Nekromanti Stridsvana

[Brunalven]

Vad är stridsvana och är det väsentligt?

En del hävdar att enkom kunskap i en vapenfärdighet inte skänker erfarenhet i strid. Om den inte gör det så borde man fundera på att ha med ngt som graderar stridsvanan.

Vad skulle då stridsvanan omfatta? Skulle det påverka initiativet? Påverkar det hur mkt man uppfattar av omgivningen? Påverkar det hur bra man kan fortsätta slåss även om man är skadad?

Vad är era erfarenheter om Stridsvana som begrepp, vad detta ska innehålla och om det är väsentligt.

 

[Brynolf]

(Det jag rabblar om nedan gäller mest min syn på rollspel i skapligt modern tid, alltså inte fantasy.)

Jag tycker stridvana (eller vad man ska kalla det, för att man inte ska lukta för mycket Neogames) ger en ytterligare dimension till strider i rollspel, delvis för att det uppmuntrar till rollspel i strid; har man låg stridsvana, känns det rimligt att kanske inte alltid göra helt rationella handlingar, t.ex. Det är regelmässigt visserligen svårt att simulera helt realistiskt, men syftet med det hela är, tycker jag, att ge veteraner större chans att framför allt överleva en strid. Mest defensiva bonusar, med andra ord.

Fördelar med en hög stridsvana:
*Lättare att behålla fattningen när man blir utsatt för nedhållande eld.
*Man utnyttjar skydd såsom soptunnor och gamla mögliga stubbar med mask i effektivare.
*Man chockas inte lika lätt av våld, blod och liknande, och får kanske även en bonus på "tåla smärta"-slaget.
*Man kan ju alltid få en initiativbonus.
*Man drabbas inte lika lätt av "avtryckarpanik", dvs man skjuter ganska exakt det antal skott man tänkt sig.
*Man kan med gott samvete spela sin karaktär precis så kallt rationellt som man skulle vilja.

 

[Jarfi]

Förutom Brynolfs lista skulle jag vilja tillägga
* större läsförmåga i strid, mao bättre försvar. kanske fler blockar eller bara fler tärningar/plus.

 

[Arfert]

I tidigare versioner av Saga hade jag Stridsvana och vapenfärdigheterna separat, men sen så bakade jag ihop det till en färdighet (eller snarare tre): Närstrid, Bågskytte och Kastvapen... där förmågan att träffa inkluderar att göra det i en skarp stridssituation... tycker det var enklare så och passade spelstilen...

DÄREMOT:
i ett agent/spionspel jag skissat på under 80-talet - Coq Rouge (men aldrig blev klar med eftersom Norsteds till slut krävde för mycket royalty)... hade vi en blandning av stridsvana/"sanity"... ju högre värde så fungerade du bättre i strid MEN samtidigt drog du på dig en massa mentala störningar som gav dig problem i det civila livet... kunde vara mardrömmar, fobier, alkoholism, tvångstankar, paranoia osv...

 

[Krille]

Jag skulle kunna tänka mig att stridsvana skulle kunna påverka ungefär följande:

<ul type="square">[*]"Coolness under fire", det vill säga att inte bli paralyserad eller få panik.
[*]Vana att läsa striden, vilket skulle kunna manifesteras som en initiativbonus eller taktikbonus.
[*]Post-traumatisk stress, enligt Arferts Coq Rouge-modell.
[*]Grundläggande vapenhantering.[/list]

Det sagt, hittills har jag struntat i stridsvanemekanismer. Det är säkert jättebra i rätt spel, men men jag skriver mest fel spel (det vill säga matiné-rollspel). Allt utom grundläggande vapenhantering är så att säga inbyggt i en någorlunda handlingskraftig rollperson, det finns det ju grundchanser för. Och initiativ tycker jag inte om och försöker bli av med. Så den som vill rollspela PTSD eller stridspanik får gärna göra det, men eftersom det inte är huvudtemat för spelet eller ens en önskvärd effekt så struntar jag i det.

 

[Arfert]

ja det var så min modell också funkade.. som dina fyra punkter...

kanske ska lägga till det som tilläggsregler om jag gör nån "dark fantasy"- eller skräckkampanj till Saga, men som sagt, det måste funka med spelstilen...

 

[Brynolf]

Det också, förstås... Ju högre stridsvana, desto fler "psykospoäng" börjar RPn med.

 

[Faehrengaust]

Håller med de föregående talarna och skulle vilja lägga till ett par saker för närstrid.

- Rörlighet, fotarbete och balans i strid.
- Grundläggande kunskap om kroppens mekanik i strid (egna och fiendens).
- Instinktiv förståelse för avstånd och tajming.

Dessa tre punkter tillsammans med de saker som andra tagit upp i tråden (t.ex. iaktagelseförmåga och mentala aspekter såsom självsäkerhet och aggressivitet) ger en viss grundläggande skicklighet med alla typer av närstridsvapen och även obeväpnad strid.

Om det är väsentligt beror på vad man vill uppnå med spelet.