Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

Lunde/Sam

Jag har suttit stilla och låtit Danne tvätta såret på min kind. När han pekar på Lollo så sliter jag blicken från vårt... "nyhetsankare" och tittar på Danne.

"mm... Danne, det här är Lollo. Lollo, Danne."

Jag ler svagt och rycker till när Danne trycker lite för hårt mot min kind.
 
Rutger våning sjutton

Första skottet träffar fult rätt i skrevet på mannen andra sitter något högre antagligen runt där mannens navel sitter, tredje skottet snuddar bara mannens stora ölmage.
Mannen faller åt sidan och hans skott skjuter ett stort hål i en dörr mittemot där han kom ifrån. En snabb titt hintar om att det kan vara ett badrum innanför.
Mannen skriker i smärta där han ligger, han har släppt sitt gevär och skriker samtidigt som han håller sig för skrevet, det går inte att se men antagligen har känsliga delar blivit sönderskjutna...

Två dörrar längre bort ifrån där den kraftiga mannen kommit ifrån hoppar en man fram.

Mannen är lång och smal, han är lätt ljusbrun i hyn och har mörkt hår och skägg.
Håret är inte många centimeter långt, antagligen har han snaggat det för en tid sedan men nu har det börjat växa ut igen så det ser aningens ovårdat ut.
Även skägget hintar om att han inte har brytt sig om sitt utseende den senaste tiden, det är ganska långt och ovårdat.
I handen håller mannen en pistol, en revolver som har ganska många år på nacken ser det ut som.
Han börjar skjuta mot Rutger, hans första skott viner förbi bara ett tiotal centimeter ifrån örat på Rutger och träffar väggen bakom honom.
 
Mikael/Lollo

"Nyhetsankare? I wish! Jag skulle kunna sitta i TV-huset i Stockholm och rapportera om den här skiten istället för att bada i den. Men allvarligt. Vi måste hitta Rutger. Nicky kommer snart att springa iväg och göra något dumt och det hördes skott däruppe för en stund sedan så vi kanske har chansen att ta dem medan de slåss med eh någon annan. Rutger är ju militär..." Jag ser mig omkring i rummet. Vilken sorglig samling vi är. Bengt...
"Jag går och hämtar Rutger"
 
Lunde/Sam

Jag reser på mig, min instinkt är att följa med men så fort jag står upp så ångrar jag mig och vill stanna kvar bredvid Danne. Men nu står jag upp, kan jag sätta mig igen? Ah! Walkien!
Jag sträcker ut en hand och tar tag i Lollos arm när han är på väg ut.

"Vänta!"

Jag drar fram walkien och trycker in knappen.

"Rutger! Är du där?"

Det knastrar till, min hand glider ner för Lollos arm tills jag drar åt mig den och för den mot ansiktet igen. Måste hitta en kompress och lite tejp.

"Rutger!"

Säger jag igen in i walkien.
 
Jesper tar emot pistolen lite motvilligt, det känns som att alla skulle behöva var sitt skjutvapen just nu men om Bengt inte vill ha sitt så får han hålla det så länge.
Jesper säger till Bengt samtidigt som han stoppar pistolen i bältet
Hur går det Bengt? Behöver du prata?
Ingen borde få uppleva det Bengt går igenom just nu tänker han.
Bengt

Tittar upp på Jesper när han frågar om jag behöver prata. Undrar om jag ser lika trött och sliten ut som jag känner mig.
- Ja vad ska jag säga... Att ingen förälder ska behöva begrava ett barn. Att det började med att han skulle komma och rädda mig med en bil, när han hade kunnat lämna stan med tåg. Att hans död känns helt meningslös eftersom vi fortfarande inte vet vad fan som pågår. Att jag ser för mitt inre om och om igen hur jag hade kunnat störa skytten så att han skjutit in i en vägg istället...

Kort paus.

- Jag var sugen på att döda killen där ute, men vad skulle det leda till? Jävligt kortsiktig glädje för nån primitiv del i mitt inre? Det enda jag vill är att veta vad fan som hänt, vem som orsakat det här, och kunna stoppa det. Om vi kan fixa ett botemedel så har min son i alla fall inte dött helt i onödan. Det är den enda jävla tröst jag kan komma på just nu.

Jag tittar ner i marken igen och missar ansiktsuttryck på Jesper och övriga i rummet. Istället hör jag skottlossning från våningen ovanför.

- Vad... vem skjuter?
 
Rutger

Han är mitt i steget, han hade ju sätt framför sig hur mannen skulle stålsätta sig och försöka skjuta i alla fall så han var på väg fram för att slå geväret hur händerna på honom. Ingen plan går som tänkt men för en gångs skull gick det bättre tänker han.

Istället för att låta benet ta spjärn och fortsätta framåt låter han det vika sig. Han faller ner mellan den skadesjutne mannen och dörren till köket. Mannen som blev skjuten i skrevet verkar ha andra saker att tänka på och gör sig till ett bra rörligt skydd mot kille längre bort.
Rutger landar på armbågarna, geväret slår in i kinden men han släpper inte siktet och skjuter iväg en salva på några skott, runt fyra fem stycken mot mannens knäskålar. Utan att se om han träffade så trycker han sig snett bakåt med armbågarna och trycker ifrån med fötterna och slänger sig in i köket, han stannar upp, lyssnar. Träffades han? Adrenalinet pumpar fortfarande och det låter som om hjärtat satt mitt i huvudet så mycket som det bultar men han försöker lyssna bortom det, bortom mannen som kvider precis utanför dörren.

Hagelgeväret ligger där, omedvetet sparkar han in det längre i köket, för okontrollerbart hör han en röst i bakhuvudet. Vreden är fortfarande kvar men han vill inte döda dem, de ska leva igenom detta men de ska ha ont, han önskar bara han kunde göra mer och vara säker på att de överlever, döden är för snällt för dessa varelser.
 
När Lollo försvunnit står jag stilla ett tag och tänker.

Jag länsar skåpen, vräker ut skit på golvet. Hittar en cykelkedja med nyckel i låset. Perfekt.

Går till hissen. Klättrar mot taket.
 
Sjuttonde våningen Rutger

Vild skottlossning utbryter när Rutger skjuter mot mannen, två skott viner förbi, när Rutger slänger sig in i köket kommer ett av mannens skott och träffar dörrkarmen och flisor flyger åt alla håll.
Rutger har inte blivit träffad av mannens hittills fyra skott, men oturligt verkar det inte som om han har blivit det heller i alla fall inte vad Rutger såg eller nu kan höra.
Mannen vid ingången till köket fortsätter skrika ut sin smärta, det är en stor blodpöl nu på golvet runt honom.

Rutger hör hur det viskas borta i korridoren där revolvermannen är, kan det vara fler av dem?

Någon försöker få kontakt via walkien.


Sextonde våningen resten

Jesper höjer sitt hagelgevär och svarar tillbaka till Bengt.
Ja vem fan skjuter? Har vi fler på våran sida? Vi kanske borde samla ihop alla så vi vet om någon saknas.
Jesper går och ställer sig i korridoren och ropar.
HEY! Kan alla komma hit, något händer däruppe.

Nicky lyckas smita iväg utan att någon märker var hon tar vägen, hisschaktet är helt kolsvart men Nicky lyckas hitta stegen och börjar klättra.
 
Sextonde våningen resten

Jesper höjer sitt hagelgevär och svarar tillbaka till Bengt.
Ja vem fan skjuter? Har vi fler på våran sida? Vi kanske borde samla ihop alla så vi vet om någon saknas.
Jesper går och ställer sig i korridoren och ropar.
HEY! Kan alla komma hit, något händer däruppe.

Nicky lyckas smita iväg utan att någon märker var hon tar vägen, hisschaktet är helt kolsvart men Nicky lyckas hitta stegen och börjar klättra.

Jag håller hårt i walkien och stirrar på Jesper. Vilka är inte här? Nicky? Rutger? Men Rutger stannade kvar i trapphuset och han skulle väl aldrig... nej, inte Rutger, inte själv! Men Lollo sa att Nicky skulle gör nått dumt... tänk om hon gått upp dit? Jag svajar till och tar tag i Lollos arm igen. Hårt!
"Tänk om Nicky har gått upp dit!? Var är Nicky!?"
 
Mikael/Lollo

Cissi said:
..."Tänk om Nicky har gått upp dit!? Var är Nicky!?"
Click to expand...

*Suckar* "Nicky tar en annan väg. Jag tror hon tänker kapa helikoptern"

Jag skulle inte ha sagt det. Jag lägger en hand på Lundes axel och klämmmer åt. "Försök inte stoppa henne! Du såg det inte, men därnere i trapphuset, jag trodde hon skulle döda Rutger"

Jag tystnar och tänker tillbaka, tänker högt:
"Och han visste om det. Men han backade inte. Det var nästan som om han ville att..." Jag tystnar och tittar mot taket och sedan på Lunde.
 
Lunde/Sam

Iskaral said:
Mikael/Lollo

Cissi said:
..."Tänk om Nicky har gått upp dit!? Var är Nicky!?"
Click to expand...

*Suckar* "Nicky tar en annan väg. Jag tror hon tänker kapa helikoptern"

Jag skulle inte ha sagt det. Jag lägger en hand på Lundes axel och klämmmer åt. "Försök inte stoppa henne! Du såg det inte, men därnere i trapphuset, jag trodde hon skulle döda Rutger"

Jag tystnar och tänker tillbaka, tänker högt:
"Och han visste om det. Men han backade inte. Det var nästan som om han ville att..." Jag tystnar och tittar mot taket och sedan på Lunde.
Click to expand...

Jag stirrar på Lollo, håller fortfarande ett hårt tag i hans arm. Det är andra gången på lite för kort tid jag klamrar mig fast vid honom på det här sättet, söker stöd och tröst. Plötsligt går det upp för mig vad han sagt... Det verkade som om Rutger ville att Nicky skulle... Vill han dö?

"Herre gud!" Flämtar jag till, jag knuffar undan Lollo och kastar mig ut i korridoren, springer nästan in i Jesper. Skriker in i walkien.

"Rutger! RUTGER!!!"

Han är där uppe, han försöker ta livet av sig! Herre gud i himmelen!
 
Jesper: HEY! Kan alla komma hit, något händer däruppe.
---
Lollo: Nicky tar en annan väg. Jag tror hon tänker kapa helikoptern. -snip- Försök inte stoppa henne! Du såg det inte, men därnere i trapphuset, jag trodde hon skulle döda Rutger. -snip- Och han visste om det. Men han backade inte. Det var nästan som om han ville att...
---
Lunde: Herre gud! Rutger! RUTGER!!!
Click to expand...
Bengt

Det börjar bli livligt i korridoren. Jag följer med Jesper och vi möter/krockar med Lollo och Lunde.
- Ähvadfan, säger jag och plockar pistolen från Jespers bälte. Hur får vi upp den där dörren?

I väntan på svar noterar jag att min hammare ligger på golvet här sedan striden tidigare. Plockar på mig den också.
 
Mikael/Lollo

Jag var inte säker, men Lundes reaktion övertygar mig om att jag hade rätt. Alla har en gräns och Julias död drev honom över den. Inte så resonabel längre Rutger? Trots att jag fruktar för hans liv kan jag inte låta bli att le. Jag springer mot trappan, tar den i ett par kliv, skjuter sönder låset och bryter upp det som är kvar med kofoten. Medan jag gör det tänker jag på straffdomen jag uttalade vid hissen tidigare. Jag trodde aldrig att Rutger skulle ta på sig att verkställa den. Som en hämnande ängel.
"RUTGER!"
 
Lunde/Sam

Lollo springer förbi mig i korridoren och innan jag ens hunnit reflektera över vad vi håller på med är vi ute i trapphuset igen. Lollo skjuter mot låset på dörren och jag råkar sparka till mannen som ligger därute på golvet. Han har tystnat men börjar skrika svordomar och förolämpningar i samma sekund som min fot nuddar honom.
När Lollo sätter kofoten i dörren hjälper jag honom och tillsammans bryter vi upp dörren till sjuttonde.

Vi kommer upp och ett mörker möter oss, någon i närheten av oss skriker. Jag släcker ficklampan och trycker upp Lollo mot väggen i trapphuset innan vi kliver in på avdelningen.
Jag trycker mig emot honom och lägger en hand över hans mun.

"Shh... de har vapen!" Viskar jag panikslaget. "Vad hade du tänkt nu?"
 
Mikael/Lollo

Cissi said:
Lunde/Sam
Jag trycker mig emot honom och lägger en hand över hans mun.
"Shh... de har vapen!" Viskar jag panikslaget. "Vad hade du tänkt nu?"
Click to expand...

Jag säger ungefär "Vövövövvövö" med munnen mot Lundes hand för att illustrera det absurda i att ställa en fråga och sedan hålla för min mun. Sedan rycker jag bort handen. "Det här är så långt jag har tänkt. Om Rutger är här och lever så svarar han" Jag föser Lunde bakom mig och lyfter automatkarbinen till redoläge. Ungefär nu inser jag hur farligt det här är...
 
Iskaral said:
Mikael/Lollo

Cissi said:
Lunde/Sam
Jag trycker mig emot honom och lägger en hand över hans mun.
"Shh... de har vapen!" Viskar jag panikslaget. "Vad hade du tänkt nu?"
Click to expand...

Jag säger ungefär "Vövövövvövö" med munnen mot Lundes hand för att illustrera det absurda i att ställa en fråga och sedan hålla för min mun. Sedan rycker jag bort handen. "Det här är så långt jag har tänkt. Om Rutger är här och lever så svarar han" Jag föser Lunde bakom mig och lyfter automatkarbinen till redoläge. Ungefär nu inser jag hur farligt det här är...
Click to expand...

Jag drar ett djupt andetag och gör något jag aldrig trodde jag skulle göra.
Jag drar till mig Lollo, sträcker mig mot honom och kysser honom, utan minsta tvekan.
Sen backar jag ifrån honom.
"Dö inte nu..." viskar jag och slår ned blicken i golvet.
 
Rutger

Inte ett skott verkar ha träffat. Han lägger sig raktlång med golvet och tittar ut vid dörrens springa som gångjärnen gör, han ser killen med pistolerna och ler. Han känner sig som en krypskytt. Lunde, han skakar på huvudet, varför tänker jag på henne? Han är inte medveten om att hon skrikit i radion och vreden verkar lägga sig lite och panik griper lite tag i honom över det som han gör. Andra namn hoppar också upp, Hanna, Lollo, Nickola, Bengt... Bengt, Lars.
Med ens är vreden tillbaka, han skjuter undan alla tankar och lägger an mot killen med två pistoler som verkar viska med någon. Han siktar noga och skjuter mot hans ben igen.

[Jag har sett som att våning sjutton är upplyst? De vore ganska klantiga om de släckte för sig själva också... :gremsmile: , och ehh... om ni är uppe ser ni ju typ mig men jag vet inte vart jag är i tidslinjen eftersom ni rusade upp medans Mårten sov! :gremsmile: ]
 
Daniel Olander

Plötsligt verkar allt hända på en och samma gång alla verkar springa runt som yra höns om man ser det från mitt perspektiv. Fast åt andra sidan så kanske de vet exakt vad det håller på med. Själv sitter jag bara kvar på bänken, kliar mig i huvudet var på jag öppnar ölburken som jag haft stående på bänken.

Zombies? Tror knappast det. Mutrar jag för mig själv. Sam måste verkligen vara totalt utmattad. Sakta kommer jag på fötter, hänger ryggsäcken över min friska axle tar ölburken i samma hand och går bort mot närmsta fönster och tittar ut.
 
Mormor Ganja
Efter att ha gått och satt sig i personalrummet, och för första gången på länge känt sig i relativ säkerhet så tar det inte lång stund innan mormor somnar. Sen väcks hon av några höga ljud, låter nästan som skott, fan jag hatar vapen, men vad skulle det annars vara. Folk skriker och gapar, men vart är jag? Sakta men säkert så börjar minnena komma tillbaka, det var något med zombies, med människor som slogs mot varandra, och om ett par flickor som försökte vara hårda fast den ena blivit galen och den andra bara ville gråta. Just ja, det var här jag var, i något slags personalrum, på sjukhuset, fan jag hatar sjukhus också, dom ska bara förstöra för människorna. Och nu, nu har folk börjat slåss igen? Undrar om det finns något jag kan göra för att hjälpa till, reser på sig och börja gå mot oväsendet. Förstår inte riktigt vad hon ska göra med kaoset, men ser sen en bunden man, och minns att mannen dom kallade för Bengt eller vad det var höll på och förhörde honom eller nåt. Han kanske har något viktigt att säga? Utan att direkt bry mig om dom andra, det är ändå för mycket kaos så går jag fram till honom och sätter mig ner bredvid den bundna mannen. Harklar mig och säger sen med lugn stämma "Jag heter Felicia, vem är du?"
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top