Nekromanti Stämningen (en av dem) i Symbaroum; "grimdark" vs "comic relief"

[CapnZapp]

När jag läste regelboken hölls jag vid gott mod; mestadels var stämningen förundran, nybyggaranda, och guldletarfrossa. Visst fanns det gyttja och misär, men inte så det slog över. Klart man kan dö, men att man dör med hopp och stolthet kvar i blick.

När jag däremot läste exempeläventyret blev jag dock lite tilltryckt: var finns den säkerhetsventil av tramseri och bisarra infall som hindrar karaktärernas liv från att bli ren grimdark. Kanske är jag känslig, men folk dör till höger och vänster, och stämningen är av förtvivlan och hopplöshet. Vem som helst, även din bäste vän, kan explodera i en kaskad av svärtma och blod. (Jo, jag är nog känslig)

Hoppas oavsett att andra moduler lättar upp stämningen en smula

Ska jag nämna bara en faktor som drar mig till spel som WFRP och MUA så är det att världen även hyser plats för småkorkade, barnsliga och naiva individer. "Spelet för dig med en liten liten hjärna".

Fablernas värld. Kultister som ramlar på ansiktet. Ni vet. Att det finns ljuspunkter i allt av Davokars mörker. Att oron över korruption, alvpilar och styggelser inte molar.

 

[Catcaller]

Mitt intryck än så länge är att det den typen av humor som finns i de spel du nämner inte direkt finns representerat i Spelvärlden som den beskrivs. Du kan ju såklart ta med sådana referenser om du har lust. Speciellt Resarna och Svartalferna har ju mycket potentiell komisk känsla (i mitt tycke lite för mycket, är inget jätte fan av dessa).

Jag ser världen som en hårdkokt fantasy Western - nybyggar anda och "might makes right" i området runt Tissla Fäste och Yndaros är mer Machiavelliskt Renässans med peningpungen och tjänster och gentjänster som styr. Humorn är kanske mer galghumor och av det svarta slaget kanske? Vi får se hur min grupp väljer att gestalta den, första sessionen ikväll.

Spoiler: kommentarer

Lycka till!