Idag anlände med posten den kompletta årgången av den svenska SF-tidskriften HÄPNA! från 1955, som jag beställt via bokbörsen.
Speciellt intresserad var jag av den artikel om Conan som publicerades i majnumret (dvs 5/1955). För de som är intresserade tar jag mig här friheten att återge artikeln i dess helhet.
-----------------------
BJÖRN NYBERG, Stockholm
Född 11/9 1929.
Löjtnant vid flygvapnet.
Började läsa science fiction redan vid åtta års ålder. Startade tillsammans med Sture Lönnerstrand och Sigvard Östlund SF-föreningen Futura i Stockholm. Medlem av Svenska Interplanetariska Sällskapet. Nybergs litterära kunnande har gjort honom till en uppskattad medarbetare i HÄPNA!s redaktionskommitté. Klämmig kamrat – en verklig SF-entusiast.
Conan, barbaren
En orientering om en av de berömdaste figurerna i amerikansk fantastisk litteratur av BJÖRN NYBERG.
Robert E. Howard föddes i Sydstaterna år 1906. Hans bana som författare av fantastiska berättelser blev lysande – flera stora namn som t. ex. H. P. Lovecraft uppmärksammade och berömde honom. Tyvärr blev den också kort – i ett anfall av psykisk depression körde han ut flera mil i öknen och sköt sig en kula för pannan, endast trettio år gammal.
Huvuddelen av Howards produktion klassificeras som ”fantasy fiction”. Fantasy fiction och science fiction ingå rent litteraturvetenskapligt i den stora gruppen ”imaginitive fiction”, där de anses vara mycket nära besläktade, ja så nära besläktade, att man icke har kunnat komma överens om någon allmängiltig skarp gränsdragning. Hur skulle ni själva förresten klassificera t. ex. van Vogts ”Den förtrollade byn” som SF eller FF?
Bland alla de otaliga historier, som Howard hann producera i olika genrer, är berättelsen om Conan, barbaren från det nordliga Cimmeria, utan konkurrens populärast och bäst skrivna. För att få en tillräckligt färgrik och fantasifull bakgrund för dessa historier skapade Howard på papperet den s. k. ”hyboriska tidsåldern”, som han påstod skulle existerat mellan Atlantis’ sjunkande i havet och vår istid. I den av Howard skrivna ”nemediska krönikan” förtäljes, att et var under en tid, ”då lysande kungadömen lågo utbredda över världen som blå mantlar under stjärnorna: Nemedia, Ophir, Brythunia, Hyperborea, Zamora med sina svarthåriga kvinnor och spindelhemsökta mystiska torn, Koth, som gränsade till Shems pastorala länder, Zingara med sitt ridderskap, Stygia med sina skuggvaktade gravvalv, Hyrkania, vars ryttare buro stål, silke och guld. Men stoltast av världens alla kungadömen var Aquilonia, ensam härskare i det drömmande västerlandet. Hit kom Conan, cimmeriern, svarthårig, bister i blicken, med svärdet i hand, en tjuv, rövare och dråpare, med gigantisk melankoli och gigantisk munterhet, för att trampa jordens juvelbesatta troner under sina sandalklädda fötter”.
Huvudfiguren i dessa berättelser är naturligtvis Conan, om vilken man får ett litet begrepp av ovanstående citat ur krönikan. I form av lösryckta episoder – ofta med flera års mellanrum – får vi följa Conan under hela hans utveckling. Den svarthårige jätten med de glödande blå ögonen och det vassa svärdet vinner berömmelse, rikedom och höga poster på många håll, men hans lust för nya äventyr och nya länder driver honom ständigt vidare på nya strövtåg. Han blir professionell tjuv i Zamora, legoknekt i västerländska arméer, pirathövding på Baracha-öarna, gardeskapten åt vackra drottningar, anförare för öknens vilda Zuagirer och för Ghulistans barbarstammar i Himeliens berg. Fiender av alla slag får han kämpa med – nemediska riddare i blänkande rustning, ryttare i turbaner och toppiga hjälmar från Turan, magiker och trollkarlar, förgätna folk i sällsamma städer i söderns öknar och urskogar, omänskliga väktare av övergivna tempel. Howard är mycket förtjust i att införa övernaturliga, onda väsen i handlingen – svart magi spelar en stor roll i den hyboriska tidsåldern, och Conan får utkämpa åtskilliga heta duster med monster av de mest skiftande skepnader för att klara livhanken. Men hans vandringar och äventyr går vidare, tills han slutligen får lön för sin möda i och med att han som erövrare sliter den gyllene imperiekronan från den besegrade kungens av Aquilonia blodiga huvud och sätter den på sin egen hjässa.
Det måste än en gång påpekas, att dessa berättelser icke äro science fiction. De är heller inte avsedda för den som fordrar teknisk bakgrund och oklanderlig logik i sin läsning. De är skrivna för den, som uppskattar högklassig underhållning, skriven endast för att förströ och roa, där visserligen tillfälligheternas spel har en ganska stor roll i intrigen, men där allt kan hända – och också händer! – i en virvelvind av färgrika och gnistrande äventyr. Howards intensiva inlevelse i det hela smittar av sig oerhört – få författare kan överträffa honom i rent underhållningshänseende, när han låter Conan sätta igång.
Conan-cykeln publicerades i det amerikanska fantasy fiction-magasinet Weird Tales under 1930-talet, men har nyligen samlats och utgivits av förlaget Gnome Press i fem volymer: The Coming of Conan, Conan the Barbarian, The Sword of Conan, King Conan och Conan tre[sic] Conqueror.
Från Howards efterlämnade anteckningar vet vi, att han hade planerat att förtälja ytterligare om Conans upplevelser även efter de händelser, som äga rum i ”Conan the Conqueror”, den sista volymen i serien. Ingen vet, vilka våldsamma och fantastiska bragder av den barbariske krigaren, som skulle kommit på pränt, om Howard hade fått leva och låta sin rika fantasi spinna vidare på detta fascinerande tema – vi kan endast ana det. I detta sammanhang har den berömde SF-författaren L. Sprague deCamp träffande citerat Plutarchos ord om Platons ofullbordade ”Atlantis”, prototypen för alla berättelser om förgätna civilisationer:
”Läsarens tillfredsställelse med det befintliga är desto större, som hans saknad över det ofullbordade är oerhörd.”
Björn Nyberg
HÄPNA har planerat att eventuellt publicera en eller flera Conan-noveller. Vi vill dock gärna höra läsarnas inställning till denna utvidgning av gränserna för vårt berättelseurval. Skriv en rad och tala om vad Ni tycker – om utlåtandet är positivt, skall vi gärna bjuda på en tur till den hyboriska tidsåldern i Conans sällskap!
Speciellt intresserad var jag av den artikel om Conan som publicerades i majnumret (dvs 5/1955). För de som är intresserade tar jag mig här friheten att återge artikeln i dess helhet.
-----------------------
BJÖRN NYBERG, Stockholm
Född 11/9 1929.
Löjtnant vid flygvapnet.
Började läsa science fiction redan vid åtta års ålder. Startade tillsammans med Sture Lönnerstrand och Sigvard Östlund SF-föreningen Futura i Stockholm. Medlem av Svenska Interplanetariska Sällskapet. Nybergs litterära kunnande har gjort honom till en uppskattad medarbetare i HÄPNA!s redaktionskommitté. Klämmig kamrat – en verklig SF-entusiast.
Conan, barbaren
En orientering om en av de berömdaste figurerna i amerikansk fantastisk litteratur av BJÖRN NYBERG.
Robert E. Howard föddes i Sydstaterna år 1906. Hans bana som författare av fantastiska berättelser blev lysande – flera stora namn som t. ex. H. P. Lovecraft uppmärksammade och berömde honom. Tyvärr blev den också kort – i ett anfall av psykisk depression körde han ut flera mil i öknen och sköt sig en kula för pannan, endast trettio år gammal.
Huvuddelen av Howards produktion klassificeras som ”fantasy fiction”. Fantasy fiction och science fiction ingå rent litteraturvetenskapligt i den stora gruppen ”imaginitive fiction”, där de anses vara mycket nära besläktade, ja så nära besläktade, att man icke har kunnat komma överens om någon allmängiltig skarp gränsdragning. Hur skulle ni själva förresten klassificera t. ex. van Vogts ”Den förtrollade byn” som SF eller FF?
Bland alla de otaliga historier, som Howard hann producera i olika genrer, är berättelsen om Conan, barbaren från det nordliga Cimmeria, utan konkurrens populärast och bäst skrivna. För att få en tillräckligt färgrik och fantasifull bakgrund för dessa historier skapade Howard på papperet den s. k. ”hyboriska tidsåldern”, som han påstod skulle existerat mellan Atlantis’ sjunkande i havet och vår istid. I den av Howard skrivna ”nemediska krönikan” förtäljes, att et var under en tid, ”då lysande kungadömen lågo utbredda över världen som blå mantlar under stjärnorna: Nemedia, Ophir, Brythunia, Hyperborea, Zamora med sina svarthåriga kvinnor och spindelhemsökta mystiska torn, Koth, som gränsade till Shems pastorala länder, Zingara med sitt ridderskap, Stygia med sina skuggvaktade gravvalv, Hyrkania, vars ryttare buro stål, silke och guld. Men stoltast av världens alla kungadömen var Aquilonia, ensam härskare i det drömmande västerlandet. Hit kom Conan, cimmeriern, svarthårig, bister i blicken, med svärdet i hand, en tjuv, rövare och dråpare, med gigantisk melankoli och gigantisk munterhet, för att trampa jordens juvelbesatta troner under sina sandalklädda fötter”.
Huvudfiguren i dessa berättelser är naturligtvis Conan, om vilken man får ett litet begrepp av ovanstående citat ur krönikan. I form av lösryckta episoder – ofta med flera års mellanrum – får vi följa Conan under hela hans utveckling. Den svarthårige jätten med de glödande blå ögonen och det vassa svärdet vinner berömmelse, rikedom och höga poster på många håll, men hans lust för nya äventyr och nya länder driver honom ständigt vidare på nya strövtåg. Han blir professionell tjuv i Zamora, legoknekt i västerländska arméer, pirathövding på Baracha-öarna, gardeskapten åt vackra drottningar, anförare för öknens vilda Zuagirer och för Ghulistans barbarstammar i Himeliens berg. Fiender av alla slag får han kämpa med – nemediska riddare i blänkande rustning, ryttare i turbaner och toppiga hjälmar från Turan, magiker och trollkarlar, förgätna folk i sällsamma städer i söderns öknar och urskogar, omänskliga väktare av övergivna tempel. Howard är mycket förtjust i att införa övernaturliga, onda väsen i handlingen – svart magi spelar en stor roll i den hyboriska tidsåldern, och Conan får utkämpa åtskilliga heta duster med monster av de mest skiftande skepnader för att klara livhanken. Men hans vandringar och äventyr går vidare, tills han slutligen får lön för sin möda i och med att han som erövrare sliter den gyllene imperiekronan från den besegrade kungens av Aquilonia blodiga huvud och sätter den på sin egen hjässa.
Det måste än en gång påpekas, att dessa berättelser icke äro science fiction. De är heller inte avsedda för den som fordrar teknisk bakgrund och oklanderlig logik i sin läsning. De är skrivna för den, som uppskattar högklassig underhållning, skriven endast för att förströ och roa, där visserligen tillfälligheternas spel har en ganska stor roll i intrigen, men där allt kan hända – och också händer! – i en virvelvind av färgrika och gnistrande äventyr. Howards intensiva inlevelse i det hela smittar av sig oerhört – få författare kan överträffa honom i rent underhållningshänseende, när han låter Conan sätta igång.
Conan-cykeln publicerades i det amerikanska fantasy fiction-magasinet Weird Tales under 1930-talet, men har nyligen samlats och utgivits av förlaget Gnome Press i fem volymer: The Coming of Conan, Conan the Barbarian, The Sword of Conan, King Conan och Conan tre[sic] Conqueror.
Från Howards efterlämnade anteckningar vet vi, att han hade planerat att förtälja ytterligare om Conans upplevelser även efter de händelser, som äga rum i ”Conan the Conqueror”, den sista volymen i serien. Ingen vet, vilka våldsamma och fantastiska bragder av den barbariske krigaren, som skulle kommit på pränt, om Howard hade fått leva och låta sin rika fantasi spinna vidare på detta fascinerande tema – vi kan endast ana det. I detta sammanhang har den berömde SF-författaren L. Sprague deCamp träffande citerat Plutarchos ord om Platons ofullbordade ”Atlantis”, prototypen för alla berättelser om förgätna civilisationer:
”Läsarens tillfredsställelse med det befintliga är desto större, som hans saknad över det ofullbordade är oerhörd.”
Björn Nyberg
HÄPNA har planerat att eventuellt publicera en eller flera Conan-noveller. Vi vill dock gärna höra läsarnas inställning till denna utvidgning av gränserna för vårt berättelseurval. Skriv en rad och tala om vad Ni tycker – om utlåtandet är positivt, skall vi gärna bjuda på en tur till den hyboriska tidsåldern i Conans sällskap!