Nekromanti Stephen Kings mörka torn

[Mekanurg]

Jag gillar inte Kings skräcktegelstenar. Jag har försökt läsa både The Stand och It, men havererade på grund av pratig prosa och sega plotter. Nu har jag tittat i Dark Tower part I och den verkar annorlunda skriven. Är så fallet? Jag vill veta innan jag lägger pengar på en författare som jag normalt inte läser.

 

[kefka]

Jag tycker att Det mörka tornet är en mycket ojämn serie. Delar av den är det bästa King skrivit, delar är en stor besvikelse. Men jag skulle ändà rekommendera serien som helhet. Den första boken är bra och gàr att läsa relativt fristàende (om jag kommer ihàg rätt), sà varför inte pröva pà?

 

[Mekanurg]

Det intressant att observera hur illa jag tycker om många bästsäljare. King är ett exempel, Arn del 1 är ett annat. Tråkig, tråkig, tråkig. Är jag måhända en kräsen bokmal, som bara imundigar delikatessliteratur?

 

[kefka]

Är jag måhända en kräsen bokmal, som bara imundigar delikatessliteratur?

Till stor det är det väl sà att desto mer man läser, desto mer medveten blir man om berättarteknik och spràk och desto högre krav ställer man.

Sen vet jag inte vad delikatesslitaratur är? Jag har aldrig uppskattat författare som James Joyce som mest verkar skriva för att briljera med sin egen förmàga.

 

[obscure]

Jag tycker att Det Mörka Tornet var en mycket bra serie (jag avslutade den relativt nyligen) och mycket läsvärd, speciellt för rollspelare då det finns sanslöst med inspiration böckerna igenom.

Den går, som sagts tidigare, lite upp och ner och intresset svalnade vid något tillfälle men jag fann mig att jag brydde mig om karaktärerna och deras öden och ville läsa vidare mest hela tiden.

Första boken är dock väldigt fristående och säger egentligen ingenting om hur fortsatta serien är skriven, jag föreslår att du läser den andra boken också innan du bestämmer dig för om du vill fortsätta eller inte.

För övrigt så rekommenderar jag dessutom Stephen Kings "Att skriva" som halva boken är en självbiografi jag fann mycket underhållande och givande att läsa. Ger bli inblick i en av vår tids största författare (oavsett vad man tycker om honom).

 

[solvebring]

Jag har inte läst alla King, men några. Däribland The Dark Tower-serien som är bland det bästa jag någonsin läst och antagligen kommer läsa. Och nej, det är inte direkt klassisk King. Den är inte skräck, thriller eller mystic - utan snarare är störtskön mix av western, fantasy och sci-fi. =)

Jag gillar dock Kings jordnära, mer vardagliga prosa. Böckerna blir en ett schysst samtal nästan. Jag är rädd för att The Dark Tower inte är någon större skillnad. Den är skitbra skriven, det händer något hela tiden, typ. Fast mja, Kings språk är trots allt Kings språk.

Vad sedan gäller ojämnhet i delarna säger jag: Vissa är awesome, vissa är mindre awesome. Men jag tycker inte att någon del i serien är direkt dålig. Tvärtom. Det är en berg- och dalbana och bra'ighet.

 

[solvebring]

Det intressant att observera hur illa jag tycker om många bästsäljare. King är ett exempel, Arn del 1 är ett annat. Tråkig, tråkig, tråkig. Är jag måhända en kräsen bokmal, som bara imundigar delikatessliteratur?

Vad gäller Arn pallade inte jag mer än fem sidor p g a Guillous ytterst skitnödigt tråkiga språk. Den mannen saknar allt vad vardagsflyt heter. I alla fall enligt vad jag minns från mina försök i början av tonåren (vilket i och för sig är ett tag sedan nu ). D v s han är en motsats till King vars språk för mig känns full naturligt.

 

[solvebring]

Jag tycker att Det mörka tornet är en mycket ojämn serie. Delar av den är det bästa King skrivit, delar är en stor besvikelse. Men jag skulle ändà rekommendera serien som helhet. Den första boken är bra och gàr att läsa relativt fristàende (om jag kommer ihàg rätt), sà varför inte pröva pà?

Mer eller mindre, så ja. Den är bra att pröva lyckan med.
Edit: Första delen är förövrigt en av mina storfavoriter i serien. Den är ypperligt bra.

 

[Christoffer]

Gillar du inte King gillar du inte Mörka tornet, förutom Revolvermannen. Den kan du kanske gilla ändå... Så, läs den.

 

[Mekanurg]

Sen vet jag inte vad delikatesslitaratur är? Jag har aldrig uppskattat författare som James Joyce som mest verkar skriva för att briljera med sin egen förmàga.

Se det som en självironisk kommentar, riktad mot min egen kräsenhet. Jag gillar inte heller high-brow-författare som Joyce.

Men vad jag menade var att jag har nuförtiden har svårt att hitta fantastik-böcker som känns läsvärda. Jag besöker SF-bokhandeln ett par ggr i veckan (den ligger nära jobbet) och bläddrar än här, än där. Men det är nästan aldrig något som lockar. Och då handlar det oftast om gamla rävar som Tim Powers.

 

[solvebring]

Bibliotek för sjutton. Det har nog ingen sagt något om, och det kanske är en självklarhet. Jag tänker i alla fall säga det. Låna första boken på bibblan så slösar du i alla fall inte pengar på något du kanske inte gillar.

Jag tror dock att du faktiskt kommer att gilla den. =)

 

[Necross]

För övrigt så rekommenderar jag dessutom Stephen Kings "Att skriva" som halva boken är en självbiografi jag fann mycket underhållande och givande att läsa. Ger bli inblick i en av vår tids största författare (oavsett vad man tycker om honom).

Håller med. Gillar inte King så mycket, men "Att skriva" var riktigt intressant.

Har bara läst "Revolvermannen" i den där serien, men det var lite för knarkat för min smak. Vill minnas att han skrev den när han var som djupast nere i knarkträsket - han var så missnöjd med den i efterhand att han redigerade om den ordentligt 20 år senare.

 

[solvebring]

För övrigt så rekommenderar jag dessutom Stephen Kings "Att skriva" som halva boken är en självbiografi jag fann mycket underhållande och givande att läsa. Ger bli inblick i en av vår tids största författare (oavsett vad man tycker om honom).

Håller med. Gillar inte King så mycket, men "Att skriva" var riktigt intressant.

Den har Anders redan läst - för han rekommenderade den till mig därefter då jag var ute efter en schysst bok om detta ämne.

Och yes, On Writing/Att skriva är en väldigt bra bok.

 

[kefka]

Men vad jag menade var att jag har nuförtiden har svårt att hitta fantastik-böcker som känns läsvärda. Jag besöker SF-bokhandeln ett par ggr i veckan (den ligger nära jobbet) och bläddrar än här, än där. Men det är nästan aldrig något som lockar. Och då handlar det oftast om gamla rävar som Tim Powers.

Jag hàller med, men jag tror inte det beror pà att det skrivs mindre bra böcker. Genren har blivit sà populär att om man bara plockar en bok pà màfà i SF-bokhandeln sà blir man oftast besviken. Dà är det bra att man kan fà rekommendationer, till exempel här . Därför ska du fà tvà av mig, Haruki Murakami för nutids-fantastik och Scott Bakker för mer "klassisk" fantasy.

 

[solvebring]

För övrigt så rekommenderar jag dessutom Stephen Kings "Att skriva" som halva boken är en självbiografi jag fann mycket underhållande och givande att läsa. Ger bli inblick i en av vår tids största författare (oavsett vad man tycker om honom).

Håller med. Gillar inte King så mycket, men "Att skriva" var riktigt intressant.

Har bara läst "Revolvermannen" i den där serien, men det var lite för knarkat för min smak. Vill minnas att han skrev den när han var som djupast nere i knarkträsket - han var så missnöjd med den i efterhand att han redigerade om den ordentligt 20 år senare.

Jag tycker inte den är speciellt knarkad. Beror i och för sig på hur man tolkar den, men tja... I On Writing berättar ju King om sitt beröm för Cujo och att han själv gillar boken - men att han var så hög att han inte ens minns att han skrev den.

Sedan säger han ju också att ultimat och häftig kreativitet och droger är en lögn, och att kokain, amfetamin och alkohol inte gjorde honom till en bättre författare - hur gärna han än periodvis ville tro det.

Så därmed är frågan om The Gunslinger varit mer eller mindre knarkigt skriven med eller utan droger...? Sedan vill jag minnas efterorden - kanske i just den reviderade The Gunslinger(? - eller någon av delarna) att den om inte annat reviderades pga en hop misstag som gjorde att serien inte synkade ordentligt. Så jag vet inte om man ska döma på förhand och ta för givet att det var pga hans missbruk som den reviderades.

Jag upplever den förövrigt som mindre knarkig, eller ska man säga "mindfuckig", trixig och filosofisk än en del av de efterkommande delarna.

 

[Mekanurg]

Bibliotek för sjutton. Det har nog ingen sagt något om, och det kanske är en självklarhet. Jag tänker i alla fall säga det. Låna första boken på bibblan så slösar du i alla fall inte pengar på något du kanske inte gillar.

Jag tror dock att du faktiskt kommer att gilla den. =)

Jag lånade den på biblioteket igår, läste den på T-banan idag och lämnade tillbaks den. Nej, det här är inte min kaffekopp. King är fortfarande trist och oengagerande för mig.

 

[solvebring]

Bibliotek för sjutton. Det har nog ingen sagt något om, och det kanske är en självklarhet. Jag tänker i alla fall säga det. Låna första boken på bibblan så slösar du i alla fall inte pengar på något du kanske inte gillar.

Jag tror dock att du faktiskt kommer att gilla den. =)

Jag lånade den på biblioteket igår, läste den på T-banan idag och lämnade tillbaks den. Nej, det här är inte min kaffekopp. King är fortfarande trist och oengagerande för mig.

Är det bara språket det handlar om eller är det storyn i sig? Underligt, att en annan kan älska något som någon annan lämnar tillbaka efter en T-banefärd. =)

 

[Vimes]

Alltså, Revolvermannen är ju väsentligen annorlunda än i princip allt annat King skrivit (som getts ut iaf). Språket är helt annorlunda, tempot är helt annorlunda och story liknar inget annat han gjort. Nå, personligen tycker jag att Revolvermannen är en rätt trist och seg historia. King etablerar visserligen en rätt skönt dyster stämning, men så mycket mer än slutet i boken är inte speciellt minnesvärt.

Hur som helst, jag gillar Det Mörka Tornet, och skulle vilja hävda att den långa tillbakablicken i fjärde delen, Magiker och glas, är det bästa och mest inspirerade Stephen King skrivit.

 

[Mekanurg]

Är det bara språket det handlar om eller är det storyn i sig? Underligt, att en annan kan älska något som någon annan lämnar tillbaka efter en T-banefärd. =)

Oengagerande bok. Jag tappade intresset för vad som hände. Jag kom till när Roland lämnade Browns hus och tyckte: "Vilken slöseri med min tid."

 

[solvebring]

Är det bara språket det handlar om eller är det storyn i sig? Underligt, att en annan kan älska något som någon annan lämnar tillbaka efter en T-banefärd. =)

Oengagerande bok. Jag tappade intresset för vad som hände. Jag kom till när Roland lämnade Browns hus och tyckte: "Vilken slöseri med min tid."

Hehehe... Okej, det var synd. Funderar på om det gjort skillnad när du läst dig förbi Browns hus. Det är liksom då det börjar hända saker. Fast tja, jag tänker inte tjata på dig. Tycker du att det verkar kasst så är det nog kasst enligt dig också och inte så mycket att sörja.