Nekromanti Speltimmen v50 2018

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka. UNDANTAG: Pga orsaker kommer denna regel att tillfälligt att degraderas till att vara en "svag målsättning".
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har köpt, och spelat lite drygt en timme av, Gris.

Det är ett helt makalöst vackert pussel-plattformsspel. Ljuvligt animerat, snygg formgivning, väldesignat färgpalett. Helt OK kontroller.

Man spelar en ung kvinna (?) som vandrar runt i ett till en början färglöst landskap - något slags vit öken med snygga grå ruiner, här och var genomborrade av geometrisk växtlighet. Medan man spelar låser man upp dels färger i världen, dels märkliga krafter - eller ja, jag har fått en hittills iaf: jag kan förvandla huvudkaraktären till ett tungt block. Det är superpraktiskt! Jag gillar skarpt att huvudpersonens kön inte blir fokus eller får färga upplevelsen - hon är en cool huvudperson helt enkelt. Som kan förvandla sig till ett tungt, fyrkantigt block. Och det ser SUPERCHARMIGT ut när hon (långsamt) går framåt samtidigt som hon är i blockform...

Det enda negativa jag har att säga hittills är att en del av förgrunderna tyvärr är lite pixliga, framför allt när det zoomas in. Annars upprätthålls den handritade känslan väldigt väl genomgående, så det är lite synd när en såpass onödig teknisk begränsning bryter illusionen.

Jag som komplettist känner också ibland att jag inte har så bra koll på om jag missat något, vad jag missat, eller ifall jag kommer att få fler chanser. Men det handlar ju mer om mitt kontrollbehov än om spelet.

Så... Kommer jag spela mer av det här? Otvivelaktigt. Det är dessutom bara fyra timmar långt.

BETYG: 95

 

[Jocke]

Jag håller på att förbereda mig för att Kingdom Hearts 3 snart är här. För nått år sen kom det två samlingar till ps4 med spelen i remaster eller bara med spelens mellansekvenser i några fall. När jag då satte mig ner för att köra igenom alla kom jag fram till Birth by Sleep innan jag la ner någonstans mitt i det. Det kändes fortfarande för trist, så jag gick på nästa spel som är ett spel.

Kingdom Hearts - Dream Drop Distance

Det var från början ett spel till Nintendo 3DS misstänker jag efter som det är 3Dn i titeln. Sora och Riku ska genomföra någon slags test som Yen Sid (trollkarlen Musse är lärling till i Fantasia) har tagit fram för att bli Keyblade mästare, vilket de tydligen måste vara inför att Xeonort/Ansem/vem han nu är ska konfronteras i Kingdom Hearts 3 (det har vart tydligt sen spel 2 att det kommer vara lite av grejen). Det gör de genom att besöka ”sovande” världar och o dessa slå saker med sina nyckelsvärd. Med sig har de inte Kalle och Längben utan nån slags gulliga monster som är den ljusa sidan av adanann som är aal aaaddaadd fiender.
I stället för att först spela den ena och sen den andra huvudpersonen går det att byta när man har lust. Om man inte har lust tillräckligt ofta så straffar spelet en och då byter man.
Det är en massa stök med spelseriens story, det här är utan tvekan omöjligt att förstå om du inte har koll på vad som hänt innan, medan själva världarnas berättelser är ovanligt små och svaga.

Det är dock kul än så länge, typ tre världar in i det hela och en 4 av 5 tror jag att spelet kan vara värt hela vägen in i mål.

Vad remake-nivån gäller så är det typ samma som de andra handhållna i samlingarna har vart. Inget att gnälla på.