Nekromanti [Svavelvinter] Varför är inte spelet mer populärt?

[Bifur]

Självklart är det bara min uppfattning att det är så men kvartalsomrötningen här och även aktiviteten på Fria Ligans eget forum ger vissa signaler. Jag är själv en av dem som äger det mesta som är utgivet men som inte spelat det alls. Varför är det så? Spelmiljön är spännande, reglerna funktionella och roliga (jag har med lyckat resultat använt varianter på dem i andra sammanhang) och till det kan läggas Granströms romaner som inspiration samt originalseriens popularitet.

 

[Leon]

Jag är lika frågande som du. Jag tycker det är ett grymt spel som jag har lett med ganska traddiga spelare med utmärkt resultat.

Men om man får spekulera så kanske folk känner att de hamnar i skuggan av boken? Att det inte finns en öppen värld att utforska och att Erik äger Konfluxen? Lite Sagan om Ringen-effekten (och innan någon säger något - jag har spelat mycket MERP och vet hur the One Ring slog, men allvarligt, Tolkien's Middle Earth har bara en bråkdel av det genomslag på rollspelsmarknaden man kunde förvänta sig med tanke på dess vikt inom fantasygenren).

Så jag tycker att Fria Ligan skall ge ut en kampanjmodul för Coro Partena eller (harumpf ) Staden O och Korald - eller kanske en helt ny settting och se om det öppnar spelet.

 

[Voldstagg13]

För mig känns det som en så fast och färdig värld, där stora händelser sker eller har skett oavsett vad jag kan bidra med - och då vet jag ju inte, jag har inte läst spelet så det kan ju vara precis tvärtom. Jag har alltid haft den känslan inför spel som Sagan om ringen m.fl., en spelvärld byggd på en historia som jag upplever som klar. Det är vackra spelböcker, jag har överlag bara hört positiva saker om Svavelvinter och Granström skriver väldigt bra, men...

 

[Bifur]

Bra poänger, kan nog vara så att världen är för "stängd". Kanske är den enda riktiga dragningen att spela (om) konflux-kampanjen? (Inget som lockar mig i första hand.)

Några andra tankar som slog mig:
- Alltför samberättande image? Inte för att det behöver genomföras så i praktiken men kanske skrämmer det bort en del?
- Svag support från FL? Staden O-modulen hade nog suttit fint. Min upplevelse är att det mesta som getts ut dessutom är ganska smalt i meningen att de inte passar mer generiska grupper av RP utan kräver karaktärer som är anpassade till det specifika scenariot.
- Svårtillgänglig spelvärld? Granströms Trakorien är trots allt ganska udda och kräver möjligen en god kunskap om böckerna för att bli lockade?

 

[Nässe]

Jag älskar reglerna, världen och böckerna men har heller aldrig spelat det med mina grupper, där det också finns ett par Svavelvinterälskare. För min del har det handlat om att jag varje gång jag varit på väg känt att tröskeln varit för hög. Världen är så annorlunda och specifik att man verkligen måste läsa in sig, och lära upp sina spelare. Det blir för mycket jobb. Tror det är skitkul med ett gäng frälsta som lägger tid på att läsa in sig på ett område av världen och spelar fritt där.

Har flera gånger funderat på att köra något av de färdigskrivna, och väldigt bra, äventyren men det har inte heller blivit av. Vete tusan varför, där behövs ju inte samma arbete göras.

 

[Leon]

Jag tror att en kampanjmodul som påminner lite mer om upplägget i M0 - dvs ett väldigt tydligt gruppkoncept (Legoförband, piratskepp, ovärdslig kult) samt öppen sandboxvärld hade funkat som nystart.

Kanske en kampanjmodul i gamla Yndar?

 

[Bifur]

Har flera gånger funderat på att köra något av de färdigskrivna, och väldigt bra, äventyren men det har inte heller blivit av. Vete tusan varför, där behövs ju inte samma arbete göras.

Ja åtminstone borde funka för de flesta. Lojalisternas tid är väl svårare.

Sen finns det nog en tröskel för SL också, svårt att göra världen rättvisa även om man "kan den".

Angående kampanjupplägg tror jag inte man måste lämna Trakorien nödvändigtvis, det hade nog kunnat räcka med att bygga ut någon dem från grundboken, typ legosoldater på Saphyna och förlägga handlingen tydligt strax innan böckerna.

 

[luddwig]

- Alltför samberättande image?

Jag kan bara tala för mig själv. Just den där grejen är det som gör mig avtänd. Det och i andra hand spelvärlden som känns för... komplicerad. De jag spelar med har heller inte läst romanerna så för dem blir startsträckan mycket lång. Många andra spel är mer lättillgängliga.

 

[Henke]

Vet att det varit en kampanjmodul på gång från Fria Ligan där tanken är att göra en omarbetad variant av "Femte Konfluxen"-äventyret som bygger mer på den sista Konflux-romanen Vanderland. Ställde frågan till Fria Ligan senast förra veckan hur det arbetet fortskrider, men har inte fått någon återkoppling.

Personligen så ser jag ett problem med att Konflux-äventyren från 80-90talet dels är otillgängliga (går bara att ropa in på Tradera, och för rätt mycket pengar) samt att det kräver en del arbete för att gå att spela dem med Svavelvinter-rollspelet. Personligen förstår jag inte varför man inte satsade på en omarbetad nyutgivning av äventyren eftersom det är pga dem som många köpte romanerna och rollspelet överhuvudtaget.

Själv hade jag helst velat se att man gjorde just den där sandboxvärlden som Peter nämner ovan med alla viktiga platser och personligheter från resp. roman (och även inkluderade ett valbart styrt skeende) där man kunde spela en klassisk eller karaktärsdriven Konfluxkampanj. För egen del hade jag jättegärna velat spela Konfluxsviten karaktärsdrivet där spelarna satte merparten av scenerna, men att det även fanns vissa obligatoriska skeenden, RP-stats (öden, förbannelser, mål) eller andra parametrar) för att driva kampanjen mot Konfluxpunkten.

Har förövrigt själv spelat (och betatestat) en del av Svavelvinter med klassiska Konfluxkampanjen (Oraklets Fyra Ögon) vilket funkar bra, men även spellett scenariot Döds Ände som blev fruktansvärt roligt och något jag helt klart rekommenderar.

 

[Henke]

Jag kan bara tala för mig själv. Just den där grejen är det som gör mig avtänd. Det och i andra hand spelvärlden som känns för... komplicerad. De jag spelar med har heller inte läst romanerna så för dem blir startsträckan mycket lång. Många andra spel är mer lättillgängliga.

Fast man behöver ju egentligen inte vara inläst på romanerna för att kunna spela rollspelet? Ingen hade ju någon förkunskap om Trakorien när man i den smutsgula boxen klev iland på Marjura och började leta cruriska gravfynd? Ser det snarare som att man inleder med en ganska simpel sandbox och låter den sedan växa i lagom takt.

 

[luddwig]

Fast man behöver ju egentligen inte vara inläst på romanerna för att kunna spela rollspelet?

Sant, men det är svårare att sälja in något helt obekant till spelgruppen. För mig som SL blir det också en hel del merarbete. Mycket mer måste presenteras. Jag kan inte skapa en reaktion hos spelarna bara genom att nämna en plats eller person i förbigående.

 

[Tre solar]

Man kanske känner att det krävs mer kunskap när man samberättar än om SL styr?

 

[Bifur]

Har förövrigt själv spelat (och betatestat) en del av Svavelvinter med klassiska Konfluxkampanjen (Oraklets Fyra Ögon) vilket funkar bra, men även spellett scenariot Döds Ände som blev fruktansvärt roligt och något jag helt klart rekommenderar.

Just konfluxen finns det väl inga stora hinder för annat än att den bara finns begagnat (jag hade gärna köpt en nyutgåva). Den introducerar ju världen stegvis. Men kanske har många i målgruppen spelat den redan + att den är ett rejält åtagande? I övrigt är mitt aber att alltför många scenarion känns som engångsgrejer, till nästa görs nya RP.

Man kanske känner att det krävs mer kunskap när man samberättar än om SL styr?

Fast samberättandet är på inget vis en förutsättning, men det är väl det som är image-frågan.

 

[Dimfrost]

Själv hade jag helst velat se att man gjorde just den där sandboxvärlden som Peter nämner ovan med alla viktiga platser och personligheter från resp. roman (och även inkluderade ett valbart styrt skeende) där man kunde spela en klassisk eller karaktärsdriven Konfluxkampanj. För egen del hade jag jättegärna velat spela Konfluxsviten karaktärsdrivet där spelarna satte merparten av scenerna, men att det även fanns vissa obligatoriska skeenden, RP-stats (öden, förbannelser, mål) eller andra parametrar) för att driva kampanjen mot Konfluxpunkten.

Är det inte precis det som kapitlet om konfluxkampanjen i Svavelvinterspelet handlar om? I och för sig skrivet innan de två senare romanerna hade kommit ut, och delvis med de gamla äventyren som förkunskapskrav, men dock. Det är åtminstone min tanke, och jag skrev en stor del av den texten, åtminstone till första utgåvan ...

Personligen känner jag att regelsystemet är lite komplicerat; det finns en massa rörliga bitar som är tänkta att interagera på smarta sätt, med poängekonomier av olika slag, och om inte alla medverkande riktigt hänger med på hur det funkar så blir det inte så bra. Åtminstone när vi testade spelet för några år sedan fick vi aldrig riktigt skuggspelet att flyta. Det var dock ett rätt kort försök som rann ut i sanden på grund av att spelgruppen förminskades, vill jag minnas. Men jag gillar verkligen spelet ändå.

 

[Leon]

En tanke vore att göra Svavelvinter och NG-spelet kompatibla. Så att man kan spela mer traditionella kampanjer i Traktoren - och kanske Skuggspel i NG-spelet setting?

 

[Henke]

Sant, men det är svårare att sälja in något helt obekant till spelgruppen. För mig som SL blir det också en hel del merarbete. Mycket mer måste presenteras. Jag kan inte skapa en reaktion hos spelarna bara genom att nämna en plats eller person i förbigående.

Jo, fast jag tycker nog samtidigt det är lite av en tjusning att sälja in något obekant till spelgruppen. Just landstigningen på Marjura tycker jag går att göra väldigt spännande. Har t.ex. tankar kring att man skulle blanda nyanlända och boende med korta backstorys och hemliga agendor. Tror inte man behöver etablera allt på en gång. Något litet om Shaguliterna, något om frihetsrörelsen, att det finns en drake och en sekt isdruider + lite gravfält. Det mesta är ju klassiska företeelser och sen får man fördjupa sig i det som RP/spelarna går igång på. Ingenting av det där kräver att man känner till intrigerna i Tricilve, Konfluxen, Abzulvan, Naturandar eller Shaguls visioner.

Med detta sagt så tror jag inte heller jag hade inlett spelet med Skuggspel och Profetior utan fasat in sådan regelmekanik senare. Den grundläggande äventyrsplotten (drake, gravplundring, elaka magiker, skövlat tempel) är ju egentligen väldigt lätt att relatera till för alla som någonsin spelat fantasy.

Läser man t.ex. de olika äventyrskrokarna i början av Svavelvinter-lådan (1987) så ger det väldigt enkla och konkreta uppdrag.

 

[Henke]

Man kanske känner att det krävs mer kunskap när man samberättar än om SL styr?

Så är det ju iofs. Vill man spela mer karaktärsdrivet och med samberättande så får nog SL hålla lite i taktpinnen ibland. Klassiskt spel blir ju dock inget problem.

 

[Henke]

Håller med Bifur. Som jag skrev så tycker jag Döds Ände var riktigt kul, men det är just ett oneshot. Vet inte hur vanligt det är att man spelat hela Konfluxen. Hur stort åtagande det är att spelleda sätter man ju givetvis själv. Med scenindelning där man hoppar över allt som inte känns relevant så bör kampanjen gå att snabba på rätt rejält. Svavelvinter RPG är ju jämfört med gamla DoD ganska snabbspelat när det gäller strid. Tanken är att man oftast åsamkar fienden elände som gör att de ger upp eller flyr redan efter 1-2 konfliktrundor (annars kan ju en gammal hederlig DoD-strid gå loss på iaf 20-30 minuter).

 

[Bifur]

Med risk för upprepning; de som vill spela den gamla kampanjen gör nog det oavsett (och ja man kan nog riva av den snabbare i det nya spelet, men det lär ända ta lång tid i anspråk).

Det mest konstruktiva för att lyfta spelet vore nog en kampanj med vad vi kanske kan kalla prequel-fokus, något som utspelar sig delvis innan böcker, och som kanske lägger den allra mest karaktärsdrivna/samberättande stilen åt något sidan .

 

[Bolongo]

Det och i andra hand spelvärlden som känns för... komplicerad. De jag spelar med har heller inte läst romanerna så för dem blir startsträckan mycket lång. Många andra spel är mer lättillgängliga.

Detta.

Min upplevelse när jag läste igenom regelboken var "fiktionen är väldigt påträngande här" och "den här fiktionen är full av nya begrepp som jag måste plugga in", följt av "åh nej, det är en av de där pseudo-renässans-världarna, eller hur?"

Av någon anledning som jag inte är helt klar över än, finner jag ofta pseudo-renässans mer avtändande än pseudo-medeltid. Inte alltid, men ofta.