Nekromanti Språk med färg

Tarill

Warrior
Joined
25 Oct 2002
Messages
227
Location
Umeå
Satt och läste lite Pratchett för ett tag sedan och då nämneds ett språk i Discworld som använde färger för att förändra meningen på ord och förmedla sinnes stämmning...

Då tänkte man: Hur funkar det i talat språk? Ska man då ta och säga färgen man använder före ordet man ska säga?

Senare tog jag idén och förklarade det så att folket som använde sig av ett sådant språk hade en medfödd empatisk förmåga som tillät dem att känna av känslotillståndet hos andra av samma folk men inte det hos andra folk då de inte har likadana sinnen. Därför är det inte många utomstående som lär sig språket, då universell-empati förmågan är ovanlig.

Nu undrar jag vad ni har för synpunkter på det.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Spontant tycker jag det låter enklare om man kan betona orden olika när man pratar språket för att få fram de olika färgernas betydelser. Tänk på frukten "banan". Det stavas på precis samma sätt som den bestämda formen av "bana".

Läs denna mening:

[color:\\"purple\\"]Jag halkar av banan![/color]

Handlar den meningen om någon som håller på att halka av en bana av något slag, eller om någon som börjar halka så fort han ätit en banan?

På samma sätt kan "tunnelbanan" både referera till den stockholmska tunnelbanan och en ny sorts häftig cylinderformad frukt. "Har du käkat en tunnelbanan någon gång?"

Det där var ett fullkomligt rubbat exempel, men tänk dig ett språk som har massor av ord som kan uttalas med olika betoningar och få olika betydelser. Plötsligt blir det nödvändigt med olika skrivsätt för att få fram vad det är man menar.

Din idé om mentala förmågor är inte heller dum, men jag tycker att ett folk som är tillräckligt utvecklat för att ha sådana förmågor borde vara smarta nog för att komma på ett skriftspråk där man inte behöver en massa olika färger för att få fram det man vill ha sagt.

/Rising
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,380
Location
Helsingborg
Så sådär....

Jag har haft en del varelser som använder färgskiftningar som språk. Mest inspirerad av bläckfiskar faktiskt som kommunicerar med varandra med hjälp av färgväxlingar.
Så jag tror att det är vanligast hos varelser med kameleont förmåga, eller en begränsad sådan.

Ett exempel är när jag i en Sci-fi använde ett folk som hade utvecklats från varelser med en förmåga att skiftafärg men förmågan hade utvecklats så att de bara hade en fläck av hud som kunde skifta färg kvar på kroppen med bara för att kunna kommunicera med varandra.
 

Tarill

Warrior
Joined
25 Oct 2002
Messages
227
Location
Umeå
Betoningar på ord använder sig alverna av rejält mycket och deras skriftspråk är smockfullt med accenter och annat stuff för att visa vad de menar...

Ex. Zeelach, Zeelách (mycket föraktfull ton i rösten) och Zéelach...orch, förrädare och människa (för tillfället)
 

Snow

Swashbuckler
Joined
17 May 2000
Messages
2,616
Location
Klippan
Kommer faktiskt att tänka på Snorkfröken i mumindalen...
Fast där var det mest en fråga om att hennes färg speglade hennes humör. När mumintrollet sa något korkat (om henne) blev hon grå. När han gav henne en komplimang blev hon rosa. Alltså en något tydligare variant av att rodna.

Det kunde vara ganska kul med en ras som kan skifta färgton både frivilligt och ofrivilligt. De måste vara mycket kontrollerade för att inte röja sina känslor på mils avstånd. "Kolla han är blå!!! akta er!"
 

Insignia

Swashbuckler
Joined
8 Oct 2001
Messages
1,813
Location
Uppsala
Jag såg ett TV-program om någon sorts fisk som kommunicerar genom att byta färg. De kan till och med "viska" till någon genom att bara ändra färg på ena sidan :gremsmile:

För övrigt har jag ett sjöjungfru-folk i en berättelse, vars språk bygger på känslor. De har namn som "Hur sjögräset vajar när vågorna är stora" och "Känslan av att något oväntat ska hända". I texten är de förstås översatta till enklare versioner, som Sjögräs och Väntan :gremwink:
 

Tarill

Warrior
Joined
25 Oct 2002
Messages
227
Location
Umeå
För att gå ifrån ämnet

Se shermans is komming...


Hur som helst. Den store hjälten Herr Bram har dräpt över 300 falska imylriska söner till hundar (eller bönder om man ska vara petig). Han är en stor hjälte i sitt hemland, men i imylriernas hemland är han en ökänd dräpare. Är Herr Bram god eller ond?

Svaret borde vara: Han är inget dera, ondska och godhet finns inte. Tyvätt skulle de flesta inte svara så.

M. Örkaalvén tycker mycket om att tortera folk och offra ungmöer till sin guds ära. Är han onde eller god?

Han är inte heller onde eller god. Ondska och godhet finns fortfarande inte.

Båda personerna handlar bara i enlighet med sin personliga moral.

Ummm...Flum, flum...bara skummt...
 

zuntona

Swordsman
Joined
28 Sep 2002
Messages
525
Re: För att gå ifrån ämnet

Helt rätt. Man stör sig så mycket när alla talar i ont o gott. Men man ska kalla alla som inte gör som en för onda. Men att säga en orch är ond som människa är fel men som rollperson är de okej om han är emot orcher.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: För att gå ifrån ämnet

"Båda personerna handlar bara i enlighet med sin personliga moral."

Det där beror helt och hållet på metafysiken i världen i fråga.

I Star Wars är den Ljusa och Mörka sidan av kraften realiteter. Darth Vader har jagat och dödat hundratals jedi-riddare för att bereda plats för den Nya Ordningen. Är han ond eller god? Skitsimpelt: han är snorelak! Och orsaken är att det finns en måttstock: den Mörka Sidan, till vilken Vader, Kejsaren och den Nya Ordningen bekänner sig, är ond. Den Ljusa sidan, till vilken jedi-riddarna bekände sig, är god.

I den kristna världsbilden finns en god och allsmäktig Skapare som har skapat världen och skapat människan till sin avbild. Det finns också en fiende som förleder människor i synd. Det är denna Fiende som får oss att begå onda handlingar, det vill säga handlingar som Skaparen finner dåliga. Frågan är egentligen bara hur länge man parkeras i Skärselden för de synder som den Onde lyckas locka en att begå. Drar man en tarzan så blir det nog inte mer än en kvart, men om man förnekar Gud och piskar kristna till frukost så kan det bli rätt länge.

Nu tror en hel del av oss i den här världen att vi inte lever i en sådan dualistiskt polariserad värld. Dessutom finns det en hel del som tror att vi gör det, Usama bin Laden och Påven being the points in case. Kruxet är att vi faktiskt inte kan veta. Så är Gud död? I så fall handlar det nog bara om personlig moral. Om inte... då handlar det om metafysikens moral.
 

Tarill

Warrior
Joined
25 Oct 2002
Messages
227
Location
Umeå
Re: För att gå ifrån ämnet

Om gud inte är död: Ett gud är allsmäktig, ondska och godhet blir meningslösa koncept eftersom inget egentligen är bortom gud. Två gud är god, ok då finns en motpol annars kan man inte veta att gud är god.
 

zuntona

Swordsman
Joined
28 Sep 2002
Messages
525
Re: För att gå ifrån ämnet

De e ju det som e dåliga med Star wars och det mesta att motståndarna till dom som de handlar om säger att dom e onda. Hitler ansåg sig själv vara en hjälte o flera höll med honom. Han tyckte alltså inte att va ond. Men jag vill påstå att han är ond. Han är ond i min uppfattning men inte allas. Problem med Sci fi o fantasy är att dom flesta författarna verkar glömma det.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: För att gå ifrån ämnet

"Om gud inte är död: Ett gud är allsmäktig, ondska och godhet blir meningslösa koncept eftersom inget egentligen är bortom gud."

Det beror helt på den fria viljan. Finns den så är det enkelt: om man av egen vilja följer Guds bud så är man god, om man av egen vilja bryter mot dem så är man ond.

Sedan uppstår dock lite problem med den fria viljan och Guds allsmäktighet: är det hans som orsakar att jag av fri vilja bryter mot hans bud? Har jag i så fall en fri vilja till att börja med?
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: För att gå ifrån ämnet

"Problem med Sci fi o fantasy är att dom flesta författarna verkar glömma det."

De glömmer det inte. De utgår från en metafysik där ondska och godhet är absoluta realiteter, inte relativa etiska mått. Sauron är ond för att han vänder sig från Ilúvatar som skapade världen, inte för att Aragorn och Gandalf tycker att han är ond. Saurons ondska ligger helt enkelt på ett högre plan än vanliga dödligas etiska/moraliska åsikter.

Samma sak med Star Wars. Den Ljusa och den Mörka Sidan är realiteter, inte relativa etiska mått. Darth Sidious är ond för att han har slutit en pakt med den onda Mörka sidan, inte för att Oobi-Doobi tycker att han är ett kräk.

Och samma sak med kristendomen. "I skall icke dräpa" är ett av Guds bud, och den som bryter mot det budet begår en ond handling, punkt.

Allt under förutsättning att man köper en dualistisk absolut etisk metafysik, förstås.
 

Tarill

Warrior
Joined
25 Oct 2002
Messages
227
Location
Umeå
Re: För att gå ifrån ämnet

Är man då verkligen ond...fri vilja under guds vilja...den outgrundliga planen...
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,608
Re: För att gå ifrån ämnet

Det där beror helt och hållet på metafysiken i världen i fråga.
I Star Wars är den Ljusa och Mörka sidan av kraften realiteter. [snip]
I den kristna världsbilden finns en god och allsmäktig Skapare som har skapat världen och skapat människan till sin avbild.
Här hänger jag inte riktigt med. Jag håller med om att det beror på metafysiken i världen, det vill säga hur man väljer att beskriva verkligheten. Sedan tar du upp ett par exempel där du gjort konceptet god/ond till en verklighet, vilket är något helt annat, eller?

Som jag ser det så är god/ond metafysiska ekvivalenter till bra handling/dålig handling eller socialt accepterad handling/socialt oacceptabel handling. Dessa bedömningar görs utifrån betraktarens bakgrund.

Vissa filosofer hävdar att ett absolut gott/ont är tänkbart, men då normalt sett i kombination med ett högre väsen. Då har man dock lämnat vad som är en beskrivning och i stället gått in på vad som är.

För att föra samma diskussion med andra, mindre laddade och mer strikta objekt. Låt oss ta begreppen nära/långt borta. Dessa skulle då motsvara gott/ont ur en beskrivande synvinkel relativt betraktaren. Har man ett absolut gott/ont sätter man i stället en nål på kartan och säger här. Allt annat är någon annanstans.

Mer filosofiska läror tenderar att vara mer acceptanta för det personliga perspektivet än de mer gudsbaserade där gudens/gudarnas perspektiv blir allenarådande.

OK, jag vet att mina exempel haltar lite, jag är inte professionel metafysiker, läs lite mellan raderna.

Drar man en tarzan så blir det nog inte mer än en kvart, men om man förnekar Gud och piskar kristna till frukost så kan det bli rätt länge.
Och hur länge blir det om man drar en tarzan medan man förnekar gud och piskar kristna? Det är inte jag som vill veta, alltså... Jag lovar! Det är en kompis! Säkert!!
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,608
Re: För att gå ifrån ämnet

Är man då verkligen ond...fri vilja under guds vilja...den outgrundliga planen...
Då är man fortfarande ond, men för att gud vill det. Alltså är gud...
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: För att gå ifrån ämnet

"Här hänger jag inte riktigt med. Jag håller med om att det beror på metafysiken i världen, det vill säga hur man väljer att beskriva verkligheten."

Vad jag menar med "metafysik" i det här fallet är hur världen är. Inte hur den beskrivs, eller hur den verkar vara för invånarna i den, utan hur den är för en utomstående betraktare.

Precis som du säger.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,608
Re: För att gå ifrån ämnet

Vad jag menar med "metafysik" i det här fallet är hur världen är. Inte hur den beskrivs, eller hur den verkar vara för invånarna i den, utan hur den är för en utomstående betraktare.
OK, då är jag med på vad du menar.

Min definition av metafysik är hur man beskriver verkligheten, till skillnad från verkligheten själv (vilket är fysik). Däremot är det inte (vilket den obildade pöbeln tycks tro) något som har med övernaturligheter och mysticism att göra (har i ärlighetens namn inte sett det här, men ville inte missa en chans att ondgöra mig över fenomenet).

Någon som är mer bildad än jag på området som kan reda ut det?
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Metafysik

"Min definition av metafysik är hur man beskriver verkligheten, till skillnad från verkligheten själv (vilket är fysik). Däremot är det inte (vilket den obildade pöbeln tycks tro) något som har med övernaturligheter och mysticism att göra (har i ärlighetens namn inte sett det här, men ville inte missa en chans att ondgöra mig över fenomenet)."

Metafysik är läran om tillvarons innersta väsen. Bra böckers lexikon säger följande:

(av grekiska meta ta physika: det som kommer efter det fysiska) --- Oftast betyder metafysik läran om den egentliga verkligheten bortom sinnesförnimmelserna. Metafysikens kunskapsteoretiska möjlighet och de metafysiska satsernas meningsfullhet har diskuterats, kritiserats och förnekats av bl.a Uppsalaskolan och den logiska empirismen. Inom den analytiska filosofin har de klassiska, metafysiska problemen om tillvarons yttersta väsen och grund, livets mening, själens förhållande till kroppen och Guds existens länge betraktats som meningslöst nonsens, delvis beroende på deras icke-empiriska karaktär. Under de allra senaste åren har dock märkts ett förnyat intresse för vissa problem som räknats som metafysiska.
Fysiken står snarare för beskrivningen av verkligheten, i och med att fysiken består av iakttagelser av verkligheten och slutsatser dragna från dessa iakttagelser, dvs beskrivning. Metafysiken knatar bortom detta och diskuterar hur verkligheten är.

Från susning.nu:

Aristoteles menar att metafysiken, eller den första filosofin, som han kallar den, består av tre områden: ontologi, som är läran om det varande så som varande; teologi, som är läran om Gud; och läran om de första principerna eller orsakerna, grundsatserna eller axiomen.
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,598
Location
Helsingborg
Språka med färg

Bra tankar.. Om du vill ha ett bättre exempel så har kineserna fyra olika betydelser för "ma" som skiftar beroende på hur man uttalar ordet.. Det kan t.ex. betyda mamma eller kossa (fått översättningen från Indiana Jones-serien).. Kineser skriver ju med tecken som vi alla vet men det finns även ett skriftspråk som använder den västerländska bokstäverna och som skrivs fonetiskt (som det uttalas).. Till sin hjälp sätter man tecknen — , ^ , \ , / eller <SUP>v</SUP> ovanför ordet.. ^ uttalar t.ex. "ma" maAAa (man går upp i tonläge vid de versala A:na)..

Sedan har vi delfinerna som vissa forskare tror förmedlar känslor med tonlägen då de inte kan kommunicera med mimik (de är för stela i ansiktet).. Om jag spånar lite så kan varelser säkert ha något färgorgan eller organ som utstrålar värme som andra individer av samma ras kan tolka.. Frågan är bara varför de ska ha dem? Kan de inte uttrycka känslor med tonlägen eller mimik eller har de kommit på ett bättre sätt att förmedla känslostämning i tal?

~Vet inte vad det kinesiska och fonetiska skriftspråket heter, om översättningarna är rätt eller om de rätta tonlägestecknena blivit nämnda, men [color:\\"green\\"]Han[/color] är nyfiken på att veta så säg gärna till
 
Top