SS Manticore. Rutland Space
- Thread starter NordicMouse
- Start date
NordicMouse
Swordsman
Jag har bränt mig något enormt, ber om ursäkt om tystnaden och ingen uppdatering. Allt gör ont.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 20,288
Aj aj aj vad jobbigt
Stressa inte med det här, vi är kvar när du är redo att fortsätta!
Sidd
”Bybo”
”Dam it Orb” det är en massa skit som försöker anfalla dig! Ska jag bränna på!!!?
Devin rapporterar in att ”allt är under kontroll här ute
”
"Det funkar!" Ropar Devin i kommsystemet. "Det jävla slemmet hatar det här!"
Orb du kommer bli snyggare utan kläggskiten.
UTTALAR HÖGTIDLIGA FREDSFRASER TILL SVARTKLÄGGINTELLIGENS
Devin rapporterar in att ”allt är under kontroll här ute
”"Det funkar!" Ropar Devin i kommsystemet. "Det jävla slemmet hatar det här!"
Orb du kommer bli snyggare utan kläggskiten.
UTTALAR HÖGTIDLIGA FREDSFRASER TILL SVARTKLÄGGINTELLIGENS
Sidd
”Bybo”
Ingen stress, ta vid när du orkar
NordicMouse
Swordsman
SLUTSPEL: "Rensning i Solens Hjärta"
SS Manticore vrålar som ett levande väsen. Skrovet knakar, fläktsystemen stönar, och den främmande massan – slemmet – pulserar i varje skrymsle av skeppets kropp. Men det finns en plan.
Rorsman Hampus Pike står kvar vid kontrollerna, ansiktet glänsande av svett. Alla varningslampor blinkar.
"Håll i er... nu jävlar bränner vi av oss skiten."
Med sista styrpulsen justerar han kursen mot stjärnsystemets sol – en hetblossande vitdvärg vars yttre korona är tillräckligt intensiv för att förinta allt organiskt material. Manticore rör sig som en haltande best, men den rör sig.
Bakom honom fladdrar holograferna av skeppets tillstånd – sidorna svaga, utblås igensatta, men för stunden: styrbara.
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore manövrerar febrilt med kraftfördelningen. Genom terminal efter terminal lyckas han koppla om ström från nödsystem, labb och gemensamhetsutrymmen till sköldarna.
"Flytta er från styrbordssidan! ALL personal till mittkorridorerna, nu!"
Han svettas, fingrarna blöder från en sönderbränd panel. Skärmen flimrar.
Sköldarna håller. Knappast optimalt – men tillräckligt.
Samtidigt kommer rapporter från maskinrummet:
De kan inte evakuera. De måste hålla kärnan sval – annars smäller allt. Så de stannar. De biter ihop, bränner händerna på rör, och håller skeppet vid liv med ren vilja.
Astrogator Orb Leonis och Logistikofficer Devin Lafayette slåss fortfarande på skeppets utsida. Deras dräkter är repade, svärtade. Svetsen och batterisyran börjar ta slut – men de håller slemmet tillbaka.
Sedan ser de det.
Ljus.
Stjärnan växer snabbt i visiret. Den kastar ett intensivt vitt sken över skeppets utsida. Det fräser till. Slemmet på skrovet skriker i vakuumet – vrider sig, kokar, förångas. Det flyr, brinner, splittras i partiklar som slungas ut i rymden.
"IN! NU!" ropar Devin.
De hinner precis kasta sig in genom en spricka i skrovskyddet, in på bryggan.
Där väntar mörker. Och något rör sig i skuggorna.
Bryggan är svart, kyld av reservsystem. Kontrollerna blinkar svagt. På golvet – kroppar. Vissa är stilla. En del... rör sig.
Och längst fram, vid kommandosätet, står Kapten Lira Vos.
Eller det som finns kvar av henne.
Hud som spruckit, ögon svarta och tomma, och ett nätverk av slem över hals och rygg. Hon frustar, huvudet rycker till, och hon vrålar som något som inte längre är mänskligt.
Orb och Devin kämpar i trånga sekunder. Svettsen glöder i Orbs händer, Vos slår tillbaka med oväntad kraft – men tillsammans lyckas de få ner henne och bränner henne tills inget finns kvar.
SS Manticore haltar, brinner, men överlever.
När den långsamt svänger bort från solens yta är slemmet borta.
Skrovet är skadat. Delar av ventilationen måste bytas helt. Maskinrummet är tyst – flera har dött där nere. Men det som levde i skeppet… är borta. Eld rensade kroppen. Människor räddade själen.
-*-
Månader senare står de kvarvarande överlevarna från SS Manticore på en ceremoniell plattform i omloppsbana kring Jupiter. Uniformerna är rena. Ärren finns kvar – både synliga och osynliga.
De får medaljer, en och en. För mod. För beslutskraft. För att ha räddat fler än någon förväntade sig.
Och viktigast av allt – för att ha stoppat något som aldrig borde ha följt med ombord.
SS Manticore bärgades, reparerades – men flög aldrig igen.
Skeppet lever kvar i rapporter, varningar och akademiska texter.
Och i drömmarna hos dem som överlevde.
Vad gör era karaktärer efter detta?
SS Manticore vrålar som ett levande väsen. Skrovet knakar, fläktsystemen stönar, och den främmande massan – slemmet – pulserar i varje skrymsle av skeppets kropp. Men det finns en plan.
Rorsman Hampus Pike står kvar vid kontrollerna, ansiktet glänsande av svett. Alla varningslampor blinkar.
"Håll i er... nu jävlar bränner vi av oss skiten."
Med sista styrpulsen justerar han kursen mot stjärnsystemets sol – en hetblossande vitdvärg vars yttre korona är tillräckligt intensiv för att förinta allt organiskt material. Manticore rör sig som en haltande best, men den rör sig.
Bakom honom fladdrar holograferna av skeppets tillstånd – sidorna svaga, utblås igensatta, men för stunden: styrbara.
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore manövrerar febrilt med kraftfördelningen. Genom terminal efter terminal lyckas han koppla om ström från nödsystem, labb och gemensamhetsutrymmen till sköldarna.
"Flytta er från styrbordssidan! ALL personal till mittkorridorerna, nu!"
Han svettas, fingrarna blöder från en sönderbränd panel. Skärmen flimrar.
Sköldarna håller. Knappast optimalt – men tillräckligt.
Samtidigt kommer rapporter från maskinrummet:
De kan inte evakuera. De måste hålla kärnan sval – annars smäller allt. Så de stannar. De biter ihop, bränner händerna på rör, och håller skeppet vid liv med ren vilja.
Astrogator Orb Leonis och Logistikofficer Devin Lafayette slåss fortfarande på skeppets utsida. Deras dräkter är repade, svärtade. Svetsen och batterisyran börjar ta slut – men de håller slemmet tillbaka.
Sedan ser de det.
Ljus.
Stjärnan växer snabbt i visiret. Den kastar ett intensivt vitt sken över skeppets utsida. Det fräser till. Slemmet på skrovet skriker i vakuumet – vrider sig, kokar, förångas. Det flyr, brinner, splittras i partiklar som slungas ut i rymden.
"IN! NU!" ropar Devin.
De hinner precis kasta sig in genom en spricka i skrovskyddet, in på bryggan.
Där väntar mörker. Och något rör sig i skuggorna.
Bryggan är svart, kyld av reservsystem. Kontrollerna blinkar svagt. På golvet – kroppar. Vissa är stilla. En del... rör sig.
Och längst fram, vid kommandosätet, står Kapten Lira Vos.
Eller det som finns kvar av henne.
Hud som spruckit, ögon svarta och tomma, och ett nätverk av slem över hals och rygg. Hon frustar, huvudet rycker till, och hon vrålar som något som inte längre är mänskligt.
Orb och Devin kämpar i trånga sekunder. Svettsen glöder i Orbs händer, Vos slår tillbaka med oväntad kraft – men tillsammans lyckas de få ner henne och bränner henne tills inget finns kvar.
SS Manticore haltar, brinner, men överlever.
När den långsamt svänger bort från solens yta är slemmet borta.
Skrovet är skadat. Delar av ventilationen måste bytas helt. Maskinrummet är tyst – flera har dött där nere. Men det som levde i skeppet… är borta. Eld rensade kroppen. Människor räddade själen.
-*-
Månader senare står de kvarvarande överlevarna från SS Manticore på en ceremoniell plattform i omloppsbana kring Jupiter. Uniformerna är rena. Ärren finns kvar – både synliga och osynliga.
De får medaljer, en och en. För mod. För beslutskraft. För att ha räddat fler än någon förväntade sig.
Och viktigast av allt – för att ha stoppat något som aldrig borde ha följt med ombord.
SS Manticore bärgades, reparerades – men flög aldrig igen.
Skeppet lever kvar i rapporter, varningar och akademiska texter.
Och i drömmarna hos dem som överlevde.
Vad gör era karaktärer efter detta?
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 20,288
Rorsman Hampus Pike skriver en populär bok om händelserna på SS Manticore där han framställer alla, men mest sig själv, som modiga hjältar. Han spenderar en del tid på att åka runt och hålla föreläsningar om mötet med det okända. Han använder sedan sin berömmelse för att göra politisk karriär och lyckas nå så högt att han sitter några perioder i kongressen.
Det gör det nästan värt att han aldrig sover utan att vakna skrikandes från mardrömmarna under resten av sitt liv.
Det gör det nästan värt att han aldrig sover utan att vakna skrikandes från mardrömmarna under resten av sitt liv.
Sidd
”Bybo”
Logistikofficer Devin Lafayette hamnar på en sliten bar på Rigel III
där han sitter å skrävlar om
hur en ”Astroblazer” på riktigt ska hanteras, viftar med påstådda examenspapper om ”Seldons 3e Universella Gravitudlag”,
visslar Manticore blues,
försöker kränga en begagnad Caulderbrännare,
hur han på riktigt hade tankekommunikation med svartkläggsmobsteraliencivilisationen som var på SS Manticore
samtidigt som han hela tiden bjuder på drinkar till diverse folk som påstår sig vara Orb…
DRÖMMER SKRÄVLANDE OM ANDRA VÄRLDAR
På Devins gravsten står:
”Mot sol färdas Devin,
I nattens ljus,
med saliga drömmar
skapas gamla horisonter,
Till nya världar utan en tår”
——
Utdrag från en privat PMtråd under spel:
Leon: Säg till om du inte vill dö. Annars tänkte jag kamikaze
Sidd: Helt ok bara det blir en magnifik hjältemodig död för den goda sakens skull.
Leon: Upp till SL tänker jag men vi kan ju försöka
Sidd: Strålande. Jag kommer försöka spela på att vara upprörd, olycklig å grinig ett tag för att de andra kanske ska känna lite smärta å spänning i situationen
Leon: Låter bra. Kul med lite drama…
Sorry N-Mouse om vi var lite för kaotiska där å tackar alla för kul drama
där han sitter å skrävlar om
hur en ”Astroblazer” på riktigt ska hanteras, viftar med påstådda examenspapper om ”Seldons 3e Universella Gravitudlag”,
visslar Manticore blues,
försöker kränga en begagnad Caulderbrännare,
hur han på riktigt hade tankekommunikation med svartkläggsmobsteraliencivilisationen som var på SS Manticore
samtidigt som han hela tiden bjuder på drinkar till diverse folk som påstår sig vara Orb…
DRÖMMER SKRÄVLANDE OM ANDRA VÄRLDAR
På Devins gravsten står:
”Mot sol färdas Devin,
I nattens ljus,
med saliga drömmar
skapas gamla horisonter,
Till nya världar utan en tår”
——
Utdrag från en privat PMtråd under spel:
Leon: Säg till om du inte vill dö. Annars tänkte jag kamikaze
Sidd: Helt ok bara det blir en magnifik hjältemodig död för den goda sakens skull.
Leon: Upp till SL tänker jag men vi kan ju försöka
Sidd: Strålande.
Jag kommer försöka spela på att vara upprörd, olycklig å grinig ett tag för att de andra kanske ska känna lite smärta å spänning i situationenLeon: Låter bra. Kul med lite drama…
Sorry N-Mouse om vi var lite för kaotiska där å tackar alla för kul drama
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,837
Tolv år senare
Vanlig morgon i en liten hydda bland megabunkskogarna på Rigel IIIs sjätte måne
Orb:
- rakar hela kroppen
- inspekterar eldfällorna och perimetern
- sätter på en kanna syntkaffe på kaminen
Och sätter sig framför sitt skjul med magmakastaren i knät och teleskopet bredvid sig.
Han stirrar ut mot stjärnorna
Mot det svarta mellan stjärnorna
Det är svart som svart klägg
Orb väntar
Han har väntat i tolv år
Men det är ok
Han vet att det kommer och den här gången skall han vara redo
Vanlig morgon i en liten hydda bland megabunkskogarna på Rigel IIIs sjätte måne
Orb:
- rakar hela kroppen
- inspekterar eldfällorna och perimetern
- sätter på en kanna syntkaffe på kaminen
Och sätter sig framför sitt skjul med magmakastaren i knät och teleskopet bredvid sig.
Han stirrar ut mot stjärnorna
Mot det svarta mellan stjärnorna
Det är svart som svart klägg
Orb väntar
Han har väntat i tolv år
Men det är ok
Han vet att det kommer och den här gången skall han vara redo
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,837
Tack för fantastiskt arr och spel @NordicMouse
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 20,288
Ja! Tack så mycket! Det här var jättekul!
NordicMouse
Swordsman
Utan NPC person, som inte ville dö, hade det kanske gåttSorry N-Mouse om vi var lite för kaotiska där å tackar alla för kul drama
NordicMouse
Swordsman
Jag måste säga, att skriva sci fi saker var svårt, men... det är liksom kul att prova på saker.
Sorry, jag glömde helt bort det här på semestern. Snyggt jobbat allihop. Jag antar att Säv har gjort sig en nätt förmögenhet på att resa runt och berätta om sitt hjältemod, för hur hade de kunnat överleva ett främmande bibologiskt hot utan en läkare ombord?