Nekromanti surrealism

[.nathan]

jag fick en plötslig ingivelse att få inspiration till ett horroräventyr genom cut up tekniken.
jag har fått ihop några rader abstrakt poesi som består nedklippta låttexter, det får tjäna som inspiration till ett äventyr.
just nu känns det som en viktoriansk naked lunch med chtulhu-stämning. häxor, underjordiska trädgårdar och någon kultaktig transhumanistisk mentalsjukhuspatient.

problemet ligger i att det är riktigt abstrakt, det var iochförsig något som jag ville att själva äventyret skulle kännas som också, men om det blir för surrealistiskt känns inte skräcken personlig och påträngande antar jag.
det känns som det finns risk för att det bara bir överdrivet flummigt och abstrakt, men om det fungerar skulle det vara tufft. hur får man det att fungera?
hur surrealistiska äventyr kan man göra?

jonatan

 

[Hyperion]

tricket är väl lite att man inte får låta spelarna tappa greppet och associationsförmågan. Det är lite balansgång. Men det nog klokt att förankra spelarna så mycket som möjligt i början, få dom att associera och känna med karaktärer och omgivning, sen gradvis gå över i vansinnigheterna varvat med perioder av normalitet för återförankring om det behövs.
Tyvärr är det mycket svårt att få skräckkänsla i surrealism, ju mer surrealistiskt desto mindre kan man associera och det blir mer underhållning eller bara tråkigt.

 

[Gaxar]

Se till att förankra spelarna ordentligt i omgivningen från början; låt dom utveckla relationer med ett drös olika SLP'er, se till att dom tror dom har en ganska så klar bild över hur allt ser ut. Låt sedan surrealismen smyga sig på allt mer och mer. Det hela blir så mycket mer läskigt när det faktiskt påverkar saker och ting som spelarna kände att dom hade koll på...

-Gaxar, from the top of my head

 

[.nathan]

För att krångla till alltihopa hade jag tänkt att inledningen, eller första delen om man så vill, ska utspela sig i den väldigt abstrakta världen, utan att spelarna har riktigt klar uppfattning om vilka de är eller vart dom är. Sedan ska deras sinnen fungera mer tillfredsställande och deras medvetna blir... ...medvetet
Fast det känns som sagt som en rätt dum sak att göra...
Jag har mina farhågor, vi spelade taroticum, i delen "vid tidens början" eller vad den heter blir det väldigt abstrakt mot slutet, med achlys och hon som vakar i djupet. Då blev det mest bara stapplande och tråkigt. I och för sig var vi trötta och jag var dåligt förberedd, men ändå.
Handlingen eller handlingarna ska röra sig parallellt mellan en urflippad dekadent fest på en herrgård (det kanske är eyes wide shut som spökar lite hos mig) och en overklig uråldrig by med lite innsmouth känsla med något stort och läskigt som rör sig under marken.
Jag är inte riktigt säker på att ett helt sådant äventyr skulle fungera, det kan ju hända att det är en rätt dålig idé egentligen och jag inte har tillräckligt distans till den just nu för att avgöra det...
...fast häxkulter, bauhaus cut-ups, roman polanski och naked lunch lockar

jonatan

 

[Gaxar]

...fast häxkulter, bauhaus cut-ups, roman polanski och naked lunch lockar

No shit! /images/icons/cool.gif

Låter väldigt mycket som något jag skulle gilla.

Även om du beslutar dig för att inleda med en surrealistisk sekvens så tror jag det hela kan funka. Men isåfall kan jag tänka mig att den här öppningsscenen borde fungera mer som en sorts "foreshadowing", alltså att saker som händer, men som spelarna inte fattar något utav, får en ny mening genom information som uppdagar sig senare under äventyret. Kan vara svårt att göra dock... jag vet inte, det är alltid lite knivigt att förutsäga hur mycket spelarna kommer att fatta av ens oh-så-smarta-ledtrådar.

Kan du detaljera äventyret och "surrealismen" du tänkt använda lite mer? Det låter definitivt intressant!

-Gaxar, tungsint idag

 

[sluper]

Tycker det är rätt så tuffa idéer du har. Och om du inte sätter dem i verket så kommer du aldrig att få reda på om de funkar.

Först tänkte även jag föreslå att du sakta skulle smyga in de abstrakta elementen, men det där du sa om att:

"inledningen, eller första delen om man så vill, ska utspela sig i den väldigt abstrakta världen, utan att spelarna har riktigt klar uppfattning om vilka de är eller vart dom är."

låter i mina öron djääävulskt intressant. Så kontentan av det här skulle väl vara nå't i stil med: "Kör på för fan!"

 

[ollski]

Salaligan

Jag ledde ett friformscenario på SydCon i fjol, med spännande resultat. Det hette Salaligan. Oj, mycket tungt.

Trycket i de realistiska scenerna (folk som spelar ut varandra i gruppen, jobbiga traumata, hårt fysiskt spel osv) gjorde att det lösligare abstrakta spelet blev mer effektivt.

-SPOLIERANDE INFORMATION-




















bla bla bla


En killer trip i mellansverige följs upp av en ljuv nostalgisk scen i vilken spelarna leds att tro att allt det onda de gjort bara gjorts i fantasin.

Sen vaknar de "igen", och ska just genomföra Det Stora Dådet. Det var en riktig tryckkokare; alla grupper som spelade det där blev riktigt knäckta.

Alltså: falsk förhoppning.

---o