Nekromanti Svärd
- Thread starter han göte
- Start date
GoblinGurra
Swordsman
Man lär sig ju både att sticka och hugga när man lär sig svinga ett svärd.
Enligt samma logik så borde man väl ha en färdighet för att slå till någon med näven, en för att sparkas, ett antal för olika former av brottning, en för att finta, en för att parera, en för att blockera, en för att undvika, en för att slå undan motståndarens vapen, en för tekniker som involverar att "fånga" motståndarens vapen med sitt eget ("binds" på engelska, vete gudarna om dte finns en korrekt term på svenska), en för att knuffas/tacklingar, en för... o.s.v. ad nauseam.
Sen så applicerar vi samma tankesätt på alla icke-stridsrelaterade färdigheter...
Så rent regeltekniskt till att börja med så verkar det inte vara den bästa av ideer, nej.
Iden är inte heller särskilt väl förankrad i verkligheten skulle jag säga. Enda tillfället då det lär gåatt hitta en person som är bra på det ena men dålig på det andra lär vara när vapnet i fråga tvingar fram detta (floretter, spjut, yxor m.fl. är ju i allmänhet hyfsat specialiserade på det ena, även om det i allmänhet är när man säger att "en x kan inte göra y" som man får omedelbara, smärtsamma, och ej överlevbara bevis på motsatsen), men i allmänhet så kan man hantera sitt vapen så innebär detta att man kan utföra samtliga rimliga attacker med vapnet hyfsat väl.
Sen så applicerar vi samma tankesätt på alla icke-stridsrelaterade färdigheter...
Så rent regeltekniskt till att börja med så verkar det inte vara den bästa av ideer, nej.
Iden är inte heller särskilt väl förankrad i verkligheten skulle jag säga. Enda tillfället då det lär gåatt hitta en person som är bra på det ena men dålig på det andra lär vara när vapnet i fråga tvingar fram detta (floretter, spjut, yxor m.fl. är ju i allmänhet hyfsat specialiserade på det ena, även om det i allmänhet är när man säger att "en x kan inte göra y" som man får omedelbara, smärtsamma, och ej överlevbara bevis på motsatsen), men i allmänhet så kan man hantera sitt vapen så innebär detta att man kan utföra samtliga rimliga attacker med vapnet hyfsat väl.
Cybot
Mest spelbar
Men grejen är att hugga och sticka kräver precis NOLL skicklighet, precis som du inte behöver vara särskilt duktig med kniv för att skära av ett rep eller något sådant.
Nej, det svåra är att öva upp reflexer, lära sig garder, att förutsäga motståndarens anfall och försvar, hur man hanterar svärdet för att anfalla eller gardera och samtidigt lämna så små blottor som möjligt, hur man tar sig igenom garder och hur man motverkar motståndarens försök att ta sig igenom din gard osv osv.
Det är liksom helt fel approach (och totalt verklighetsfientligt) att lära sig en skicklighet som "hugga" eller "sticka".
Nej, det svåra är att öva upp reflexer, lära sig garder, att förutsäga motståndarens anfall och försvar, hur man hanterar svärdet för att anfalla eller gardera och samtidigt lämna så små blottor som möjligt, hur man tar sig igenom garder och hur man motverkar motståndarens försök att ta sig igenom din gard osv osv.
Det är liksom helt fel approach (och totalt verklighetsfientligt) att lära sig en skicklighet som "hugga" eller "sticka".
--nix--
Veteran
Speltekniskt är det bara omständigt med fler och fler färdigheter, när dessa kan ingå i en redan befintlig.
Men du har rätt vad avser hugga och sticka. Hugga gjorde man länge med äldre tyngre svärd och sticka kom långt senare - det är två totalt olika tekniker, varav den senare är mycket snabbare.
Men du har rätt vad avser hugga och sticka. Hugga gjorde man länge med äldre tyngre svärd och sticka kom långt senare - det är två totalt olika tekniker, varav den senare är mycket snabbare.
Jag tycker att man ska gå åt precis motsatt håll (vilket också väldigt många spel gör). Hur stor skillnad är det egentligen på att hugga någon med ett svärd, en yxa, en spikklubba, en käpp eller en stol? Det en stridsfärdighet representerar är inte fömågan att träffa någon när man svingar ett vapen; det är förmågan att bedöma vad motståndaren ska göra, att stå rätt, att finta och liknande, och denna förmåga borde vara densamma oavsett hur föremålet man håller i handen ser ut.
/tobias
Mja, inte riktigt. Grundprincipen lär väl förvisso behärskas av alla som lyckat lära sig gå ungefär, men att göra det bra däremot kan ta en hel del träning. För hugg så ska eggen vara platt i huggriktningen (inte alltid helt lätt att få bra, och jag har erfarenhet från iaido att backa upp med), eggen i stort ska ha lagom vinke, man ska få upp svärdet i tillräcklig fart, och slutligen så ska man helst träffa också (en stillastpående människa, visst, men den där decimeterstora blottan i hans gard medans ni båda rör er?). Man ska sen gärna också få lite kraft i det hela, utan att samtidigt tappa balansen (en snabb titt på nybörjare inom iaido/kendo visar ofta att detta inte är helt lätt).
Att upprepa vad som görs i de här videosnuttarna kan kräva en smula tränign om vi säger så. http://www.dojoofthefourwinds.com/video.html
Sen så finsn ju även de som kan ta en sida ur en tidning, gör en cylinder (ett enda lager tjocka väggar), ställa cylindern nånstans, och hugga av den. Men de är mest bara läskiga...
Stick, ja, då vill man förmodligen sikta på ett område som max är stort som en knytnäve, båda rör sig än en gång, svärdets "axel" bör vara i princip exakt densamma som dess färdriktning, och det kan mycket väl vara mer därtill som jag inte stött på ännu (inte så värst mycket stick inom kendo/iaido/jodo, relativt, säg, modern fäktning, rapirfäktning, el.dyl).
"Hugga gjorde man länge med äldre tyngre svärd och sticka kom långt senare - det är två totalt olika tekniker, varav den senare är mycket snabbare."
Nej. Fel. Vad du än menar med "äldre svärd" så var de inte särskilt tunga, och svärd gjorda för både stick och hugg hittar man fruktansvärt långt tillbaka i tiden (vilket säger sig självt, eftersom man använde spjut innan man uppfunnit svärd). Samt även långt efter att svärd egentligen blivit överflödiga. Vidare är hugg och stick inte alls två olika tekniker, utan ett oräkneligt antal vardera. Slutligen så är inte stick "mycket snabbare"; de utförs på olika sätt och försvaras mot på olika sätt. Det ena är inte bättre eller mer raffinerat än det andra.
Nej. Fel. Vad du än menar med "äldre svärd" så var de inte särskilt tunga, och svärd gjorda för både stick och hugg hittar man fruktansvärt långt tillbaka i tiden (vilket säger sig självt, eftersom man använde spjut innan man uppfunnit svärd). Samt även långt efter att svärd egentligen blivit överflödiga. Vidare är hugg och stick inte alls två olika tekniker, utan ett oräkneligt antal vardera. Slutligen så är inte stick "mycket snabbare"; de utförs på olika sätt och försvaras mot på olika sätt. Det ena är inte bättre eller mer raffinerat än det andra.
Cybot
Mest spelbar
Okejdå, inte NOLL skicklighet. Men ens skicklighet i att utföra ett hugg är en väldigt liten liten del av de saker som avgör om man vinner en strid eller inte. God kunskap om gard, god förståelse i hur man bryter en gard och öppnar upp blottor och hur man motverkar sådana försök, balans osv osv.
Om bara hugger spelade någon roll så kunde man ju lika gärna stå med ett svärd och hugga mot en träbjälke eller något. Det finns liksom en anledning varför man sparrar mot andra.
Om bara hugger spelade någon roll så kunde man ju lika gärna stå med ett svärd och hugga mot en träbjälke eller något. Det finns liksom en anledning varför man sparrar mot andra.
Sticksvärd har funnits sen urminnes tider, om jag minns rätt så ska de äldsta svärden man funnit i europa (åtminstonde, vet inte hur dets tår till annorstädes) vara sticksvärd av brons.
"Rapir"
Dessa utvecklades sedan (då det visade sig att folk tenderade i att vilja hugga när stridens hetta gjorde att instinkterna tog över) till svärd kapabla till att väldigt effektivt användas till både hugg och stick.
Löv-artat
Dessa utvecklades i sin tur till mer huggorienterade varianter (i slutändan vikingasvärden och liknande), vilket sen under medeltiden grenade ut i än mer dedikarade huggsvärd, dedikerade sticksvärd, och slutligen så verkar de varianter som var lagom bra på båda ha blivit populärast. O.s.v. Påpekas bör kanske att många järnålderssvärd verkar ha varit avsedda främst för strid mot personer i ingen eller lätt rustning. De var därmed i allmänhet tunna, lätta, blixtsnabba och sylvassa. Något som kan ställe till problem med hårdare mål, särskilt om man råkar härda lite för hårt.
Det finns heller inget som antyder att sticksvärd av tvång ska vara lättare, under medeltiden så kunde ofta de mer uttalade sticksvärden vara de tyngre varianterna. Många myter verkar uppkommit under 1700-talet (när det var mode för adeln att köra med dylikt), och än mer när 1800-talet kom, sportfäktningen blev enda kvarvarande användningsområdet för "svärd" (*host*tandpetare*host*
), och de medeltida svärden (i en akt av mer eller mindre ren historieförfalskning) beskrevs som enorma kolosser omöjliga att använda med någon finess, och endast avsedda för hugg.
"Rapir"
Dessa utvecklades sedan (då det visade sig att folk tenderade i att vilja hugga när stridens hetta gjorde att instinkterna tog över) till svärd kapabla till att väldigt effektivt användas till både hugg och stick.
Löv-artat
Dessa utvecklades i sin tur till mer huggorienterade varianter (i slutändan vikingasvärden och liknande), vilket sen under medeltiden grenade ut i än mer dedikarade huggsvärd, dedikerade sticksvärd, och slutligen så verkar de varianter som var lagom bra på båda ha blivit populärast. O.s.v. Påpekas bör kanske att många järnålderssvärd verkar ha varit avsedda främst för strid mot personer i ingen eller lätt rustning. De var därmed i allmänhet tunna, lätta, blixtsnabba och sylvassa. Något som kan ställe till problem med hårdare mål, särskilt om man råkar härda lite för hårt.
Det finns heller inget som antyder att sticksvärd av tvång ska vara lättare, under medeltiden så kunde ofta de mer uttalade sticksvärden vara de tyngre varianterna. Många myter verkar uppkommit under 1700-talet (när det var mode för adeln att köra med dylikt), och än mer när 1800-talet kom, sportfäktningen blev enda kvarvarande användningsområdet för "svärd" (*host*tandpetare*host*
), och de medeltida svärden (i en akt av mer eller mindre ren historieförfalskning) beskrevs som enorma kolosser omöjliga att använda med någon finess, och endast avsedda för hugg.
Krille
Lord
"Sen så finsn ju även de som kan ta en sida ur en tidning, gör en cylinder (ett enda lager tjocka väggar), ställa cylindern nånstans, och hugga av den. Men de är mest bara läskiga..."
Jag har aldrig sett en tidning hugga (eller sticka) tillbaka eller ens parera. Det är en sak att vara en utmärkt tidningsklyvare. Det är en helt annan sak att vara en utmärkt stridsman.
Jag har aldrig sett en tidning hugga (eller sticka) tillbaka eller ens parera. Det är en sak att vara en utmärkt tidningsklyvare. Det är en helt annan sak att vara en utmärkt stridsman.
Nog för att jag blivit snittad av pappersark både en och två gånger, men...
Poängen var att det krävs mer än noll skicklighet för hugg och stöt. Inte på något sätt att det skulle räcka med att vara bra på detta för att vara bra i strid.
Den fäktare som inte kan utföra ett bra hugg eller en bra stöt lär dock ha grava problem (på samma sätt som fäktaren utan timing, förmåga att bedömma avstånd, e.dyl. självklart inte är att betrakta som en bra fäktare), kan man inte attackera effektivt så kan man ju inte utnyttja de lägen som all annan kunskap ger (om man inte skulle ha en synnerligen giftig vänsterkrok då, men har man bara svärdet till försvar och finter så kanske man ska säta sig ner och fundera ett tag över ett och annat).
Så visst krävs det att man både kan hugga/stöta hyfsat bra (klyva tidningsark i allmänhet varandes mer än nöden kräver är, Takeyukis bravader inkluderades för att illustrera något annat), och att man behärskar en hel del annat också för att vara en bra stridsman. Annat har jag aldrig hävdat.
Poängen var att det krävs mer än noll skicklighet för hugg och stöt. Inte på något sätt att det skulle räcka med att vara bra på detta för att vara bra i strid.
Den fäktare som inte kan utföra ett bra hugg eller en bra stöt lär dock ha grava problem (på samma sätt som fäktaren utan timing, förmåga att bedömma avstånd, e.dyl. självklart inte är att betrakta som en bra fäktare), kan man inte attackera effektivt så kan man ju inte utnyttja de lägen som all annan kunskap ger (om man inte skulle ha en synnerligen giftig vänsterkrok då, men har man bara svärdet till försvar och finter så kanske man ska säta sig ner och fundera ett tag över ett och annat).
Så visst krävs det att man både kan hugga/stöta hyfsat bra (klyva tidningsark i allmänhet varandes mer än nöden kräver är, Takeyukis bravader inkluderades för att illustrera något annat), och att man behärskar en hel del annat också för att vara en bra stridsman. Annat har jag aldrig hävdat.
Faehrengaust
Swashbuckler
[ QUOTE ]
...de e ju inte samma sak att sticka som hugga.
[/ QUOTE ]
Visserligen inte och båda kräver faktiskt sin övning, men strid handlar om så otroligt mycket så vi måste abstrahera.
Längre ner i tråden såg jag påståenden om att hugga och sticka vore så enkelt att det inte kräver någon övning. Det stämmer inte, jag över både hugg och stick regelbundet och det krävs. Det är faktiskt någorlunda svårt att få till riktigt bra hugg.
Men ändå är jag helt och hållet motståndare till att man skulle separera hugg och stick till olika färdigheter. Skälet är att då lägger man fokus på fel sak. Själva hugget/sticket är en mycket liten del av striden och det är inte det som gör en till en bra kämpe utan det är saker som moral, taktiskt tänkande, kunnighet i rörelser, grundtekniker, garder, etc. Saker som kräver mer träning. Överhuvudtaget så fokuserar rollspel för mycket på vapnet, det är inte det som är det viktiga i strid utan det är rörelserna, balansen, avståndsuppfattning, tajmingen, uppmärksamheten, attityden, etc.
Så om man vill ha fler färdigheter (jag förstår inte riktigt varför dock) så skulle jag föreslå att man tar ut t.ex. rörlighet i strid till en egen färdighet.
Men helst skulle jag vilja se att man gick åt andra hållet och abstrahera bort de flesta vapenfärdigheter. Efter att ha tränat en massa långsvärd så kan jag även slåss med andra vapen, inte riktigt lika bra, men ändå hyffsat. Inte för att jag kan hugga/sticka bra med vapnena utan för att jag rör mig rätt, bedömer rätt och tänker rätt. Och kanske framför allt så får man rätt mental attityd.
Vad jag verkligen efterlyser är ett spel som tar mer hänsyn till det mentala och mindre till det tekniska.
...de e ju inte samma sak att sticka som hugga.
[/ QUOTE ]
Visserligen inte och båda kräver faktiskt sin övning, men strid handlar om så otroligt mycket så vi måste abstrahera.
Längre ner i tråden såg jag påståenden om att hugga och sticka vore så enkelt att det inte kräver någon övning. Det stämmer inte, jag över både hugg och stick regelbundet och det krävs. Det är faktiskt någorlunda svårt att få till riktigt bra hugg.
Men ändå är jag helt och hållet motståndare till att man skulle separera hugg och stick till olika färdigheter. Skälet är att då lägger man fokus på fel sak. Själva hugget/sticket är en mycket liten del av striden och det är inte det som gör en till en bra kämpe utan det är saker som moral, taktiskt tänkande, kunnighet i rörelser, grundtekniker, garder, etc. Saker som kräver mer träning. Överhuvudtaget så fokuserar rollspel för mycket på vapnet, det är inte det som är det viktiga i strid utan det är rörelserna, balansen, avståndsuppfattning, tajmingen, uppmärksamheten, attityden, etc.
Så om man vill ha fler färdigheter (jag förstår inte riktigt varför dock) så skulle jag föreslå att man tar ut t.ex. rörlighet i strid till en egen färdighet.
Men helst skulle jag vilja se att man gick åt andra hållet och abstrahera bort de flesta vapenfärdigheter. Efter att ha tränat en massa långsvärd så kan jag även slåss med andra vapen, inte riktigt lika bra, men ändå hyffsat. Inte för att jag kan hugga/sticka bra med vapnena utan för att jag rör mig rätt, bedömer rätt och tänker rätt. Och kanske framför allt så får man rätt mental attityd.
Vad jag verkligen efterlyser är ett spel som tar mer hänsyn till det mentala och mindre till det tekniska.
Gabriel_UBBT
Warrior
Stridsvana!
Är det inte det ni är ute efter här? Stridsvana är ju en färdighet som visar på hur mycket riktig strid man faktiskt har varit med om medan vapenfärdigheten mer speglar hur bra man är på att hugga och sticka när det inte är allvar. När man är lugn och avslappnad.
Är du jätteduktig på svärd men helt utan riktig erfarenhet av strid kan du aldrig utnyttja din fulla potential när det väl blir strid eftersom du får ett kraftigt adrenalinpåslag, blir orolig samt kanske börjar tvivla på sig själv och din skicklighet.
Kort sagt är en riktig strid ofta rätt långt ifrån det man har tränat på. Matcher samt hård sparring tar dig förstås närmare striden men är ändå långt ifrån sanningen eftersom det ofta finns regler i matcher men i riktig strid finns det inga regler.
Är det inte det ni är ute efter här? Stridsvana är ju en färdighet som visar på hur mycket riktig strid man faktiskt har varit med om medan vapenfärdigheten mer speglar hur bra man är på att hugga och sticka när det inte är allvar. När man är lugn och avslappnad.
Är du jätteduktig på svärd men helt utan riktig erfarenhet av strid kan du aldrig utnyttja din fulla potential när det väl blir strid eftersom du får ett kraftigt adrenalinpåslag, blir orolig samt kanske börjar tvivla på sig själv och din skicklighet.
Kort sagt är en riktig strid ofta rätt långt ifrån det man har tränat på. Matcher samt hård sparring tar dig förstås närmare striden men är ändå långt ifrån sanningen eftersom det ofta finns regler i matcher men i riktig strid finns det inga regler.
Är det Svärd jag ser framför mig?
Då ska man börja fråga sig vad det är färdigheten mäter. Hur kan man vara bra på färdigheten Svärd utan att vara bra på att slåss med det? Vad är det då man kan göra med svärdet som färdigheten är tänkt att representera? Vilken idiot som helst kan faktiskt sticka och hugga en träningsdocka efter bara en mikroskopisk mängd träning.
/tobias
Då ska man börja fråga sig vad det är färdigheten mäter. Hur kan man vara bra på färdigheten Svärd utan att vara bra på att slåss med det? Vad är det då man kan göra med svärdet som färdigheten är tänkt att representera? Vilken idiot som helst kan faktiskt sticka och hugga en träningsdocka efter bara en mikroskopisk mängd träning.
/tobias
Men säger det oss något?
Det jag var ute efter var väl snarast att man knappast kan anses som skicklig i svärdshantering om man inte är skicklig i delmomenten (hugg, stöt, parad, timing, avstånd, finter, yadda yadda...). Att det sen inte hjälper hur bra man än må vara i dojon om man får ett nervöst sammanbrott och rullar ihop sig till en snyftande boll första gången i skarpt läge känns, ja, självklart? Huruvida man är i stånd att använda det man kan säger dock kanske inte så mycket om exakt vad man nu faktiskt kan, eller? Men visst, det beror ju på exakt hur regelsystemet abstraherar hela förloppet, men har man stridsvana som en egen färdighet så torde det väl antyda att "svärd" el.dyl. är just hur mycket man kan i hantering "rent", medans stridsvanan täcker in de mer allmänna psykologiska delarna, eller? Varvid det känns lite överflödigt att föra in stridsvanan som ytterligare en variabel i diskusionen.
Det jag var ute efter var väl snarast att man knappast kan anses som skicklig i svärdshantering om man inte är skicklig i delmomenten (hugg, stöt, parad, timing, avstånd, finter, yadda yadda...). Att det sen inte hjälper hur bra man än må vara i dojon om man får ett nervöst sammanbrott och rullar ihop sig till en snyftande boll första gången i skarpt läge känns, ja, självklart? Huruvida man är i stånd att använda det man kan säger dock kanske inte så mycket om exakt vad man nu faktiskt kan, eller? Men visst, det beror ju på exakt hur regelsystemet abstraherar hela förloppet, men har man stridsvana som en egen färdighet så torde det väl antyda att "svärd" el.dyl. är just hur mycket man kan i hantering "rent", medans stridsvanan täcker in de mer allmänna psykologiska delarna, eller? Varvid det känns lite överflödigt att föra in stridsvanan som ytterligare en variabel i diskusionen.
Gabriel_UBBT
Warrior
Re: Är det Svärd jag ser framför mig?
Jag kan bara se till mig själv som exempel.
Jag har tränat kampsport i fem år och gått några matcher. Jag anser mig själv vara ganska duktig.
Jag slår väldigt hårt
Jag sparkar sådär men inte jättefort
Jag är stark i clinchen
I match har jag dock aldrig gjort så bra ifrån mig som på träning. Detta pågrund av nervositet och det jag skrev förut...
Det är svårt att förklara men det blir helt enkelt en jävla skillnad!
Men vill man bara ha en färdighet så ska självklart svärd representera allt dvs stridsvana skicklighet och lugn i strid. Men nu var ju frågan ursprungligen om man skulle ha flera färdigheter och då lägger jag min röst på svärd och stridsvana istället för stick och hugg.
Då jag är även är instruktör så undrar jag verkligen vad du menar med
Vi kan ta nybörjargruppen som exempel. Efter ett halvår (vilket borde anses vara mer än en mikroskopisk mängd träning) är dem helt okej på att slå på mitsar. Men kör man sparring med dem tappar dem det mesta av det dom lärt sig.
Dem blir nervösa och tappar garden, fullföljer inte tekniker och öppnar sig därigenom.
Det allra viktigaste är dock att om man hela tiden sätter tekniker på dom samtidigt som dom inte får in nåt på mig så börjar dem fundera... Är jag bra? Vågar jag slå nu? Tänk om han slår mig igen då ocksåvidare...
De tvivlar helt enkelt och viker ner sig, ger upp kort och gott. Rätt mental inställning till strid får man inte genom att veva med ett svärd på en docka eller kamrater dte får man genom strid eller stridsliknande situationer såsom match eller sparring och det är detta jag anser att stridsvana är.
Hmmm blev långt det där jaja hoppas nån fattar vad jag menar.. nu ska jag se flying daggers så god natt!
Jag kan bara se till mig själv som exempel.
Jag har tränat kampsport i fem år och gått några matcher. Jag anser mig själv vara ganska duktig.
Jag slår väldigt hårt
Jag sparkar sådär men inte jättefort
Jag är stark i clinchen
I match har jag dock aldrig gjort så bra ifrån mig som på träning. Detta pågrund av nervositet och det jag skrev förut...
Det är svårt att förklara men det blir helt enkelt en jävla skillnad!
Men vill man bara ha en färdighet så ska självklart svärd representera allt dvs stridsvana skicklighet och lugn i strid. Men nu var ju frågan ursprungligen om man skulle ha flera färdigheter och då lägger jag min röst på svärd och stridsvana istället för stick och hugg.
Då jag är även är instruktör så undrar jag verkligen vad du menar med
Vi kan ta nybörjargruppen som exempel. Efter ett halvår (vilket borde anses vara mer än en mikroskopisk mängd träning) är dem helt okej på att slå på mitsar. Men kör man sparring med dem tappar dem det mesta av det dom lärt sig.
Dem blir nervösa och tappar garden, fullföljer inte tekniker och öppnar sig därigenom.
Det allra viktigaste är dock att om man hela tiden sätter tekniker på dom samtidigt som dom inte får in nåt på mig så börjar dem fundera... Är jag bra? Vågar jag slå nu? Tänk om han slår mig igen då ocksåvidare...
De tvivlar helt enkelt och viker ner sig, ger upp kort och gott. Rätt mental inställning till strid får man inte genom att veva med ett svärd på en docka eller kamrater dte får man genom strid eller stridsliknande situationer såsom match eller sparring och det är detta jag anser att stridsvana är.
Hmmm blev långt det där jaja hoppas nån fattar vad jag menar.. nu ska jag se flying daggers så god natt!
Re: Är det Svärd jag ser framför mig?
Ja, precis. I rollspel är det inte intressant med en färdighet som representerar hur man klarar sig mot en träningsdocka eller när man sparkar på en boxboll eller slår mot en tegelsten; det är intressant med en färdighet som representerar hur stor chans man har att skada en aktiv och beväpnad motståndare. Man måste skapa en ny form av regelsystem för att skilja helt på teori och praktik. System som skiljer på vapenskicklighet och stridsvana finns redan (jag har själv skrivit ett), men även i dem är det vapenfärdigheten som används för att se om man träffar. Färdigheten mäter alltså inte hur bra man är på att slåss under övning, utan hur bra man är på att slåss i verkligheten.
Så den egntliga frågan är: Hur tycker du att ett system som HELT separerar träffchans från stridsvana ska fungera?
/tobias
Ja, precis. I rollspel är det inte intressant med en färdighet som representerar hur man klarar sig mot en träningsdocka eller när man sparkar på en boxboll eller slår mot en tegelsten; det är intressant med en färdighet som representerar hur stor chans man har att skada en aktiv och beväpnad motståndare. Man måste skapa en ny form av regelsystem för att skilja helt på teori och praktik. System som skiljer på vapenskicklighet och stridsvana finns redan (jag har själv skrivit ett), men även i dem är det vapenfärdigheten som används för att se om man träffar. Färdigheten mäter alltså inte hur bra man är på att slåss under övning, utan hur bra man är på att slåss i verkligheten.
Så den egntliga frågan är: Hur tycker du att ett system som HELT separerar träffchans från stridsvana ska fungera?
/tobias
Man kan tolka en färdighet på många sätt. Frågan är om detaljnivån är intressant.
Så om Svärd är huvudfärdigheten så är delfärdigheterna (t.ex)
<ul type="square"> [*]Hugga
[*]Stöta
[*]Parera
[*]Ducka
[*]Stridsvana
[*]Finta
[*]Förmåga att döda en människa (alla vill inte skada andra)
[*]Säga "one-liners"
[*]Fula knep
[/list]
Regler är roliga att göra men inte alltid roliga att spela.
Så om Svärd är huvudfärdigheten så är delfärdigheterna (t.ex)
<ul type="square"> [*]Hugga
[*]Stöta
[*]Parera
[*]Ducka
[*]Stridsvana
[*]Finta
[*]Förmåga att döda en människa (alla vill inte skada andra)
[*]Säga "one-liners"
[*]Fula knep
[/list]
Regler är roliga att göra men inte alltid roliga att spela.
jag har erfarenhet av både traditionell fäktning (höll på med/tävlade i värja många år) och iaido (som jag ägnar mig åt nuförtiden)... och som jag ser det känns det ur regelsynpunkt ganska meningslöst att separera olika typer av attacker, som hugg och stöt. Vet inte riktigt vad det skulle tillföra ur rollspelsynpunkt...
Inte är det känns speciellt realistiskt heller, bara onödigt krångligt. Dessutom styr ju val av vapen, tid spelet utspelar sig i, kampanjvärld osv hur folk slåss. Med en katana hugger man i princip bara (även om det finns vissa stötar), en gladius har jag för mig var ett sticksvärd osv... Hur en strid utfaller beror ju på så mycket annat; fotarbete, kondition, reaktionsförmåga, avståndsbedömning, balans, psykologiskt övertag (tror man att man kommer förlora så ökar risken att man gör det, såklart) med mera, med mera... allt det går inte att vettigt separera speltekniskt, så gör det enkelt istället...
OCH (som svar på vissa påståenden nedan)... det är f-n inte lätt att lära sig "hugga" ... krävs träning.. träning.. träning.. för att få den rätta bågen, accelerationen, balansen, räckvidden osv... så att svärdet blir en levande förlängning av dig.
Inte är det känns speciellt realistiskt heller, bara onödigt krångligt. Dessutom styr ju val av vapen, tid spelet utspelar sig i, kampanjvärld osv hur folk slåss. Med en katana hugger man i princip bara (även om det finns vissa stötar), en gladius har jag för mig var ett sticksvärd osv... Hur en strid utfaller beror ju på så mycket annat; fotarbete, kondition, reaktionsförmåga, avståndsbedömning, balans, psykologiskt övertag (tror man att man kommer förlora så ökar risken att man gör det, såklart) med mera, med mera... allt det går inte att vettigt separera speltekniskt, så gör det enkelt istället...
OCH (som svar på vissa påståenden nedan)... det är f-n inte lätt att lära sig "hugga" ... krävs träning.. träning.. träning.. för att få den rätta bågen, accelerationen, balansen, räckvidden osv... så att svärdet blir en levande förlängning av dig.