Nekromanti stämmningen i officella äventyr

[Marcus J]

De officella äventyr som givits ut till Eon har alla varit mer eller mindre episka. I sorgernas brunn ger man sig ut på demonjakt, i De fördömdas sista hopp så påverkar ens beslut ett helt släktes fortlevnad och Sylfens vrede låter också episkt efter det första äventyret.

Hur kommer det sig? Eon har faktiskt sina rötter i sant grisodlande - Varför är inte de officella äventyren i den stämmningen?

/Marcus med Anna Ternheim i lurarna.

 

[Duddmannen]

Enkelt...

Eon har faktiskt sina rötter i sant grisodlande - Varför är inte de officella äventyren i den stämmningen?

Folk köper inte grisodlar-äventyr helt enkelt. Det är den enda förklaring jag kan komma på.

Om jag ska lägga pengar på något så måste det locka mig på något sätt. Ett äventyr med djupa intriger och storfilmsliknande scener lockar betydligt mer än äventyr om att föda upp en gris på en sliten gård.

Det är i alla fall vad JAG tror.

 

[Ichabod_UBBT]

Jag ser EON lite som ett episkt fantasyrollspel i grisodlarnivå.

Altså, man börjar spela en latrintömmare, men i slutändan måste man ändå alltid rädda världen...

 

[Emil]

I den senaste upplagen öppnas det väl upp allt mer för hjältemässiga kampanjer? Jag tror att det redan från början var meningen att Eon skulle bli ett brett rollspel som passar både till grisodling och episka kampanjer. Att senare dominerar köpeäventyren beror nog på att de låter intressantare och därför säljer bättre.

/Emil

 

[Syeth-hd]

att göra äventyr på grisodlarnivå kanske är lite tråkigt. sånna gör man själv. om inte äventyret är oerhört välgjort så att man kan göra många saker.

t.ex kolla in det nya äventyret till EON! I detta äventyr ska man ta reda mysteriet om vem som kastat ägg på borgmästarens fönster.....
inte kul kanske