Ställer skillbaserade spel högre krav på narrativ kvalitet än level-baserade?

[zonk]

I en annan tråd skrev @Dubbelyxa att skillbaserade spel ställer högre krav på narrativ kvalitet än level-baserade.

Jag har en förkärlek för skillbaserade system på grund av att levels inte känns särskilt representativa för personlig utveckling och jag är i grunden simulationist, men levelsystem är bra på ett speligt sätt. Precis som med (A)D&D är att samla xp en naturlig dopaminmotivator, , och att levla blir en kul serotoninskjuts. Skillbaserade spel ställer liksom mycket högre krav på äventyrens struktur och narrativa kvalitet och kampanjens meningsfullhet.

Jag förstår lite var tanken kommer ifrån - skillbaserade spel har inte dopaminboosten från xp/levlande, och måste ha med något annat roligt istället. Men jag får erkänna att jag är lite skeptisk.

Vad säger ni andra? Är skillbaserade spel helt enkelt lite tråkigare rent mekaniskt, och behöver uppväga det med bättre äventyrsmaterial?

 

[God45]

Okej, om du tycker att spelet du spelar är så dåligt och att det känns så dåligt att spela det att du måste uppväga det med bättre narrativ… Varför inte bara spela ett bra spel OCH ha ett bättre narrativ. Bara en tanke! Du kan ha båda!

 

[erikt]

I en annan tråd skrev @Dubbelyxa att skillbaserade spel ställer högre krav på narrativ kvalitet än level-baserade.

Jag förstår lite var tanken kommer ifrån - skillbaserade spel har inte dopaminboosten från xp/levlande, och måste ha med något annat roligt istället. Men jag får erkänna att jag är lite skeptisk.

Vad säger ni andra? Är skillbaserade spel helt enkelt lite tråkigare rent mekaniskt, och behöver uppväga det med bättre äventyrsmaterial?

Nej. Visst, levla upp är kul och ger en boost, men det gör man så pass sällan att spelet inte kan överleva bara på det.

Få xp är också kul och händer oftare, men det är ju som att få erfarenhetspoäng på en färdighet. Trevligt, men det gör ingen nytta förrän långt senare när man fått en massa mer.

 

[Magnus Seter]

Okej, om du tycker att spelet du spelar är så dåligt och att det känns så dåligt att spela det att du måste uppväga det med bättre narrativ… Varför inte bara spela ett bra spel OCH ha ett bättre narrativ. Bara en tanke! Du kan ha båda!

MODERERING

Skärp dig. Vill folk diskutera något ska de kunna göra det utan påhopp.

/M

 

[obak]

I en annan tråd skrev @Dubbelyxa att skillbaserade spel ställer högre krav på narrativ kvalitet än level-baserade.

Jag förstår lite var tanken kommer ifrån - skillbaserade spel har inte dopaminboosten från xp/levlande, och måste ha med något annat roligt istället. Men jag får erkänna att jag är lite skeptisk.

Vad säger ni andra? Är skillbaserade spel helt enkelt lite tråkigare rent mekaniskt, och behöver uppväga det med bättre äventyrsmaterial?

Önskar så vore fallet, men dåliga äventyr finns över hela spektrat är jag rädd.

Det skall dock sägas att jag 1. Inte läst jättemånga äventyr
2. anser att konfluxssviten är det bästa som gjorts.

 

[Rickard]

Det är bara skillnad dom emellan för att man bestämt sig för att det är skillnad mellan dom. Spela roll om man levlar ofta på några områden inom karaktären eller hela karaktären samtidigt. Det är semantik som spökar och arv av spelet i sig, snarare än har någon funktionell betydelse.

Ungefär som att pengar ger ett mer narrativt spel än spel som inte har det eller att föremål (som man kan få och förlora) ger ett mer narrativt spel. att räkna pilar är narrativt för det är oftare som det sker förändringar.

Dock en bra poäng med spel och dopamin, men då har man ignorerat att spel har tärningsslag som är den belöningsform som är starkast beroendeframkallande (på precis samma sätt som enarmade banditer är start beroendeframkallande).

 

[Hägerstrand]

Jag vet inte. Jag kan tycka att det finns en dissonans i många rollspel där lyckade slag/rollpersonens framgång/levlande ska vara spelarmålet men spelet aldrig riktigt kommer lyfta om inte spelarna låter sina rollpersoner bete sig suboptimalt. Om dopaminkicken man får av att öka i nivå är drivande för spelarna på ett metaplan så måste man övervinna den instinkten om man vill spela en rollperson som blir rädd eller missförstår saker eller dör. Ur det perspektivet kan jag förstå citatet i trådstarten, men jag tycker det gäller lika mycket om dopaminkicken från lyckade slag är drivande.