Nekromanti Svenska indiespel

Re: Sober sammanfattning:

"Teori X", det var ju en skitbra term. Rollspelens Generation X, liksom.
Click to expand...
Jag instämmer. Det tar även upp det som Fiktionslek tar upp, alltså att man vill bryta mot gamla traditioner. "Min speltekniska idé med det här spelet är att..."

/Han som tycker det är nog så viktigt att poängtera att det här endast rör regelsystem, för just världsbeskrivningar vet han bara ett enda rollspel som bryter mot normala traditioner - Hammaren och Trollspöt (vilket han tycker hade varit bättre om det hetat Oktoberlandet)
 
Re: Sober sammanfattning:

Hammaren och Trollspöt (vilket han tycker hade varit bättre om det hetat Oktoberlandet)
Click to expand...

Jag får ta och hålla med, faktiskt. Oktoberlandet är dett så sjukt bra namn... Lite Bradbury plus Narnia plus Ryska revolutionen, liksom...
 
Re: Du har helt rätt, faktiskt. OT

...jag kan ju inte svara på hur andra spelskapare har tänkt, men nog har jag alltid haft en tydlig designstrategi och teorier att backa upp det med. Fast inga unika rollpelsteorier, utan teorier om kommunikation och design mest.

Ja, det är ju lite nytt att Oktoberlandet beskrivs rent subjektivt...

CF är naturligtvis Castle Falkenstein. Som också beskrivs rent subjektivt (av spelskaparen, som hamnat i den parallellvärld spelet utspelar sig i).
 
Re: Sober sammanfattning:

Ja. Jag är ju bra på att gnälla, men jag tycker att "Oktoberlandet" är ofantligt bra. "Hammaren & Trollspöt" är däremot ett av de sämsta namnen jag vet, även bland svenska rollspel i allmänhet. :gremtongue: Det är synd på ett intressant spel.


/Dimfrost
 
Re: Du har helt rätt, faktiskt. OT

Jag antar att jag på något vis borde backa upp kranks och Arvidos teoripåståenden :=).

Det är ett gott betyg för mig att du helt missat teoribiten, Tomas, för spelet var från början nära 500 sidor långt med riktigt träiga och akademiska utflykter som jag med stor möda och mycken tandagnisslan skar bort :=). För som säkert framgår om man läser en del av mina poster här är jag väldigt intresserad av teori och råkar dessutom ha det som mitt nuvarande jobb. Specifikt är jag intresserad av receptions- och responsteori -- d v s teori om vad som händer när man läser. Detta tog jag med mig i mitt spel, vars idé till stor del handlar om relationen spelare-spelvärld. Det finns ingen anledning att rapa referenser här, men den som är intresserad kan pm:a mig. Varning: Hobby+arbetsskada=ordentligt skitnödig, för att använda Krilles och din egen terminologi :=).

Dock tror jag inte man behöver så mycket teori för att se att mitt spel försöker bryta mot de flesta av de traditioner jag pekar ut i mitt tidigare svar till Arvidos. Sen om jag lyckas är inte upp till mig att bedöma :=).

Så till CF. Men innan jag säger något om detta vill jag påpeka att vi nu pratar analytiskt om något som är inbyggt i en helhetsupplevelse -- trot eller ej, men de som testat Hammaren & Trollspöt verkar faktiskt ha haft kul :=).

Nå!

Castle Falkenstein är ju den inspirationskälla som nämns i inledningen av mitt spel, men Hammaren & Trollspöt skiljer sig på många och avgörande punkter från CF. Framför allt är CF ett spel med en berättare som talar om för spelarna hur världen är beskaffad; han skriver helt enkelt hem från spelvärlden, har spelarna som adressat. Något sådan hittar du inte i Oktoberlandet, för mitt spel har en helt annan syn på vad relationen spelare--spelvärld ska innebära för spelaren. Oktoberlandets texter är med undantag av spelexemplen helt världsinterna, men konstruerade med ambitionen att den som läser dem måste omorganisera sina repertoarelement och se saker och ting på delvis nya sätt om hon ska få ett fungerande Oktoberland. Utöver greppet att spelvärlden är den värld där texterna kan ha skrivits, arbetar texterna till samma främmandegörande ändamål t ex oupphörligen med opålitliga berättare, ogrammatiskheter, allegorimarkörer, övertydliga fördomar, etc, och det är nog rätt svårt att undvika dem. Jag tror säkert du har märkt det om du tänker efter, men man kan se det hos andra om så inte skulle vara fallet. T ex ondgör sig Yassilus över de främmande orden i sin recension, samtidigt som han tycker om att spelet sätter igång fantasin (d v s han tänker inte på att de främmande orden är en viktig del av det han gillar). Man kan se på spelrapporter från t ex Fata Morgana hur spelet fylls av "aha-upplevelser". Man kan se på forumposterna i H&Ts forum hur vår världs historia, ideologier och filosofier ställs som jämförelse till Oktoberlandets texter. Man kan se hur krank får problem när han ska göra ett karaktärsskapardokument där de spelbara fefolken beskrivs. Man får allmänt problem när människan inte finns kvar som måttstock. Så till viss del fungerar faktiskt texterna precis som jag säger. De kan säkert bli mycket bättre, men jag vill definitivt hävda min ambition. Och ska jag vara helt ärligt känner jag inte till ett enda annat spel som är gjort för att fungera på det vis jag just beskrivit, utom möjligtvis Dictionary of Mu som jag inte läst och som kom ungefär samtidigt med eller rent av efter H&T. Och nej, stämningstexter är något helt annat. CF däremot ger dig (precis som alla andra spel) en fungerande värld från början och arbetar inte alls med samma processer hos spelarna eller med samma textuella medel. Så är det med det :=).

Sen önskar jag att jag läst mer systemteori innan jag färdigställde Hammaren & Trollspöt, för då hade jag skrivit regeldelen helt annorlunda. Istället för att bygga på samma relation till det pågående rollspelet som spelvärldstexterna gör, är regelbeskrivningen traditionell på ett vis som alla andra regelbeskrivningar också är. Hade jag anat vad jag anar nu tror jag inte att spelet skulle blivit färdigt :=). Men denna omständighet kommer man nog aldrig ifrån, så jag ångrar inget.

Hälsar

Christian
 
Re: Sober sammanfattning:

Jag har sett termen "progressiva spel" användas, vilket ju knyter närmre an till musiken (Tarkus: The Roleplaying Game?).
 
Re: Definitioner

Du har säkert helt rätt att det fanns innan i USA, jag säger inte emot det. Men det utvecklades ett begrepp här som hämtade det från filmindustrin och har använts här sedan dess. Ända tills Forge:iterna kom in ochj drällade ned uttrycket. Sedan dess har inget varit sig likt. :gremwink:

För att svara Gordeg också, varför använda en svensk framför en engelsk? För att den var etablerad här i Sverige, långt innan det fanns mer än en handfull personer som visste vad Forge var, typ. Varför förkasta en redan etablerad term för att ta in en helt annan definition. Det är som att säga att vi inte byter innebörden för springa till fallskärmshoppning för att folk i Ungalungien har det så. Nej, jag håller mig till den ursprungliga svenska etablerade termen.

Sedna får ju annat folk göra vad de vill. Även om det är helgerån... :gremwink:
 
Re: Definitioner

Klumpigt skrivet av mig. Med "etablerat företag" menade jag i princip sådana som inte var glada amatörer. Och är det något du inte är så är det en glad amatör. Samma skäl att jag inte placerar Herr Sundelin som indieskapare.
 
Re: Sober sammanfattning:

Men! Nouveau vogue, ffs! >_<
Click to expand...
Är det inte lite korkat att använda ett franskt namn till en svensk företeelse?

/Han som hört "progressiva spel" förut, men tycker det är en term som inte säger något
 
Re: Sober sammanfattning:

Jag tycker det är en term som säger rätt mycket. "Progressiv" syftar till ett försök att utveckla rollspelshobbyn, något som definitivt finns i de Forge-iga spelen (huruvida det är en utveckling i rätt riktning är en annan fråga), så att kalla dem "progressiva spel" sätter fingret på det som i mångt och mycket skiljer dem från andra spel -- ett försök att bryta med traditioner och ifrågasätta de traditionella mönstren för speldesign. Vad är det du tycker är intetsägande med den beskrivningen?
 
Re: Sober sammanfattning:

Problemet med termen "progressiv" är att den, i likhet med "indie", har en generell betydelse parallellt med den eventuella specifika betydelse man bestämmer sig för att tillskriva den. Någon kan ju tänkas göra ett rollspel som inte har något med Forge-traditionen att göra men som ändå i den allmänna meningen är att betrakta som "progressivt".

Kanske uppstår det en genre av politiskt progressiva rollspel, och vi får en trend som går parallellt med den musikaliska utvecklingen på sjuttiotalet, där brittisk (musikaliskt) progressiv rock beskrevs med samma namn som svensk progg (Blå tåget har inte så många musikaliska likheter med Emerson, Lake and Palmer). :gremtongue:

/Kalle
 
Re: Sober sammanfattning:

Jag tycker det är en term som säger rätt mycket. /.../ Vad är det du tycker är intetsägande med den beskrivningen?
Click to expand...
Först och främst, när jag slog upp ordet, så sade SAOL:

jämnt tillväxande, gradvis stigande framstegsvänlig o. d. framåtverkande (t.ex. progressivt omljud)

Min första tanke var "WTF" - den har ju ett tjog betydelser. När jag slog upp progress (vilket får mig att tänka på det engelska ordet ) så får jag förklaringen: framåtskridande, utveckling

Då klarnar det mer, men det förklarar inte på vilket sätt som man utvecklar. Många av Forge-spelen tycker jag lika gärna kan klassas under termen "temaspel" och vill man ha ett vettigt ord spel som bryter mot det traditionsbundna, så kan man väl direkt kalla det "traditionsbrytande spel"? Jag förstår inte på vilket sätt man direkt ska förstå "Aha, det är utvecklande för rollspelshobbyn".

Sedan är jag ingen hängiven beundrare till att använda ord som många måste slå upp för att förstå. Det gör att termen direkt blir uteslutande. Det kan vara mer logiskt att ha den termen på engelska, då "progress" används mer flitigt i just det språket, men för svenskar är det bara ... ett tillkrånglat ord som man direkt inte kan sluta sig till vad det är.

/Han som sparar det gamla inlägget nedan, för att visa hur uppfuckad hans datorn är

Jag tycker det �r en term som s�ger r�tt mycket. /.../ Vad �r det du tycker �r intets�gande med den beskrivningen?
Click to expand...
F�rst och fr�mst, n�r jag slog upp ordet, s� sade SAOL:

j�mnt tillv�xande, gradvis stigande framstegsv�nlig o. d. fram�tverkande (t.ex. progressivt omljud)

Min f�rsta tanke var "WTF" - den har ju ett tjog betydelser. N�r jag slog upp progress (vilket f�r mig att t�nka p� det engelska ordet ) s� f�r jag f�rklaringen: fram�tskridande, utveckling

D� klarnar det mer, men det f�rklarar inte p� vilket s�tt som man utvecklar. M�nga av Forge-spelen tycker jag lika g�rna kan klassas under termen "temaspel" och vill man ha ett vettigt ord spel som bryter mot det traditionsbundna, s� kan man v�l direkt kalla det "traditionsbrytande spel"? Jag f�rst�r inte p� vilket s�tt man direkt ska f�rst� "Aha, det �r utvecklande f�r rollspelshobbyn".

Sedan �r jag ingen h�ngiven beundrare till att anv�nda ord som m�nga m�ste sl� upp f�r att f�rst�. Det g�r att termen direkt blir uteslutande. Det kan vara mer logiskt att ha den termen p� engelska, d� "progress" anv�nds mer flitigt i just det spr�ket, men f�r svenskar �r det bara ... ett tillkr�nglat ord som man direkt inte kan sluta sig till vad det �r.

/[f�rg:green]Han[/f�rg] som nu ska starta om datorn

<font size="1">[edit] Tur att jag har för vana att copy-pasta inlägg.</font size>
 
Re: Sober sammanfattning:

Bortom vet jag inte så mycket om tyvärr, så jag kan inte yttra mig något om det.
Click to expand...

Inte så konstigt eftersom jag under lång tid arbetat i det tysta och perioder varit helt internetlöst och tappade all kontakt med forumet. I alla fall får jag väl säga som Tomas gjorde - jag vet inte om jag tillämpat någon teori (jag är definitivt inte så välbevandrad och kunnig som Fiktionslek visade i ett tidigare inlägg), men det finns en filosofi bakom designen på reglerna.

Reglerna är tänkt att vara enkla, inte innehålla realism, men jag vet inte i hur stor grad som de kan sägas vara så djupt rotade som i Noir t.ex. Det närmaste kan man väl säga är skräcksystemet då. Däremot fungerar reglerna utmärkt för de som vill fokusera på berättelsen och inte alls på reglerna. Han sa till mig då han kom med feedback en sak som jag inte tänkt på tidigare:

"Systemet är enkelt och skulle lika gärna kunna spelas tärningslöst. Siffrorna är där mest för att visa skillnader och särdrag på ett enkelt sätt.".

För mig, som stod nära reglerna på ett sätt, hade jag inte tänkt på det, för så som jag spelledde det så fanns speligheten med tärningsslag - utan att bli dominerande.

Men med Hans uttalande bestämde jag mig för att prova spelleda Horror on the Orient Express (CoC-scenario) med att dra ned kraftigt på tärningsslag och helt enkelt låta värdena i högre grad spela roll.

Det fungerade väldigt bra och kom som en sidoeffekt utifrån min önskan om att skapa ett enkelt regelsystem som gav hjälp till ett berättande som var fritt och flexibelt. Till och med skadorna kan vävas in enkelt i berättandet, utan att fokusera på tärningsslag och regelfixeringar (något som Han också snabbt snappade upp).

Så för att återvända till början, jag vet inte om det följer någon teori i sig men det harfunnits en filosofi bakom spelet som öppnade upp för fler olika sorters spelsätt regelmässigt. Jag har inte suttit och tagit idéer från forumet, men jag är rätt övertygad att om man hänger på ett ställe tillräckligt så påverkas man nog på ett eller annat sätt.

Nåja, Bortom kommer förhoppningsvis ut i vinter och då får du väl ta skaffa dig en åsikt om det. Sedan får du säga åt mig om jag passar in med de andra. :gremwink:
 
Re: Sober sammanfattning:

nej, du har fel, svensk progg på 70-talet var ENBART politiskt.. ELP med flera andra band (King Crimson, Genesis, Yes, Camel osv) kallades på svenska för SYMFONIROCK alternativt KONSTROCK (det senare var Mats Olssons favorituttryck)... alltså det som kallades "progressive" på engelska..

Internationellt fanns det ingen motsvarighet på det svenska "progg"-begreppet (typ kassa band från göteborg som sjöng om klasskamp blandat med lite folkrockband som Kebnekajse...)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top