Det är fascinerande att läsa ulvarnas upplevelse av byns hive mind! När Anthrox radar upp alla grejerna ser det ju ut som att det var vi som var ulvarna med en egen ulvchatt och ulvarna som var vilsna bybor. Mycket märkligt.
Jag tror egentligen att det här är en grej som även är giltig i helt vanliga varulvsspel - men i lite mindre utsträckning förstås, i det här upplägget blir den här tendensen otroligt accentuerad. Det som pågår i tråden är bybodiskussionen. Den berömda "magkänslan" av att någon är bybo eller ulv handlar om någon form av empati eller spegling: känner jag igen mig själv, mina tankar och känslor om spelet, i den här andre? Det gäller som sagt även i vanliga spel, men här finns det en helt konkret grej som byn kretsar kring (eller grej och grej, Big Mama helt enkelt). Hur vi förhåller oss, om än så subtilt och typ subtextuellt till denna grej syns för de som också har att förhålla sig till grejen. Det blir någon form av tankeläsning, nästan.
Det var nog det jag var inne på med mina meditationsövningar och snack om ett medvetande och sådär. Det är lite känslan av spelet.
Det är också intressant att min analys av spelet blev mer logisk när jag inte längre var en del av det. Jag satt och skrev massa saker till Basse om hur byn "optimalt" skulle spela. Som var fel. Jag hade Anth, Brynolf, Octa och Häger som mina mest misstänkta i R1 och R2. Men jag tappade helt känslan för det när jag inte längre var uppkopplad live till byns kollektiva medvetande från sidlinjen.
Cool grej tycker jag!
