Spontan-rollspelande

[Björn den gode]

Jag hade lite svårt att hitta de där spelen du nämnde, men såg denna recension av For The Queen som verkar närliggande! https://www.cestpasdujdr.fr/for-the-queen-english-version/

Det är mycket riktigt For The Queen som spelen som nämndes är hacks av, och dom finns allihop att spela här https://www.forthedrama.com/ dessutom gratis och man behöver inte ens ha en kortlek.

Jag spelar inte heller spontanrollspel dock, förutom när jag är med i långa text-rollspelskampanjer, men där är det ju lite själva grundidén så det är lite av en annan sak.

 

[erikt]

Undrar vad det är med rollspel som gör det så? Varför är det begränsat till bokade spelmöten jämfört med brädspel, tv-spel och liknande? Jag har sett kollegor ta en snabb schackmatch på lunchen, men har svårt att tänka mig samma för rollspelare.

Förberedelser. För de allra flesta rollspelen så krävs det en viss mängd förberedelser innan man kan börja spela. Om inte alla förberedelser redan är gjorda så finns det oftast inte tid att både göra dem och spela när man har en kort stund på sig.

Sen så är ju de flesta scenarion inte designade för att kunna spelas igenom på en lunchrast, utan de tar oftast en timme eller två även för korta scenarion.

 

[Badmojo]

The Extraordinary Adventures of Baron Munchausen skulle kanske funka? Det är besläktat med Once Upon a Times regler.

 

[Celledor]

På gymnasietiden så var det mycket så vi spelade, vi hängde hos en polare efteråt som bodde centralt. Dem som var där var med och spelade, spelledaren, typ alltid jag, kastade ihop något äventyr till Eon (2 eller 3) med de rollpersoner som spelarna hade eller om de skapade nya (ibland under spelets gång).

På den tiden räckte det att jag kollade på en karta över Asharien eller liknande bläddrade liten i böckerna i några minuter och sedan improviserade jag allt. Blev ofta riktigt bra. Mycket vävdes in beroende på vilka rollpersoner som var med för att få någon form av naturlig start.

Det blev många parallella äventyr och ofta var där något större på gång som vi spelade om alla bar där.

Good old times.

 

[Genesis]

Jag hade lite svårt att hitta de där spelen du nämnde, men såg denna recension av For The Queen som verkar närliggande! https://www.cestpasdujdr.fr/for-the-queen-english-version/

Ja, For the Drama är olika hack av For the Queen. Väldigt bra för snabbt spontanspelande. www.forthedrama.com

EDT: Hoppsan, såg nu att BDG redan svarat.

 

[entomophobiac]

”Då kan man lika gärna friforma”, säger man, och menar ”Det är helt meningslöst”.

Friformande av valfritt slag hade ju verkligen varit det perfekta alternativet som svar till trådstarten!

Kom på ett sammanhang och rollspela det!

Men friform beskrivs av många (här och på andra platser) som frikort för despotiska spelledare.

 

[Genesis]

Friformande av valfritt slag hade ju verkligen varit det perfekta alternativet som svar till trådstarten!

Kom på ett sammanhang och rollspela det!

Men friform beskrivs av många (här och på andra platser) som frikort för despotiska spelledare.

Du vet ju såklart lösningen på det problemet …

 

[Lanina]

Frågan om de verkligen är menade för det - det går ju att planera in spelmöten för dem också. När vi spelat dem har det varit förbokat, tex.

Det låter inte som att speciellt många här på forumet spelar spontant för det mesta heller. Din man gjorde ju också nästan en kräkreflex när vi nämnde ämnet idag.

Undrar vad det är med rollspel som gör det så? Varför är det begränsat till bokade spelmöten jämfört med brädspel, tv-spel och liknande? Jag har sett kollegor ta en snabb schackmatch på lunchen, men har svårt att tänka mig samma för rollspelare.

Det är väl det där med hur bra man är på att improvisera och på studs leva sig in i sin rollperson. Som vi var inne på i diskussionen irl igår, om det som tilltalar en med rollspel är det känslomässiga engagemanget i ens rollperson snarare än lösa pussel/utforska en karta/besegra monster, så krävs det att man känner sig bekväm och närvarande. En del hobbies/aktiviteter är mer socialt krävande, helt enkelt. Och angående kräkreflexerna hos min man, så är han väldigt tydlig med att han hellre kör inget rollspel än dåligt rollspel. Han har dessutom en ännu högre tröskel än mig för att vara i rätt sinnesläge för socialt samspel. Rollspel är ju väldigt socialt, man måste läsa av sina medspelare på ett helt annat sätt än vid t ex Minecraft.

Jag kan spela tramsiga oneshots med förberedda rollpersoner på konvent, men det är ju inte riktigt mitt föredragna format. Men jag kan ju tänka mig hellre dåligt rollspel än inget alls.
Det som motiverar mig att spelleda är ifall jag har en viss historia jag vill berätta. Så att improvisera ihop en berättelse på plats från grunden tilltalar mig inte. Undantaget är SL-lösa spel, som typ Fiasco. De kan väl köras hyfsat spontant, men är fortfarande tidskrävande på ett sätt som Fia med knuff inte är.

Det som jag skulle kunna tänka mig är ifall man redan har en kampanj och rollpersoner man är vana vid, egentligen sågs för något annat, men inser att hela spelgrupper finns samlad. Och så fortsätter man på rollspelet istället för ens ursprungliga plan. Men även det skulle ju förutsätta att man har rollformulär och eventuella tärningar med sig. Alltså att man har alla förutsättningar förberedda, men bara tiden är improviserad. Men det är ju inte riktigt det där spontana rollspelandet du menar i TS, eller?