Stämma skapar fantasyvärld

Stämma

Guds tvångstanke
Joined
17 Jul 2020
Messages
608
Location
Södertälje/Uppsala
Världssmidet är ett av mina stora nöjen i livet. Varje gång jag läser om en religion, ett samhälle, ett krig eller vad det månde vara, rycker det i fingrarna på mej att få skapa ett eget. Världssmidet ser jag som en kreativ användning av lärdomen: Historieforskningen, fornkunskapen, religionsvetenskapen, antropologin, litteraturen. Allt blir till rika källor att ösa ur.

I denna tråd tänkte jag redogöra för mitt arbete med att skapa en fantasyvärld från grunden. Mest för att jag tycker att kreativa processer är spännande och för att jag då hoppas att andra skulle kunna tycka att min var intressant. Om någon får inspiration till något eget är det ju bara lyckligt.

Eftersom jag skapar världen mest för mitt eget höga nöjes skull så finns inte så stort fokus på att göra den spelbar. Vill man ha en metod för att skapa en spelbar värld kan man exempelvis följa Gygax 75-metoden

Detta första inlägg behandlar utgångspunkten för arbetet: konceptet, hopsamlandet och ordnandet av inspiration. Och, självklart, namnet:

SKALDRAGAV

Namnet är taget från ett gammalt övergivet projekt, och jag gillade det på tok för mycket för att det skulle få ligga övergivet i en byrålåda. Vad namnet betyder får vi komma till sedan. Nu handlar det främst om att skaffa sej en grunduppfattning om vad Skaldragav är för slags värld.

Ofta kommer impulsen till att smida en värld från en idé jag fått om en person, en historisk händelse, ett samhällesskick eller vad det kan vara. Från detta frö gror sedan världen. Men jag gillar att ha ett sammanhang av idéer som fröet kan gro i innan jag skrider till verket med detaljerna. Inledningsvis skriver jag då ner några grundidéer om vad världen är och vad den innehåller. Idéerna kan vara hur detaljerade eller skissartade som helst. Bara dom finns där.

Skaldragavs grundtankar:
-En drakar och demonersk värld: Ett bisyfte med Skaldragav är att det ska tjäna som skådeplats för eventuella DoD23-äventyr som jag kan tänkas hittapå. Utgångspunkten är därför en slags medelfantasy.
-Liminala portaler: Här och var i Skaldragav finns platser där man går vilse. Man har inget val: Sikten skyms eller blir så enformig att man skulle kunna vara precis varsomhelst, och så är det också. Den som går in i Tusenstigaskogen eller seglar ut på Randsjön kan hamna när som helst och var som helst. Makterna som avgör vilka som försvinner och var dom hamnar är helt okända. Många släkten har kommit till Skaldragav genom dessa tröskelnejder. En vanlig tanke är att man kan nå olika världar genom tröskelnejderna, men sanningen är att man endast färdas genom tiden. Men tidsvidderna man kan nå är så fjärran att världen är helt oigenkännlig, så att den tycks som ett annat universum.
-Dvärgar bor i flyttblock, inte i grottor.
-Tursar, inte orcher.
-Magin härrör från stjärnbilder.

Något jag gör ibland, men långt ifrån alltid, är att välja några verk eller kulturfenomen som får tjäna som inspiration till skapandet. I Skaldragavs fall har jag ett par i åtanke:
-00-talets rollspelsfantasy: Jag är nostalgiker och ett millenieskiftets barn. Riotminds Drakar och Demoner och WotC:s Dungeons and Dragons 3-3,5 har funnits som ett bakgrundsbrus i hela mitt medvetna liv. Jag har just nu som impuls att förkovra mej djupare i dessa, och det kommer nog färga Skaldragav. Vem kan förresten värja sej mot Khoras' charm?
-Denna tråd med gamla fantasybilder på RPG-pub.
-Drakar och demoner-material från hela spelets historia
-Xeelesekvensen av Stephen Baxter: En science fiction bokserie om kosmiskt mäktiga tidsresande utomjordingar och människornas samspel med dessa. Jag ville ha något som avvek från standardfantasyfåran. Sekvensen passar bra med både tidsresor och en slags poetiskt perspektiv på världsalltet.

Jag har också redan nu idéer till ett par händelser i Skaldragavs historia. Jag bestämmer en ordning för dessa, så att jag har någon slags ramverk att förhålla mej till. Då skapar jag en historisk skiss som så:

-Urtiden: Från tomma rymder invandrar droterna, älvornas gudar, och med sitt sken tillintetgör dom tûlernas, dvärgamödrarnas, riken av mörker. Tûlerna bygger Skaldragav som ett skydd mot ljuset. Kamp mellan droterna och dom grymma systrarna. Drakarnas ankomst och härjningar.
-Dom röda alvernas välde i högfjällen.
-Dom första människornas ankomst.
-Dom senare människornas ankomst.
-Staden Xaras grundas.
-Det yttersta döendet: Nedom en vissen sol ligger Skaldragav som ett ödeland. Allt är öken utom en ensam oas med tre kullar, kallad Aziltim. Där lever människorna som världens enda tänkande släkte. Andra människor kallas skuggfolket, och är dom som förvisats från oasen. Då skuggfolket invaderar Aziltim för att åter njuta av dess frukter förstörs oasen och livets sista högborg på Skaldragav. Dom fientliga skarorna drar ut i olika riktningar mot ökenhorisonten. Där försvinner dom och anländer eoner tidigare som dom första och senare människorna.

Idén om en historisk skiss har jag tagit av Ben Robbins. Jag använder skissen med som ett slagt fiktivt När då då?. Den ursprungliga skissen blir en ram för världens historia. Alla skeenden som man sedan kommer på kan man pussla in före, mellan och efter det första skelettets hållpunkter.

Var börjar man nu, när jag fått lite ordning på mina första idéer? Där man känner lusten att skapa. Det trevliga med att ha en historisk skiss är att man får någon uppfattning om världens olika stadier utan att man måste befatta sej med dom omedelbart. Hittills brinner jag av idéer om människornas samhälle i den yttersta framtiden. Jag är också frestad att ta reda på vad dom röda alverna är för ena. Men i nästa inlägg kommer jag troligen börja från början, med urtidens gryning.
 
Urtiden

En världs uppkomst och tidigaste tid är bland mina favoritperioder att arbeta med. Dom flesta av mina världar är fantasy. Urtiden kan därför vara mytisk och poetisk. Man har friheten att själv avgöra vilken abstraktionsnivå man ska arbeta på, det är innan något har fast form. I det yttersta första finner du världens grundsymboler och tematik. Här gryr dom äldsta konflikterna och världsalltet får sin form.

Ibland har jag en självklar tanke: Världen är en ytlöst och bottenlöst hav. Världen är mörker innan ljusets födelse. Den första blodkarlen blotar tomhet på den första elden. Ibland behöver jag mer inspiration. Då söker jag mej till litteraturen. Här kan skapelseberättelser från gudsläror och sagor hjälpa, liksom metafysisk filosofi och abstrakt diktning. Jag tittar ofta i dom första kapitlena av Gunnar Aspelins Tankens vägar. Boken är från 1958 och täcker den västerländska filosofins utveckling, dock med ett par kapitel i början om indisk och kinesisk filosofi. Den är knappast dagsaktuell till forskningsläget, men ger gott om inspiration om olika metafysiska strukturer för kosmos.

För Skaldragavs räkning tänker jag mej att urkosmos var delat i två: Dom yttre rymderna och tûlernas riken. Dom yttre rymderna leder till... någonstans, svårt att veta var. Dom är som svarta töcken runt världen. Ur dom kommer märkliga väsen.
Tûlerna var intighetsväsen. I urtiden bygde dom tomhetsstäder, där sjöng dom ljudlösa sånger och älskade utan kärlek.

Då tûlerna var av intet, kunde dom inte överleva mötet med droterna. Dessa var strålande väsen och hamnskiftare, som alltid antog dom vackraste tänkbara skepnaderna. Droternas sken förintade tûlerna, såsom ljus alltid förintar mörker. Tûlernas ovarande välden tillintetgjordes utan att droterna någonsin blev varse dom. I det djupaste mörkret, dit älvgudarnas ljus inte nådde, smidde dom sista tûlerna en sköld av berg mot ljuset. Denna sköld bär namnet Skaldragav, som betyder skuggornas boning.

Då droterna funnit sej till ro i dom högre rymderna kom ytterligare tre väsen: ÖDE, TID och DÖD. Dom var systrar och älskade makt mer än allt annat. Systrarna försökte kuva droterna, som dock älskade friheten och stred häftigt emot dom tre. Droternas främste, Furönn, lät smida ljuset i klot och ordna kloten i kraftfulla mönster. Dessa var dom första stjärnbilderna och den första källan till trolldomsmakt i världen. Under stjärnornas sköld var droterna trygga och skapade lundar, fält och varelser av ljus. Denna tidsålder kallas i älvsångerna för Akralda, lycksaligheten.

Men ur dom yttre rymderna kom än fasligare varelser. Burna på vingar av åldersten, med själar av frätande lågor, flög drakarna mot Skaldragav. Dom slukade stjärnorna och deras eldar rasade över droternas skapelser. Ett regn av ljus och flammor föll över Skaldragav och ingjöt i bergsskölden skapelsens och förgörelsens krafter. Droterna vek sej dock inte, utan i himlen stod ett blixtrande krig. Askra, den snabbaste av droter, antog formen av en väldig ulv med hår av vit glöd. I denna skepnad kastade han sej över Ylfarand, den störste av drakar. I deras kamp störtade dom mot skölden. Nedslaget var av sådan kraft att det krossade en tusenmilsvid grop in i Skaldragav. Detta var Ringhavets födelsestund.

Drakarna fördrevs, men lycksaligheten var förstörd. Av drakhjärtan tände droterna en evigvärmande eld, solen. Furönn och hennes lärlingar gjöt sin kraft in i nya, starkare stjärnbilder. Dessa är droternas vackraste verk som ännu består. I bilderna finns en skugga av Akraldas skönhet, där finnns sorgen över det förgångna och minnen över hjältemod i kampen mot drakarna. Den största stjärnbilden är Vargen och draken, som avbildar Askras och Ylfarands dödskamp. Till slut var Furönns livskraft till ända, och hon blev själv bilden Drottningen.

Under kriget mellan droter och drakar hade dom tre systrarna trängt in under stjärnorna. Där hade dom byggt varsitt fäste. ÖDE reste en svart måne runt sej, TID en vit måne och DÖD en röd. Dock drog dom inte ut till att försöka tvinga droterna till underkastelse igen. Något höll dom borta från dom öppna rymderna. Droterna själva lämnade nu höjderna och steg ner till Skaldragav. Varför vet ingen. En ensam ledtråd finns i en kvällssång från dom röda alvernas tid:
Glatuns skymningssång said:
Sol söker vila
Sliten av dagen
Skymning i dödsskräck
För stjärnjagaren
Ljus jagar mörker
Svärta jagar ljus
Bland gudars lyktor
bor idel svärta.

Det var världens begynnelse. Jag kan alltid lägga in fler myter, händelser och personer om jag vill, men nu är det tillräckligt för att jag ska kunna fortsätta vidare in senare tider. Kosmogoniska skildringar av detta slag får ofta en förklarande karaktär: Därför är det så, så uppkom den. Jag har försökt fånga det lite här, men har inte kännt mej tvungen till att förklara varenda småsak i världen. Denna berättelse ger mej dock trådar att spinna vidare på: Hur ska droterna återuppbygga sin värld? Hur kommer systrarna att sträva efter herravälde nu? Hur ser välden ut, som byggdes av skuggvarelser och härjats av nedstörtande himmelsstäder? Vad kommer mer ur rymdernas mörker?

Ibland argumenterar vissa i fantasyvärlden för att trolldom bör vara alltigenom mystisk och oförklarad. Det är så, sägs det, som man ska få den rätta "magiska känslan" att infinna sej. Det är väl någon slags motrörelse mot Brandon Sandersonsk fantasy, med invecklade och i detalj skildrade magisystem. Jag måste säga att jag inte är nåt jättefan av Sanderson heller, men jag tycker man kan gå lite väl långt i mystifierandet. Jag gillar att ha nån förklaring eller åtminstone källa till magin, men en källa som har den rätta känslan. Här tycker jag att Warhammers kaosvindar är lagom suggestiva. Här låter jag stjärnornas geometri vara källan till (en del) av världens magi.
 
Last edited:
Enkla konstspråk
Ett gissel för många när det kommer till världssmide är att hitta på tillräckligt med namn till allting. Namn som dessutom ska passa den kulturen som dom hör ihop med. Eftersom att det börjar dyka upp en del namn redan nu, dom kommer bara bli fler, så tänkte jag redogöra lite för min metod. Denna går ut på att skapa ett enkelt konstspråk för varje kultur/språk som finns i världen.

När jag skriver enkelt så menar jag i princip en ordlista, vars beståndsdelar jag pusslar ihop lite på måfå. Om jag känner för det kan jag inkludera ett eller annat bindemorfem, men oftast blir ort eller personnamn bara ord+ord. Faktiskt utvecklad morfologi är i stort sett obefintlig.

För att ta fram denna ordlista väljer jag en text eller uppsättning ord att utgå från. Det kan vara en ordbok för Sanskrit, en dikt på ryska (eller svenska) eller namn på olika bergarter. Från den valda språkliga källan väljer jag stavelser som passar den känsla jag vill ha. Om jag vill ha slumpens hjälp kan jag sätta ut stavelserna på en tabell. En 1T20-tabell är relativt lätt att fylla ut. För droternas namn har jag tagit stavelser från svenska namn på trädarter: Fur(a), Rönn, Ask, Alm, Al, och så vidare. För det enda draknamnet (hittills) har jag använt olika ord för eld som språkämne.

Då jag har en lista av stavelser så kombinerar jag stavelser för att ta fram ord. Orden sätter jag sedan ihop till namn. Ibland skapar jag namn från stavelserna direkt. Så gjorde jag med droternas och Ylfarands namn, då gudaväsen inte sällan har namn som är ogenomskinliga även för deras tillbedjare. Men för ortnamn och liknande tycker jag det är trevligt att kunna säga att byns namn betyder "Hjortars vadställe" på alviska, utan att det är helt ryckt ur luften.

Om jag känner för att göra en mer ingående skiss av språkets ordförråd använder jag en slags förlängd Swadeshlista som jag satte ihop för ett par år sen när jag försökte programmera ihop automatisk språkgeneration till ett gemensamt världsbyggarprojekt. Jag bifogar Swadeshlistan, samt några listor på stavelser från olika språk som jag använde till programmet.

Slutligen har jag även en slags procedur för språkförändring och ljudskridningar. Den kan jag dock gå igenom när vi börjar få kulturella splittringar och liknande roligheter längre fram.

I nästa inlägg kommer jag att rita världskarta!
 

Attachments

Last edited:
Karta

Oftast brukar jag börja genom att gå in på Google Earth, eller plocka upp valfritt atlas. Där spejar jag efter landmassors former och kustlinjernas dragning. Sedan skissar jag på lite idéer innan jag gör en slutgiltig karta.
Den här gången ville jag dock väva in den mytologiska historien som jag beskrivit ovan. Skaldragav formas inte av plattektonik utan av urtidsvidunders kamp för överlevnad, så utgångspunkten blir annorlunda.

Planeten skapades som ett skydd mot droternas förödande ljus. Jag tänker mej att Skaldragavs första yta därför var som en borg av överlappande sköldar. Dom översta av dessa är föregångarna till senare tiders landmassor.
IMG_20260816_215941.jpg
(Beklagar min röriga bakgrund)

Dessa ursköldar kom sedan att härjas under drakarnas intrång från dom yttre rymderna. I detta fall föreställer jag mej tre fenomen som formade geografin under denna tid:
-Kratrar: väldiga gropar efter nedstörtade drakar och stjärnor. Här tog jag inspiration från kartor av månen, där man simulerat vattennivåer och därigenom skapat hav. I ett par av dessa finns rekylförhöjningar i mitten.

-Drakdalar: Somliga drakar och droter föll ner på Skaldragav och fortsatte kampen mellan sköldarna. Drakarnas eldkvastar rev då väldiga konformade dalar i sköldarna. Längs dalarnas kanter trängdes berget upp i fjällmassiv.

-Nedfall: Från droternas ljusvälde i humlen föll rasmassor svepta i drakeld. Dessa föll mjukt och bildade inte kratrar utan istället högar av material, där en central större hög omgavs av mindre massor som lossnat från den i fallet.

Nedan syns några av dessa processer skissade och urförda på sköldarna.
IMG_20260816_221001.jpg
IMG_20260816_223303.jpg
Jag tycker det är viktigt att ge landformerna lite personlighet. Om man bara har en enda stor röra av halvöar, öar och sund, där varje stycke kust är lika spretigt som varje annat blir kartan för brusig för att man ska få något vettigt intryck. Genom att variera landmassornas form, taggighet och storlek får dom mer egen identitet.
På denna karta ville jag ha en gigantisk nedslagskrater som en slags mittpunkt i världen. Denna placerade jag på den mittersta kontinentens södra del. Detta hav sägs vara platsen där Askra och Ylfarand störtade ner i sin dödskamp.
Den sydöstra skölden tyckte jag tog upp för mycket plats och lät den sonika till hälften förgöras av drakeld. Endast en rad små öar återstår av sköldens västsida.

Det var dock ännu för mycket land, så jag lät diverse nedslagskratrar omforma sköldarna ytterligare, som en slags planetär CSG.

När jag väl börjat få fram en del former som jag gillade använde jag lite ljusplattamagi för att flytta runt på landmassor för att få en mer harmonisk form. Sedan la jag till fjällkedjor där mina geologiska processer motiverade det och tuschade därefter kartan.
IMG_20260821_125640.jpg
Nedfall syns framförallt i dom fyra stora fjällen på huvudkontinenten och på öarna öster om dessa.
 
Last edited:
Nu skulle man kunna nöja sej med kartritandet och fortsätta med något annat. Men jag tänkte att det kunde vara bra att få något grepp om olika nejders klimat. Här finns ett antal guider som man kan använda, exempelvis denna eller varför inte denna som finns här på forumet. För att arbeta med detta digitaliserade jag världskartan som så:
Skaldragav grund.jpg
På grund av lättja gjorde jag någon slags förenklad hybrid. Där temperatur- och nederbördsnivåer fick avgöra biom i olika områden. Genvägen gör att man tappar i realism, och det är fullt möjligt att något på kartan ser uppenbart tokigt ut, men jag nådde mitt huvudsakliga mål, nämligen att ta fram varierade och intressanta klimat runt Ringhavet i söder.
Skaldragav klimat.png
I nästa inlägg siktar jag på att skildra dom första släktenas uppkomst och äldsta förhistoria. Där får jag förhoppningsvis med lite om hur jag skapar kulturer också.
 
Språkutveckling
Först en kort avstickare till ordens och namnens värld. Ett av de huvudsakliga släktena under den äldsta tiden är uralverna, från vilka alla älvfolk härstammar. Dom sägs ha flutit in på drivved ut ur Ringhavet och landat på ön Drakenholm. Det är här som droterna slog sej ner efter att dom lämnat dom höga rymderna. Dom flesta alver kommer sedan att dyrka droterna, utom några som tar sej vidare till fastlandet. Denna senare grupp blir sedermera kända som vildalverna.
Min tanke är att dom drotdyrkande alverna tar efter sina gudars språk, men att högalviskan genom ljudskridningar kommer att skilja sej från dess föregångare. För att göra detta låter jag helt enkelt stavelselistan förändras enligt vissa regler. Om man vill kan man göra detta flera gånger, men med olika regler, för att representera hur ett språk delas i dialekter som gradvis skiljer sej mer och mer. Har man skrivit upp namn- och ordlistor utifrån stavelserna så går man igenom och modiferar dom på liknande sätt.

I detta fall valde jag att låta ljudsystemet förändras på följande sätt:
r > l
långt a > au
långt u > ue
ö > u
d > dh
t > d
kort i > y
f > v
p > b

Det finns mycket skrivet om olika ljudförändringar, den som vill kan läsa in sej grundligt på ämnet. Men det går också bara att leka med olika ljud i munnen och känna efter hur uttalet skulle kunna glida i olika riktningar.

Genom tillämpning av dom ovan skildrade lagarna förändras droterspråkets stavelser så:
1: ask
2: ek
3: al
4: alm
5: ra
6: rönn
7: lönn
8: fur
9: bjar
10: blad
11: ox
12: el
13: kas
14: tanj
15: anj
16: syr
17: gran
18: tall
19: barr
20: lill
1: ask
2: ek
3: aul
4: alm
5: lau
6: lunn
7: fuel
8: bjaul
9: blaudh
10: oks
11: el
12: kaus
13: danj
14: syl
15: glaun
16: dall
17: ball
18: lyll
19: lys
20: en

Nu blev vissa stavelser identiska genom ljudskiftena, så jag la till ytterligare ett par.
 
Last edited:
Nordöstra Ringhavets förhistoria
Det är nog lite väl mäktigt att försöka skildra en hel planets utveckling. Så jag avgränsar mej för stunden till ett mindre område. Det tycker jag är psykologiskt trevligt också, det finns alltid fler platser att utforska bortom horisonten.
I detta fall väljer jag ett område nära den stora ön i Ringhavet som ser trevligt ut.
NO Ringhavet.png
Jag ritar av kartan och ökar detaljnivån:
IMG_20260908_160603.jpg
För att göra saker och ting lite lättare att hålla koll på skapade jag alviska namn på olika nejder och vattendrag.
NO Ringhavet med namn.png
Det är detta områdets förhistoria som jag nu ska skildra. Liksom när jag ville få en uppfattning om hela världshistorien så gör jag en liten skiss av händelser i ordning. Kronologin är ännu inte så noga, detta är en mytisk forntid med stora hjältar och inexakta dateringar.
Fornsaga:
-Droterna nerstiger till Drakenholm och upprättar helgedomen Högharga. Där lär dom upp uralverna i mångahanda konster.
-Halvlingar bygger jättebyn Wunanom i Fal-Bjaulen.
-Alven Sylvanjau upptäcker Launoksen, hettans land, och bosätter det. Han blir stamfader till dom röda alverna.
-Kausenlal reser från Launoksen för att upptäcka all världens länder och skildra dom i sin sång.
-Jättarnas vandringar från jättefjället Miklasti norr om Fal-Bjaulen. Wunanom förstörs och halvlingarna drivs västerut.
-Flyende ankor från Fal-Bjaulen bosätter Soljärnsöarna vid Tjurslätten.
-Flyende bockmän (satyrer) drivs från Fal-Bjaulen ner till Mallau.
-Ett numera utdött släkte i Enögda passet börjar dyrka dom tre månarna.
-Krig mellan röda alver och tremånekulten under Kestatags ledning. Röda alvernas välde gryr.

Det blev en del, men när man tar så god tid på sej att fortsätta tråden så hinner det bubbla upp en del idéer. Men här är fokuset inte på händelserna, skriftspråket uppfinns först i dom röda alvernas välde. Här tar jag istället en slags arkeologisk/etnografisk ingång, och beskriver dom olika kulturerna/släktena. Detta i nästa inlägg.
 
Last edited:
Släkten i Skaldragavs forntid
Dom nedan beskrivna kulturerna är tänkta som en ögonblicksbild av Ringhavets folk innan jättarnas vandringar. Dessa är släktena som beskrivs i Kausenlals sång. Det är ju alltid möjligt att dikta upp en detaljerad skildring av seder, samhälle och allt annat som utgör en kultur. Men här vill jag inte att det ska bli överväldigande, så jag sätter bara upp en punktlista med en handfull punkter för varje släkte. I dessa punkter vill jag fånga:
-Samhällsskick.
-Ursprunglig hemtrakt.
-Gudslära.
-Materiell kultur.
-Försörjningsskick.
-Dom huvudsakliga rollerna som släktets medlemmar spelar under forntiden.

Nu fick jag lite inspiration, så jag har beskrivit rätt många släkten. Men man kan ju begränsa sej till några få.

Alver
-Delade i tre, sedan fyra, stammar.
-Bor ursprungligen på Drakenholm (Lysdhauen).
-Dyrkar droter vid helgedomen Högharga (Enalmau).
-Använder verktyg och pilar av trä, endast yxor av slipad sten.
-Lever av jakt, skogskötsel och fiske. Senare tämjer dom röda alverna blodamaranten och lever av trädgårdsjordbruk.
-Hemliga boplatser, synliga endast i skymningsdiset, i morgondimmorna och när tremåne skiner på himlen.
-Utforskare, lärda och krigiska hjältar.

Halvlängdsfolk
-Bor ursprungligen vid Bjaullaus myning, kring storbyn Wunanom.
-Tillber åldriga träd, klär dom i blommor och smycken av ben.
-Lever av insamlat vildvete och frukt som finns i överflöd kring Wunanom.
-Leds av dom äldste. Samhället ordnat i åldersklasser.
-Runda hus av bast.
-Använder spjut- och pilspetsar av slipade rubiner.
-Handelsmän, hantverkare och mystiker.

Ankor
-Bor ursprungligen vid sumpmarkerna i Bjaullaus mynning.
-Lever i små släktgrupper på 20-40 ankor.
-Fiskar med benharpun. Jagar krokodiler för deras skinn.
-Dyrkar Grenkarlen, en gänglig varelse av drivved som sägs samla dom dödas andar i sin stockbåt.
-Den skickligaste i jakten leder släkten.
-Hyddor av grenar gömda i vassen.
-Fiskare, jägare och siare.

Tjurmän (Minotaurer)
-Bor ursprungligen vid kusten innanför Soljärnsöarna.
-Ledarskapet går till den starkaste kämpen i strider med horn och stora stenblock.
-Lever av Tjurslättens strålande gräs.
-Inga hantverk besitter dom. Deras styrka är verktyg nog.
-Kämpar, fanatiker och vandrare.

Bockmän (satyrer)
-Bor ursprungligen i östra delen av Fal-Bjaulen.
-Tillber först den eviga sången, som alla världens sånger bara är korta avsnitt ur.
-Jagar mindre djur och samlar bär och frukt.
-Sångare, samlare och matematiker.

Kestatags folk
-Håriga, enögda tvåbensvandrare. Numera utdöda.
-Bor i stenhus i Enögda passet och längs Mallau.
-Smider verktyg och vapen av blodsten (jaspis).
-Tillber dom tre månarna.
-Leds av blodkarlar i befästa helgedomar.
-Odlar bönor och lupiner.
-Furstar, präster och missionärer.

Jättar
-Kommer från Miklasti i fjärran nord.
-Vallar jättedjur, jagar småväsen för förströelsens skull.
-Tillber minnet av drakars eld i bergets sår.
-Leds av siare som kan känna forntidens skuggor.
-Brukar uppslitna trän och flyttblock som vapen.
-Förgörare, slukare och dräpare.

Människohästar (Kentaurer)
-Bor på Falalmens slätter.
-Vallar hästar och nötkreatur. Jagar bufflar och uroxar.
-Strider med klubbor och kohudssköldar.
-Uppdelade i klaner, ledda av tyranner.
-Härjare, handelsmän och herdar.

Vargfolk
-Lever av jakten. Tillber jaktens väsen.
-Lever i små flockar som leds av den jaktskickligaste.
-Brukar spjut och knivar av horn.
-Bor under den klara natthimlen.
-Häxor som brukar månars magi.
-Fåtaliga följeslagare, skuggor i världens utkant.
 
Tjurmän (Minotaurer)
-Bor ursprungligen vid kusten innanför Soljärnsöarna.
-Ledarskapet går till den starkaste kämpen i strider med horn och stora stenblock.
-Lever av Tjurslättens strålande gräs.
-Inga hantverk besitter dom. Deras styrka är verktyg nog.
-Kämpar, fanatiker och vandrare.

Bockmän (satyrer)
-Bor ursprungligen i östra delen av Fal-Bjaulen.
-Tillber först den eviga sången, som alla världens sånger bara är korta avsnitt ur.
-Jagar mindre djur och samlar bär och frukt.
-Sångare, samlare och matematiker.
Har du tänkt på att både "tjur" och "bock" menar hanköns medlemmar av djursläktenna du tänker på?
 
Har du tänkt på att både "tjur" och "bock" menar hanköns medlemmar av djursläktenna du tänker på?
Det stämmer. I detta fall är det inte menat att implicera något om könsfördelningen inom släktena. Min tanke är att det snarare är att släktet som helhet har delade egenskaper med tjurar respektive bockar. Det huvudsakliga skälet är att jag föredrar hur det låter framför alternativen. Getfolk hade kunnat funka, nötfolk låter som kollektiv beteckning på korkskallar.
Borde nog korrigera den lite slentrianmässiga "-män"-ändelsen till "-folk", dock. Jag valde att ha "-man" för att få mer av den 80-taliga fantasykänslan, men det väger nog tyngre att ha vettigare benämningar.
 
Back
Top