Okej, jag gick till sängs igår efter att ha läst nån tråd krig "fortune at the start"-system; mina tankar vandrade iväg till att fundera på det här med att utleva t ex en debatt efter att på förhand veta vem som vinner den, och ett litet frö till ett regelsystem började födas.
Nu är detta bara tankar kring en kärnmekanism, och jag har öht inga tankar kring vad för spel som skulle ligga kring det och vad för målsättningar ett sådant spel skulle ha, mer än att det förmodligen bör vara något ganska samberättande-fokuserat; följaktligen blir det inte riktigt sammanhängande utan detta är mest lite lösa bastankar.
Det finns en hel del hål och problematik i det hela, en del förstås avhängigt att det är en grundmekanism hängande i luften men också en del som borde gå att spåna på fristående.
(Min tanke just nu är att systemet använder en vanlig spelkortlek, kanske med jokrar, kanske utan.)
Så, grundtanken: Man startar en scen och kör den tills det märks ungefär vad den handlar om. Med "ungefär vad den handlar om" menar jag inte "tills man identifierat konflikten" och absolut inte att sätta upp några explicita stakes eller mål, utan snarare att man konstaterat "okej, det verkar vara en diskussion på gång" eller "okej, det verkar som det här blir en actionscen". Beroende på hur hårt styrd scenramning man kör med kan denna punkt till och med mycket väl vara direkt vid sceninramningen, men jag är inte övertygad om att det är optimalt.
Hursomhelst, när denna punkt kommer så drar alla aktivt deltagande aktörer varsitt kort. Med aktör menar jag här alltså inte runt bordet utan i handlingen, så har man en spelledare eller samma spelare styr flera figurer kan det dras ett kort för varje. Med aktivt deltagande menar jag att aktören faktiskt är involverade i att påverka utgången av situationen; inte en figur som sitter vid sidlinjerna och hejar på eller inflikar kommentarer. Förmodligen kan en figur som är närvarande men passiv välja att övergå till aktivt deltagande vid senare tillfälle och isåfall dra sitt kort.
Kortens relativa valörer avgör vilken som har "övertaget" i scenen, och skillnadens magnitud avgör hur stort övertaget är. Är det fler än två deltagare kan de förstås ha olika övertag gentemot varandra (dvs, A drar en trea, B drar en femma, C drar en sjua; C har övertag över både A och B, B har övertag över A).
Sen lever man helt enkelt ut scenen baserat på detta övertag. Är det t ex en debatt så vet spelaren som styr aktören i underläge att han är på väg att förlora och får utleva hur han låter sig övertygas—marginellt eller decisivt, beroende på kortskillnaden. Lätt och slätt. Personen som har övertaget "vinner automatiskt" alla "konflikter", lyckas med saker han tar för sig som riktas mot de han har övertag gentemot, och så vidare.
Eventuellt bör man ha någon begränsning på att det håller sig inom samma "arena", dvs om man började scenen som en diskussion ska inte personen som har övertaget kunna konstatera att "jaha, jag har ju övertag, då kan jag ju lika gärna överföra det till våld och skjuta den djäkeln". Jag vet inte hur strikt detta bör definieras, om man t ex ska spalta upp i någon motsvarighet till DitVs dito (ord, fysiskt gruff, våld, gunz). Hursomhelst kan en tanke vara att om man vill "eskalera" (eller bara byta?) "arena" så drar båda (alla) sidor nya kort (dvs övertagen "nollställs" så att säga). Eventuellt kan man vid eskaleringspunkten också välja ånyo om man vill vara aktiv eller passiv part.
(En tanke är att en passiv deltagare i scenen förvisso kan bidra med förslag och repliker/handlingar, men får vissa sig i att de är i underläge relativt alla och de aktiva deltagarna kan diktatera vad som händer; om de aktiva deltagarna börjar rikta konsekvenser mot dem som de inte är nöjda med har de ju valet att själva blanda sig i som aktiva deltagare.)
OK, det var ju simpelt, men än så länge låter det extremt statiskt och tråkigt. Har han verkligen inte tänkt sig att det ska vara mer än så? Jo, givetvis har han det.
Mekanismen ska sedan involvera någon slags "resurs" för att förändra övertaget (korten). Jag vet inte riktigt vilken form denna "resurs" ska ta—här kommer vi in på att det bara är ett systemklur utan tillhörande spel—men i vilket fall något mer konkret knytet till fiktionen än bara "berättarpoäng" e dyl. Kanske kan det vara aspekter eller resurser för figurerna, kanske kan man ha Trollbabe-liknande berättelsedrag (där varje rollperson har kategorier som "oväntad hjälp" etc som får kryssas en gång per session, ojmr), kanske något kombination, kanske något helt annat. Vad begränsningarna på deras användning blir är ju förstås en öppen fråga givet att jag inte ens vet vilken form de ska ta...
Hursomhelst, genom att aktivera en av dessa resurser och föra in den i fiktionen, så får man dra ett nytt kort, som då alltså helt ersätter det gamla, och potentiellt vänder övertaget (eller potentiellt slår bakåt och förvärrar ens underläge). Sen fortsätter man utleva situationen tills någon vill föra in nya resurser igen eller scenen anses utspelad. (Man bör sikta på att beskriva lite efter gällande förhållanden varje gång innan nya resurser kastas in.)
(En nackdel(?) här är att personen som är i initialt överläge inte har något att vinna på att föra in sina resurser, och att han dessutom löper större risk att de skulle slå bakut om han försöker återvinna övertaget efter att ha blivit trumfad eftersom han hade högre startkort...)
Eventuellt kan man också ha en mekanism för att tvinga motståndaren att dra om sitt kort, t ex att figuren också har "anti-resurser" (nackdelar?) som kan föras in i berättelsen av andra för att tvinga honom/henne att dra om sitt kort.
Ska man föra in en färg-ranking också så att det alltid är någon som har övertaget, eller konstatera att lika valörer innebär att ingen sida gör framsteg? Jag vet inte.
En uppenbar potentiell nackdel—delvis beroende på hur resurssystemet ser ut—är att det inte finns något tydligt definierat "slut" eller sätt att "vinna" en scen å mindre än att resurserna uttöms. Jag är inte säker på huruvida det i praktiken behöver vara ett problem; är resurserna begränsade över loppet av en session eller efter något poängsystem e dyl så är det ju upp till spelaren hur mycket en scen är värd att kämpa fram och tillbaka över.
Sen givet att kort används vore det ju charmigt om man kan föra in några "specialeffekter" också, såsom att jokrar och/eller klädda kort får någon viss effekt (exv "drar man en knekt förs ett övernaturligt element in i scenen" e dyl), men det är förstås svårt att yttra sig närmare kring utan några mer specifika tankar kring vad för spel man skulle tänka sig att det ska passas in i.
Det här var alltså mest en osammanhängande brainstorm, jag vet inte riktigt om det är något som har potential att vara användbart eller bara blir styrt och tråkigt, och inte har jag den blekaste vad det skulle användas till heller, men det kanske ger sig.
Nu är detta bara tankar kring en kärnmekanism, och jag har öht inga tankar kring vad för spel som skulle ligga kring det och vad för målsättningar ett sådant spel skulle ha, mer än att det förmodligen bör vara något ganska samberättande-fokuserat; följaktligen blir det inte riktigt sammanhängande utan detta är mest lite lösa bastankar.
Det finns en hel del hål och problematik i det hela, en del förstås avhängigt att det är en grundmekanism hängande i luften men också en del som borde gå att spåna på fristående.
(Min tanke just nu är att systemet använder en vanlig spelkortlek, kanske med jokrar, kanske utan.)
Så, grundtanken: Man startar en scen och kör den tills det märks ungefär vad den handlar om. Med "ungefär vad den handlar om" menar jag inte "tills man identifierat konflikten" och absolut inte att sätta upp några explicita stakes eller mål, utan snarare att man konstaterat "okej, det verkar vara en diskussion på gång" eller "okej, det verkar som det här blir en actionscen". Beroende på hur hårt styrd scenramning man kör med kan denna punkt till och med mycket väl vara direkt vid sceninramningen, men jag är inte övertygad om att det är optimalt.
Hursomhelst, när denna punkt kommer så drar alla aktivt deltagande aktörer varsitt kort. Med aktör menar jag här alltså inte runt bordet utan i handlingen, så har man en spelledare eller samma spelare styr flera figurer kan det dras ett kort för varje. Med aktivt deltagande menar jag att aktören faktiskt är involverade i att påverka utgången av situationen; inte en figur som sitter vid sidlinjerna och hejar på eller inflikar kommentarer. Förmodligen kan en figur som är närvarande men passiv välja att övergå till aktivt deltagande vid senare tillfälle och isåfall dra sitt kort.
Kortens relativa valörer avgör vilken som har "övertaget" i scenen, och skillnadens magnitud avgör hur stort övertaget är. Är det fler än två deltagare kan de förstås ha olika övertag gentemot varandra (dvs, A drar en trea, B drar en femma, C drar en sjua; C har övertag över både A och B, B har övertag över A).
Sen lever man helt enkelt ut scenen baserat på detta övertag. Är det t ex en debatt så vet spelaren som styr aktören i underläge att han är på väg att förlora och får utleva hur han låter sig övertygas—marginellt eller decisivt, beroende på kortskillnaden. Lätt och slätt. Personen som har övertaget "vinner automatiskt" alla "konflikter", lyckas med saker han tar för sig som riktas mot de han har övertag gentemot, och så vidare.
Eventuellt bör man ha någon begränsning på att det håller sig inom samma "arena", dvs om man började scenen som en diskussion ska inte personen som har övertaget kunna konstatera att "jaha, jag har ju övertag, då kan jag ju lika gärna överföra det till våld och skjuta den djäkeln". Jag vet inte hur strikt detta bör definieras, om man t ex ska spalta upp i någon motsvarighet till DitVs dito (ord, fysiskt gruff, våld, gunz). Hursomhelst kan en tanke vara att om man vill "eskalera" (eller bara byta?) "arena" så drar båda (alla) sidor nya kort (dvs övertagen "nollställs" så att säga). Eventuellt kan man vid eskaleringspunkten också välja ånyo om man vill vara aktiv eller passiv part.
(En tanke är att en passiv deltagare i scenen förvisso kan bidra med förslag och repliker/handlingar, men får vissa sig i att de är i underläge relativt alla och de aktiva deltagarna kan diktatera vad som händer; om de aktiva deltagarna börjar rikta konsekvenser mot dem som de inte är nöjda med har de ju valet att själva blanda sig i som aktiva deltagare.)
OK, det var ju simpelt, men än så länge låter det extremt statiskt och tråkigt. Har han verkligen inte tänkt sig att det ska vara mer än så? Jo, givetvis har han det.
Mekanismen ska sedan involvera någon slags "resurs" för att förändra övertaget (korten). Jag vet inte riktigt vilken form denna "resurs" ska ta—här kommer vi in på att det bara är ett systemklur utan tillhörande spel—men i vilket fall något mer konkret knytet till fiktionen än bara "berättarpoäng" e dyl. Kanske kan det vara aspekter eller resurser för figurerna, kanske kan man ha Trollbabe-liknande berättelsedrag (där varje rollperson har kategorier som "oväntad hjälp" etc som får kryssas en gång per session, ojmr), kanske något kombination, kanske något helt annat. Vad begränsningarna på deras användning blir är ju förstås en öppen fråga givet att jag inte ens vet vilken form de ska ta...
Hursomhelst, genom att aktivera en av dessa resurser och föra in den i fiktionen, så får man dra ett nytt kort, som då alltså helt ersätter det gamla, och potentiellt vänder övertaget (eller potentiellt slår bakåt och förvärrar ens underläge). Sen fortsätter man utleva situationen tills någon vill föra in nya resurser igen eller scenen anses utspelad. (Man bör sikta på att beskriva lite efter gällande förhållanden varje gång innan nya resurser kastas in.)
(En nackdel(?) här är att personen som är i initialt överläge inte har något att vinna på att föra in sina resurser, och att han dessutom löper större risk att de skulle slå bakut om han försöker återvinna övertaget efter att ha blivit trumfad eftersom han hade högre startkort...)
Eventuellt kan man också ha en mekanism för att tvinga motståndaren att dra om sitt kort, t ex att figuren också har "anti-resurser" (nackdelar?) som kan föras in i berättelsen av andra för att tvinga honom/henne att dra om sitt kort.
Ska man föra in en färg-ranking också så att det alltid är någon som har övertaget, eller konstatera att lika valörer innebär att ingen sida gör framsteg? Jag vet inte.
En uppenbar potentiell nackdel—delvis beroende på hur resurssystemet ser ut—är att det inte finns något tydligt definierat "slut" eller sätt att "vinna" en scen å mindre än att resurserna uttöms. Jag är inte säker på huruvida det i praktiken behöver vara ett problem; är resurserna begränsade över loppet av en session eller efter något poängsystem e dyl så är det ju upp till spelaren hur mycket en scen är värd att kämpa fram och tillbaka över.
Sen givet att kort används vore det ju charmigt om man kan föra in några "specialeffekter" också, såsom att jokrar och/eller klädda kort får någon viss effekt (exv "drar man en knekt förs ett övernaturligt element in i scenen" e dyl), men det är förstås svårt att yttra sig närmare kring utan några mer specifika tankar kring vad för spel man skulle tänka sig att det ska passas in i.
Det här var alltså mest en osammanhängande brainstorm, jag vet inte riktigt om det är något som har potential att vara användbart eller bara blir styrt och tråkigt, och inte har jag den blekaste vad det skulle användas till heller, men det kanske ger sig.