bladerunner_35
Warrior
Någon som har tillgång till betan och är villig att dela med sig av sitt första intryck?
Nekromanti Svavelvinter?
- Thread starter bladerunner_35
- Start date
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Fina bilder. Layouten lämpar sig dåligt för skärmläsning. Så jag har inte gjort så mycket mer än bläddrat lite på måfå och tittat på bilderna.
G
Guest
Guest
Det är horribelt segt att läsa på en sunkig netbook
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Mmm, det lilla jag faktiskt läst har varit efter att jag exporterade allt till en .txt-fil. Lite drygt 180000 ord, så det kommer nog att ta ett bra tag att beta sig genom hela spelet när det väl kommer.
Tycker det är hur bra som helst. Snygga illustrationer, fantastiska kartor, kul och genomtänkt regelmekanik samt att reglerna passar perfekt för spelvärlden (romanerna).
Men då är jag kanske lite partisk eftersom jag speltestat det under nästan två år
Men då är jag kanske lite partisk eftersom jag speltestat det under nästan två år
Mogger
Hipsteranka
Det är ett väldigt bra spel. Jag har inte läst betan ännu för den vill inte vara vän med min ipad, men jag har följt hela processen och tycker att det är lysande bortsett från det ständiga tjatet om "hybridstil" 
(no offence).
Mitt intryck av betan än så länge är att det ör snyggt och innehåller massor som jag vill läsa!
(no offence). Mitt intryck av betan än så länge är att det ör snyggt och innehåller massor som jag vill läsa!
Angående ipad-strulet, vilken pdf-läsare använder du?
Vi har testat på Goodreader, Ibooks och Blue reader på två olika paddor och det har funkat på alla. Dock dras de två förstnämnda med en visuell inkompabilitetsbugg som drabbar en del bakgrundsplattor. Till 1.0 ska vi se till att den funkar så bra som möjligt men det kanske går att lösa på något enkelt sätt redan nu.
Vi har testat på Goodreader, Ibooks och Blue reader på två olika paddor och det har funkat på alla. Dock dras de två förstnämnda med en visuell inkompabilitetsbugg som drabbar en del bakgrundsplattor. Till 1.0 ska vi se till att den funkar så bra som möjligt men det kanske går att lösa på något enkelt sätt redan nu.
Mogger
Hipsteranka
Jag gar testat bookman, goodreader och blue...något. Filen krashar på samtliga.
Märkligt! Du skulle kunna pröva att öppna filen i Förhandsvisning (om du har Mac) och spara om den där. Alternativt om du har Acrobat så kan du pröva att spara om den eller exportera om filen där.
Kolla också så att du har senaste versionen av Goodreader etc. Eller om det kan bero på om du har för lite minne på paddan kvar. Vi undersöker på vår sida så att slutversionen blir så optad som möjligt.
Kolla också så att du har senaste versionen av Goodreader etc. Eller om det kan bero på om du har för lite minne på paddan kvar. Vi undersöker på vår sida så att slutversionen blir så optad som möjligt.
* Testa att välja olika PDF-versioner när du sparar som PDF (1.3, 1.4, 1,6 etc). Senare version ger inte alltid mindre fil.NilsK said:
* Testa att dra ner kompressionsgraden och upplösningen på bilderna... men det är inte säkert det hjälper så mycket om det är väldigt många bilder.
* Exportera till RGB skall också dra ner storleken.
bladerunner_35
Warrior
Efter att under någon vecka ha snabbläst Svavelvinter är mitt första intryck mycket gott, till och med överraskande gott. Till en början vill jag också säga att jag här i princip uteslutande kommer fokusera på reglerna i spelet. Världen förefaller intressant och genomtänkt vid första anblick men kräver också en hel del tid och energi att tränga in i, inte minst eftersom mycket av köttet till världen står att finna i en trilogi romaner även om det naturligtvis finns ett väl tilltaget världskapitel i spelboken.
Regelbasen är, som jag läser den, en mycket genombearbetad version av FATE; reglerna och rollpersonerna ges kraft av ödespoäng, det finns ett slags aspekter kallade erfarenheter men de har en betydligt mer undanskymd roll än aspekter i FATE vanligtvis har, det finns zoner, konsekvenser och systemet är överlag mycket abstrakt. Även om jag snabbt såg grundbultarna till FATE så slogs jag samtidigt av hur just genomarbetade reglerna verkar vara. De är snarare inspirerade av FATE än en ny svensk FATE-version. De verkar vara eleganta och är mycket skalbara och även om det finns många subsystem är dessa i samtliga fall variationer eller snarare olika tolkningar av samma grund. Förövrigt fann jag det lite lustigt hur mycket likheter det finns med ett annat nytt svenskt rollspel som heter Fantasy men i efterhand är likheterna relativt små även om jag tyckte de var slående. De båda rollspelen har helt olika ansats och där Fantasy! designmässigt är avskalat och närmast minimalistiskt så är Svavelvinter mognare, mer genomtänkt och betydligt djupare. Fantasy! lämpar sig väl för en eller några kvällars röj medan Svavelvinter lämpar sig bättre för en längre kampanj. Nog om denna förmodligen slumpmässiga skillnad.
En rollperson kan regelmässigt beskrivas i två, tre korta meningar med en tillhörande minibakgrund som gör spelteknisk skillnad. Alla karaktärer och spelledarpersoner som inte är djur eller monster har fyra egenskaper som beskriver deras styrka, intelligens och så vidare. För människor spänner dessa mellan 1 – 3 och en rollperson får åtta poäng att sätta ut.
Varje poäng i en egenskap ger en sexsidig tärning. Tillsammans med förmågor och omständigheter ger detta en tärningspöl där varje tärning som visar fyra eller mer räknas som en framgång. Motståndsnivåerna varierar även de vanligen mellan 1 – 3. Till detta läggs ett antal ödestärningar men bara så många som värdet i en lämplig förmåga. Varje rollperson har vidare tre erfarenheter (aspekter) i form av en kort mening. Dessa kan åberopas vid misslyckanden och spelaren får då slå om de tärningar denne önskar. Något jag gillar särskilt mycket är att dessa erfarenheter används som just….erfarenhet; varje gång en av dessa erfarenheter har använts så Kryssas den och kan inte användas igen förrän alla erfarenheter har kryssats. När detta händer går rollpersonen igenom en process där nya förmågor kan köpas och liknande och en ny erfarenhet väljs. Rollpersonen har nu alltså fyra erfarenheter och innan nästa gång detta händer måste återigen alla erfarenheter ha kryssats. Elegant!
En typisk krigare kan då ha 3 i Sten som står för styrka, en förmåga med nivå två som gör att han får lägga upp till två ödestärningar när han använder sitt svärd samt en eller flera erfarenheter – Min fader lärde mig allt jag kan om stålets sång – som gör att han får slå om tärningar vid ett misslyckande i strid.
Vid misslyckanden eller när en konflikt förloras drabbas roll- eller spelledarpersonen vanligtvis av ett så kallat elände. Krigaren ovan kan i en strid drabbas av Skada, tar han för många elände i form av skada (mer än hans värde i Sten) blir han knäckt vilket innebär att han är utslagen. Det finns fyra former av elände; skada, utmattning, tvivel och rädsla och för att förhindra att bli knäckt kan rollpersonen välja att istället ta en konsekvens. En temporär konsekvens tar bort en poäng elände medan en permanent tar bort 2. En rollperson kan aldrig ha mer än tre konsekvenser samtidigt i spel.
Jag tror att systemet kommer vara enkelt att lära och mycket lätt att åskådliggöra oavsett på vilken nivå konflikten befinner sig. Egenskapsvärden kan förhållandevis enkelt ges till vad som helst, från en rollperson till ett segelskepp eller en armé eller kanske till och med en stad.
Två arméer slåss följaktligen på exakt samma sätt som två rollpersoner – genom ett konfliktslag där den som vinner tillfogar elände på förloraren. Exakt samma mekanik kan då tydligt representera ett hugg i sidan på en enskild soldat eller en flank som kollapsar, beroende på vilken nivå vi väljer att befinna oss. Det är framförallt här som FATE gör sig mest påmint i min mening.
Jag är också imponerad av hur väl systemet stödjer/tvingar fram faktiskt rollspel; för att ”läka” elände måste en scen utspelas där rollpersonen förklarar hur han går tillväga. Kanske genom att söka upp en helare för att läka en skada eller ett horhus för att läka tvivel.
Svavelvinter är uttalat karaktärsdrivet och utspelas i scener. Det finns råd och stöd för att spela ”traditionellt”, det vill säga via klassiska färdiga äventyr men skillnaden är inte stor. Framförallt görs detta genom att inte använda de så kallade Skuggmaktsspelet. Detta innebär att varje rollperson direkt eller indirekt är knuten till en högre makt (inte nödvändigtvis en gud) och i kampen mellan varje rollpersons skuggmakt föds idéer och uppslag till olika scener där karaktärerna får spela ut sin historia.
Personligen kommer jag förmodligen spela någon form av hybrid mellan dessa två spelstilar, vilket det också ges stöd för i reglerna. Skuggmakterna är kanske det som gör spelet mest ”indie” än något annat av reglerna som jag upplever som betydligt mer traditionella än FATE, kanske för att de skalat bort aspekterna som många verkade ha svårt att greppa.
Jag överraskar mig själv med att vara uppriktigt glad över att ett högkvalitativt och genomtänkt svenskt rollspel har getts ut och som dessutom baserar sig i vad det verkar (jag har bara kommit halvvägs i första boken ännu) högkvalitativ svensk fantasylitteratur. Det enda svenska rollspel jag kan påminna mig ha haft samma gedigna design bakom sig på senare år är Noir.
Jag håller just nu på att testa en rad olika nya rollspel och det är väldigt kul men samtidigt tror jag det kommer vara svårt att inte försöka starta en längre kampanj med Svavelvinter.
Innan jag avslutar mitt första intryck vill jag säga något om den faktiska produkten jag tagit del av. Det är en så kallad beta-pdf jag har läst på min iPad 2. Produktionsvärdet är högt och förutom två saknade kartor och lite stavfel här och där märks det inte nämnvärt att det är en beta-version. Pdf:en är definitivt inte optimerad för iPad och den har kraschat en eller två gånger (det är en mycket stor fil). Det är dessutom flera av bilderna som är så pass mörka att det i det närmaste är otydbara. Samtidigt är pdf:en mycket gediget bokmärkt, faktiskt har jag inte stött på något annat rollspel som haft en bättre bokmärkning i pdf-form och detta underlättar läsningen betydligt (jag använder Goodreader). Formatet som är att likna vid liggande A4 fungerar så där i min iPad men kommer säkerligen vara perfekt för att få den fysiska boken att vara det lättanvända referensverk som ju rollspelsböcker av naturen är, eller åtminstone bör vara.
För den intresserade finns det väldigt mycket att hämta från Granströms blogg: http://erik-granstrom.blogspot.se/ . Observera dock att Granström helt och hållet fokuserar på världsaspekten av rollspelet, eller snarare romanerna kanske men skillnaden är hårfin. Det var framförallt Granströms blogg som gjorde att jag fattade världen, inte världsbeskrivningen i boken.
Regelbasen är, som jag läser den, en mycket genombearbetad version av FATE; reglerna och rollpersonerna ges kraft av ödespoäng, det finns ett slags aspekter kallade erfarenheter men de har en betydligt mer undanskymd roll än aspekter i FATE vanligtvis har, det finns zoner, konsekvenser och systemet är överlag mycket abstrakt. Även om jag snabbt såg grundbultarna till FATE så slogs jag samtidigt av hur just genomarbetade reglerna verkar vara. De är snarare inspirerade av FATE än en ny svensk FATE-version. De verkar vara eleganta och är mycket skalbara och även om det finns många subsystem är dessa i samtliga fall variationer eller snarare olika tolkningar av samma grund. Förövrigt fann jag det lite lustigt hur mycket likheter det finns med ett annat nytt svenskt rollspel som heter Fantasy men i efterhand är likheterna relativt små även om jag tyckte de var slående. De båda rollspelen har helt olika ansats och där Fantasy! designmässigt är avskalat och närmast minimalistiskt så är Svavelvinter mognare, mer genomtänkt och betydligt djupare. Fantasy! lämpar sig väl för en eller några kvällars röj medan Svavelvinter lämpar sig bättre för en längre kampanj. Nog om denna förmodligen slumpmässiga skillnad.
En rollperson kan regelmässigt beskrivas i två, tre korta meningar med en tillhörande minibakgrund som gör spelteknisk skillnad. Alla karaktärer och spelledarpersoner som inte är djur eller monster har fyra egenskaper som beskriver deras styrka, intelligens och så vidare. För människor spänner dessa mellan 1 – 3 och en rollperson får åtta poäng att sätta ut.
Varje poäng i en egenskap ger en sexsidig tärning. Tillsammans med förmågor och omständigheter ger detta en tärningspöl där varje tärning som visar fyra eller mer räknas som en framgång. Motståndsnivåerna varierar även de vanligen mellan 1 – 3. Till detta läggs ett antal ödestärningar men bara så många som värdet i en lämplig förmåga. Varje rollperson har vidare tre erfarenheter (aspekter) i form av en kort mening. Dessa kan åberopas vid misslyckanden och spelaren får då slå om de tärningar denne önskar. Något jag gillar särskilt mycket är att dessa erfarenheter används som just….erfarenhet; varje gång en av dessa erfarenheter har använts så Kryssas den och kan inte användas igen förrän alla erfarenheter har kryssats. När detta händer går rollpersonen igenom en process där nya förmågor kan köpas och liknande och en ny erfarenhet väljs. Rollpersonen har nu alltså fyra erfarenheter och innan nästa gång detta händer måste återigen alla erfarenheter ha kryssats. Elegant!
En typisk krigare kan då ha 3 i Sten som står för styrka, en förmåga med nivå två som gör att han får lägga upp till två ödestärningar när han använder sitt svärd samt en eller flera erfarenheter – Min fader lärde mig allt jag kan om stålets sång – som gör att han får slå om tärningar vid ett misslyckande i strid.
Vid misslyckanden eller när en konflikt förloras drabbas roll- eller spelledarpersonen vanligtvis av ett så kallat elände. Krigaren ovan kan i en strid drabbas av Skada, tar han för många elände i form av skada (mer än hans värde i Sten) blir han knäckt vilket innebär att han är utslagen. Det finns fyra former av elände; skada, utmattning, tvivel och rädsla och för att förhindra att bli knäckt kan rollpersonen välja att istället ta en konsekvens. En temporär konsekvens tar bort en poäng elände medan en permanent tar bort 2. En rollperson kan aldrig ha mer än tre konsekvenser samtidigt i spel.
Jag tror att systemet kommer vara enkelt att lära och mycket lätt att åskådliggöra oavsett på vilken nivå konflikten befinner sig. Egenskapsvärden kan förhållandevis enkelt ges till vad som helst, från en rollperson till ett segelskepp eller en armé eller kanske till och med en stad.
Två arméer slåss följaktligen på exakt samma sätt som två rollpersoner – genom ett konfliktslag där den som vinner tillfogar elände på förloraren. Exakt samma mekanik kan då tydligt representera ett hugg i sidan på en enskild soldat eller en flank som kollapsar, beroende på vilken nivå vi väljer att befinna oss. Det är framförallt här som FATE gör sig mest påmint i min mening.
Jag är också imponerad av hur väl systemet stödjer/tvingar fram faktiskt rollspel; för att ”läka” elände måste en scen utspelas där rollpersonen förklarar hur han går tillväga. Kanske genom att söka upp en helare för att läka en skada eller ett horhus för att läka tvivel.
Svavelvinter är uttalat karaktärsdrivet och utspelas i scener. Det finns råd och stöd för att spela ”traditionellt”, det vill säga via klassiska färdiga äventyr men skillnaden är inte stor. Framförallt görs detta genom att inte använda de så kallade Skuggmaktsspelet. Detta innebär att varje rollperson direkt eller indirekt är knuten till en högre makt (inte nödvändigtvis en gud) och i kampen mellan varje rollpersons skuggmakt föds idéer och uppslag till olika scener där karaktärerna får spela ut sin historia.
Personligen kommer jag förmodligen spela någon form av hybrid mellan dessa två spelstilar, vilket det också ges stöd för i reglerna. Skuggmakterna är kanske det som gör spelet mest ”indie” än något annat av reglerna som jag upplever som betydligt mer traditionella än FATE, kanske för att de skalat bort aspekterna som många verkade ha svårt att greppa.
Jag överraskar mig själv med att vara uppriktigt glad över att ett högkvalitativt och genomtänkt svenskt rollspel har getts ut och som dessutom baserar sig i vad det verkar (jag har bara kommit halvvägs i första boken ännu) högkvalitativ svensk fantasylitteratur. Det enda svenska rollspel jag kan påminna mig ha haft samma gedigna design bakom sig på senare år är Noir.
Jag håller just nu på att testa en rad olika nya rollspel och det är väldigt kul men samtidigt tror jag det kommer vara svårt att inte försöka starta en längre kampanj med Svavelvinter.
Innan jag avslutar mitt första intryck vill jag säga något om den faktiska produkten jag tagit del av. Det är en så kallad beta-pdf jag har läst på min iPad 2. Produktionsvärdet är högt och förutom två saknade kartor och lite stavfel här och där märks det inte nämnvärt att det är en beta-version. Pdf:en är definitivt inte optimerad för iPad och den har kraschat en eller två gånger (det är en mycket stor fil). Det är dessutom flera av bilderna som är så pass mörka att det i det närmaste är otydbara. Samtidigt är pdf:en mycket gediget bokmärkt, faktiskt har jag inte stött på något annat rollspel som haft en bättre bokmärkning i pdf-form och detta underlättar läsningen betydligt (jag använder Goodreader). Formatet som är att likna vid liggande A4 fungerar så där i min iPad men kommer säkerligen vara perfekt för att få den fysiska boken att vara det lättanvända referensverk som ju rollspelsböcker av naturen är, eller åtminstone bör vara.
För den intresserade finns det väldigt mycket att hämta från Granströms blogg: http://erik-granstrom.blogspot.se/ . Observera dock att Granström helt och hållet fokuserar på världsaspekten av rollspelet, eller snarare romanerna kanske men skillnaden är hårfin. Det var framförallt Granströms blogg som gjorde att jag fattade världen, inte världsbeskrivningen i boken.
Rickard
Superhero
Coolt! (Om den tidiga recensionen.)
/Han som tyckte recensionen var väldigt givande
/Han som tyckte recensionen var väldigt givande
bladerunner_35
Warrior
Observera att jag i hasten skrev fel i texten ovan. Det är inte fyrsida tärningar som ger framgång på fyra utan sexsidiga tärningar som ger framgång på fyra. En viss skillnad.
Båda bygger upp en rollperson med fyra egenskaper där varje egenskapspoäng ger en tärning i grund. Båda låter varje rollperson välja ett antal förmågor som sedan modifierar tärningspölen. I Fantasy! genom att helt enkelt ge extra tärningar och i Svavelvinter genom möjligheten att lägga på extra ödestärningar.
Båda spelen beskriver explicit att slag enbart ska utföras när det känns viktigt.
I Fantasy! blir tärningspölarna generellt något större än i Svavelvinter. Motorn i Svavelvinter är ödespoäng och det gör att de reglerna i praktiken fungerar ganska annorlunda, särskilt som Svavelvinter har en mängd ytterligare värden som ger rollpersonen fler verktyg att lyckas när det gäller men annars har det lika lätt eller svårt som vem som helst.
Båda utgår från en enkel handlingsresolution när aktören vill utföra något mot "världen" som att klättra över en mur eller dyrka upp ett lås. Båda använder sig av konfliktresolution när en aktör ställs mot en annan aktör, den som får flest framgånger vinner.
Även om Svavelvinter som jag skrivit ovan har ett större djup (vilket inte nödvändigtvis behöver betyda något vare sig negativt eller positivt) upplever jag att båda spelen, på sitt eget sätt, försöker förhålla sig ganska enkla och fokusera på rollpersonen (Svavelvinter) eller berättelsen (Fantasy!).
Samtidigt som de delar slående mekaniska likheter så särskiljer de sig i grunden designmässigt även om det går att dra paralleller där också. Enkelt uttryckt så blickar Fantasy! bakåt och skär högst medvetet bort allt krångel som riskerar att komma ivägen för ett bra äventyr. Svavelvinter blickar istället framåt, inte genom att lägga till massa krångel utan genom att fokusera spelet extremt mycket mot karaktärsdrivet spel. Även om spelet går att spela på andra sätt är i princip alla spelets mekaniker till för att stödja karaktärsdrivet spel. Att det dessutom finns stöd för spelledarlöst spel säger en hel del.
Jag tycker att båda spelen är väl designade för sitt valda sätt att spela och tror att de i praktiskt spel kommer skilja sig åt betydligt mer än vad reglerna gör gällande.
Kul att du tyckte texten var givande men med risk för att vara pedantisk vill jag påpeka att det inte är en recension. Bara mina första intryck, snabbt intagna och nedskrivna. En recension har förhoppningsvis betydligt mer arbete bakom sig.Han said:
Båda använder sig av tärningspölar med sexsidiga tärningar som ger framgång på fyra, fem och sex.Arfert said:
Båda bygger upp en rollperson med fyra egenskaper där varje egenskapspoäng ger en tärning i grund. Båda låter varje rollperson välja ett antal förmågor som sedan modifierar tärningspölen. I Fantasy! genom att helt enkelt ge extra tärningar och i Svavelvinter genom möjligheten att lägga på extra ödestärningar.
Båda spelen beskriver explicit att slag enbart ska utföras när det känns viktigt.
I Fantasy! blir tärningspölarna generellt något större än i Svavelvinter. Motorn i Svavelvinter är ödespoäng och det gör att de reglerna i praktiken fungerar ganska annorlunda, särskilt som Svavelvinter har en mängd ytterligare värden som ger rollpersonen fler verktyg att lyckas när det gäller men annars har det lika lätt eller svårt som vem som helst.
Båda utgår från en enkel handlingsresolution när aktören vill utföra något mot "världen" som att klättra över en mur eller dyrka upp ett lås. Båda använder sig av konfliktresolution när en aktör ställs mot en annan aktör, den som får flest framgånger vinner.
Även om Svavelvinter som jag skrivit ovan har ett större djup (vilket inte nödvändigtvis behöver betyda något vare sig negativt eller positivt) upplever jag att båda spelen, på sitt eget sätt, försöker förhålla sig ganska enkla och fokusera på rollpersonen (Svavelvinter) eller berättelsen (Fantasy!).
Samtidigt som de delar slående mekaniska likheter så särskiljer de sig i grunden designmässigt även om det går att dra paralleller där också. Enkelt uttryckt så blickar Fantasy! bakåt och skär högst medvetet bort allt krångel som riskerar att komma ivägen för ett bra äventyr. Svavelvinter blickar istället framåt, inte genom att lägga till massa krångel utan genom att fokusera spelet extremt mycket mot karaktärsdrivet spel. Även om spelet går att spela på andra sätt är i princip alla spelets mekaniker till för att stödja karaktärsdrivet spel. Att det dessutom finns stöd för spelledarlöst spel säger en hel del.
Jag tycker att båda spelen är väl designade för sitt valda sätt att spela och tror att de i praktiskt spel kommer skilja sig åt betydligt mer än vad reglerna gör gällande.
TomasFriaLigan_UBBT
Swordsman
Håller med om att basmekaniken i de två spelen är mycket likartad. Önskar att jag kunde säga att Fantasy! var en inspirationskälla till Svavelvinter, men regelgrunden i Svavelvinter spikades redan vintern 2009-2010.
Great minds think alike, heter det ju!
Trevlig och grundlig recension, tack för det!
Great minds think alike, heter det ju!
Trevlig och grundlig recension, tack för det!
