Sverige som "setting" – vad inspirerar dig?

[Christoffer]

… Det går att göra hur mycket som helst med det här.

Medhåll om allt detta. Sjukt intressant. Vi tog ju avstamp i Sverige under 90-talet för kampanjen med Marvel Superheroes, mycket av det du nämner blev ju en del av bakgrunden som jag som SL tog spjärn kring och är ju verkligen något där det går att gräva jag mycket som helst kring…

 

[Nero]

Har flera gånger använt platser rakt av, men i en fatasivärld. Gör det lättare att komma ihåg hur de gick och var de är. Tänk: Mind palace.

(återkallar minne av förra spelsessionen) ”…hmm, först gick de förbi universitetet och vidare mot lasarettet, … ja de skulle till Ålidsbacken där det gamla trähuset låg!”

(Säger högt efter tankepausen) ”Ni befinner er vid den öppna allmänningen och blickar bort mot kullen. Bredvid er är stugan med …”

Va! Ska de hit?!

 

[Quadrante]

Va! Ska de hit?!

Det har även används

 

[Genesis]

Det är ju det som är närmast mig själv, och därmed också det som har enklast att beröra. Och det är där jag kan enklast hämta inspiration och improvisera kring. Sverige nutid är ju liksom basmiljön. Om man inte har någon anledning till att sätta berättelsen någon annanstans så är det rimligtvis här och nu den utspelar sig, så det är såklart också den miljö jag spelar mest i.

 

[The Airborne Toxic Event]

Jag tycker det viktigaste är igenkänningsfaktorn. Att det gör det lättare för mig som spelledare att förmedla en känsla för att kan och förstå referensramar.
Hade varit kul med en Delta Green kampanj i Stockholm på 80-talet med folk som växte upp då.

 

[Gabrielle de Bourg]

Det som lockat mig med Sverige som setting är "svenskheten" – det finns något härligt i igenkänningen. I det lite stela vi haft i vår kultur, samtidigt som det också finns något väldigt nära. Det är lite coolt att det är töntigt… typ.

Min ingång är samtidigt lite som James Bond/Tintin när det kommer till att visa Sverige. Att hitta en känsla, en kärna och något kulturellt spännande. Som att turista i sitt eget land. Därför har det jag gjort som utspelar sig i Sverige gärna spårat in på någon specifik svensk sak, för då kan man knyta det till det spännande från den kulturen.

 

[w176]

Nyanserna, de välbekanta och djupet i världsbygget.

Bara något som "Han kom från en extremt konservativ familj som inte ens var frikytklig för det är för flummigt. Hans tonårsuppror var att han lyssnade på Kent."

Bär så mycket kulturell kontext, känsla, världsbygge och delad förståelse.

Liksom man kan inte bygga en fiktiv värld med så mycket djup och referenser som vår.

Oavsett om du sen gör skum postapokalys av det eller mörk saga eller något annat får du så mycket på köper när du har en delad kulturell referensram.

De har man i och för sig när det gäller popkultur också men det innehåller inte lika mycket känsla som en skoltolett med snus på spegeln

 

[Zeedox]

De viktigaste punkterna är redan sagda av Magnus för min del.

Men en liten men ack så lockande detalj för mig är att allt sedvanligt rollspelsprepp jag gör har mycket större sannolikhet att vara faktisk användbar kunskap att spendera hjärnceller på. Så istället för att studera hydrologi i fantasyvärldar eller namn på rymdskeppstillverkare lär jag mig var tusan alla städer i Skåne faktiskt ligger relativt varandra, historia om drängar och pigors arbetskontrakt, och namnet på de växter jag ser runt omkring mig.

Det i sin tur gör det roligare att semestra i Sverige! Rollspel är kul eftersom det ger så mycket extra nöje när man är på semester, och samlar intryck som på något sätt har koppling till rollspel.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det är ofrånkomligen en konstruerad bild av Sverige som används. Även om man utgår ifrån historisk forskning så gör man alltid ett urval. Att man över huvud taget kan göra det är kanske det som lockar?

Eftersom svenskan är så mycket mindre än den dominerande engelskan är sannolikheten att man som svensk gör något nytt också mycket större. Ofta uppstår står något roligt i överföringen (som det ofta men inte alltid handlar om) till det mer småskaligt svenska. Kanske komik eller absurditet när det plötsligt är Andersson och Pettersson som är skurkarna. De pyriska versionerna av Mutant är delvis roliga för att de som spelar anar det svenska mer eller mindre tydligt.

 

[Sara]

Sedan finns det ju såklart en nackdel också genom familiarity-breeds-contempt och att vi har så otroligt svag tradition av fantastik som vi faktiskt tar på allvar. När det ska göras skräck eller scifi eller superhjältar i svensk miljö blir det lätt att det skrattas bort på något sätt, vilket man får jobba med att få bort.

Jag kan verkligen se problemet. För en del verkar ju förtrogenhet föda förakt. Men jag kanske har haft tur i mina spelgrupper, för min erfarenhet är att fantastik i en svensk miljö ger djup inlevelse och hjälper spelarna att hitta rätt stämning snabbt. Jag tror att det handlar om vad flera redan har tagit upp, det vill säga att man har en förförståelse "gratis". Som exempel spelade vi en gång ett skräckscenario som utspelade sig på Säters mentalsjukhus under mitten av 1900-talet, och man behöver ju inte gräva särskilt länge för att hitta fotografier och historier för inspiration. Det var så oerhört lätt att leva sig in i hur det såg ut, luktade, lät, smakade. Och dessutom är det ganska svårt att skratta bort.

Mitt första jobb som arkivarie var i en liten småländsk kommun, där den största delen av depån, i brist på riktig arkivlokal, hade inrymts i ett bergsrum (av den sorten som byggdes överallt under 50- och 60-talen och som skulle inhysa sambandscentraler om kriget kom). Så ensam, under marken, mellan rader av bakelittelefoner och stora kartor på väggarna, dammiga sängar och skrangliga hyllor överfulla av arkivboxar sitter en arkivarie (jag) och letar efter någon socialakt eller bläddrar i gamla nämndprotokoll som luktar cigarettrök. Min poäng är att vardagen hjälper åtminstone mig att både förankra fiktion och sätta den i perspektiv, eller som inspiration för den delen.

Det är ju det som är närmast mig själv, och därmed också det som har enklast att beröra. Och det är där jag kan enklast hämta inspiration och improvisera kring. Sverige nutid är ju liksom basmiljön. Om man inte har någon anledning till att sätta berättelsen någon annanstans så är det rimligtvis här och nu den utspelar sig, så det är såklart också den miljö jag spelar mest i.

Jag håller så mycket med. Mesta möjliga effekt till minsta möjliga krångel.

Det i sin tur gör det roligare att semestra i Sverige! Rollspel är kul eftersom det ger så mycket extra nöje när man är på semester, och samlar intryck som på något sätt har koppling till rollspel.

Kul att du skriver det. Du kanske också har varit med om varianten "men här har vi ju rollspelat!" när man är ute och reser med sina rollspelsvänner? Det bidrar till kamratskap på något sätt

 

[Anthrox]

Det i sin tur gör det roligare att semestra i Sverige! Rollspel är kul eftersom det ger så mycket extra nöje när man är på semester, och samlar intryck som på något sätt har koppling till rollspel.

Nästan värt att skapa en rollspelssemesterkarta, med platser som figurerar stort som smått i olika rollspelssammanhang.

 

[Genesis]

Nästan värt att skapa en rollspelssemesterkarta, med platser som figurerar stort som smått i olika rollspelssammanhang.

Jag har länge varit sugen på att resa till Montsegur!