Nekromanti Stiftelsetrilogin som film?

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
37,030
Location
Rissne
http://tinyurl.com/5t6pqv

Alltså, allvarligt talat... Nej, snälla, låt bli. Låt bara bli. Släpp licensen, och backa långsamt bakåt så blir ingen skadad.

Filmatiseringen av I, Robot var reka motsatsen till originalet: Det var dumt, det var ytligt, och istället för att bygga på perfekta robotar och imperfekta människor så byggde den på simpelt frankensteinkomplex, precis sådant som Asimov avskydde.

Jag tror att det här inte kan bli bra.
 
Ah, danke. Första gången TinyURL fallerat för mig.

Du kan ha rätt. Men jag tror inte att det är möjligt... Hela skiten kommer att hollywoodifiseras, jag svär.
 
Problemet med stiftelsen ur ett filmatiseringsperspektiv är att det är science fiction, men ingen skjuter någon annan med en laserpistol och inga planeter exploderar. Det finns helt enkelt ingen marknad för sådana filmer, så för att få folk att se dem måste man lägga in lite rymdskepp, laser och balla utomjordingar.

Men jag tror att en filmatisering av stiftelsen skulle fungera utmärkt om man satsade på att göra politiskt drama av det. Den skulle i sådana fall ha mer gemensamt med Thirteen Days eller Charlie Wilson's War än med Star Wars. Nu skulle ingen annan än de närmaste sörjande se en sådan film, så därför kommer den inte att produceras. De som gillar drama håller sig borta för att det är science fiction, och de som gillar science fiction-film håller sig borta för att det inte är någon action.

/tobias
 
Men jag tror inte att det är möjligt... Hela skiten kommer att hollywoodifiseras, jag svär.

Vad jag fruktar är att själva grundbulten i Asimovs svit försvinner, nämligen att en storhetsvansinnig vetenskapsman -- och de två "vetenskapssekter" som följer hans tankar -- beslutar att genom skrupelfria manipulationer ta makten över den mänskliga historien. (Jag läste om Stiftelse-trilogin för något år sedan, för första gången på 30 år, och såg dess underliggande premiss i ett annat ljus.)

Men hur ska Hollywood fånga den filosofiska avgrunden? Jag skulle hellre se filmen göras i Storbritannien eller Frankrike, där man har en annan inställning till det mörker som dväljs inom människor.
 
Problemet med stiftelsen ur ett filmatiseringsperspektiv är att det är science fiction, men ingen skjuter någon annan med en laserpistol och inga planeter exploderar. Det finns helt enkelt ingen marknad för sådana filmer, så för att få folk att se dem måste man lägga in lite rymdskepp, laser och balla utomjordingar.

Där finns en del rymdslag, men våldet mellan individer är minimalt (en smugglares mord på en kejserlig byråkrat i början av bok 2 och Bayta Darrels blasterskott i slutet av bok 2 är de enda jag minns). Men det skulle kunna bli en riktigt bra brittisk politisk thriller, snarare som teveserie än som storfilm.
 
Där finns en del rymdslag, men våldet mellan individer är minimalt (en smugglares mord på en kejserlig byråkrat i början av bok 2 och Bayta Darrels blasterskott i slutet av bok 2 är de enda jag minns). Men det skulle kunna bli en riktigt bra brittisk politisk thriller, snarare som teveserie än som storfilm.

Jag har ett ganska vagt minne av innehållet eftersom det var 20 år sedan jag läste Stiftelsetrilogin. Jag minns att folk pratade mycket och att det var spännande ändå. Jag föreslår att Aaron Sorkin skriver manuset och vill se många scener där Hari Seldon går i korridorer och uttalar smarta repliker i ett överdrivet tempo.

/tobias
 
Mekanurg said:
Vad jag fruktar är att själva grundbulten i Asimovs svit försvinner, nämligen att en storhetsvansinnig vetenskapsman -- och de två "vetenskapssekter" som följer hans tankar -- beslutar att genom skrupelfria manipulationer ta makten över den mänskliga historien. (Jag läste om Stiftelse-trilogin för något år sedan, för första gången på 30 år, och såg dess underliggande premiss i ett annat ljus.)

Tja, jag tror ju att den tolkningen ligger väldigt mycket hos dig och dina personliga politiska åsikter snarare än i Asimovs intentioner...

Jag gillar snarare hur man i trilogin samt än mer i den andra stiftelsetrilogin får känslan av att det finns olika krafter som vill styra över saker och ting, och alla har det liksom både för- och nackdelar. Det kommer ju till sin spets i slutet på den andra trilogin.

//Krank, som inte har några problem med psykohistoria som idé eller implementeringen av den i praktiken. Skulle en sådan vetenskap faktiskt finnas och fungera vore det uppfinnarens förbannade plikt att göra ungefär som Seldon...
 
Hans namn är Seldon, och för att rädda framtiden, måste han slåss... starring Jean Claude Van Damme som Hari Seldon, den förbannade matematikern vars familj dödades av slemma ökenplanetsterrorister! Alan Rickman som R. Daneel Olivaw, en elak robot som kan kung fu och röker cigarr och Jennifer Love Hewitt som en brud med stora bröst!

Så gör du stiftelsetriologin till en hitfilm.


Storuggla, also, total rewrite by that Bey guy
 
Tja, jag tror ju att den tolkningen ligger väldigt mycket hos dig och dina personliga politiska åsikter snarare än i Asimovs intentioner...

Jaja. Den handsken får ligga kvar på marken.
 
Jag föreslår att Aaron Sorkin skriver manuset och vill se många scener där Hari Seldon går i korridorer och uttalar smarta repliker i ett överdrivet tempo.

Hari Seldon himself spelar mest rollen som besserwissrande halvgud i ursprungstrilogin. Han poppar upp vid diverse tillfällen som inspelning och fäller kryptiska kommentarer som går ut på att han minsann hade förutspått det där. Det blir extra kul när det skiter sig för hans planer. (Så West Wing-greppet funkar nog inte så bra.)

BTW, Leve Mulan! :gremwink:

Med det finns några schyssta realpolitiker som kläcker diverse epigram som one-liners. Josh Whedon for tea?
 
Back
Top