NYHET SVT rapporterar om rollspel

Caligo

Swashbuckler
Joined
3 Aug 2010
Messages
2,172
Location
Göteborg

Bra reportage tycker jag. Bra sammanfattning (fr sci-fi bokhandeln).
(P.S. Möjligtvis lite underliga klipp när de spelar på engelska?)
 
Last edited:
De fångar ändå flera viktiga aspekter av hobbyn, typ "det är en massa strid och tärningsrull", "en del pratar engelska för att de tycker det är coolare så" och kanske framför allt "snubbe som lägger ut texten om sin rollpersons bakgrundshistoria" =)

Nej, men seriöst – alltid kul att se vad som ändå är positiv uppmärksamhet i media! Också bra "Vad är rollspel"-faktaruta, lagom nivå för mugglare att greppa det hela.
 
"en del pratar engelska för att de tycker det är coolare så"

Fy fan vilket becksvart mörker.

Det är ju mycket 80-talsvibbar iofs... De kunde väl klippt in Drakar och Demoners reklamfilm också ;)

Vänta va, gjorde Target Games en reklamfilm för Drakar och Demoner? Hur kan jag ha missat det?

EDIT: Hittade!
 
Fy fan vilket becksvart mörker.

En av de mest ögonöppnande insikter jag fått om hur långt jag befinner mig ifrån den "moderna" nördkulturella sfären är när jag stått och bläddrat i rollspelsböcker eller liknande på SF bokhandeln och överhör när grupper av starkt nördidentitet-kodade ungdomar (som alla väldigt uppenbart har svenska som modersmål) går runt och pratar någon sorts tecknad film engelska med varandra. Första gången det hände tänkte jag nog inte mycket på det, men efter att det skett ett par gånger (och fenomenet också uppmärksammats av andra i min rollspelsgrupp) verkar det helt klart vara en grej i vissa (kanske främst lite yngre) kretsar att en del av det "subkulturella uttrycket" är att prata engelska istället för svenska.
 
En av de mest ögonöppnande insikter jag fått om hur långt jag befinner mig ifrån den "moderna" nördkulturella sfären är när jag stått och bläddrat i rollspelsböcker eller liknande på SF bokhandeln och överhör när grupper av starkt nördidentitet-kodade ungdomar (som alla väldigt uppenbart har svenska som modersmål) går runt och pratar någon sorts tecknad film engelska med varandra. Första gången det hände tänkte jag nog inte mycket på det, men efter att det skett ett par gånger (och fenomenet också uppmärksammats av andra i min rollspelsgrupp) verkar det helt klart vara en grej i vissa (kanske främst lite yngre) kretsar att en del av det "subkulturella uttrycket" är att prata engelska istället för svenska.

Jag hör det på tunnelbanan hela tiden. Det kan nog ligga en hel del i det du säger, men jag tror att omfattar fler än bara kids i något slags allmän nördsubkultur. Å andra sidan är väl en sådan allmän nördsubkultur så bred idag att det rör sig om rätt många ungdomar, till skillnad från åttiotalets nördar med flaskbottenglasögon, DoD och Commodore 64.
 
Jag ska inte på något sätt hävda mig vara bättre. Det var absolut en grej när jag gick gymnasiet; kring '98-00 pratade vi väldigt mycket "häftig engelska" med varandra. Ungdomar kan nog med engelska för att kunna föra någorlunda samtal med varandra, alla häftiga filmer de sett är på engelska, och de kan – framför allt – inte tillräckligt mycket/bra engelska för att förstå hur dålig/platt deras engelska är.

I egenskap av lärare ser jag egentligen inga större problem med att ungdomar pratar engelska. Jag skulle gärna se att de också lärde sig bättre svenska, men det hade de ju inte lärt sig av varandra oavsett vilket. Men ungdomarna tränar språk, och det är väl bra. Skulle man bara prata språk man var bra på, så skulle ingen någonsin lära sig ett nytt språk.

Sedan tänker jag att om vi i vuxenvärlden vill att svenskan ska tas på allvar kanske vi skulle sluta producera så erbarmligt tråkig och/eller pinsam kultur, då? Kanske göra lite filmer som faktiskt upplevs som häftiga och inte bara töntiga? Det här är resultatet av att man i årtionden i svenska filmsammanhang etc betraktat fantastik och action som lite ovärdiga och fåniga, något man typ bara kan hålla på med om man hänger en lampskärm på det och omger det med lite diskbänkspinsamhet.
 
Jag ska inte på något sätt hävda mig vara bättre. Det var absolut en grej när jag gick gymnasiet; kring '98-00 pratade vi väldigt mycket "häftig engelska" med varandra. Ungdomar kan nog med engelska för att kunna föra någorlunda samtal med varandra, alla häftiga filmer de sett är på engelska, och de kan – framför allt – inte tillräckligt mycket/bra engelska för att förstå hur dålig/platt deras engelska är.

I egenskap av lärare ser jag egentligen inga större problem med att ungdomar pratar engelska. Jag skulle gärna se att de också lärde sig bättre svenska, men det hade de ju inte lärt sig av varandra oavsett vilket. Men ungdomarna tränar språk, och det är väl bra. Skulle man bara prata språk man var bra på, så skulle ingen någonsin lära sig ett nytt språk.

Sedan tänker jag att om vi i vuxenvärlden vill att svenskan ska tas på allvar kanske vi skulle sluta producera så erbarmligt tråkig och/eller pinsam kultur, då? Kanske göra lite filmer som faktiskt upplevs som häftiga och inte bara töntiga? Det här är resultatet av att man i årtionden i svenska filmsammanhang etc betraktat fantastik och action som lite ovärdiga och fåniga, något man typ bara kan hålla på med om man hänger en lampskärm på det och omger det med lite diskbänkspinsamhet.

Mitt default läge är att jag i grunden är för typ alla sorters subkulturella uttryck oavsett hur pinigt jag själv tycker att det låter när några nörd emos med kattöron och pokemonryggsäckar pratar "anime-dubb engelska" med varandra bland rollspelshyllorna. De står i alla fall bland rollspelen och är inte "grisch" (ni som inte vet, googla), och bara det är ju en seger i min bok.
 
Men ungdomarna tränar språk, och det är väl bra.

För all del, bara jag själv slipper höra det.

I sammanhanget tycker jag väl mest att det är trist att rollspelande ungdomar går miste om hur rikt och stämningsfullt vårt språk kan vara om det används rätt, särskilt vad gäller exempelvis medeltida fantasy. Jag minns tydligt hur språket vidgades för mig när jag mötte de ord och termer som återfanns i mina första slitna Drakar och Demoner-häften i mitten av nittiotalet. Känslan av att stiga in i en förlorad sagovärld, med ringbrynjor, knektar och vidunder.
 
I sammanhanget tycker jag väl mest att det är trist att rollspelande ungdomar går miste om hur rikt och stämningsfullt vårt språk kan vara om det används rätt, särskilt vad gäller exempelvis medeltida fantasy. Jag minns tydligt hur språket vidgades för mig när jag mötte de ord och termer som återfanns i mina första slitna Drakar och Demoner-häften i mitten av nittiotalet. Känslan av att stiga in i en förlorad sagovärld, med ringbrynjor, knektar och vidunder.

I mitten av nittiotalet fanns inte samma tillgång till en massa engelspråklig kultur; ungdomarna var mer svältfödda.

Jag håller med om att svenska språket kan vara stämningsfullt, men jag vet inte om jag håller med om att DoD var ett speciellt bra exempel. Jämfört med andra saker i dess samtid? Absolut. Men inte om man placerar samma texter i modern tid och jämför med nutida utbud. Med andra ord: Jag misstänker att anledningen till att det då upplevdes som så stämningsfullt i rätt hög grad beror på bristen på alternativ.

Så jag står fast vid att om vi vill att ungdomarna ska uppleva svenskan som häftig, måste vi som vuxenvärld producera bättre media på svenska.
 
Sedan tänker jag att om vi i vuxenvärlden vill att svenskan ska tas på allvar kanske vi skulle sluta producera så erbarmligt tråkig och/eller pinsam kultur, då? Kanske göra lite filmer som faktiskt upplevs som häftiga och inte bara töntiga? Det här är resultatet av att man i årtionden i svenska filmsammanhang etc betraktat fantastik och action som lite ovärdiga och fåniga, något man typ bara kan hålla på med om man hänger en lampskärm på det och omger det med lite diskbänkspinsamhet.

Helt sant! 100%!
 
Så jag står fast vid att om vi vill att ungdomarna ska uppleva svenskan som häftig, måste vi som vuxenvärld producera bättre media på svenska.

MODERERING

Må så vara, men nu håller du på att orsaka en rejäl tråd-urspårning, som inte har grund i SVT-reportaget om rollspel, utan är en mycket större diskussion.

MVH


/Magnus
 
En av de mest ögonöppnande insikter jag fått om hur långt jag befinner mig ifrån den "moderna" nördkulturella sfären är när jag stått och bläddrat i rollspelsböcker eller liknande på SF bokhandeln och överhör när grupper av starkt nördidentitet-kodade ungdomar (som alla väldigt uppenbart har svenska som modersmål) går runt och pratar någon sorts tecknad film engelska med varandra. Första gången det hände tänkte jag nog inte mycket på det, men efter att det skett ett par gånger (och fenomenet också uppmärksammats av andra i min rollspelsgrupp) verkar det helt klart vara en grej i vissa (kanske främst lite yngre) kretsar att en del av det "subkulturella uttrycket" är att prata engelska istället för svenska.

Förmodligen har Youtube en viss betydelse i sammanhanget. :)
 
Jag pratar gärna engelska så fort tillfälle ges även om jag är mycket bättre på svenska.

Men att rollspels på engelska låter oerhört svårt. Hur säger man änterhake, ambidixtriös, skumraskaffärer eller utmatning?

Men kan tänka mig att rollspela på engelska borde vara ett väldigt bra sätt att utveckla sin engelska.
 
Back
Top