Jag har tänkt och funderat mkt på det som kallas stämning. Att få spelaren att tänka och fantisera upp en hel dal, med hjortar, nån älv och träd. Men som SL får du inte lägga ner så mkt tid på beskrivningarna av stället så att det blir långtråkigt. Istället måste han blanda beskrivningen av miljö med lite intressanta saker t.ex. en händelse lr en mystisk plats. För har inte ni varit med om att man ska beskriva nånting som du har fantiserat upp en bild av, och denna bild e du nöjd över och tror att spelarna också skulle tycka om den. Om du nu då beskriver den bra. Fast vad tänker du när man kommer till det svarta tornet i dalen i beskrivningen och så klämmer en spelare direkt till med -"Vi går dit". Då känns allt lite förstört.
Allt detta har förstås att göra med hur erfaren du är som SL och vidare hur bra spelare du har. Fast vad gör man om man har spelare som inte vill rollspela utan slakta, går det då fortfarande att få igenom sina fina miljöer?.
"A true friend stabs you in the back"- Oscar Wilde
Allt detta har förstås att göra med hur erfaren du är som SL och vidare hur bra spelare du har. Fast vad gör man om man har spelare som inte vill rollspela utan slakta, går det då fortfarande att få igenom sina fina miljöer?.
"A true friend stabs you in the back"- Oscar Wilde