öhh, typ alla? till exempel hela casten på Scrubs? My name is Earl? Med flera... Frasier är redan nämnt nedan...
Jag anser att det som präglar dessa serier är bra
manus, inte så mycket individuella humorinsatser. Frasier har exempelvis ett vemod och en värme som byggs upp av starka karaktärer man verkligen bryr sig om, men tycker du verkligen att de levererar oneliners på ett annat sätt än de bästa av de svenska komikerna? Det tycker inte jag. Tvärtom så tycker jag serien blir tråkig och uppenbar när de försöker bygga komik på just oneliners, medan den klarar sig mycket bättre när den bygger upp minnesvärda scener. När Frasier förklarat för sin pappa att han som barn skämdes när fadern behövde ta till papper och penna för att räkna ut hur mycket dricks han skulle ge på restauranger, och pappan blir sur för att det är en helt meningslös sak att skämmas för, och det uppstår ett gräl där Frasier till slut säger att han skall plocka upp fadern klockan åtta och denna replikerar sarkastiskt "hmm, åtta? Är det siffran som ser ut som en snögubbe?"
Det fick mig att skratta. Men jag tror att många av sveriges komiker hade klarat att leverera den scenen precis lika bra som Frasier-gänget. Den stora skillnaden är alltså inte onelinern i sig, utan att jänkarna har mycket bättre manusförfattare som klarar att skriva den där sortens kompletta scener. Sådana manus saknar jag i svenska komediserier.
Och det som gör Scrubs jättebra i min mening är det rappa tempot med många oväntade och psykadeliska inslag - samt många karaktärer som avviker från de slentrianmässiga stereotyperna, såsom Dummern (a la Joey när Friends började tappa stinget). Men om vi tar en av stereotyperna som faktiskt
finns i Scrubs; den sexgalne Todd; så tycker jag att han är genuint skittråkig. Att han skulle leverera sina repliker bättre än någon motsvarande svensk komiker köper jag inte för fem öre. Tvärtom tror jag att Pontus Djanaieff skulle kunnat vara mycket roligare om han fick gestalta en sådan karaktär. Återigen är en stor del av behållningen just manuset - som förstås mycket riktigt också saknar motsvarighet i svenska komediserier. När skådespelarna inte har något roligt att jobba med (såsom avsnittet om Turks födelsemärke på läppen) så blir det precis lika tråkigt som lågvattenmärkena i svensk humor. Skillnaden är alltså (enligt mig) att lågvattenmärkena är så oerhört mycket färre i Scrubs, och att man har en stark övergripande story i Scrubs som gör att man faktiskt bryr sig om huvudkaraktärerna - vilket på många sätt saknar motsvarighet i Sverige (där vi oftare bara staplar sketcher på varandra).
Men att svenska komiker inte skulle kunna leverera oneliners... Fuck off, är allt jag har att säga. Den scen i Räkfrossa med programledaren i hus & trädgårdsprogrammet som med typisk varm Sommartorpet-känsla börjar berätta om hur han ansat en häck i föregående program och sedan läser upp ett insändarbrev från en person som varit imponerad av programledarens råd, för att sedan visa några bilder ur sin egen trädgård som programledaren berömer; och som sedan säger "nå, nu skall vi kanske inte suga varandras kukar, utan istället gå vidare med ämnet för dagens program:" för att kort därefter bli avbruten av kamermannen... Det var en perfekt levererad replik.
Ingen amerikansk komiker hade kunnat göra det bättre, i min mening. Många hade säkert gjort det lika bra, men det är knappast leveransen som skiljer de båda länderna åt. Vad som verkligen är
problemet med svensk komik uppenbarades i efterföljande program, när i stort sett samma sketch spelades upp på nytt, fast denna gång med en ny opassande kommentar. Då blev det plötsligt uppenbart, och inte ett dugg roligt.
Problemet är alltså att svensk humor saknar tillräckligt många bra idéer i sina manus. Det blir för mycket utfyllnad och antingen dödtid/upprepningar. Det är där problemet ligger, enligt mig.
Men den som säger att Peter Dalle inte kan leverera knivskarpa oneliners... Fuck off, som sagt.