag sysslar just med rollspel. Olyckliga (som också visade sig vara ett av mina klenare ordval) tärningsslag däremot, som hela tiden går spelarna emot var det jag menade som ett argument till att dra ned på dessa tillbehörs användande eftersom det kan kännas tråkigt för spelare att hela tiden få käftsmällar för att de kommer på eventuella lösningar de vill pröva men tärningen går hela tiden stolpe ut.
Jag kan istället tycka att man, som jag tidigare skrev, som spelledare bedömer situationen och de rådande förhållandena samt karaktärens förmågor att klara vad han/hon ger sig på och eventuellt tar till ett rådgivande tärningsslag vid osäkerhet. Jag har upplevt att detta sätt skänker en betydligt större frihet både till spelare och spelledare att komma med nya infall och istället för att bara slå mot ett visst värde beskriva hur man utför sin handling. Men det är min åsikt och det är även min åsikt det är upp till var och en att begagna regler precis så som denne finner det bäst och smidigast vid spelmöten.
oj oj oj
jag ber tusenfalt om ursäkt för att jag uttryckte mig så pass oklart, det var inte min mening. Jag tackar för svaret, som jag misstänker är lite av ett mer djupgående sidospår, väl värt att betänka, men likväl ett sidospår. Jag skall försöka förklara mig lite klarare:
Mitt inlägg i ämnet "Tärningsslagande spelare?" handlade inte riktigt om hur man vill förbereda sina spelmöten, utan snarare om tärningarnas vara eller icke vara under dessa. Detta är naturligtvis upp till var och en och jag tänker inte be någon kasta bort sina rollspel.
Min humbla åsikt var inte på något sätt att predika för att spelmötena bör läggas upp som så att det sitter en spelledare och bara berättar vad som händer i världen runt omkring medan spelarna endast agerar passiva åhörare eller att ett spelmöte eller att en kampanj måste avslutas för att spelarna inte lyckas dyrka upp dörren bakom vilken nyckeln till vidare spel ligger.
Det var olyckligt språkbruk av mig som jag inte trodde skulle missupfattas till denna motsats. Att dra in förlorade kampanjer; jag tänkte bara lite ytligt om eventuella tärningsslag får så pass drastiska följder att spelmötet helt enkelt måste avbrytas, för att till exempel skapa nya karaktärer.
Och här kommer vi just till kärnan, flexibilitet, som var mitt egentliga argument för att tärningar bör användas så lite som möjligt. Just flexibiliteten känner jag minskar om man slaviskt följer tärningens lag, jag säger inte att det är fel, bara att jag inte föredrar det, det känns lite som att det blir lite mycket vanligt sällskapsspel, typ Monopol, av det hela.
Om man däremot visar sig lite flexibel mot tärningens utfall kan man däremot få spelets gång att bli mer upp till just de spelare som bevistar spelmötet.
Oväntade tärningsslag eller än hellre påhittiga spelare (hur man nu ändaste långt in under ravlunda kyrkogård kan få det till att påhittiga spelare skulle vara ett hot mot kreativt spelande??? var fan skrev jag det?)är just de faktorer som för spelet framåt och där jag föredrar den senare som en ganska stor orsak till att jag sysslar just med rollspel. Olyckliga (som också visade sig vara ett av mina klenare ordval) tärningsslag däremot, som hela tiden går spelarna emot var det jag menade som ett argument till att dra ned på dessa tillbehörs användande eftersom det kan kännas tråkigt för spelare att hela tiden få käftsmällar för att de kommer på eventuella lösningar de vill pröva men tärningen går hela tiden stolpe ut.
Jag kan istället tycka att man, som jag tidigare skrev, som spelledare bedömer situationen och de rådande förhållandena samt karaktärens förmågor att klara vad han/hon ger sig på och eventuellt tar till ett rådgivande tärningsslag vid osäkerhet. Jag har upplevt att detta sätt skänker en betydligt större frihet både till spelare och spelledare att komma med nya infall och istället för att bara slå mot ett visst värde beskriva hur man utför sin handling. Men det är min åsikt och det är även min åsikt det är upp till var och en att begagna regler precis så som denne finner det bäst och smidigast vid spelmöten.
Krille
Super Moderator
Onda tärningar
"Just flexibiliteten känner jag minskar om man slaviskt följer tärningens lag"
Där har vi ett problem. Flexibiliteten att slaviskt följa en tärning är ett problem, liksom att slaviskt följa sitt äventyr. Tvingas jag välja föredrar jag att slaviskt följa tärningen, eftersom den genom sin slumpnatur bryter upp det rigida och inflexibla. Så jag ser därmed att slaviskt följa en tärning som ett mindre problem som tvärtom löser ett antal större och därmed lätt kan bortses från i sammanhanget.
"Olyckliga (som också visade sig vara ett av mina klenare ordval) tärningsslag däremot, som hela tiden går spelarna emot var det jag menade som ett argument till att dra ned på dessa tillbehörs användande eftersom det kan kännas tråkigt för spelare att hela tiden få käftsmällar för att de kommer på eventuella lösningar de vill pröva men tärningen går hela tiden stolpe ut."
Vilka elaka tärningar du har! /images/icons/wink.gif
Skämt åsido, tärningar är som sagt var slumpmässiga. Därmed så kommer de också gå spelarnas väg förr eller senare, till och med om de försöker sig på idiotsvåra saker.
Och här ser jag en stor fördel med tärningar: om man inte har en tärning, utan enbart går efter spelledarens omdöme och färdighetsvärdet, så tenderar resultatet att alltid vara mediokert (såvida det inte för äventyret framåt eller är tvärt emot spelledarens planer: i så fall är risken stor att handlingen lyckas perfekt respektive misslyckas katastrofalt). Med tärningar får man in en variation som inte är beroende av berättelsens handling.
Som ett exempel brukar jag ta följande självupplevda anekdot från gamla Mutant: en rollperson hade hittat en laserpistol (som, om man läser vapentabellen, är rätt usel). Första skottet han skjöt var mot en stridsrobot. Tärningarna rullade och TJONG! Perfekt slag! Robot skrotas. Andra målet för dagen var en stor elak äckelmutant. Tärningarna rullade igen och TJONG! Perfekt slag igen och äckelmutant skrotas.
Hur ofta händer sådant om man inte använder tärningar?
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Just flexibiliteten känner jag minskar om man slaviskt följer tärningens lag"
Där har vi ett problem. Flexibiliteten att slaviskt följa en tärning är ett problem, liksom att slaviskt följa sitt äventyr. Tvingas jag välja föredrar jag att slaviskt följa tärningen, eftersom den genom sin slumpnatur bryter upp det rigida och inflexibla. Så jag ser därmed att slaviskt följa en tärning som ett mindre problem som tvärtom löser ett antal större och därmed lätt kan bortses från i sammanhanget.
"Olyckliga (som också visade sig vara ett av mina klenare ordval) tärningsslag däremot, som hela tiden går spelarna emot var det jag menade som ett argument till att dra ned på dessa tillbehörs användande eftersom det kan kännas tråkigt för spelare att hela tiden få käftsmällar för att de kommer på eventuella lösningar de vill pröva men tärningen går hela tiden stolpe ut."
Vilka elaka tärningar du har! /images/icons/wink.gif
Skämt åsido, tärningar är som sagt var slumpmässiga. Därmed så kommer de också gå spelarnas väg förr eller senare, till och med om de försöker sig på idiotsvåra saker.
Och här ser jag en stor fördel med tärningar: om man inte har en tärning, utan enbart går efter spelledarens omdöme och färdighetsvärdet, så tenderar resultatet att alltid vara mediokert (såvida det inte för äventyret framåt eller är tvärt emot spelledarens planer: i så fall är risken stor att handlingen lyckas perfekt respektive misslyckas katastrofalt). Med tärningar får man in en variation som inte är beroende av berättelsens handling.
Som ett exempel brukar jag ta följande självupplevda anekdot från gamla Mutant: en rollperson hade hittat en laserpistol (som, om man läser vapentabellen, är rätt usel). Första skottet han skjöt var mot en stridsrobot. Tärningarna rullade och TJONG! Perfekt slag! Robot skrotas. Andra målet för dagen var en stor elak äckelmutant. Tärningarna rullade igen och TJONG! Perfekt slag igen och äckelmutant skrotas.
Hur ofta händer sådant om man inte använder tärningar?
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Nauseam
Veteran
Är motgång så jäkla illa?
Några av de, inte trevligaste men roligaste episoderna är när allt går helt åt hälvete, vad man än gör... spelar man sen med och börjar (som rollperson) sura och de andra försöker gaska upp en kan detta bli riktigt underhållande.
Varför inte kombinera det fria tänkndet med tärningarnas slumpgivande egenskaper? Låt rollpersonerna göra det de vill och själv bevisa att de kan göra de mäst häpnandsväckande bedrifter, och misslyckas med de simplaste göromål. Dock ska det ju tas i akt att slag sackar spelet, det gör de helt enkelt. Var gränsen går får man ju känna sig fram från grupp till grupp...
~ nauseam
<A HREF="http://i.am/nauseam" target="_new">http://i.am/nauseam</A>
Några av de, inte trevligaste men roligaste episoderna är när allt går helt åt hälvete, vad man än gör... spelar man sen med och börjar (som rollperson) sura och de andra försöker gaska upp en kan detta bli riktigt underhållande.
Varför inte kombinera det fria tänkndet med tärningarnas slumpgivande egenskaper? Låt rollpersonerna göra det de vill och själv bevisa att de kan göra de mäst häpnandsväckande bedrifter, och misslyckas med de simplaste göromål. Dock ska det ju tas i akt att slag sackar spelet, det gör de helt enkelt. Var gränsen går får man ju känna sig fram från grupp till grupp...
~ nauseam
<A HREF="http://i.am/nauseam" target="_new">http://i.am/nauseam</A>
Nauseam
Veteran
Lappar, har ni prövat lappar?
Föredrar att skicka lappar till SL, räcker oftast och om inte stackarn totalt saknar simultankapasitet så bör det inte sacka ner alltför mycket
~ nauseam
<A HREF="http://i.am/nauseam" target="_new">http://i.am/nauseam</A>
Föredrar att skicka lappar till SL, räcker oftast och om inte stackarn totalt saknar simultankapasitet så bör det inte sacka ner alltför mycket
~ nauseam
<A HREF="http://i.am/nauseam" target="_new">http://i.am/nauseam</A>
Nauseam
Veteran
Ja det gjorde du visst... (nt)
~ nauseam
<A HREF="http://i.am/nauseam" target="_new">http://i.am/nauseam</A>
~ nauseam
<A HREF="http://i.am/nauseam" target="_new">http://i.am/nauseam</A>
Nauseam
Veteran
Förkortningsdjungel
Rollspel är ett helsikes termdjungel som kan vara rätt jobbig för den oinvigda... borde kanske öppnas en "förkortnings och utryks bank" så man kunde ta reda på vad de insnöade rollspelarna egentligen säger *ler*
~ nauseam
<A HREF="http://i.am/nauseam" target="_new">http://i.am/nauseam</A>
Rollspel är ett helsikes termdjungel som kan vara rätt jobbig för den oinvigda... borde kanske öppnas en "förkortnings och utryks bank" så man kunde ta reda på vad de insnöade rollspelarna egentligen säger *ler*
~ nauseam
<A HREF="http://i.am/nauseam" target="_new">http://i.am/nauseam</A>
Nauseam
Veteran
Dö kan sabba mycket
Tror en spelares spelglädre ryker om karaktären dör 4 min in i äventyret... även om han förtjänar det
vilket de alltid gör
~ nauseam
<A HREF="http://i.am/nauseam" target="_new">http://i.am/nauseam</A>
Tror en spelares spelglädre ryker om karaktären dör 4 min in i äventyret... även om han förtjänar det
vilket de alltid gör
~ nauseam
<A HREF="http://i.am/nauseam" target="_new">http://i.am/nauseam</A>
Lappens baksida...
Måste säga att jag är litet tveksam till lappar... Det tar så mycket längre tid (för mig i.a.f.) att skriva ned något läsligt än att bara säga det. Detta är både ett problem som spelare när handlingen snabbt hinner ifrån det läge där lappen var aktuell och som SL där man måste komponera en lapp under tiden alla spelarna väntar.
Måste säga att jag är litet tveksam till lappar... Det tar så mycket längre tid (för mig i.a.f.) att skriva ned något läsligt än att bara säga det. Detta är både ett problem som spelare när handlingen snabbt hinner ifrån det läge där lappen var aktuell och som SL där man måste komponera en lapp under tiden alla spelarna väntar.