Satt och läste lite Pratchett för ett tag sedan och då nämneds ett språk i Discworld som använde färger för att förändra meningen på ord och förmedla sinnes stämmning...
Då tänkte man: Hur funkar det i talat språk? Ska man då ta och säga färgen man använder före ordet man ska säga?
Senare tog jag idén och förklarade det så att folket som använde sig av ett sådant språk hade en medfödd empatisk förmåga som tillät dem att känna av känslotillståndet hos andra av samma folk men inte det hos andra folk då de inte har likadana sinnen. Därför är det inte många utomstående som lär sig språket, då universell-empati förmågan är ovanlig.
Nu undrar jag vad ni har för synpunkter på det.
Då tänkte man: Hur funkar det i talat språk? Ska man då ta och säga färgen man använder före ordet man ska säga?
Senare tog jag idén och förklarade det så att folket som använde sig av ett sådant språk hade en medfödd empatisk förmåga som tillät dem att känna av känslotillståndet hos andra av samma folk men inte det hos andra folk då de inte har likadana sinnen. Därför är det inte många utomstående som lär sig språket, då universell-empati förmågan är ovanlig.
Nu undrar jag vad ni har för synpunkter på det.