Nekromanti SPRÅK och AV BLOD KOMNA

[Jiminjack]

Tja, nu har jag en riktigt stor fråga, som jag jämt funderar på men alltid glömmer att ta upp! Hur gör alla grupper där ute när det gäller språk?

Jag har spelat Sylfens Vrede tillsammans med en och samma grupp. Eftersom första delen utspelade sig i Västmark talar alla spelare Ashariska. Nu skall de bege sig till Damarien, och ingen av dem talar Jargiska? Hur gör jag? Skiter jag i det, och låter dem förstå allt som sägs?(vilket jag förmodligen tänker göra)
Är det någon som har någon annan lösning på detta problem? Hur gör ni i er grupp?

 

[Sebastian Andersson]

Jag har spelat Sylfens Vrede tillsammans med en och samma grupp. Eftersom första delen utspelade sig i Västmark talar alla spelare Ashariska. Nu skall de bege sig till Damarien, och ingen av dem talar Jargiska? Hur gör jag? Skiter jag i det, och låter dem förstå allt som sägs?(vilket jag förmodligen tänker göra)
Är det någon som har någon annan lösning på detta problem? Hur gör ni i er grupp?

För varje kampanj brukas det i regel produceras nya rollpersoner. Således är språk och dylikt något jag har i baktankarna som SL när karatärerna skapas. Om jag anser att ett visst språk eller färdighet är vitalt för en specifik kampanj så försöker jag hitta på en bra ursäkt varför någon av spelarnas karaktärer behärskar detta. Detta löser sig ofta av sig själv då ofta karaktärernas bakgrund är själva utgångspunkten för äventyrer i mina kampanjer.

I annat fall kan man ju använda sig av en spelledarperson som hänger med spelarna som behärskar de språk eller färdigheter som man inte lyckats smyga in bland rollpersonerna.

Slutligen i det fall som du nämner så är ju den lägre jargiskan besläktad med Ashariskan (dvs att de har likartad språkrot) vilket innebär att man regelmässigt med +Ob1T6 kan förstå det som sägs om det inte handlar om starka dialektala skillnader. Således borde de med ett hyffsat värde i Ashariska ha en god chans att förstå det mesta som sägs.

/Sebastian

 

[Weilyn]

Ja du. Som jag ser det så finns det ett antal lösningar:

1. Du låter dem förstå allt som sägs trots språket, troligen den enklaste lösningen.

2. Du slänger in en tolk, inhyrd av De Gamla, i gruppen. Då får du visserligen ytterligare en spelledarperson att hålla ordning på, men det gör spelet mer verklighetstroget.

3. Du åter dem ta sig till Damarien utan att du säger något om språket. Sedan när de kommer dit så fattar de nada av vad som sägs, och måste antingen gå tillbaka till västmark, eller hyra en damarisk tolk, vilket skulle ge upphov till lite härlig irritation bland spelarna.

4. En av spelarna, helst den med högst qadosh, lär sig under en gudomlig uppenbarelse att läsa och prata flytande jargska.

 

[Regmolar]

Rent allmänt kan man väl säga att det är bäst att hålla sig till ett ställe, tala många språk, eller använda tolkar...

Specifikt är ju problemet (som Ljusetsriddare påpekade) minimalt; ashariska och jargiska är väl ungefär som svenska och norska/danska, speciellt som den damariska dialekten genom geografin nog är lite närmare ashariskan än den huvudsakliga jargiskan (eller inte, beror på hur isolerade de var innan). Tycker du det är kul kan du ju prata med lite konstig dialekt, använda underliga ord och låta dem ha svårt att begripa vad du säger i början (lär inte ta mer än några veckor men någlunda regelbunden interaktion innan del lär sig språket så pass väl att de inte har problem; total immersion, liksom). Problemet löses alltså av sig självt.

Dessutom tycker jag du kan se det som att de utsätts för "passiv träning" så länge de vistas där och interagerar, och därför konstant få slå förbättringsslag för jargiska tills de kommit upp till valfri nivå (förslagsvis deras värde i Ashariska; du kan ju också låta dem vara lättlärda under den tiden för att representera att de redan kan en hel del av grammatik, vokabulär och grundläggande uttal).

 

[Oreh]

Jag brukar lösa problemet på samma sätt som Ljusetsriddare talar för i föregående inlägg.
MEN... ibland är det helt enkelt roligare att spela ut ett svår begripligt språk. Vi kontrollerar då språkkunskaper med ett svårighetsslag (ex. +Ob1T6 om det då rör sig om Ashariska gentemot Jargiska).
De som lyckas med slagen får då chans att interagera med SLP:n. Misslyckas dock alla med sina språk färdigheter får de försöka gissa vad jag säger då låtsats ord och drabbel fyller ut meningarna.
Ex. "Så jag förmodar att ni kommer från Soldarn?!" blir; "Så jag hinker wee derk från Soldarn?!"

Tycker man det är svårt att improvisera fram så kan man skriva en lista men 20-40 nonsens ord som man helt enkelt kikar på när man för dialogen. Är ganska så skoj faktiskt!

 

[dream]

Nå, som jag ser det är det alltid ett misstag av spelarna att inte skapa rollpersoner som talar flera språk - tänk lite, hur troligt är det att de aldrig kommer att stöta på alver, hur troligt är det att hela deras tillvaro kommer att utspelas på mammas lilla täppa i Soldarn? Inte särskillt, alltså bör jag nog köpa lite färdighet i några av de vanligaste språken i nejden... Spelledaren bör nog påminna dem om de inte kommer ihåg det själva.

Ok, nu blev det inte så kreativt, ni har ju redan rollpersoner. Jag skulle ge dem några veckors träning i språket, men låt dem betala för den! De gamle kan stå till tjänst säkert.

 

[coconets]

tänk lite, hur troligt är det att de aldrig kommer att stöta på alver, hur troligt är det att hela deras tillvaro kommer att utspelas på mammas lilla täppa i Soldarn?

Fast hur troligt är det att rollspelarna lär sig ett alviskt språk i sin mammas lilla täppa i Soldarn (vilket jag antar är ungefär där rollspelarna börjar)?

Då är det väl roligare att bli tvingad att lära sig saker under spelets gång?

 

[dream]

Det är visserligen osannolikt, men inte helt otroligt. Väv in det i bakgrunden - en handelsman som brukade byta grejor med alverna bodde en tid hos rollpersonen när han brutit benet eller något liknande... Rp är trots allt speciella, och att kunna alviska kan vara nog för att börja äventyra.