Syn på ålder på karaktärer

Troberg

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
18,835
Inspirerad av diskussionen om hårfästen: Hur ser ni på karaktärers ålder?

När jag var yngre så gjorde jag dem ofta yngre, dels för att de skulle kunna leva längre (som om det någonsin berott på ålder i rollspel...), dels för att systemen förr ofta gav bättre stats då, och då brydde jag mig om sånt.

Nu ser jag annorlunda på det. Unga karaktärer är oftast tråkiga, med lite bakgrund, lite erfarenhet osv. Nu kan en medelålders eller äldre karaktär oftast locka mer.

Diskutera vad ni tycker.
 
Historiskt har jag nog mest spelat äldre rollpersoner, men de senaste två jag rattat har varit mellan 25-35. Det ska sägas att det är rätt sällan jag får chans att spela, så ta det med en nypa salt.
 
Jag ville spela äldre tills jag var 25 och sedan ville jag bara spela yngre.

Reflekterade väldigt mycket kring min önskan om ålder.

Nu tycker jag knappt att det är viktigt med ålder.

Det roliga är istället situationen rollpersonen hamnat i och dess utveckling från denna punkt.
 
När jag rollspelade i tonåren så var ju en gammal karaktär typ 40år(!)...

Såklart beror det mycket på vilket spel jag ska köra. Men jag har nog samma tankesätt att unga kan ofta kännas lite oerfarna och tråkiga, vilket gör att jag hellre spelar dom som är nära mig själv i ålder eller äldre.
 
Troberg said:
Diskutera vad ni tycker.
Click to expand...

Om man bortser från det mekaniska (det är ju ändå en allmän diskussion).

Så tycker jag att det är lite charmen med rollspel att kunna spela alla typer av åldrar, kön och personligheter.
Det är kul att fundera över vad en 17 åring skulle göra som skiljer från en 50 åring eller en 70-åring.
Sen upptäcker man ju med tiden hur mycket saker man utvecklar med åldern (kunskaper om relationer, förväntningar, värderingar, förmåga att läsa av situationer, att ge saker rätt proportioner, att sätta saker i sammanhang, att bli avtrubbad etc.) som man inte riktigt förstod fullt ut som ung och som dåligt avspeglas i grundegenskaper och färdigheter.

Men som sagt - kul att spela lite olika!

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
Beror på kampanj, men oftast yngre. En äldre person har rimligen redan mycket i bagaget som jag som spelare inte fick chansen att spela igenom. En yngre är mer formbar, dvs i början av sin bana.

Personligen gillar jag utvecklingen som startar från ett relativt oskrivet blad och där man inte vet vart det ska ta vägen.
 
Som ung spelade jag ofta ungdomar (yngre än 30), nu beror det mer på kampanjen. Jag skulle säga att unga är vanligare, mellan 20-25, för att ha kvar naiviteten, att det ska vara lite si och så med konsekvenstänkandet och ha mycket kvar att lära, inte bara färdighetsmässigt utan även i mognad.

Det händer dock att karaktärerna är lite äldre, om de ska vara erfarna, bättre och röra sig i andra cirklar än ungdomarna. En Cyberpunk kampanj vi hade så var de 35 år och krigsveteraner, så ingen av de karaktärerna var och posade som påfåglar på uteställena och försökte vara tuffa. De var proffs och visste att de var mycket kompetenta jämfört med normala 2020 karaktärer.
 
Jag gillar det mesta, men med en undre gräns någonstans vid 14-15 bast. Jag har spelat tioåring eller åttaåring några gånger, men det blir snabbt gammalt, som jänkarna säger.
 
Nu när jag är 40 så börjar jag väl vara lite i äldsta laget för att vara en trovärdig äventyrare, så i spel där man förväntas vara äventyrare och göra äventyrarsaker (fysiska strapatser, slåss, ha ambitioner, etc.) så brukar jag nog oftast spela någon yngre. Typ 30 år tycker jag är något slags sweet spot: Ung nog för att ha kraften kvar men gammal nog för att gå att identifiera sig med. Men det är förstås bara en tumregel, och det går såklart att tänka sig gamla krutgubbar eller -käringar som ger sig ut på äventyr, också.

Detta förutsatt att man spelar en vanlig människa, förstås. I den pågående Terone-kampanjen med @Dimfrost som spelledare spelar jag en domorid (android) så gammal att han inte minns sitt upphov i en dimmig forntid.
 
Last edited:
Antingen så spelar jag ung eller så spelar jag gammal eller så är ålder ointressant.

Edit: ...som spelare. Som SL har jag också åldrarna: litet barn, barn, ungdom, gammal, urgammal och övrigt.
 
När jag hade en SW kampanj nyligen så lät jag spelarna spela ett äventyr som 10-åringar, två som 16-åringar, och började “riktigt” spel som 20-åringar. Det fungerade finemang. De ändrade sina karaktärer en hel del från vad de hade tänkt sig. Det rekommenderar jag, på tal om karaktärer i olika åldrar.
 
Som ung föredrog jag vanligen yngre individer, under 25. Numera gillar jag en blandning, även om jag inte spelat tonåring på länge. Sen kan vissa spel pusha en åt olika håll.
 
Det beror på spelet och vad jag känner för för tillfället. Jag började ju spela om 12-åring och i många år så spelade jag motsvarigheten av en ung vuxen, 20-30 där nånstans. En hel del spel har ju också en minimiålder som sällan inkluderar barn och medel till yngre tonåringar ens. Enstaka gånger har jag valt ålder efter nån form av bonus, eller tvärtom, för att bli sämre.

Enstaka gånger har jag också reflekterat över att äventyraridealåldern för mig, 20-30 år, gått från att vara äldre, till jämnårig till yngre.
Är osäker om jag spelat någon motsvarande yngre än övre tonåren.
 
Tänkte först säga att det är en icke-fråga, jag har ingen premiss utan blandar utifrån inspiration.

Men sen nämnde Genesis yngre åldrar i ett inlägg här ovanför och jag påmindes om att jag ju kört ur varselklotet där min rollperson var 12 år. Och jag spelar klart hellre en vuxen. Nu är det ju ett spel där alla spelar barn, men jag skulle troligtvis aldrig skapa en rollperson under 20 utan att spelet säger åt mig att jag behöver det.
 
När jag var under 25 spelade jag helst rollpersoner som var 25 till 30.

Nu är jag 57 och tycker att alla som är under 40 är superunga, så då spelar jag hellre rollpersoner som är 40 eller mer. :D
 
Yngre om jag spelar långa kampanjer, äldre om jag spelar one-shots.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top