Sverige som "setting" – vad inspirerar dig?

Magnus Seter

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
13,139
Location
Stockholm
Vi har ju sett en massa spel använda Sverige som "setting", allt från Wastelands, till Call of Cthulhu Sverige, men också Barkhäxan, Sagospelet Skräck, Ur varselklotet, Mutant i alla iterationer, säkert flera.

Vad tycker ni är det spännande med att spela i Sverige?

För mig handlar det om lite olika saker. Dels är det kul att känna igen namn och platser, och att historiska händelser som jag själv kanske upplevt refereras. Sen får jag så mycket gratis när jag ska visualisera scener, jag vet ju liksom hur det ser ut.

Förutom kanske CoC Sverige, där är det lite annorlunda. Där är det just den historiska biten som är intressant.

Så, vad tycker ni?
 
Jag tänker att om vi håller oss på 1900-talet så kan man gå all in på den Lindgrenska bullerbykänslan (första halvan av seklet) eller det trygga välfärdssverige (andra halva av seklet) och använda det som en slags kontrast för att berätta andra historier, om kosmiska fasor, om utanförskap, om maktmissbruk och korruption.

När vi kommer bak till 1800-talet är Sverige ett väldigt annorlunda land, politiskt, ekonomiskt, kulturellt, religiöst. Vi som lever i Sverige idag har ganska lite gemensamt med det samhället och de människorna, annat än språket. (Mer eller mindre alla var t ex troende, och övertygade om att social/ekonomisk/politisk ojämlikhet var sanktionerade av Gud). Här tycker jag @Genesis Huldran är ett bra exempel på hur man kan använda ett äldre Sverige som inspiration till ett rollspel: genom att kombinera den extrema sociala kontrollen i gamla bondesverige med svensk folklore.
 
Det beror nog mycket på spel. Sverige som Urban Fantasy (dit Kult och Vampire kan räknas) har behållningen att man tar det bekanta och visar upp den dolda hemliga sidan, som då kan bli mer spännande på grund av kontrasten. Sverige som setting för historiskt spel blir i stället att vi får uppleva vår egen historia.
 
Har inte tänkt på det så mycket. Det främsta är nog att det är (åtminstone delvis) en setting som alla känner till och det är lättare att relatera och beskriva. En gemensam referensram att förhålla sig till. Det är lättare för alla att relatera till att det är som Sverige fast efterapokalyptiskt än att säga att det är som Bulgarien fast efterapokalyptiskt.
 
Jag gillar Ur Varselklotet/flodskörden väldigt mycket, och det lite luddiga svaret är nog bara att den svenska settingen gör att det är en lägre tröskel för att få till väldigt bra sessioner. Spelare kommer snabbare in i roligt rollspel, och mindre vana spelare har lättare för att komma in i det överhuvudtaget.

Några positiva saker som jag tror kan vara delar av det:
  • Man slipper lära sig/komma ihåg världsbygge. Alla vet redan typ vad som finns i samhället.
  • Inspirationen i media är bredare. Bullens brevfilmer, Sunes sommar och Fucking Åmål handlar om olika saker, men kan ändå dyka upp. Om man spelar ett scifi-äventyr så är inspirationen sci-fi-film.
  • Karaktärsinspirationen är djupare. Agnes i Fucking Åmål är en karaktär man vet mycket mer om än Luke Skywalker eller Gimli.

(det här svaret gäller egentligen bara för Svensk setting+hyfsat närtida. Jag gillar mutant väldigt mycket men tycker inte alls att jag har lika mycket gratis där.)
 
Det finns mycket historia att bygga på, och då rent "kristen västerländsk" historia utan att man behöver börja inkräkta på olika ursprungsbefolkningars historiska arv.

Vi har massor av byggnader som är över femhundra år gamla, en del till och med så gamla som 900 år, som fortfarande används. Både kyrkor, borgar, och "vanliga hus". Och vi snackar inte gamla ruiner och husgrunder här, även om vi så klart har _massor_ av såna också. Sure, dessa hus har renoverats och byggts om flera gånge runder tiden, men det ökar ju bara möjligheterna att stoppa in igenmurade källarvalv och glömda vindsvåningar med mystiska uråldriga saker i sig.

VI har också en lång historia av institutioner som härjat runt och styrt och ställt, ofta utan någon egentlig faktiskt översyn. En historia så lång att institutionerna själva ofta inte vet vad tusan de gjort. Ta bara det här om kannibalism på forntidens Gotland (eller om det var nån annan ö) som hade mörklagts "eftersom det inte ansågs sunt att spekulera om sådana saker i Sverige". Låter inte det som ett ypperligt uppslag för Delta Green, Ktuulu, eller Svenska Kulter? Så många "veteneskapliga experiment" som har utförst i Sverige som ger mig mardrömmar.

Och vi har exempel på alla möjliga sorters vetenskapliga, religiösa, och ockulta förehavanden och sammanslutningar man kan bygga vidare på.

Om och man nu vill gå ännu längre tillbaka i tiden så har i alla fall jag inga problem med att hantera "vikingatiden" ganska respektlöst, på ett sätt jag skulle vara extremt obekväm med att göra med exempelvis samerna (i Sverige) eller ursprungsbefolkningen i Amerika.

Och just eftersom vikingarna åkte runt så jäkla mycket, OCH eftersom vi hade en hel del betydande forskare senare i tiden, betyder det att om man vill ta in influenser från andra delar av världen så finns det alla möjligheter att göra det oavsett vilken tidsålder man vill att de influenserna skall ha poppat upp.

Och vi har ju dessutom även idag massor av exempel på olika kulter och sekter och "hemliga" ordenssällskap som håller på med allt ifrån allmän dekadens (och välgörenhet) till jäkligt suspekta saker.

Och om vi tar nutid så har vi ju förutom all den där historian och uråldriga byggnaderna massor av modern hightech också! Inklusive rymdgrejor! Du kan gå från extrem-modernitistiska AI-kontrolerade höghus, till ett lägenhetshus från 1800-talet med en skranglig inmonterad hiss som rymmer ca 1,4 personer inom några hunra meter från varandra utan att det är konstigt.

Andra coola grejer:

Massor av tunnlar och grottor under hela storstockholmsområdet (bara tunnelbanenätet är ju rätt coolt!).

Massor av gamla gruvor överallt, från stora till små. Dagbrott så väll som uthuggna tunnlar under jorden.

Tusentals små öar.

Hemliga militärbaser överallt.

Alltifrån storstäder, till pyttesmå isolerade byar, till djup skog, berg, etc.

Rätt cool mytologi och folktro med varulvar, troll, jättar, nidingar, näckar, skogsrån, allt möjligt!

Och det är bara från min ändå rätt begränsade upplevelse av Sverige. Jag har ju primärt bott mitt liv i Stocholm med lite smärre utflykter.

Jag är säker på att Göteborg och Lund har massor med cool inspiration och historia. Både länge sen och mer i närtid. Och Kiruna måste kunna vara en cool plats också (även om man så klart får trampa lite försiktigare ju längre norrut man kommer med avseende på kulturhistoria och sånt).
 
Rangertheman said:
Igenkänning av både platser och historia gör mycket för inlevelsen.
Click to expand...

Jag uppfattar inte detta som en universell sanning. Det finns i nördosfären folk som tycker allt svenskt är töntigt (i alla fall i jämförelse med allt amerikansk/på engelskt språk) och där det svenska för dem bryter immersionen. De kan låtsas vara vampyrer i New Orleans, men inte i Kalmar.
 
Last edited:
Jag har spelledit en Podcast of Darkness kampanj där spelarna är Lundastudenter som undersöker naturliga och övernaturliga mysterium i Skåne (Turning Torso fick agera som ockult nav och Babels torn 2.0 i en plot som involverade allt ifrån Dålig modern konst och IKEA Malmö till Spöktåg i Klågerup och psykiska fladdermöss i Eslöv), där @God45 var med som spelare.

1. Det är kul att jobba med svensk historia. Och som skånsk historienörd är det extra kul med skånsk industrihistoria.
2. Det är kul att plötsligt så är spelare med och fyller i detaljer på ett helt annat sätt än annars. De använder sin egen kunskap om historia, kultur och nutid för att fylla i.
3. När spelare är mycket mer på när det gäller kulturreferenserna så kan man spela mycket mer fine grained. Dels så kan man spela på vad de förväntar sig för att bygga upp stämmning eller kasta iväg falska spår. Dels så blir plötsligt vissa saker helt magiska. IKEA Malmö hade varit tänkt att vara lite halvt Narnia, halvt svensk diskbänksrealism om föräldra-narcissism och dålig uppväxt, och blev så mycket mer!
 
Har flera gånger använt platser rakt av, men i en fatasivärld. Gör det lättare att komma ihåg hur de gick och var de är. Tänk: Mind palace.

(återkallar minne av förra spelsessionen) ”…hmm, först gick de förbi universitetet och vidare mot lasarettet, … ja de skulle till Ålidsbacken där det gamla trähuset låg!”

(Säger högt efter tankepausen) ”Ni befinner er vid den öppna allmänningen och blickar bort mot kullen. Bredvid er är stugan med …”
 
Last edited:
Rymdhamster said:
Och vi har ju dessutom även idag massor av exempel på olika kulter och sekter och "hemliga" ordenssällskap som håller på med allt ifrån allmän dekadens (och välgörenhet) till jäkligt suspekta saker.
Click to expand...

Svenska föreningar och halv-hemliga ordenssällskap (som t.ex. våra ingenjörsföreningar som var vanliga på slutet av 1800-talet och fram tills 1960-ish) har varit guld värt för mig.

Massor av tunnlar och grottor under hela storstockholmsområdet (bara tunnelbanenätet är ju rätt coolt!).
Click to expand...

Många svenska städer har en hel massa bunkrar och underjordiska militära ledningscentraler som byggdes under andra världskriget och kalla kriget. Trollhättan och Helsingborg t.ex.

Massor av gamla gruvor överallt, från stora till små. Dagbrott så väll som uthuggna tunnlar under jorden.
Click to expand...
Och så har vi byggt städer ovanpå våra gruvor. Som t.ex. Höganäs där halva staden ligger ovanpå en gammal gruva där man grävde efter kol och sedan högkvalitativ lera (till höganäskeramiken).

Hemliga militärbaser överallt.
Click to expand...
Och ibland de mest underliga militärbaserna. Googla gärna Försöksstation Palmen där man tränade sälar att jaga ubåtar.

Bodens fästning är inte lika underlig, men destå större.
 
T.ex. om man spelar ockult kampanj, hur kan man inte gilla material som det här?
thumb.jpg


Fotografi av personal vid Olidans vattenkraftverk i Trollhättan (från Ignas Kutavicius och ett Högskolan Väst projekt "Trollhättan: Om Kriget kom").
 
I spel som Ur Varselklotet är det för mig en nostalgisk återblick till det svenska 80/90-talet som är den stora behållningen. Att återuppleva sin egna uppväxt genom ett fantastiskt filter.

Vad jag undrar är hur Tales from the Loop kunde bli en sådan relativt stor grej utomlands. Det måste vara totalt främmande för en amerikan att försöka iscensätta den Stockholmska skärgården.
 
Widundret said:
I spel som Ur Varselklotet är det för mig en nostalgisk återblick till det svenska 80/90-talet som är den stora behållningen. Att återuppleva sin egna uppväxt genom ett fantastiskt filter.

Vad jag undrar är hur Tales from the Loop kunde bli en sådan relativt stor grej utomlands. Det måste vara totalt främmande för en amerikan att försöka iscensätta den Stockholmska skärgården.
Click to expand...

Skulle väl gissa att det är den här exotiska främmandeskapen som är just det som lockar. Ungefär som att spela en kampanj baserat på Studio Ghibli-filmer.
 
Magnus Seter said:
Sen får jag så mycket gratis när jag ska visualisera scener, jag vet ju liksom hur det ser ut.
Click to expand...

För mig är det här nog den största vinsten. Eller ja, jag vet ju inte bara hur det ser ut – jag vet hur saker funkar, och även om jag generellt är ganska ointresserad av svensk historia (utöver vissa specifika delar) så är det ändå det här landets historia jag har bäst koll på (tror jag). Jag kan också språket… Helt enkelt, det är lättare att få till en överensstämmelse mellan spelare och rollpersonens förkunskaper, utan att man behövar syssla med direkt världsbygge eller världsförmedling kring bordet.

Det är ju överlag det bästa med att köra i någorlunda-nutid i någorlunda-vår värld. Bättre möjligheter till inlevelse.

Sedan finns det ju såklart en nackdel också genom familiarity-breeds-contempt och att vi har så otroligt svag tradition av fantastik som vi faktiskt tar på allvar. När det ska göras skräck eller scifi eller superhjältar i svensk miljö blir det lätt att det skrattas bort på något sätt, vilket man får jobba med att få bort.

I Rotsystem har ju miljön förändrats så pass mycket att jag förhoppningsvis kommer bort från den svenska töntigheten och förväntningen om diskbänksångest. Där använder jag iofs också svenskheten mest som källa till referenser och möjligen geografi…
 
Magnus Seter said:
Vad tycker ni är det spännande med att spela i Sverige?
Click to expand...

Jag gillar svenskt 80-tal som bakgrund för agentspel och liknande. Det är ett fantastiskt mångbottnat socialt och politiskt landskap ed massor av olika aktörer.

Å ena sidan har vi det Västallierade säkerhetspolitiska Sverige (Militären / FOA / FRA / Underrättelsetjänsten / SÄPO / Norrmalmspolisen / Stay Behind) med massor av interna och extremhögerkopplingar.

Å andra sidan har vi ett lika starkt och engagerat, politiserat offentligt Sverige (Utrikesdepartementet, journalister, Solidaritetsrörelsen, författare, kulturpersoner, ANC-rörelsen) med starka internationella kommunistiska och socialistiska kopplingar, och i den offentliga debatten tolkningsföreträde.

Å tredje sidan har vi skrupelfria affärsmän och företag som genom kontakter och påtryckningar använder den svenska modellen och landets speciella förutsättningar för att exportera vapen, fordon och datasystem till båda sidor, demokratier som diktaturer, både framför och bakom järnridån.

I mitten finns en pressad regering som försöker tillmötesgå alla, samtidigt som man till varje pris ska hålla den inhemska befolkningen ovetande. Vi slår oss gärna för bröstet och berättar för alla andra på vilket sätt de agerar omoraliskt samtidigt som vår egen byk aldrig får tvättas offentligt.

Vi har också en väloljad byråkrati som är beredd att göra det som behövs bakom kulisserna när rätt personer drar i trådarna. Och vårt totalförsvar är det mest förberedda i världen, inte bara vad gäller anläggningar utan också vad gäller beredskapslagring, krigsplanläggning och krigsplaceringar.

Och utanför finns en krass internationell verklighet som kan göra sig påmind om vi svenskar får hybris och trampar stormakterna på tårna. Kalla kriget kan verkligen vara kallt om ens tidigare vänner tycker att vi gått för långt åt än det ena eller andra hållet.

Det går att göra hur mycket som helst med det här.

//EvilSpook
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top