Nekromanti Superhjältar

Läste en rätt intressant diskussion om det på något utrikiskt forum. Stålis problem är att även om han har ganska mycket vetenskaplig kunskap (i alla fall i vissa serier) så är det sällan han behöver tänka taktiskt. I de flesta fall RÄCKER det med en eller ett par smällar.. och räcker inte det så räcker det med några smällar till.

Vet i och för sig ett par tillfällen då han faktiskt har gjort det.. även om det är vanligare att se honom ta till knepet att flyga mot någon äckelpäckelfort (något snabbare än superfort) och däremot slå med större tyngd.

Mvh
McW
 
Jupp.. jämför med t.ex Xavier som ytterst sällan använder mind control mot andra. Och när han gör det får han ruggigt med samvetskval, eftersom han VET hur mycket han eg. är kapabel till.

Lite of topic... råkade ut för motsatsen en gång i ett icke namngivet fantasyspel. Jag körde en druid som jag av någon anledning gjorde fixerad vid att saker skulle vara i balans. Att använda magi var att rubba balansen och därför var han tvungen att ställa saker till rätta igen på vanlig väg. Exempelvis var han tvungen att skada någon var gång han använde helandebesvärjelser. Något som gjorde en del av de övriga spelarna rejält upprörda (f.a en bunke powergamers som var med) inkl. spelledaren.

själv var jag hur nöjd som helst :-)

McW
 
Stålis gjordes om i början av 80-talet, bakgrunden ändrades lite. DC-universumet och dess hjältar har sedan gjorts om, mer än en gång för vissa. För nya Stålis finns albumet Man of Steel, för de omgjorda universumet albumen Crisis on Infinite Earths och Zero Hour.
 
Stålmannens krafter måste laddas upp av solenergi och utsätter man bara honom för tillräckligt mycket pisk så blir han svag.

Hmm .. så om man gör en Stålmannen/The Matrix crossover, så skulle Stålis ha en hel del problem . :-)
 
Man kan väl säga som så att om man har jättehög kraftnivå så försvinner en hel del vardagliga problem, så som låsta dörrar och rånare i mörka gränder. I teorin kan man dock lägga in The Shadow i ett äventyr där Galacticus hotar jorden el.dyl. så länge man inte tänkt låta det hela vara ett äventyr med mycket slagsmål.
 
JAg tycker att det i allmänhet är rätt svårt att få spelarna att bete sig som hjältar. Den egoistiska skattletaren verkar vara en djupt rotat roll för många.
 
Bra tips, allihop. Undrar även om det finns någon "typ" av äventyr (eller dyl) som helt enkelt inte passar i superhjälterollspel, där själva genren kommer ivägen för äventyrets upplägg.
 
Mmm ... goda råd! Tackar! Det där med expressen var intressant. Jag har funderat på att använda mycket media i min kampanj, låta rollpersonernas framfart ständigt vara föremål för mer eller mindre seriösa journalister. Ser det även som ett sätt att låta spelarna få lite bakgrundfakta som de kanske inte snappade upp under äventyrets gång ("oj, det står här i tidningen att livvakterna till Kongos president blev spöade på Globens tak igår ... men ... det var ju där vi var ju!"). Typ.
 
Tvärtom tror jag att allt är öppet i en superhjältekampanj, det finns ju magi, utomjordiska raser, tidsresor, i en salig blandning.

Man kan även köra mer vardagliga historier, om vad som händer efter stora strider, draman i och med vad som händer ens vanliga identitet då man superhjältar en massa.
 
En grej var att journalisterna ifråga inte var ute efter kändis-reportage: de ville ha crime drama, Efterlyst i trikåer.

Nu är jag ju knappast Alan Moore, men fanns det något tema var det att spelarnas superhjältar var de enda raka hjältarna i kampanjen (åtminstone i Sverige); de var true-blue och slogs för sanning, rättvisa och Den Svenska Modellen, men deras med-trikå-nissar var anting instabila vigilantes eller hänsynslösa kostymlösa Hamilton-med-superserum från underrättelsetjänsten. De var de man måste lita på, i stort sett.

Och killarna på Expressen ville ha superhjälteslagsmål (sådana där som finns i Amerika, dom SÄLJER) och även om de´t fanns dylika, visst, tog rollpersonerna dem på ganska stort allvar; de ville inte ha ihjäl folk, och riskerade faktiskt sina liv, och så kommer det en jävel och vill göra underhållning av det.

De bråkade också med EU's officiella superhjälteteam i norr, Skandinaviska Skvadronen; de hade samma roll som besvärliga FBIare har i alla amerikanska TV-deckare när den irriterade poliskommisarien vet att han löser brottet bäst själv. De var försmädliga och hade tjänste-svävare och koolare trikåer och högre lön och mycket mer status.

Kampanjen slutade mitt i att Kree hade deklarerat krig mot Sverige på grund av rollpersonernas handlingar (de sköt ned ett UFO vars uppsyn de ogillade skarpt), vilket ledde till den berömda repliken från deras chef: 'Jag lämnar er ensamma i en helg, och när jag kommer tillbaka är vi i krig med hela jävla Magellanska Molnen! '

Tyvärr hann aldrig den krull-svenska alliansen bli av. Det skall erkännas att en hel del av det skojiga i kampanjen bestod i att totalflänga saker av den typen som bara händer i superhjälteserier hände i Sverige, och inte New York eller Metropolis. (Det hjälpte dock att handlingen utspelade sig i Stockholm, som jag kände bättre än andra deltagare.)

Erik
 
Inga direkta typer av äventyr i stort, men det beror på rollpersonerna.

Ta mysterier. Är en av rollpersonerna telepat, måste man hela tiden hålla på och begränsa dennes krafter.

Eller resor. Flash kan springa fortare än ljuset, och under de rätta omständigheterna ta med sig passagerare . Det blir inte så mycket tid till slumpmässiga möten, om man säger.

Så specifika personer kan helt enkelt ignorera vissa typiska hinder i spelet.

Ett problem eller åtminstone något att tänka på är att åtminstone i teorin tilldrar sig superhjältehistorier i, öh, verkligheten. I de flesta fall kan man ignorera effekterna av superhjältar, men vissa kampanjer innebär att världen rimligtvis borde förändras - om Kree hade kommit så långt i kriget mot Sverige att det faktiskt utbrutit stridigheter, hade det påverkat kampanjen rejält, och eftersom superhjältekampanjer är så flexibla kan vad som helst hända. Då är det väldigt lätt att man låter vad som helst hända, och det kanske man vill räkna med senare i kampanjen. Efter Kree-kriget kanske folk blir paranoida vad gäller utomjordingar.

Erik
 
Det skall erkännas att en hel del av det skojiga i kampanjen bestod i att totalflänga saker av den typen som bara händer i superhjälteserier hände i Sverige, och inte New York eller Metropolis. (Det hjälpte dock att handlingen utspelade sig i Stockholm,

Tjaå. Det var iofs en amatörserie och inte en spelkampanj, men om man kan ha en topphemlig organisation med superhjälte-agenter, skurkar i underjordiska hitech-komplex, internationella superkonspirationer, attacker från galaktiska Elder Beings och utomdimensionella invasioner - och allting utspelas i Luleå - så känns Stockholm som en baggis. (-:

--
Åke
 
Var det inte i 'Nordholm'...? (uppdaterar minnet) Nävisstnä, Nordholm var i 'Strikers värld'...

Jojo, men vad jag menade med att det låg i Stockholm var att jag hade bättre koll på det fysiska läget än alla andra. Jag är själv från Örnsköldsvik men uppvuxen utanför den staden; jag har därför ganska dålig koll på detaljer inne i själva staden, fastän jag bodde där i 19 år, och fastän staden inte är stor.

Hade spelarna varit Justice League of Ö-Vik (JLÖ) hade folk vetat mycket mer om en del detaljer än jag. Det är enklare när man mest känner till staden från vykort.

(Och innan någon frågar: folk stör sig på om Nygatan börjar i fel ända, men bryr sig inte om att Bert Karlsson är en homunculus skapad av Loki. Superhjältespel är sådana.)

Erik
 
Kampanjen slutade mitt i att Kree hade deklarerat krig mot Sverige på grund av rollpersonernas handlingar

*LOL* Jäkla skönt att de förklarade krig just mot Sverige, specifikt, och inte mot hela jorden! Sån nogrannhet är ovanlig bland intergalaktiska imperier. :gremsmile:
 
Det kree-svenska kriget...

De var ganska noggranna, jo.

Det var för dem uppenbart att svenskarna var en annan art än andra jordbor (så går det när man tar prover på fel rollperson), så de hade extra noga anledning att sikta i sig på Sverige.

Erik
 
"men bryr sig inte om att Bert Karlsson är en homunculus skapad av Loki."

Jag trodde faktiskt att vår fornnordiske vän (?) hade bättre smak än så...
 
Back
Top