Tcho-tcho

[mrund]

Eller så är det uppenbart rasistiska (som de där "USAs invasion av Afghanistan men afghanerna är bokstavliga monster som är genetiskt oförmögna att känna empati"-äventyren till Delta Green…).

Actual Ethnic Person Expresses Disgust

A hundred years ago, writers and film makers in the West could just say ”poorly known ethnic group X is scary and evil”. Tolkien used his invented goblins and orcs for the same purpose. Thankfully …

aardvarchaeology.wordpress.com

 

[adrian_of_arcane_lore]

Ja, ska jag få "fyfan"-reaktion så är det typ antingen överväldigande massa prylar man förväntas hålla i huvudet, eller så är det alldeles för enkel och linjär plot.

Eller så är det uppenbart rasistiska (som de där "USAs invasion av Afghanistan men afghanerna är bokstavliga monster som är genetiskt oförmögna att känna empati"-äventyren till Delta Green…).

Actual Ethnic Person Expresses Disgust

A hundred years ago, writers and film makers in the West could just say ”poorly known ethnic group X is scary and evil”. Tolkien used his invented goblins and orcs for the same purpose. Thankfully …

aardvarchaeology.wordpress.com

Jag har, i fantasy och science fiction, inga som helst problem med "dessa varelser är inneboende onda och har från ett mänskligt perspektiv inga inneboende förmildrande egenskaper". Just för att fantasy och SF helt enkelt kan presentera verkligheter och världar som är väsensskilda från vår egen, där vi kan testa helt andra idéer (exempelvis ställa frågan "hur vore det om ondska fanns på riktigt och om vissa varelser helt enkelt bara är genuint onda?").

Det har jag inte i skräck heller, när det gäller varelser som är tydligt främmande (Deep Ones eller Ghouls i Cthulhumyten exempelvis). Jag tycker snabbt det blir mycket sämre när Tcho Tcho-liknande varelser dyker upp, exempelvis, eftersom de så uppenbart helt bygger på rasistiska nidbilder. Det finns verkligen ingen poäng med Tcho Tchos, de fyller inget syfte som man inte kan förmedla på annat sätt och samtidigt undvika implikationen. Det är verkligen jätteenkelt.

 

[krank]

Det har jag inte i skräck heller, när det gäller varelser som är tydligt främmande (Deep Ones eller Ghouls i Cthulhumyten exempelvis). Jag tycker snabbt det blir mycket sämre när Tcho Tcho-liknande varelser dyker upp, exempelvis, eftersom de så uppenbart helt bygger på rasistiska nidbilder. Det finns verkligen ingen poäng med Tcho Tchos, de fyller inget syfte som man inte kan förmedla på annat sätt och samtidigt undvika implikationen. Det är verkligen jätteenkelt.

Deep ones är dessutom rätt mycket enklare att refrejma, t.ex. så som Ruthanna Emrys gjorde i sina Innsmouth Legacyböcker, eller som @Gabrielle de Bourg gjorde i Kutuluäventyret Tjockare än vatten. I egenskap av någon som just inte är sådär superintresserad av att utforska "inneboende ondska" (det blir för mig väldigt lätt Skeletor) så är det nog också så jag föredrar att ha dem.

Men Tcho Tchos tror jag fan inte kan räddas, alltså. Det skulle krävas alldeles för mycket gymnastik. Det sagt skulle jag välkomna försök.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Deep ones är dessutom rätt mycket enklare att refrejma, t.ex. så som Ruthanna Emrys gjorde i sina Innsmouth Legacyböcker, eller som @Gabrielle de Bourg gjorde i Kutuluäventyret Tjockare än vatten. I egenskap av någon som just inte är sådär superintresserad av att utforska "inneboende ondska" (det blir för mig väldigt lätt Skeletor) så är det nog också så jag föredrar att ha dem.

Jag är inte heller superintresserad av att utforska inneboende ondska så sätt. Jag har bara inget problem med det som premiss, det är enligt mig inte särskilt "problematiskt" att utmåla någon sorts fantasymonster eller aliencivilisation som "ond", om man nu vill det.

Jag tycker heller inte det är sådär jättespännande med reframing, i 9 fall av 10 blir det "dom här stackars varelserna är snälla egentligen och bara missförstådda", och för mig blir det precis lika platt som "dom är av naturen superonda". Vad gäller Deep Ones tycker jag Lovecraft själv gjorde dem intressanta nog redan från början, och det känns som rätt få faktiskt tog fasta på det.

I Shadows over Innsmouth framställs de först och främst som väldigt udda och främmande, men dom gör faktiskt aldrig någonting i princip. Hela grejen med den berättelsen, enligt mig, är ju på slutet

Spoiler

när berättaren inser att han själv är en Deep One, och han börjar längta efter att förvandlas och drömmer om att få lämna mänskligheten och leva tillsammans med de sina i havens djup för evigt. Undrar vad det kan läsas som allegori för?

Deep Ones som hemska onda monster reframeas ju redan i första berättelsen om dem, på ett mer intressant sätt än "de är snälla egentligen".

 

[JohanL]

Men Tcho Tchos tror jag fan inte kan räddas, alltså. Det skulle krävas alldeles för mycket gymnastik. Det sagt skulle jag välkomna försök.

Ur Ken Hites serie monster:

https://www.drivethrurpg.com/en/product/147630/hideous-creatures-tcho-tcho

(Hite lägger också på motsvarande vis upp flera bra förslag för hur man kan hantera romernas relation till Dracula i The Dracula Dossier. Kanske är det bara en klan som de andra avskyr som tjänar Dracula. Kanske vet de att Dracula är ett problem, men föredrar honom ändå över den rumänska regeringen.)

 

[Magnus Seter]

MODERERING

Bröt ut detta sidospår till en egen tråd.

Ursprungstråden, som handlar om svag motivation att starta äventyr finns här:

Thread 'Svag motivation i äventyr'

Yesterday at 10:28

Hörni, vad deprimerande det är att läsa ett publicerat äventyr och inse att hela berättelsen bygger på en rad med oförklarliga motivationer för rollpersonerna.

I begynnelsen fanns inte det här problemet. Alla D&D-rollpersoner var ”äventyrare” som förutsattes vara starkt motiverade att riskera livet i vildmark och grottgångar för att hitta en skatt eller bara vara med om något spännande p.g.a. adhd. Men redan med det första populära utredningsrollspelet, Call of Cthulhu, uppstod det här problemet. Varför är era rollpersoner a) en återkommande grupp, som b) utforskar mer än ett...

• mrund
• Replies: 103
• Forum: Rollspel

• 

/Magnus